Nekromanti Speltimmen v13 2017

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Denna vecka med 100% färre "S"! ...tydligen.

Jaja, jag ska försöka spela något annat än Quantum Break och Titanfall 2 den här veckan, det är mitt mål. Jag har några spel jag kört typ en halvtimme på, jag borde kunna klämma in nåt av dem i en paus nånstans...

 

[2097]

Bryter mot regeln med "nytt" men lyder "mindre än 60m". Hade tidigare spelat pyttelite av Snipperclips och 1-2 Switch men fick tillfälle att spela dom igen. Tyvärr inte med min blivande make/maka/mako som jag hade tänkt men med en vän iaf. 1-2 Switch är verkligen dåligt. Det är så synd, det skulle ju vara deras showcase. En del av dom spelen som har roligast och bäst speldesign kanske har dålig implementation av motion controls. Och tvärt om. Dom jag tycker fungerar bäst är quick draw, telephone, treasure chest och table tennis. Jag ville att sword fight skulle funka men den verkar inte göra det, väldigt luddig.

Snipperclips var roligare den här gången. Spelet har en pillig fysik som irriterar mig, liknar Cut the Rope på det sättet. Men, vi hade kul, vi klarade fem sex banor och tyckte om det.

 

[Zorbeltuss]

Jag har spelat 3 timmar Mass effect Andromeda, folk har klagat på storyn och kontrollerna jättemycket, för min del är det det första mass effect spelet som är spelbart på något av de fronterna, jag gillar det, iallafall hittills.
Varför är det då bättre enligt mig, well jag kan fortfarande vinna strider både under och efter tutorialen trots avsaknad av en stadig hand något som inte varit möjligt för mig i något av de andra mass effect spelen, och jag slipper spela Shepard som är helt hemsk som spelar karaktär.

Ljudet är dock riktigt uselt, de flesta karaktärers röster är inte hemma i miljön alls, de låter som de sitter i något studentrum med headset de hittat på extrapris, ljudnivåerna är helt fel hela tiden karaktärer växlar mellan att skrika och att prata helt normalt, ibland mitt i meningar, på ett sätt som indikerar att ljudteknikerna inte visste överhuvudtaget vad de sysslade med etc.

Men jag kommer nog fortsätta spela det när jag är hemma från läkaren igen, jag kan ju alltid dränka ljudet med spotify eller något :/

/Luna Lovegood

 

[2097]

Har spelat Fast RMX, jag spelar det på single player än så länge och jag använder lojalt Vasp Optics Inc som mitt fordon (hoppas man inte behöver använda dom andra båtarna för att få 100%, att det räcker med att klara alla banor). Tycker urmycket om spelet. Skulle säga att det är Switch' bästa exclusive. (Iom BotW finns på U och Voez finns på tablets.) Skrattar och blir glad dom få gånger jag lyckas vinna och jag hejar på min kära gula geting. Gillar både hero mode och vanliga, ungefär lika mycket. Jag spelade aldrig F-Zero GX eller dom andra spelen i Fast-serien men på 64-tiden spelade vi många spel i den här stilen. Wipeout, Wave Race, Star Wars Episode 1 Racer, AeroGage, och så ffa F-Zero X, som Fast RMX är likt. Sen glömde jag typ bort genre förrän min syster påminde mig inför switch.

Jag är OK på spelet på subsonic, även hero mode, men har inte provat dom snabbare hastigheterna än.

 

[Jocke]

