Nekromanti Speltimmen v11 2019

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka. UNDANTAG: Pga orsaker kommer denna regel att tillfälligt att degraderas till att vara en "svag målsättning".
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Så det blev tydligen så att jag inte spelade något annat elektroniskt spel än Diablo fram till igår kväll, då jag klarade det. Tydligen skulle jag ha satt betyget 95 istället...

Nå; efter att ha klarat Diablo så kändes det som det naturliga steget att köpa och spela Diablo II. Sagt och gjort.

Tyvärr är ju det inte alls på samma sätt patchat av experterna på GOG, utan verkar tillhandahållas av Blizzard själva ganska mycket as-is, vilket bland annat innebär dålig skalning av upplösningen, att spelet stretchas när det görs i fullskärm och att man hela tiden klickar utanför när man kör i fönsterläge. Turligt nog kunde jag krångla lite med en Glide-wrapper som funkar riktigt bra.

Jag vet inte om det är av tekniska, ekonomiska eller designmässiga skäl, men Diablo II är en annan sorts spel än Diablo. Tvåan verkar göra en ansats att vara mindre arkadspeligt, ha mer av en "öppen värld". Jag funderar på om det är Baldurs Gates fel; det kom ju 1998, precis mellan Diablo (1996) och DIablo II (2000). Kanske var det vad spelarna ville ha, kanske var det vad spelmakarna egentligen ville göra med ettan men hindrades av tidens teknologi. Jag vet inte.

Bland skillnaderna märks till exempel att man inte längre kan spara och ladda när man vill och att spelloopen inte längre är lika tight (i ettan var den ju tydlig - ner i djupet, slåss, få loot, upp och sälj, ner i djupet, repetera). Det verkar som att fienderna respawnar när man stänger av spelet. vilket stör mig eftersom jag gillar att "rensa kartor". Att kartorna inte sitter ihop helt linjärt stör mig inte så mycket; uppdragen är linjära nog för min del. Det finns en hel del nya system, som jag ju inte är speciellt intresserad av...

Alltså. Diablo var en oerhört tight arkadspelig upplevelse. Diablo 2 gör en större ansats att få spelaren att känna att det är en "värld" hen agerar i, vilket som sagt ger en lite annan smak. Jag föredrar nog det tightare, mer arkadiga, i ettan. Den sortens snäva strukturer mår jag bra av: jag kan överblicka allting, känna att jag har kontroll och att jag vet vad jag har att välja. Enformighet är ju sällan ett problem i sig för min del.

Jag kommer sannolikt att fortsätta spela Diablo II också, eftersom jag tydligen fortfarande tycker att det är givande och lite meditativt att frenetiskt klicka på monster. Men vi får se om jag tar mig igenom hela...

En sak är dock säker: Det här är jättesnyggt, framför allt för sin tid. Lite tråkigt i början, sådär som naturen alltid är, men när det börjar bli byggnader och ruiner... Mumma!

BETYG: 95

 

[Jocke]

Det är Linage som är källan till allt som är ”fel” med D2.

 

[Max Raven]

Jag körde igenom Kentucky Route Zero i veckan.

Det börjar som en långsam, lite Twin Peaks-inspirerad amerikansk roadtrip med konstiga ställen att besöka. Tyvärr avviker berättelsen rätt fort, och jag imponeras inte av försöken att trumfa med ännu konstigare saker och nya personer som distraherar. Den snygga estetiken och ungefär hälften av berättelsen är intressant, men man gör inte så mycket viktigt egentligen - man går från punkt A till punkt B, kollar möjligen lite saker längsmed vägen och... Går till punkt C. Saker händer, men det här hade nog gjort sig bättre som en film - interaktionen tillför väldigt lite - man får reda på mer än personerna men det finns inga speciella konsekvenser av dialogval, och inga egentliga pussel att lösa. Att man stapplar runt i extremt långsam takt i något kapitel hjälper inte). Som grädde på moset är sista akten inte ute än. Jag vet inte om jag kommer återvända - det var inte en dålig upplevelse fram till tredje akten, men det blev väldigt utdraget där...

Det låter kanske konstigt då jag älskade Night in the Woods, men där gör val mer skillnad, man utforskar i egen takt och berättelsen och presentationen är bättre (det är också mindre känslan av att konstiga saker slängs på dig för att distrahera) - och framför allt - det är interaktivt snarare än en rak bana där vad du gör inte påverkar annat än en redan långsam takt.

Betyg: Kanske OK när sista delen är ute, men misstänker att de kanske hade en fungerande bra reveal som listats ut så de panikomskrev allt.

 

[Max Raven]

Jag har spelat Trogdor, i glorious HTML5.

Du är Trogdor, en cool drake med en biffig arm. Du ska stampa på bönder och bränna ner bondstugor, men se upp så att riddarna inte svärdar ner dig eller bågskytten pilar ner dig.

Spelet är enkelt i retrostil, och kräver inte så mycket av en. Det är hyfsat trevligt, inte i nivå med Peasant Quest men kul tidsfördriv. Tror ärligt talat många här har spelat det, spelet är urgammalt.

Betyg: And the dragon comes in the niiiiiiight