Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.
?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:
1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.
Jag har precis spelat ungefär 100 minuter Awesomenauts. Det är ett spel i DotA (Moba?) genren med två lag som ska förstöra varandras bas, men det har gått åt exakt motsatt håll från de andra, mer populära spelen som Leauge of Legends eller DotA2 genom att vara extremt mycket mer avslappnat och casual.
För det första är det i plattforms 2 d,vilket för att folk som jag, som inte ägnat 2000+ timmar åt sitt liv till att spela staracraft, förstår hur det går till att styra sin gubbe (det finns ett annat spels om heter Smite som också löser det här genom att köra vanligt 3d över axeln perspektiv). Det går alltså att visa spelet för vem som hällt (tex mig) och de greppar hur det går till att spela direkt.
För det andra har de gjort så mycket som möjligt för att motverka ett metaspel du måste känna till för att dit lag inte ska förlora varje match. Det är bara tre spelare per lag och du får inte se vilka karaktärer dina medspelare väljer (tror jag, jag förstod inte vilka de andra valde i alla fall) och de olika karaktärerna har mycket färre skills än i andra spel. Det är en vanlig attack på musknappen, en cooldown attack på andra musknappen och en utitlty skill på mb3/mousewheel. Det finns alltså ingen "ultimate" skill som kan vända en match beroende på om du tajmar den rätt eller inte.
Till sist så är det inte ett spel där min sitter i en lobby och hänger och väntar på att få spela. Trycker du på quick battle kommer du slängas in i en match som antingen just håller på att starta, eller har pågått en stund med en bot eller någon avhoppare. Det är alltså ingen som gnäller när någon hoppar ur spelet på endera sida, eller över att de måste spela tillsammans med två bot:ar en liten stund, för det kommer nog lösa sig själv alldeles strax.
Det har än så länge inte vart några otrevligheter i chatten ännu. vilket också är ett klart plus, och då sänkte jag ändå mitt lag genom att inte förstå hur min gubbe funkade på halva matchen.
Jag hann spela en träningsrunda och fyra matcher på 100 minuter, och jag tor att träningsmatchen tog extra kort tid, så det gör ungefär 20-25 minuter per runda.
Slutresultatet blir ett schyst lagspel att koppla av med en timme eller så. Jag kommer nog att spela det ungefär en gång i månaden i ungefär en timme.
det kan få FYRA av FEM i betyg.
Jocke said:
Jag tror också att det som går att köpa till spelet som dlc är vanity items och inte pay to win grejer. men det är jag inte 100% säker på.
Ja, det ska vara en timme. Jag kanske. Kanske spelar det 15 minuter till i veckan. Det finns en anledning till att jag är osäker dock. I korthet: Matchmakingen suger. Hårt.
Magicka: Wizard Wars är ett renodlat PvP-spel. Enligt spelet självt ska man matchas mot folk i ens egen nivå. I praktiken? 3 av 4 gånger har jag varit i ett lag med synbarligen totala nybörjare mot erfarna spelare (om man tittar på rockar). Dessutom har jag i regel haft dubbelt så mycket poäng som den näst bästa i mitt lag.
Jag har inte vunnit en omgång. Jag är verkligen inte en bra spelare, så när jag får högst poäng konsekvent i mitt lag (och i regel färre poäng än den näst sämsta i motståndarens lag) så är det något fruktansvärt fel.
Jag blev nyss level 2. Tror bara det kan bli värre...
Spelmässigt är det Magica, fast med färre kombinationer (3 element istället för 4), ingen spellbook (man får knappar som laddas upp efter hand) och samma karta om och om igen.
Verkligen inte mycket att hänga i julgranen. Vet inte ens hur jag kom över det, men man får allt vara såld på Magicka och Dota i kombination för att gilla det här.
Max Raven said:
Har nu spelat i lite över 80 minuter. Spelet är bättre när man har någorlunda matchade lag. Tycker dock folk är lite sega att ha ihjäl. Men i vilket fall, det blir nog inget mer av det här spelet framöver. Kanske när de polerat det lite mer.
Ja, det skiljer sig på en del punkter från vanliga Magicka. Res-magin är också svår att få igång - eftersom formler man kan använda tickar uppåt + ökar av kills och Resurrection är tredje formeln, och den kräver att man cast:ar den där medspelare dog. Detta för att spelet har respawn tokens, förstås.
Det är ännu en twinstick shooter, och precis som Narco Terror är det ganska djungligt, åtminstone i början.