Jag har spelat ca fem timmar Nier: Automata. Det är ett tredjepersons actionspel med lite rpg-element som tex XP. Det är en uppföljare till ett spel som jag inte spelade men har ett vagt minne av. Det vaga minnet är ljumna recensioner och japansk fantasy. Nier: Automata innehåller hittills inget av de två. I stället är man en kvinnlig android i gothkläder som medelst jättestora svärd gör livet surt för allt som kommer i hennes väg. Spelet är gjort av Platinum Games och estetiken är lik den de kör i Vanquish och Metal Gear Rising.
Kontrollerna är än så länge inte lika tajta som de var i Vanquish och precis som i MGR har de valt att göra block/dodge till en ganska konstig mekanik som jag fortfarande inte riktigt fattar så här långt in, men de är precisa och jag har inte upplevt nån input-loss ännu. Det är svårt att både skjuta, slåss och undvika samtidigt efter som alla tre av dem görs med höger hand. Men när jag lyckas trycka så gör spelet vad jag vill att det ska göra, så det är typ inte ett trick för att det inte kan hantera att man gör de grejerna väldigt samtidigt.
En cool grej som spelet gör är att det byter perspektiv hela tiden. 2d plattform, top-down-shooter osv.
En annan cool grej är att man har funktioner som tar upp olika platser i ens minne, så vill man tex klämma in mer hp eller skada som inte får plats kanske man kan ta bort xp och minimap moduelerna - då försvinner de från ens HUD. Det finns också ganska kul moduler som "auto-attack och auto-byt-vapen" som man bara får använda på easy men efter som jag spelar på normal så vet jag inte rikligt vad de gör.
I svårighet på normal så tycker jag hittills att det är lättare än MGR och Bayonetta, kanske i nivå med Vanquish. Jag har dött på några olika bossar men aldrig fastnat eller känt att det är dags fokusera stenhårt och spela mitt bästa utan mer "hm jag kanske ska komma ihåg att hela när det lugnar sig".


Själva storyn är än så länge inget särskilt. Människorna har flytt till månen efter det att aliens planterade in onda robotar. Nu håller mänskligheten på att ta tillbaka jorden och en grej de litar på är kvinnliga androider i gothkläder som medels jättesvärd frigör jorden från maskinerna. Det är ytterst otydligt hur androiderna inte är robotar, människor tycks också till stor del vara mekaniska och typ det tredje som händer i spelet är att det visar sig att maskinerna också är fria individer som har egna kulturella uttryck osv. Jag antar att det kommer nått stort avslöjande snart.

Mina spoilerfria tips och råd:
1. Spelet använder inte autosave. Efter första bossen låser spelet upp att kan man spara för första gången. Dör man på den eller innan så måste man spela om hela början och det störde mig efter som jag inte förstod om det skulle fortsätta vara så eller inte.
2. man springer genom att trycka på dodge en gång medan rör sig framåt. Jag fick för mig att man var tvungen att hålla in dodge, så är det alltså inte.
3. Inte alla, men många prylar som ska samlas i sidequests kan tappas av typ vilken motståndare som helst, så tar det slut på fiender den markerade zonen så löser det sig oftast (men inte alltid) när man är och gör nått annat.
4. slå på online-läget. Då går det att interagera med andra spelares döda kroppar på ett intressant/meningsfullt sett.

Hittills fins det ingen anledning till att inte ge spelet 4 av 5, det kan dock höjas om storyn blir bättre och det dyker upp några intressanta skills snart.

 

[krank]

Jag har spelat... Tja, lite Titanfall och lite Quantum Break (i båda fallen mindre än jag skulle önska), men jag har också sett till att spela en timme av Armikrog.

Armikrog är ett peka-klickaspel med lagom frustrerande kombinationspussel av samma snubbe som en gång i den grå urtiden gjorde Neverhood. Det här är i samma stil - allt är claymation! Det blir snyggt och charmigt och tidlöst. Det här spelet kommer till större delen att kännas lika snyggt om 10 eller 20 år.

Nå. Spelskaparen har vägrat hänga med i utvecklingen och det finns alltså ingen knapp att trycka på för att få se alla hotspots. Faktum är att pekaren inte ens ändrar utseende vid dörrar eller utgångar utan BARA vid föremål man kan interagera med. Å andra sidan hanterar spelet inventoryt självt - man samlar visserligen på sig en jäkla massa skrot, men man behöver aldrig själv fundera över vilken mojäng som ska kombineras med vilken pryl etc.

Pusslen är lagom utmanande, de går att lösa med lite brute force, lite jävlaranamma och lite hjärna. Min hjärna är stundtals för liten, så jag får förlita mig på brute force istället. Det finns en lite intressant mekanik där man har med sig en... rymdhund?... som man kan styra genom att klicka på den - då byter man vilken karaktär man flyttar runt. Hunden kan ta sig in på ställen där Armikrog själv inte kan ta sig in.

