Speltimmen v11–22 2023

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Max Raven]

Spelade lite Boltgun

Vilket är en boomer shooter. Du spelar en rymdmaräng som Inkvisitor fick tilldelad sig. Uppdraget är enkelt: leta reda på superond artefakt som Används Av Fel Personer så inkvisitor kan få en bit (inkvisitorer är, som vi vet i 40k, "rätt" personer och inte alls en samling muppar med alldeles för mycket makt och hög uppfattning om sin egna förträfflighet). Något Går Fel (Kaos) och du är enda överlevande från tappkapseln som tillsammans med en servoskalle måste kämpa igenom horder av fiender i quake/doom-inspirerad 3d-med-pixlar-grafik.

Det är ganska bra. Extra plus att man kan justera pixellering om man tycker banorna är för suddiga/fula/inte pixlade nog.

Blev lite illamående första gången - verkar som att stänga av headbob (accessibility) hjälpte med det.

 

[Hellzon]

Jag ville gladvålda lite så jag körde igång Just Cause 4. Jag har spelat tvåan innan och det här är mer av samma, plus korvtårta.

Det är öppen värld, där vår huvudperson Rico Rodriguez ska avsätta en diktator genom att göra uppdrag och stärka en rebellarmé runtom på en ö i "inte-Sydamerika". Han kan sno bilar och andra fordon men det är lätt onödigt då gimmicken i Just Cause-spelen är att Rico är löjligt mobil själv - man kan susa runt med både änterhake, fallskärm och vingdräkt, och en bra bit in i spelet har jag även fått tag i en hoverboard.

Resten av korvtårtan är alla sidouppdrag. Helt utöver huvudplotten kan jag alltså

Spoiler

Göra stunts åt en regissör (det är ändå delvis en GTA-spinoff).
Hjälpa en lokal arkeolog att utforska gravvalv.
Bekämpa en demoninvasion som arkeologens rival råkade släppa lös.
Förstöra ubåtar som Ricos föredetta arbetsgivare har placerat runt ön.

Och då har jag ändå minst en uppdragsgivare kvar att träffa. Korvtårta är det.

Jag har fastnat i hedonistiskt gladvåld och lär spela klart. 95 på krankskalan.

 

[krank]

"11-22"? Jag undrar om jag kan övertyga någon moderator om att korrigera mitt slarvfel i trådtiteln.

Nå; jag råkade se att det kommit ett nytt singleplayer-Star Trek-spel som såg lite intressant ut. Lite Telltale, eller kanske Mass Effect, utifrån screenshots och så. Påstods ha en schysst story. Och så var det ganska billigt – 300 spänn, eller 250 med kupong. Så nu har jag spelat lite övr en timme av Star trek: Resurgence.

This is a strange beast.

Det positiva är att spelet, som spel, är bra. Storyn är bra, kontrollerna dugliga, voice actingen är bra, handlingen och besluten spännande. Jag är definitivt sugen på att spela vidare för att uppleva mer av storyn, och spelet är bara kring 11 timmar långt så det tror jag nog också inte är helt osannolikt att jag gör. Det känns också väldigt Star Trek – och väldigt "c:a Next Generation" vilket ju är vad de siktar på. Karaktärerna känns intressanta; några av dem är kanske lite platta ännu så länge men ett gäng av dem har åtminstone fått tillräckligt djup och komplexitet för att de ska börja kännas som riktiga människor.

Men alltså… fan vad dåligt det här är, rent tekniskt. Vem låser ett spel till 30fps år 2023, till exempel? Och varför? Spelets grafik är ju jätteful; typ Xbox 360-era fult med några små moderna specialeffekter inlagda här och var. Man kan inte dra upp upplösningen till 4K, eller köra i annat fullskärmsläge än "exklusivt". Det finns inga grafikinställningar, så man kan inte förbättra anialiasingen eller filtreringen, eller stänga av motion blur.

