Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.
Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:
Helst ett nytt spel varje vecka.
Helst spela minst 60 minuter.
Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.
Ni gör såklart vad ni känner för =)
Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:
75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.
De pratade (återigen) om imsim-spel i vrållådan och nämnde Prey, och då blev jag påmind om Prey, alltså spelet från 2006. Native american-scifi-förstapersons-shooter-spelet.
Tyvärr verkar det inte gå att köpa direkt på Steam, eller någon annan helt legitim officiell digital storefront, så jag köpte en Steamnyckel från en gråmarknads-sajt (något jag annars gärna undviker utom när jag ogillar utvecklaren). Inte G2A dock.
Men i alla fall, jag fick tag på spelet och installerade det. Jag redigerade dess config-fil så att jag fick HD-upplösning (4K pallar tydligen inte mitt grafikkort eller nåt? Eller så är det bara motorn som är gammal och crap), och så installerade jag Borderless Gaming för att kunna köra fullscreen windowed borderless. Men annars funkar det här spelet väldigt bra på modern hårdvara och i Windows 10. Muskänsligheten är lite väl hög i menyer och sånt, men det kan man ju överleva.
Nå, spelet då? Jo, det är riktigt bra. Jag kan för lite om USAs ursprungsbefolknings kultur för att kunna avgöra hur mycket pastisch det här är, men det är ändå intressant och kul, tycker jag, att de bygger ett sånt här spel kring en cast som inte är vit och där de enda vita jag träffat hittills definitivt är de som förfrämligats. Ursprungsbefolkningen är spelets vi, och det finns definitivt en stark subplot om att huvudpersonen ska hitta tillbaka till sitt ursprung och uppvärdera vad han tänkt på som en massa vidskepligt trams. Men som sagt, det är möjligt att någon som är mer insatt i cherokee-kultur till exempel tittar på det här och tycker det är urtöntigt och/eller förolämpande.
Första "scenen" är nog bland mina topp 10 bästa förstascener i datorspel.
Man börjar inne på toaletten på en bar. Manus och röstskådespeleri kanske inte är top notch, men det är okej. Men framför allt är scenen väldigt välkonstruerad som helhet – man går runt i miljön, och den är snygg och har reflektioner överallt – och en jäkla massa 3D Realms-bullshit typ att man kan aktivera och stänga av torkmaskinen, eller kranarna för varmt respektive kallt, eller fälla upp och ner toalettlock. Sen kommer man ut till själva baren, där ett par rasistiska idioter är fulla och dumma i huvudet och ens flickvän försöker sköta sitt jobb innan hon till slut tröttnar och säger åt dem att gå. Det blir ett barslagsmål. Men innan dess kan man också spela flera olika fullt fungerande spel – en parodi av Pacman baserat på samma spelstudios gamla spel Rune, en enarmad bandit, två olika kortspel… Det finns en jukebox med 10-12 låtar, där hela låtarna är med, och bland annat Barracuda. Det finns en TV som visar svartvita filmsnuttar, där en är från någon skräckfilm jag inte kan identifiera och en annan är den där filmen om vad man gör ifall det går ett atombombs-larm när man är ute på picknick.
Kort sagt, det är hella interaktivt och genomtänkt och nån har lagt ner orimligt mycket tid. Det skapar en tydlig känsla för utrymmet väldigt fort, och snacket mellan huvudpersonen Tommy och hans flickvän, och mellan flickvännen och de fulla idioterna, kanske är lite styltigt men… Det bidrar ändå till en hemtam närvarokänsla.
Och sedan händer något… Marken skakar, kraftiga ljussken kommer från himlen och precis då slår jukeboxen om till Don't fear the reaper… Rysningar, trots att jag visste att det skulle komma.
Efter det blir det typ… en hyfsat ordinär shooter. Eller ja, egentligen inte. En shooter med ett par roliga gimmicks. Kontrollerna är klassiska – ingen springknapp för man springer alltid, ingen reload-knapp. WASD och skjuta och så höger musknapp för alternativt skjutande. Shift för att ducka. Ingen jävla stamina. Det känns väldigt, väldigt bra. Jag gillar klassiska shooter-kontroller mycket mer än moderna.
Sedan finns också portaler – innan portal. De funkar typ likadant, och under min första timme fick jag pröva på ett par intressanta användningar även om jag inte fått någon portal gun. Det finns antigrav-walkways så man kan stå i taket och skjuta upp/ner mot fiender. Senare – fortfarande inom första timmen – får man också indiankrafter, som i praktiken är ett slags astralpsojektion – man kan lämna sin kropp som en "andeform" som kan skjuta mystisk pilbåge och ta sig igenom kraftfält. Detta verkar komma att användas i lite pusseldesign, där man t.ex. ställer sin kropp på en plattform, och sedan åker iväg med andeformen för att trycka på knappe som flyttar plattformen.
