Till skillnad från er med oceaner av tid som spelar olika spel så återkommer jag till mina fåtal när jag får lite tid över. Nu har jag spelat lite
Knights of Honor igen, men med ett väldigt annorlunda utgångsläge så jag tänkte skriva lite om hur annorlunda exakt samma spel kan upplevas.
Knights of honor är för er som inte vet lite åt Europa Universalis-hållet, men inte alls så detaljerat/tillkrånglat, och så är det realtid (men pausas vid strider). Du leder alltså en nation under medeltid och jobbar med diplomati och våld mot att ta över världen (europa typ, lite afrika och lite asien också) eller vad du nu har för mål.
Spel 1: Sverige på Easy (kristendom, 3 provinser från start).
Spel 2: Kiev på Normal (ortodox, 3 provinser från start).
Spel 3 (nuvarande): Grenada på Hard (muslimer, 1 provins från start).
Normal kändes rätt likt Easy tyckte jag. Det var lika beteenden från övriga nationer vad gällde att skapa allianser och hur mycket arméer de skickade vid krig. Det var helt enkelt lätt att stadigt jobba mig till ett större rike och jag var aldrig egentligen hotad (vilket var lite förvånande på Normal).
Så vid start av mitt tredje spel tog jag i från tårna med svårighetsgradden. Hard, 1 startprovins (du vill egentligen ha en provins per armé för att få en basplacering och med bara en armé kommer du ingenvart) och muslimer (gott om kristna provinser som verkar ogillar dig samt att påven kan starta korståg mot dig). När jag försöker på till någon pact of non agression så blir det inget "oh mighty Kiev we are superhappy that you notice us and will kiss your feet" utan "listen maggot, I have better things to do than waste breath on you". Mina stora grannar Castilla och Navarra förklarar samtidigt krig mot mig och skickar typ 4 arméer var. På normal kunde man bli invaderad av 1 (med 1 armé kan du i princip glömma att kunna erövra en provins, om nu den inte är särdeles dåligt försvarad).
Så jag har konstant slagits för min överlevnad. Provinsen jag lyckades erövra blev jag av med med buller och bång och det var ett mirakel att jag inte blev helt utraderad från kartan. Jag är i princip tillbaka på utgångsläget, men har lyckats få Arabien som allierad (dvs de ligger också i krig med Castilla och Navarra) och France förklarade precis krig mot Navarra med, så jag hoppas kunna knycka en provins där och kanske kunna hålla i den den här gången...
Jag gissar att det finns ett mellanting i spelet mellan walk in the park och total hell.