Skillnaden är att man här kör runt i en bepansrad bil. Storyn som ramar in det hela är väldigt tunn och känns samtidigt som en kärleksförklaring till tidiga actionspel till typ NES. Det finns en ond kacklande diktator och så är man en god specialstyrka som ska hindra den kacklande ondingen från att skicka iväg atommissiler och förstöra städer.
Grafiken är snygg, explosionerna tillfredsställande. Till skillnad från i Halo: Spartan Assault känns det som att man faktiskt uppnår något när man skjuter på fienderna, samtidigt som själva bilgrejen gör att allting känns mer flytande och dynamiskt (ingen strafing...). Kontrollerna hittar en bra avvägning mellan "realistiska" bilkontroller där det tar ett tag att stanna etc, och vanlig twinstick shooter där man omedelbart rör sig i den riktning man pekar. Jag uppskattar också skitmycket att det inte är subjektiva kontroller (alltså relativa till fordonet). Trycker jag spaken upp-vänster så kör mitt fordon också upp-vänster på skärmen.
En rätt bra grej är att det känns genomtänkt med höga och låga perioder. Ibland har man hyfsat långa tillfällen då man bara åker omkring utan att skjuta på något, och det gör att man inte måste vara på helspänn hela tiden. Mycket trevligt med bra tempo.
Ljudet funkar men är inget superspeciellt.
Det finns powerups och uppgraderingar och någon form av exp/levels jag aldrig riktigt fick grepp om.
Jag hittade en bugg på första banan och var tvungen att köra om den, men annars kändes spelet väldigt stabilt och så. Buggen var typ att man får en helikopter som levereras i ett paket som droppas från himlen. Man får ett mission att åka till paketet och ta helikoptern. men jag råkade befinna mig precis där paketet landade, och fick helikoptern innan jag fick uppdraget... Och spelet vägrade fortsätta.
Överhuvudtaget en väldigt bra och adrenalinstinn twinstick shooter som jag kan rekommendera. Om man gillar djungelmiljöer då.
Jag har också spelat 62 minuter av UFO: Aftermath, efter att ha köpt det för typ 3-4:e gången nu när det kom på Steam med cloud saves och allt.
Det här är alltså ett slags spirituell uppföljare till gamla UFO: Enemy Unknown och Terror from the Deep. Slemmiga aliens har kommit, i det här fallet har de redan fått världen att bli postapokalyptisk innan spelet ens börjar. Man spelar på två nivåer; dels tar man beslut om vilka uppdrag man ska åka på, vad ens organisation ska forska på, etc. Dels styr man en grupp soldater på uppdrag.
På uppdragen är det inte riktigt turbaserat; mer realtid med möjligheten att pausa. Och sen pausar spelet lite när det känner för det (ser en fiende, ser samma fiende igen, är klar med att utföra sin order, ser samma fiende igen, blir skjuten...)
Det här är en mycket trevlig ansats men det räcker inte riktigt hela vägen fram. På uppdragen är grafiken ofta förvirrande och framför allt de uppdrag som utspelar sig ute i det gröna är ganska fula och oinspirerade. AI'n är inte speciellt imponerande. Man får MASSOR av uppdrag att välja mellan och extremt lite vägledning om vad som är bra och inte. Och om man inte tar uppdragen på ett tag så försvinner de. Man har bara EN squad oavsett hur många soldater man har tillgängliga. Så man kan t.ex. inte skicka iväg folk till flera uppdrag samtidigt.
Man kan dessutom inte bygga sin bas så som man gör i Ufo, vilket såklart är lite trist.
Men ja, det här går ju att spela. Men jag ser ingen riktig anledning att spela det nu när det finns XCOM: Enemy Unknown. Skulle vara om man spelat sig trött på det och vill ha något lite fulare, sämre och brungrumligare. Och ville ha en annan story. Just storyn är väl huvudanledningen till att jag antagligen kommer att fortsätta spela spelet. Nån dag.
(Men nä, storyn känns inte heller så avancerad)
krank said:
Om nu nån fick för sig att jag tycker illa om det här spelet... Egentligen inte. Det är ganska kul, Och tydligen spelade jag två timmar idag också.
I korthet: Rosangelas moster dör, ett spöke dyker upp och stör i hennes liv - han behöver hennes hjälp. Cue ghostbusters-tema.
Jag har spelat igenom det här ett par gånger förr. Varför? Äventyrsspel av peka-klicka-varianten är som kattmynta för mig. Och det fanns kort för steam badges till det.
Jag gillar Rosangela. Hon är inte, som en del karaktärer är, en särskilt trevlig, generisk person. Nej, hon är asocial och verkar egentligen inte gilla folk. Jag gillade Rufus i Deponia-spelen av lite samma anledning - det känns roligare med huvudpersoner som har gjort något i sina liv och inte är någon slags tomt hål som bara börjar fyllas i när man börjar spela som spelaren kan låtsas vara. Ja, jag är lite trött på "du är hjälten"-klyschan.