Så, jag mindes det här som ett bra spel, och åtminstone den första timmen är också riktigt bra. Jag tycker fortfarande att det håller grafiskt, jag gillar gimmickarna, jag gillar storyn, jag gillar att små radiomottagare här och var plockar upp Art Bells Coast to Coast AM, som tydligen är en riktig IRL-radioshow men där de fått Bell att göra fejkade program som matchar det här spelet…
Åtminstone såhär i början får jag verkligen känslan av ett spel gjort med mycket kärlek och attention to detail.
Enligt howlongtobeat är det bara åtta timmar långt ungefär, så det känns inte helt osannolikt att jag spelar igenom det. Lite osäker på om det blir i närtid, dock.
BETYG: 90+
Är det inte lite kul att de bästa spelen som använder Id-tech 4 (Quake 4 och Prey) inte är gjorda av Id själva?
Jag tog en liten paus i mitt cyberpunk-spelande för att testa 1979 Revolution: Black friday. Det här spelet är ett tydligt passion project som handlar om revolutionen i Iran. Det tar på ett engagerande sätt upp de komplexa politiska spänningarna och missnöjet mot den enväldige shahnen och resultatet av revolutionen som blev allt annat än vad många hoppades på. Som spelare antar du rollen som en fotograf vars uppgift det är att dokumentera alla händelser runt denna period. För varje bild du tar för du även fakta kring viktiga händelser och företeelser under denna tid, vilket är ett smart och pedagogiskt sätt att lära spelaren mer om dessa händelser.
Storyn är medryckande och komplex; spelaren ställs emot många nära och kära vilka alla har olika politiska agendor och du måste fatta många tunga beslut som både kan såra och skada personer du tycker om. Handlingen är betydligt mer intressant och invecklad än den rasistiska smörja till film som för ett antal år sedan vann oscars och skildrade samma händelser.
Rent spelmekaniskt är upplägget snarlikt Telltales spel: Du får bestämma dig för ett antal olika dialogval och beroende på vad du säger så kommer karaktärerna i spelet att ha olika uppfattningar om dig. Här finns även en del quick time events.
Spelet har två brister. För det första går dialogvalen på tid. Detta är i sig inte alls ovanligt för den här typen av spel, men tiden man har på sig att välja vad man ska säga är enligt mig för kort. Mer än en gång fattade jag ett beslut som inte alls var min intention för att jag inte hann läsa svaren ordentligt. Det känns inte helt rättvist. För det andra har spelet ingen slut. Jag menar alltså inte att det slutar med en cliffanger, utan det slutar verklign mitt i en scen, helt abrupt. Såvitt jag förstår beror detta på att spelet är ett indie passion project och att pengarna helt enkelt tog slut.
Trots dessa brister tycker jag att spelet är riktigt bra! Det märks verkligen att det är ett passion project och storyn är verkligen medryckande! Har ni det minsta intresse för Irans historia och/eller spel i Telltales-stilen borde ni verkligen ta en titt på detta!
Jag har spelat Dogworld, där du är människa som är permanent instängd i kapsel under jorden så att AIn Daddy kan se efter dig. Efter en olycka kastas din kapsel upp på ytan och går sönder. Metroidvania-drag åt Cave Story-hållet, med gammal CRT-grafikstuk.
... Vilket tyvärr är till dess nackdel. Jag hade rätt trevlig, om än lite ojämn upplevelse, tills jag kom till en boss och upptäckte att de valt att låta eld göra så att hela bossen blinkar rött, vilket gjorde att det vapen som i princip bör användas mot den blev oanvändbart eftersom dess attacksignaler bara syntes i dess ansikte. Tröttnade efter 10:e försöket. Och ja, vanliga fiender är vita. Bakgrunden är vita texturer. CRT-effekten är småcharmig men hjälper inte.
Betyg: Undvik, de har offrat spelbarheten på retromantrats tron.
Spelade klart VVVVVV - ett plattformspel. Det tog runt 2,5 timmar totalt, men jag hade ett avbrott på något år på grund av ett eskortuppdrag.