Dessutom är det grafikbuggar galore. Pop-in, hackiga animationer och… nu när spelet är så fult och körs i så låg upplösning, hur kommer det sig att det dippar ner till 10-20 fps? På ett Geforce 3080? Subtitles försvinner, prompter visar handkontrollerknappar även om man gör misstaget att försöka spela med tangentbord och mus (gör inte det!) och det finns helt enkelt en helt orimlig mängd ooptimerad jank precis överallt.


Så… Jag har svårt att riktigt bestämma mig. Att spelet är fult är jag helt OK med – jag tycker om tanken på en marknad för lite billigare A och AA-spel som inte behöver vara De Snyggaste Någonsin. Hade det här bara varit fult å hade jag inte haft något att klaga på. Men att det finns 4K-trailers för spelet när man inte ens kan spela det i 4K, och när dess fps dippar så som det gör… Det här är rough. Jag lyckades hitta en skum patchad EXE-fil som nån random på internet gjort och distribuerar via mega.nz (seriösaste sidan i världen) och som låser upp fps:en så jag åtminstone kan spela i 60fps 8när spelet inte fuldippar), annars vetefan om jag klarat av att spela såhär långt.

Så… det är bra nog för att jag ska vilja fortsätta spela. Men det är så dåligt att jag egentligen inte tycker att jag borde, åtminstone inte innan eventuella patchar kommit.

BETYG: 90−

 

[krank]

Av nån anledning blev jag påmind om de gamla Alien Breed-spelen. Alltså inte de gamla-gamla till Amiga utan om de som Team 17 skapade kring 2010. De som kom som en skum "trilogi" där varje spel tydligen bara var 5-6 timmar långt…

Men ja, första spelet har jag redan spelat över en timme av innan Speltimmen ens var påbörjad, men jag har nu kört lite över en timme av Alien Breed 2: Assault.

Det är en twinstick-shooter-grej där man spelar en snubbe som ränner runt i någon form av rymdskepp/station och trycker på knappar och skjuter aliens. Det är ungefär så mycket man behöver veta – det finns något slags story, men den är tämligen bagatellartad.

Spelet är gjort i Unreal Engine 3 och dess grafik etc är en produkt av sin tid. Så allt känns lite Gears of War:igt, lite Xbox 360-aktigt helt enkelt. På gott och ont. Jag tycker att det funkar.

Det finns en karta, det finns ett uppgraderingssystem. Spelet är lite enformigt och inte superengagerande, men vill man bara blasta lite slemma aliens så är det åtminstone tekniskt välgenomfört. Få buggar, inte mycket som skaver eller irriterar. Det enda jag egentligen stör mig på är nog att alla transitions i menyer och liknande tar typ uppemot en sekund. Det låter inte mycket, men det är störande.

Kontrollerna är välfungerade och ganska intuitiva, också. På det hela taget ett välgjort spel.

Fast vet ni vad jag skulle vilja ha? Original-Alien Breed, fast med de här kontrollerna. Riktiga twinstick-kontroller alltså. Jag älskar ju den grafiska pixelart-stilen i de gamla spelen, men kontrollerna funkar verkligen inte för mig numera.

Men hur som helst. Alien Breed-rebooten är fullt spelbar. Jag hade gärna spelat något som var typ som de här spelen fast med en lite mer engagerande story mellan actionvarven. De är dock korta nog för att jag ska känna att jag nån gång vill spela igenom dem, trist story eller ej.

BETYG: 90−

 

[krank]

Alien Breed 3: Descent är mer av samma, såklart. För i grunden är 1-3 ett och samma spel.

Vet ni vad det här spelet överlag behövt? Metroidvania-grejer. En mer lättläst karta, och så lite mer eget utforskande/letande på den. Just nu är ju spelet en enda lång korridor – minimal backtracking, alltid bara "gå till nästa waypoint och tryck på A för att aktivera grej". Jag hade velat se mindre handhållning, större möjligheter att utforska på egen hand, och kanske också lite mer pusslande – att själv få fundera ut hur man ska öppna dörr A etc.