Spelmässigt? Det här är point-and-click, men det är ett Wadjet Eye-spel, så där finns åtminstone en mekanik som inte normalt finns i point-and-click. I detta fall är det anteckningsboken. Det känns lite smart när man kombinerar saker från den för att få fram ny fakta, men ibland är det sådana självklara grejer att det känns forcerat. I nästa spel (Blackwell Unbound) försvann anteckningsboken, men den återkom i reviderad form längre fram.
Jag gillar den här serien. Hitta spöke, lista ut hur man kan lura den att veta att den är död, skicka den vidare. Det är ett p-a-c-detektivspel, i en form jag tycker fungerar väldigt bra.
I dagarna släpptes ett femte spel The Blackwell Epiphany. Tänker skaffa det så fort jag har ett jobb.
krank said:
Oh, najs. Jag satt precis och kollade på Blackwellspelen och funderade på om jag skulle köpa deras bundle. Det verkar ju klart vara värt pengarna om man gillar peka-klicka!
En viktig fråga när det gäller peka-klicka dock: En viktig innovation i genren var ju när Simon the Sorcerer 2 (tror jag var först?) introducerade knappen som gör att man ser alla hotspots och därmed slipper pixel hunting.
En annan innovation jag gillar är att kunna se om två saker kan kombineras genom att bara hovra den ena över den andra (som t.ex. i Secret Files-serien).
Hur funkar sånt i Blackwell? Är det klassisk pixelhunting och "A med B, lyssna på replik, A med C, lyssna på replik, A med D, lyssna på replik, B med C, lyssna på replik etc" som gäller?
Jag kan inte minnas att det var någon pixelhunting i Blackwell - men jag vet inte om det fanns någon highlight-knapp heller. Tror inte det.
Nu var det ett tag sedan, men jag minns att det mesta fick man ut ur konversationer (och ibland fick man anteckna, jag minns detta från Unbound). Det finns några kombinera-prylar-pussel, men jag har för mig att de inte är så många. De är av formen "klicka på det du vill kombinera, klicka på pryl du vill kombinera med" - ganska standard. Minns inga hover-over-hints vad gäller dem. Men å andra sidan snackar vi inte Monkey Island-pussel här - i regel är det ganska uppenbart vad som går att kombinera och inte.
Rättelse med notes-systemet - det finns i Unbound, men jag har för mig att det skiljer sig en del. Får återkomma - speltiden per spel när man har koll på pusslen är runt 2 timmar om man inte skippar något.
Jag har spelat igenom Deadlight, ett spel som guldmedlemmar på Xbox Live kan ladda hem gratis till slutet av denna månaden (skynda, skynda!), Det är ett spel som utspelar sig efter att zombiekalypsen brutit ut (även om zombierna kallas för shadows, alltså skuggorna av sitt forna liv). Man spelar en person som söker efter sin familj och emellanåt får vissa flashbacks.
Spelet är i grunden rätt enkelt uppbyggt: man ser det från sidan på lite avstånd, så man inte ser detaljerna i karaktären. Däremot syns desto mer av bakgrunden och visar väl hur illa åtgången som världen nu är. Själva spelmekaniken handlar i grunden om lite problemlösning, lite hoppande och lite sökande efter collectibles. Det är precis lagom långt och kräver inte mer än typ 5-6 timmar för att spela igenom, vilket är precis lagom.
Det som verkligen är bra med spelet är att det lyckas med vad I Am Alive inte lyckades med: att suga in mig i en efterkatastrofen-värld. Jag fastnar för världen, känner av hopplösheten (onekligen hjälps det av ett bra soundtrack) och blir tillfredsställd av det minimala berättandet. Tummen upp helt klart!
krank said:
Det finns till PC också (12 euro men brukar finnas på rea). Spelade det i somras, litegrann. Riktigt snyggt och stämningsfullt.
Jag har kommit på att jag verkligen gillar den här trenden med små avatarer. Det är samma grej i Renegade Ops; bilen är liten så miljöerna syns ordentligt och man får bra överblick.
Jupp. Kom först till Xbox dock (var en av deras Summer Arcade-spel), men finner man det på rea så köp köp köp!
Spelet påminner mig för övrigt om en crossover av Limbo och Shadow Complex (estetik från den första, gameplay från det andra) och det är inget dåligt betyg.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
Men i vilket fall, det blir nog inget mer av det här spelet framöver. Kanske när de polerat det lite mer.
