Speltimmen v16–17 2020

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har spelat 67 minuter av XCOM: Chimera Squad.

Just nu kostar det en hundring, och det är nog ett rimligt pris. Det här är alltså en liten spinofftitel från XCOM-serien, inte "XCOM 3". Den utspelar sig i en stad där människor, hybrider och aliens lever sida vid sida efter kriget i XCOM2, och nu har det skapats en "chimera squad" där folk från alla tre grupperna ingår också. Med tanken att de ska fokusera på liksom mer övergripande hot mot staden, och stärka upp den lokala polisen.

Det finns ingen klassisk jordglob här – istället har man en förenklad stadskarta med sex olika områden där det varje dag kan dyka upp händelser. Och varje dag kan man ta hand om exakt en händelse, så jag antar att man framöver kommer att behöva prioritera.

Uppdragen är också lite mer låsta än i tidigare spel – nu består de av tydliga, avgränsade sektioner där man klarar av en efter en, och innan varje del kan man bestämma vilka av ens agenter som ska gå in i nästa del genom respektive ingång.

Ens gruppmedlemmar är också mer begränsade – urvalet är ganska litet, det finns helt enkelt bara specifika potentiella rekryter med specifika förmågor, namn och personligheter.

Tanken är, känns det som, att detta ska vara en lättsam kusin till de stora XCOM-spelen, med mer personlighet och attityd och storyfokus, och lite mer lättillgängligt gameplay.

Resultatet… Jag ville verkligen gilla det, det ville jag. Jag tycker idén är ganska kul. Mekaniskt har jag heller inga problem; uppdragen funkar bra.

Men de borde ha tagit in en bättre manusförfattare, för det här är skräp. Och röstskådisarna misslyckas totalt med att ge liv åt det styltiga manuset. Det är tydligt att vad de vill ha är attityd och banter, men deras manusförfattare är definitivt ingen Joss Whedon. Det är svårt att skriva sånt, och när hela grejen med ens spel är att det ska vara "attityd och story" så…

Är det här ett dåligt spel? Nej. Men det är inte ett bra spel heller. Jag ångrar inte den hundring jag lade, och jag utesluter väl för all del inte att jag återkommer till spelet nån gång, men det blir nog inte speciellt snart. Jag har ju fortfarande flera vanliga XCOM-spel att ta mig igenom…

BETYG: 85

 

[Max Raven]

Jag har spelat igenom Furi som är månadens spel i spelklubben jag är med i.

I korthet: Ett bossrush-spel med DNA från bullet hell och fighting-spel. Nästan alla bossar följer mallen: Enkelt första stadie, andra och tredje stadie som är första med lite högre hastighet och lite fler manöver, ett sista stadie där man ska överleva tills man kan attackera dem och vinna.

Grym musik, OK estetik, strider som drar ut aningen för länge. Ett problem är att fienderna gör en hel del skada, och när man gjort slut på sina liv så börjar man om från början på bossen - vilket är ett problem mest på fiender som har lätta men utdragna stadier. Andra gången jag körde genom var trevligare, men slutbossen sabbar spelet lite. Det är definitivt inte för alla.

Betyg: 85.

 

[Max Raven]

Jag har spelat Gato Roboto, ett monokrom-metroidvania med en söt katt som använder mecha för att utforska ett forskningslabb.

Tänk Gameboy-era-metroid. Det är ett solitt men inte lika långt spel som andra metroidvania-spel typiskt är - jag varvade med allt på cirka 3 timmar. Du börjar som en katt som kan simma och klättra på väggar men dör direkt om fiender får tag i dig. När du väl får din Samusdräkt så börjar du tåla stryk men ibland behöver du hoppa ur den för att komma åt områden.

Fanns det utrymme till mer spel? Antagligen, men deras mekaniker hade behövt ha lite mer djup - de känns väldigt enkla att bemästra.

Betyg: Good kitty.