Det är fortfarande ett underhållande spel, absolut. Men lite trist, bitvis.

BETYG. 90−

 

[krank]

Eftersom jag kickstartade remaken av System Shock så fick jag det idag.

Jag skulle bara spela en liten stund. Det blev närmare 90 minuter av "bara ett rum till".

Det här är alltså ett snyggt, stämningsfullt cyberpunkigt metroidvania-spel i förstaperson; en kärleksfull remake av ett gammalt klassiskt och banbrytande spel men den här gången med mycket bättre kontroller. Det är precis lagom – pixelgrafiska texturer utan att gå hela vägen till boomer shooter, och kontroller som inte kräver båda händerna på tangentbordet men å andra sidan är det inte heller modern "en knapp för allting beroende på kontext"-design. Det finns både tydlig karta och minimap, som fylls i medan man utforskar. Och tydliga ikoner som automatiskt märker ut viktiga grejer. Anakronistiskt nog kan man spara sitt spel var man vill – det finns till och med quick save och quick load. Med andra ord har spelet alla de där funktionerna som tydligen blev omoderna, men som jag saknat jättelänge. Resultatet är ett ljuvligt spel.

Som är mycket beroendeframkallande. Jag spelar ju med framför allt svårighetsgraden för strid och sådant neddraget till minmum, och då blir det ett rätt schysst utforskningsfokuserat spel utan (ännu så länge) några större faror. Väldigt stark "bara ett rum till"-faktor; jag har i detta nu minst tre olika grejer jag skulle vilja gå och undersöka. Och då räknar jag inte med det faktum att jag tror att jag hittat dit plotten vill ha mig – eftersom jag är sån jag är så vill jag ju advanca plotten sist av allt. Men jag tror att nästa gång jag sätter mig så ska jag ändå gå dit först och få det gjort – jag gissar att något där kommer att peka mig i någon av de tre riktningar jag ändå vill utforska, och då kan jag ju alltid börja med de andra två…

Nu har jag alltså fått tag på två riktigt bra spel på kort tid – jag är sugen på att spela vidare på både System Shock och Firmament. Tur att det är sommarlov snart…

BETYG: 95

 

[Jarl]

Har också spelat System Shock. Det är bra, speciellt tror jag om man inte spelat originalet så mycket. Som någon som verkligen spelade sönder originalet så känns den nya versionen som en "trevlig grej" mer än fantastisk. Men det är helt ok, bra jobbat av Nightdive.

Hade jag fått önska fritt hade jag nog sett att:

• de hade valt mindre bullig och gullig grafik. Så cartoony som detta är inte mitt minne.
• behållt originalrösterna eller haft bättre röstskådisar. Den nya audiologsen är rätt svaga ärligt talat.
• haft lite röjigare musik a la originalet.
• de inte infört recycling-grejen. Känns drygt att springa och slänga skräp hela tiden.

Annars är det fint.

 

[Franz]

Eftersom jag kickstartade remaken av System Shock så fick jag det idag.

Jag skulle bara spela en liten stund. Det blev närmare 90 minuter av "bara ett rum till".

Det här är alltså ett snyggt, stämningsfullt cyberpunkigt metroidvania-spel i förstaperson; en kärleksfull remake av ett gammalt klassiskt och banbrytande spel men den här gången med mycket bättre kontroller. Det är precis lagom – pixelgrafiska texturer utan att gå hela vägen till boomer shooter, och kontroller som inte kräver båda händerna på tangentbordet men å andra sidan är det inte heller modern "en knapp för allting beroende på kontext"-design. Det finns både tydlig karta och minimap, som fylls i medan man utforskar. Och tydliga ikoner som automatiskt märker ut viktiga grejer. Anakronistiskt nog kan man spara sitt spel var man vill – det finns till och med quick save och quick load. Med andra ord har spelet alla de där funktionerna som tydligen blev omoderna, men som jag saknat jättelänge. Resultatet är ett ljuvligt spel.