Du är kapten gladgobbe. Ditt skepp har gått sönder och du måste rädda din besättning. På grund av att du lider av gummikropp kan du inte hoppa, men du kan vända på gravitationen. Vilket leder till en del knivigt plattformande och en del huvudbry. Det som leder till mest strul är dock fysiken - spelet har en kluven personlighet där det har plattformstänk som kräver att tröghet existerar, men samtidigt har moment med precisionsplattformskrav - så antingen har man tur eller så stångar man pannan blodig tills man nöter in precis millimetern man behöver. Mindre bra. VVVVVV har dock sina förespråkare - det är annorlunda, och rätt intressant. Men jag nöjer mig med att ha spelat igenom det, för i bästa fall motverkar kontrollerna flow, i värsta fall så krävs det en serie precisionshopp med en analkande spikvägg bakom sig.
Betyg: Det är annorlunda, det är ibland frustrerande, det är så kort att det kan vara värt att spela igenom ändå.
Jag har köpt Arkham Horror: Mother's Embrace och har nu spelat det i ca 90 minuter.
Det är… Det är ett helt OK spel. Inget AAA-spel, knappt ens AA. Kanske bara A? Det finns gott om grafiska glitchar och märkliga småbuggar. Manuset är sisådär – saker upprepas, och ibland känns det som att personerna som pratar inte är i samma rum. Det finns ingen kemi, inget back-and-forth – replikerna är liksom lite styltiga och passar inte ihop.
Men. Spelet har en ganska najs grafisk stil, och jag gillar upplägget. Man spelar alltså 1–3 investigators som ränner runt i Arkham och utreder varför en gammal astronom ritualmördats under ett inbrott. Man utforskar miljöer och letar ledtrådar, och ledtrådarna leder till nya ställen. Det är hittills ganska linjärt enligt klassisk "katten på råttan, råttan på repet"-modell. Jag hoppas ju på att framöver kanske få välja lite mer i vilken ordning man ska undersöka saker, men det här är ändå ett spel jag gillar.
Ibland avbryts utforskandet av lite strid, hittills mot kultister. Det är turbaserat med action points och utrustning och så vidare. Lite X-com:ish fast jag skulle nog inte rekommendera det här spelet till folk som gillar och förväntar sig X-com.
Det känns lite lagom brädspeligt. Man har utrustning som ger effekter, man har Sanity, det finns en mythos-klocka som tickar upp, etc. Det är absolut inte en översättning av brädspelet, men det känns definitivt som att det här spelet är en del av samma familj.
Så… Lite janky rent tekniskt och berättarmässigt, lite brädspeligt och lite småmärkligt. Men en story jag definitivt vill utforska vidare. Det här spelet har definitivt mig som målgrupp. Bara för nån vecka eller två sedan funderade jag på hur ett spel skulle se ut för att jag skulle tycka att dess huvud-gameplay faktiskt vore roligt i sig och inte bara något jag tvingas göra för att få mer story (typ som i Mass Effect 3). Det här spelet är pretty much det. Gå runt i miljöer och kolla på hotspots, lite lätt resurshantering och då och då lite turbaserad strid.
Det är, så att säga, min sylt. Jag kan ha överseende med lite skavanker.
Eller mer korrekt, ett överlevnadsspel med byggdelar. Tänkte Minecraft men mer begränsningar i byggande och mer utbyggda system för strid och segling så är du ungefär rätt.
I en fjärran framtid håller fyra robotar på och simulerar det bästa sättet att kolonisera en närliggande planet, i väntan på en mänsklighet som sedan länge slutat svara. Du är ett spelprogram som aktiverats för att hjälpa kaffemaskinen jaga ner ett virus som håller på och ödelägger de sista 4/5 maskinerna.
Det är ett spel som ser lite ut som ett ryskt datorspel från 90-talet, med plattform och lite småbisarr Earthbound-lik strid. Konceptet är också lite fantasieggande. Det mesta av tiden så är man inne i någon AIs simulerade värld och hoppar/skjuter för att spåra ner viruset och stoppa det från att stjäla data.
Det är udda men har en del charm. Den största svagheten är UI:n - det finns ingen bekräftelse och inga instruktioner - för visst är det uppenbart att när man trycker ESC så ska spelet stängas direkt utan förvarning. Den andra svagheten är att det är väldigt mycket grind - spelet är dubbelt så långt som det borde vara i princip enbart för att ens stats måste ökas mer för att man ska ha en chans att vinna en strid. Klart, jag hade antagligen kunnat klarat spelet på 6 timmar, om jag hade fått några som helst ledtrådar om funktionalitet och vad saker gör. Men konceptet är tyvärr för tunnt, och byggs egentligen inte ut mer. Spelet är det ungefär detsamma - den hoptryckta blandningen av olika spel är cool men är inte genomförd på sätt som ger mersmak.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
