Speltimmen v13–16 2025

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,706
Location
Rissne
Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:
  • Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
  • Helst spela minst 60 minuter.
  • Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,706
Location
Rissne
Jag har spelat mer Final Fantasy VII Remake (det fortsätter vara ett bra och snyggt spel, med ett stridssystem jag inte gillar, och med en ostabil fps som jag inte ens kan få olika verktyg såsom MSI Afterburner att ens erkänna existerar; 60fps my ass).

Jag har också spelat lite Starcraft. Det är… Det är starcraft, liksom. En vacker dag ska jag faktiskt ta mig igenom hela kampanjen. Och Brood War. Och sen kanske Starcraft II. Däremot lär jag aldrig i mitt liv spela en enda multiplayermatch igen.

Jag har också spelat ett par timmar Diablo 2 Resurrected i coop. Det är kul att spela i coop, även om D2 verkligen är ett spel som inte spelar på mina styrkor. Jag är kass på att opta builds, jag är också rätt kass på att hålla reda på hälsa och mana, och jag är kass på att hålla reda på en massa olika knappar. F1-F8 för att välja melan abilities, 1-4 för att använda items… Nja, njä, jag är dålig på det här. Spelet är också rätt clunky, men det kommer det ju undan med genom att vara gammalt. Men ja, framför allt är det kul att spela i coop och han jag spelar med är ju till skillnad från mig väldigt väldigt bra på det här.


Men; slutligen har jag också tagit mig för att spela 64 minuter av The Callisto Protocol. Det är alltså ett Dead Space-spel gjort av Dead Space-skaparna, fast utan Dead Space-licensen. Det tog mig väl typ 20 minuter att kompilera shaders och joxa med grafikinställningar tills jag var nöjd (inklusive att modda in DLSS så jag kunde köra det istället för FSR). Men herregud vad snyggt det här spelet är. Otroligt, otroligt snyggt. Jag älskar ju sån här Alien-inspirerad skitig rymdscifi, och det här är verkligen en fest.

Kontrollerna är dugliga även om jag spelar med tangentbord och mus; det märks att det är gjort för att spelas med handkontroll. Största skillnaden mellan detta och Dead Space är väl att detta är väldigt melee-fokuserat – man har inget avståndsvapen åtminstone inte ännu, och när man stöter på ett monster så får man ta och slå av det armarna och benen med en kofot istället för att kirurgiskt skjuta av det med en gruvlaser.

Det är också kul med lite skådisar man känner igen, typ Sam Witwer och Jush Duhamel. Genomgående bra animation; läppsynkning och mimik och kroppsspråk funkar bra.

Det finns en del småbuggar, men ännu inget som förstör upplevelsen.

Jag vet inte om jag kommer att plocka upp det här innan jag kör igenom Dead Space. Kanske.

Överlag är det ju svårt för mig, det här. Jag vill ju åt miljöerna och estetiken och utforskandet och storyn. Jag gillar gore och övervåld. Men jag är verkligen helt ointresserad av att bli skrämd, av att vara spänd, och av realtids-action. Tyvärr är det svårt att hitta spel eller andra upplevelser där man får det jag vill ha, utan att behöva stå ut med det jag inte vill ha.

Kommer jag återkomma till det här? Jag vill nog det. Men vi får se.

BETYG: 90
 

Anthrox

Kulturvetaringenjör
Joined
8 Jun 2017
Messages
5,366
Jag spelar sällan elektroniska spel, men nu har jag återknutit med en gammal polare och vi beslöt oss för att spela tillsammans.
Så nu har jag börjat spela Remnant 2! En looter-shooter med miljarder vägar att gå vilse på.
För att vara en som inte riktigt hängt med i svängarna de senaste tio åren eller så. Är det meningen att spel ska vara så här svåra? Eller är det bara för att jag är ur form? Jag hade lite oflax och hamnade i fel värld när jag började spela, men första världens boss var helt hopplös. Det märktes där med att spelet är gjort för 2-3 spelare, snarare än solospel.
Anywho, spelet är rätt fräsigt. Jag blir väl lite bortskämd av att bli ledsagad av en maxlevel som kan alla hemligheter, men även utan det är det rätt gött att springa runt och skjuta monster och hitta häftiga grejer. Stimulerar reptilhjärnan så att säga.
90 (kanske 95)
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,706
Location
Rissne
Idag spelade jag färdigt Jusant. Det höll nog faktiskt hela vägen fram till slutet. Till skillnad från t.ex. I Am Alive så byter inte spelet inriktning en bit in bara för att "öka svårighetsgraden" eller så. Det blir absolut lite klurigare ju längre man spelar, men det blir aldrig liksom… svårt-svårt. Och det är OK.

Medan man spelar och försöker pussla ihop spelets story, är det väldigt väldigt lätt att börja tolka in politik i det. Okej, vi har en värld där vatten, en viktig naturresurs, tagit slut och nu är allt dåligt. Kanske är det en metafor för olja? Klimatförändringar? Är det människorna som är orsaken till att det inte regnar längre? Har de jagat vattenvarelserna till utrotning?

Men nej, det här är inte ett spel med budskap. Det är bara ett sött pusselspel, som inte har speciellt mycket att säga egentligen. Och det är väl OK, alla spel måste inte säga saker. Eller OK, det är såklart omöjligt att skapa kultur som inte säger nånting, men det är definitivt inte ett spel med någon form av aktiv samhällskritik eller så. Lite synd, men alright.