Som är mycket beroendeframkallande. Jag spelar ju med framför allt svårighetsgraden för strid och sådant neddraget till minmum, och då blir det ett rätt schysst utforskningsfokuserat spel utan (ännu så länge) några större faror. Väldigt stark "bara ett rum till"-faktor; jag har i detta nu minst tre olika grejer jag skulle vilja gå och undersöka. Och då räknar jag inte med det faktum att jag tror att jag hittat dit plotten vill ha mig – eftersom jag är sån jag är så vill jag ju advanca plotten sist av allt. Men jag tror att nästa gång jag sätter mig så ska jag ändå gå dit först och få det gjort – jag gissar att något där kommer att peka mig i någon av de tre riktningar jag ändå vill utforska, och då kan jag ju alltid börja med de andra två…

Nu har jag alltså fått tag på två riktigt bra spel på kort tid – jag är sugen på att spela vidare på både System Shock och Firmament. Tur att det är sommarlov snart…

BETYG: 95

Har också spelat System Shock. Det är bra, speciellt tror jag om man inte spelat originalet så mycket. Som någon som verkligen spelade sönder originalet så känns den nya versionen som en "trevlig grej" mer än fantastisk. Men det är helt ok, bra jobbat av Nightdive.

Hade jag fått önska fritt hade jag nog sett att:

• de hade valt mindre bullig och gullig grafik. Så cartoony som detta är inte mitt minne.
• behållt originalrösterna eller haft bättre röstskådisar. Den nya audiologsen är rätt svaga ärligt talat.
• haft lite röjigare musik a la originalet.
• de inte infört recycling-grejen. Känns drygt att springa och slänga skräp hela tiden.

Annars är det fint.

Låter som ett fantastiskt spel! Jag förstår dock inte vad det är gör typ av spel? Vad handlar det om? Vad gör man?

 

[krank]

Låter som ett fantastiskt spel! Jag förstår dock inte vad det är gör typ av spel? Vad handlar det om? Vad gör man?

Förstapersons metroidvania-spel med cyberpunkestetik svarar väl på den första och sista frågan?

Vad det handlar om = man är en hackare som hamnat på en rymdstation där en massa saker gått fel, och man måste stoppa stationens AI, SHODAN. För att göra detta så metroidvania:ar man runt på rymdstationen och slår/skjuter saker, löser pussel, installerar uppgraderingar och hackar grejer.

 

[Franz]

Förstapersons metroidvania-spel med cyberpunkestetik svarar väl på den första och sista frågan?

Vad det handlar om = man är en hackare som hamnat på en rymdstation där en massa saker gått fel, och man måste stoppa stationens AI, SHODAN. För att göra detta så metroidvania:ar man runt på rymdstationen och slår/skjuter saker, löser pussel, installerar uppgraderingar och hackar grejer.

Låter najs! Ska absolut ge det en chans framöver

 

[Tant Ragnar]

Prey (2017) är ett av mina favoritspel genom tiderna. På pappret låter det ganska likt System Shock, visst ligger de ganska nära varandra (och ja, jag vet att det är en remake av ett äldre spel).

 

[Franz]

Jag letar ju fortfarande efter det där fantastiska cyberpunkspelet som är lika bra som Observer och Cloudpunk. Jag spelar en del Cyberpunk 2077 men det är mer pliktskyldigt. ANNO: Mutationem verkar lovande men jag har inte kommit in i det. Stray började mästerligt men den usla stridsmekaniken gjorde att jag gav upp.

 

[Max Raven]

Bara för kontext såg jag den här bilden som jämförde gamla och nya versionen

 

[krank]

Jag har spelat lite över en timme av The Division 2.