Det finns något slags story. Armikrog är något slags rymdhjälte som krashlandat på en planet och måste nu... öh... nånting nånting... Dels minns jag inte så mycket - det var ett tag sedan jag spelade igenom den första delen av spelet - och dels har en stor del av storyn berättats i mycket märkliga och psykedeliska bilder med obegripligt språk till.

BETYG: 90. Jag gillar stilen, jag gillar den här sortens spel.

 

[2097]

Edit: äh, det blev politiksnack. Lägger det i spoiler.

Spoiler

Jag älskade Neverhood men lackade ur när jag fick reda på Tennapels politik. Fast å andra sidan, finns många som jag fortf lyssnar på som har dålig politik (ex vis The Gun Club med sina rasistiska texter). Dom jag har slutat lyssna på är dom som själva gjort någon illa, såsom Noir Desir och (snyft för deras skiva är så bra) Led Zeppelin. Vilket Tennapel så vitt jag vet inte har gjort. Han bara skriver sina politiska essäer.

Eller ska jag ta bort det

 

[krank]

Eller ska jag ta bort det

Gör inte det. Det var relevant information för mig. Jag är nog lite, lite glad över att jag inte visste om det där innan jag köpte spelet - nu stödjer jag ju honom inte "mer" genom att spela det, direkt - men jag är också glad över att veta om det, så att jag kan skippa att stödja honom i framtiden.

 

[2097]

Tack krank, uppskattar det. Mera politik:

Spoiler

Å andra sidan tycker jag inte om call-out culture för det är så svårt att göra allt rätt jämt, på samma gång som man också måste uppfattas som att göra rätt med alla shibboleter. (Jobbade på en skola där vår viktigaste prio var att utbildningarna skulle uppfattas som bra. Att dom faktiskt skulle vara bra, var prio tre. För mig är det svårt att köpa en sån prioriteringsordning.)

Men, den sida som är mest genomsyrad av 'call out culture' är den vars världsåskådning mest liknar min egen (intersektionellt perspektiv på sociala hierarkier). Och tänker ibland… var jag en del i att bygga upp detta, på gott och ont? :/ Anti-SJW är 1000000 ggr värre än SJW. Men jag är alltid mer kritisk mot mig själv och min egen sida, vill kunna vara stolt och juste. Det är svårt att vara det på ett konsekvent och rättvist sätt för jag är en sån känslomänniska.

Det finns många som gör bra medieverk med dålig politik. Inom rollspelsvärlden ffa (ACKS och V---h--m). Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Ironiskt nog eftersom hon ofta blir anklagad för motsatsen så påverkade Sarkeesians poäng 'Det går att gilla nåt samtidigt som man kritiserar delar av det' mig väldigt mycket, innan ville jag att allt skulle vara fullt ut genomsyrad av bra politik ('bra' och 'dålig' politik är shorthands för 'håller med om' och 'håller inte med om' för mig, jag är lika subjektiv som alla andra). Men, vissa saker är svåra att smälta.

För att vara helt tydlig så gillar jag Anita. Har hennes t-shirt m 'Freq'. Men, har haft idéer på att göra en Quentin Quire-inspirerad tröja där hon har sina hoops och en Magnetohjälm och så står det 'Anita was right'.

 

[Jocke]

Jag har spelat ca fem timmar Nier: Automata. ...
Hittills fins det ingen anledning till att inte ge spelet 4 av 5, det kan dock höjas om storyn blir bättre och det dyker upp några intressanta skills snart.

Nu nästan fem timmar senare måste jag säga att det inte ser ut att bli en femma, open world strukturen gör att det känns lite för... vanligt på nått vis. Jag gillar dock storyn mer nu, den är fortfarande standard men vissa småbitar av världsbygge är helt fantastiska. De får till "you flew the Gullfeather over Kaleningrad" repliker flera gånger hittills. En fundering: Varför skämtar japaner ofta om makrill?