EDIT: Jag överväger att 100%:a spelet, åtminstone vad gäller collectibles. Jag missade en hel del i min första playthrough, frågan är om jag ids gå igenom hela spelet för att jaga sånt, även med walkthrough…

Spelets absolut största svaghet är att det då och då plötsligt förhindrar backtracking. Ett helt gäng helt onödiga enkelriktade transporter alltså, även mitt i kapitel. Vilket definitivt gjorde mig trött några gånger då jag insåg att jag missat något – men försent.
 
Last edited:

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,706
Location
Rissne
Jag har nu också spelat lite över en timme av Avatar: Frontiers of Pandora. Jag köpte det till 90% för att jag har en före deta elev som jobbat på det.

Det är alltså vad jag kan avgöra ett open world-spel av något slag, som utspelar sig på planeten Pandora precis som filmerna. Större delen av första timmen bestod av en lång intro-tutorial-grej inne på en militärbas. En parodiskt skeletor-ond företagssnubbe har tydligen stulit Na'Vi-barn och försökt indoktrinera dem till att bi soldater, men nu tack vare händelserna i filmerna så får man chansen att fly. I samband med det frystes man ner, och sedan tinas man upp och vet inte hur mycket tid som gått (men skeletor-skurken ser typ likadan ut så det kan inte vara länge).

Och nu springer man alltså runt och plockar växter, craftar pilar och skjuter soldater i en tät djungel. Jag utgår från at det är den här miljön som gäller typ resten av spelet.

Och… ja, det jag sett hittills är inte ett dåligt spel. Det är väldigt fint, kontrollerna funkar bra, allt sånt. Mitt problem med det, som är anledningen till att jag nog inte spelar vidare, är att jag… helt enkelt inte lockas av sånt här. Jag gillar inte att kuta runt i skog med pilbåge. Jag är helt ointresserad av djungler och tycker att de är rätt trista miljöer som jag snabbt tröttnar på.

Så… bra spel, men osannolikt att jag återvänder till det. Dålig fit för just mig, helt enkelt. Kan nog rekommendera det till folk som mer lockas av konceptet.

BETYG: 90−
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,706
Location
Rissne
Jag har spelat Robocop: Rogue City i en timme.

Det är ett väldigt fint spel. Den som gjort det har verkligen gjort ett bra jobb, på vad som uppenbart är en AA-budget, med att återskapa filmernas estetik och bygga snygga miljöer. Det är ju också Unreal Engine, vilket innebär 1) snygg grafik men också 2) opålitlig framerate och 3) ghosting, framför allt kring hår.

Kontrollerna är bra, röstskådespeleriet är bra. Själva gameplay-delen är helt OK överlag – det är kul att skjuta folk i huvudet, man rör sig inte för långsamt, och spelet har karta vilket jag ju generellt uppskattar.

Det som får mig att inte vara så sugen på att fortsätta är att spelet överlag känns ganska… tomt. Originalfilmen är ju en extremt tydlig samhällskritik, politiken slår en verkligen i ansiktet från första bildrutan. Verhoeven gör ju sånt väldigt bra, överlag. Men det här känns som ett spel gjort av någon som helt missat den biten. Ni vet, den typen av nörd som bara tycker att Robocop och Starship Troopers är balla actionfilmer.

(Lite som jag känner inför det där Starship Troopers-RTS-spelet)

Storyn här är bara så… trist, ännu så länge. Och den lovar inget mer, heller. Herregud, den nya hotfulla gängbossen kallas "the new guy". Fantasilöst så det förslår.

Så nej, tyvärr. Storyn hookar mig inte.

BETYG: 85
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,706
Location
Rissne
På tal om dubbel- eller enkel-A-spel baserade på kända IPn så har jag spelat en timme av Stargate: Timekeepers.

Jag spelade det aldrig, men visst fanns det ett spel som hette Commandos? Och som var lite sneak-em-up a' Metal Gear Solid fast med kontroller från ett RTS? Det är i varje fall så det här spelet är.

Man har två karaktärer (i första uppdraget iaf), man har lite förmågor för varje karaktär – sen har fienderna sikt-koner och man ska smyga och gömma kroppar osv.

Spelet är mycket bättre och mindre buggigt nu än när jag först testade det. Jag är fortfarande inte supersugen på att fortsätta – gameplay är helt enkelt inte lockande. För mig. Medan jag uppskattar pussel-aspekten så spenderar jag mer tid med att känna mig korkad än med att känna mig smart, och det tycker jag inte är så kul.

Jag vet inte, kanske är jag bara inte på humör. Men det är inte som att storyn hittills varit så intressant heller. De har verkligen inte valt den bästa delen av SG1-tidslinjen: Slutet av säsong 7. Jisses alltså, vid det laget hade ju serien verkligen spårat ur… Jag är säker på att storyn blir mer intressant framöver men… Äh, vi får se. Kanske återkommer jag till det här spelet, men antagligen inte.

BETYG: 85+
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,706
Location
Rissne
(Jag har nu också 100%:at Jusant, dvs plockat alla achievements. Jag använder en guide, men ändå. Det är inte direkt vanligt att jag gör den extra ansträngningen för ett spel…)
 
Top