Jag spelade ettan för ett tag sedan, så jag visste ju vad jag gav mig in på.

Bra saker:

• Gud, så snyggt det är. Alltså verkligen magiskt snyggt. Miljöerna är väldesignad urban postapokalyps som flera gånger nästan får mig att tappa andan.
• Kontrollerna känns tighta och bra. Mouselook utan krångel, det känns överlag bra och smidigt att spela. Lite tröghet är det ju, men inte värre än att jag står ut.
• Och jag fick spelet att köras i 60fps på höga grafikinställningar. Ofta även i 4K, men för att grafikkortet skulle klara det i längden fick jag dra ner renderingsskalningen.

Det dåliga är, precis som med etta, storyn.

Det hadlar heller inte bara om avsaknaden av fantastik. Det hade jag nog kunnat köpa. Men hela grundplotten, hela konceptet, är verkligen lite för mycket "amerikansk högertok" för mig.

Så storyn är alltså typ: Pga ett virus har civilisationen fallit. Nu är det bara de galna prepper-typerna med vapen som kan göra försök att styra upp saker igen. Tyvärr är en rätt stor – majoriteten, får jag för mig – andel av befolkningen "hyenor" som bara vill förstöra, stjäla från andra och döda för att de tycker det är roligt.

Introt är mycket tydligt med att om du inte har vapen så är du en mes som kommer att gå under när katastrofen kommer.

Jag menar, tänk er att ha den här världsbilden. Att civilisationen bara är tunn fernissa, att de flesta medmänniskor bara bubblar inombords och kommer att bli helt vansinniga "hyenor" om de inte hålls i skinnet av polis och rättsväsende. Det enda som står mellan oss och fullständig kollaps är en dålig dag. Bäst man ser till att vara en riktig prepper med en hel underjordisk bunker fylld med vapen så man kan försvara sig och sin familj. Var och en för sig själv! Möjligen kan man samarbeta med andra prepper sedan, så länge det är klart att det är vi mot hyenorna.

Det måste verkligen vara jobbigt att leva i en värld som ser ut så.

En annan grej som gör att den här sortens paranoid vansinnig prepper-bullshit-världsbild lämpar sig bra för det här spelet är ju att den sortens konservativa typer väldigt sällan har någon tanke om att saker och ting någonsin kan förändras till det bättre. Och i en looter shooter som ska kunna pågå som en multiplayer-grej i åratal så kan man ju faktiskt aldrig få lösa problemet. Det bara fortgår – man dödar lite fattiga och kriminella, man tar över en stadsdel, men det går aldrig att skapa några permanenta förbättringar. Det finns alltid en oändlig hord av nya "hyenor". Saker är som de är, och det lönar sig inte att varken gnälla om det eller försöka förbättra det, allt man kan göra är att överleva.

Tyvärr gör det också att jag blir ganska avtänd. Som jag ju alltid blir av spel som inte tar slut.

Så… Det här är en vansinnigt snygg och tekniskt mestadels välgenomförd looter shooter byggd på den konservativa amerikanska extremhögerns avskyvärda människosyn och helknäppa världsbild. Jag är helt OK med själva gameplay:et, jag gillar grafiken – men plotten gör verkligen bara att jag blir trött i huvudet. Jag kommer nog inte att spela vidare på det här om jag inte börjar umgås med någon som absolut vill spela coop.

BETYG: 85

 

[Jarl]

Låter najs! Ska absolut ge det en chans framöver

Skulle dock säga att det är väldigt lite metroidvania. De flesta nycklar är faktiska nycklar, snarare än nya förmågor. Man både kan och måste röra sig tillbaka och mellan olika nivåer under spelets gån.

 

[Rickard]

Mordheim: City of the Damned

Baserat på figurspelet och har därmed väldigt mycket whiff factor, då det är tärningsslag för allting. Rejält svårt och då menar jag rejält. Har bara spelat någon timme, men direkt ser jag att det inte är att gå omkring och hugga fritt, utan måste köra en tight grupp med få misstag. Det jag tycker är svårast är att få ett grepp om kartan, då den finns i flera nivåer och jag har inte lyckats köra free cam, samtidigt som jag inte heller lyckats se på övervy-kartan på flera nivåer. Det gör det rätt svårt för mig att planera hur jag ska hålla ihop gruppen när varje individ börjar på olika plan.

BETYG: 90

 

[Franz]

Skulle dock säga att det är väldigt lite metroidvania. De flesta nycklar är faktiska nycklar, snarare än nya förmågor. Man både kan och måste röra sig tillbaka och mellan olika nivåer under spelets gån.

Så länge det är cyberpunk är jag nöjd

 

[krank]

Jag har nu också spelat upp Uncharted: Legacy of Thieves Collection till 62 minuter.

Jag har varit nyfiken på Unchartedspelen gaska länge nu. Jag gillar ju spel där man hänger och slänger och klättrar och pusslar. Om man ibland då också måste slåss så kan jag kaske köpa det. Tyvärr har de ju inte funnits på PC… Och det ser ut som att 1–3 inte kommer att komma heller, för att Sony fått för sig att de skulle behöva göra en full remaster/remake för att de skulle bli "goda nog" för "modern publik". Det är såklart bullshit och ljug; de släppte ju en moderniserad samling nyss på Playstation. men vi får se.

Det här är iaf fjärde spelet i serien, men jag får ändå känslan av att det är ett helt OK spel att hoppa på tåget med. Det är inte direkt så att det är speciellt mycket jag inte fattar. Nathan Drake är något slags modern Indiana Jones som först är ute och åker actionbåt, och sen när han krockar med den så får vi flashbacks till hans barndom där han är en föräldralös unge på katolskt nunnebarnhem där han bråkar och har sig. Hans bror är hyfsat vuxen och lurar ibland med honom på dumheter, och nu ska brodern iväg ett helt år på något… Och en flashar vi framåt till en vuxen Drake som håller på med något slags semi-heist.

Det här är fartfyllt och äventyrligt och lär mig kontrollerna i ganska lagom takt. OK, biten där man hoppar runt med brorsan på klostret kändes lite utdragen, men annars har tempot varit schysst och sådär. Det enda jag egentligen vill klaga på hittills är att spelet inte vill ge mig ro när jag löser pussel. Redan efter nån minut får jag en "hörru, vill du ha en hint"-prompt och inte alltför långt efer det börjar spelet "nudga" mig på ett inte speciellt subtilt sätt. Det här tycker jag inte om – jag ska se om det går att stänga av i options någonstans. Låt mig tänka, damnit! Hälften av det roliga med pussel är ju att ta sig tiden att fundera igenom dem, och det är verkligen HELT värdelöst att lösa pussel med hjälp.

Men ja, det här är ett bra spel. Snyggt, kör i 60fps med ganska mycket grafik påslaget (även om även detta är ett spel där jag får slå igång min dators "turboläge" och därmed stå ut med jetmotor-fläktljud). Mycket story, lagom linjärt.

Det är också bra voice acting, och även om karaktärerna absolut inte är fotorealistiska så är ansiktruttrycken och läppsynknongen top fucking notch.

Så… Jag vill absolut återvända till det här. Det var skoj.

BETYG: 90+

 

[Jarl]

Så länge det är cyberpunk är jag nöjd

Det är cyberpunkigt mysgrottkräl!

Pro tip till alla som spelar: glöm inte att man kan högerklicka på skräp man plockat upp och välja "vaporize". Då blir skräpet till "scrap" som bara tar en ruta per 100 enheter. Det är detta man återvinner sen för en peng per tio enheter. Gör inte som jag och bär massa prylar till återvinningsstationerna