Speltimmen v19–20 2021

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag köpte Huntdown för att det hade så fin pixelgrafik och verkade vara omtyckt.

Och tja, jadå, det är ett väldigt snyggt pixelgrafikspel. Kontrollerna känns också överlag väldigt bra, och när jag dör är det för att jag är kass mer än för att spelet är orättvist.

Det är alltså en ganska klassisk platformer, där banorna är lite som högexplosiva pussel fyllda av arga dystopistads-gäng som kastar molotovs och kör motorcykel med spikar på. Man får fundera, i hög hastighet, på vilka fiender man ska ta i vilken ordning. Det är inte NES-svårt, med vilket jag menar att det inte handlar om bullshit som att behöva memorisera banor eller vilka fiender som dyker upp var – nej, det är (hittills iaf) ganska rättvist och telegraferar fienderna. Det lite pussliga handlar bara om att vara smart och ha bra reflexer. Bossarna är också sådär klassiskt pussliga – räkna ut deras mönster, hitta ett sätt att kontra det (contra det, höhö).

Min enda biff med spelet är att jag tycker att fienderna är lite tråkiga. Visst, det kan väl vara lite roligt med gäng, men typ tredje-fjärde banan med med eller mindre likartade helt vanliga gängmedlemmar? Jag tröttnar fort på sånt. Ge mig lite cybernetik, aliens, mutanter liksom. Kanske blir det mer intressant senare, men tills vidare blir nog det här ett spel jag lägger på listan "kanske återkommer till, men räkna inte med det".

BETYG: 85+

 

[Jocke]

Jag har spelat en sisådär två bossar och en bit till av The Surge. Spelet är en souls-like i sci-fi miljö. Du spelar Warren, en rullstolsbunden man som har sin första dag på jobbet. Vi vet inget mer om honom än detta. Och att jobbet går ut på att ha på sig ett exo-skelett.
Anyways så går allt åt helvete och Warren måste hugga sönder robotar som gått bananas och nån slags exo-skett zombies. Det verkar som att allt är storföretagets fel.

Striderna är lite slöare än Dark Souls och det finns en gimmick i att man kan sikta på olika kroppsdelar på fienderna. Siktar du på en utan pansar går de ner snabbare, men om du gör en finisher på en av delarna där de har rustning så finns det chans att få loot.

Det är ett helt okej spel. Inte alls lika bra som souls-souls eller Jedi-souls men liksom det funkar. Om man som jag spelar på en ps5:a så måste man ställa ner ”lens flare ” till 75% eller mindre, annans blir det konstiga ljusmönster på skärmen som inte beter sig som de ska.
Jag tycker att det stora problemet är att fienderna i spelet gör för mycket i skada, och att det är rätt så innefektivt att blockera. Så det blir lite väl mycket spring fram och slå ett slag - hoppa ut ut närstrid igen slagsmål.

3 av 5

 

[Franz]

Jag har spelat 7th sector, ett cyberpunk-pusselspel utvecklat främst av Sergei Noskov. Att en person knåpat ihop ett så pass snyggt, bra och stämningsfullt spel är verkligen en bedrift!

Spelet hamnar i kategorin som jag (kanske lite slarvigt) kallar för öststat-cyberpunk, där man blandar cyberpunk-estetiken med den vackra men dystra estetik som ofta förknippas med öststaterna. Ett av mina absoluta favoritspel i hela världen, cyberpunkspelet Observer (ge oss en uppföljare, Blooper Teams!) använder denna estetik till fullo och även i detta spel kommer estetiken helt i sin rätt! Vi får besöka rostiga fabriker, fallfärdiga lägenheter och stadsvyer indränkta i grå betong och neon. Allt ackompanjerat till musik i Blade Runnerklass. Det hela är otroligt stämningsfullt!

Så vad går spelet ut på? Du är en elektronisk form av artificiell intelligens som lyckas ta dig ur en monitor i vad vi kan anta är en forskningsbas. Du tar dig fram genom elektriska ledningar och kan även besätta olika elektriska fordon. Du stöter på olika hinder som du måste lösa, ofta genom pussel, men det finns även en del action, bland annat när du tar kontroll över en stridsrobot. Samtidigt som du gör detta utspelar sig en subtil men intressant historia i bakgrunden. Detta kanske inte låter så spännande men det är ett spel som till väldigt stor del bygger på stämning och om du gillar cyberpunk och dystopier kommer du absolut att uppskatta storyn och dess många vändningar.

Spelet är väldigt ambitiöst och har till och med flera olika slut, vilket inte är fy skam för ett pusselspel utvecklat av en person! Det finns även många små hemligheter och easter eggs att upptäcka i spelet! Det finns till och med vad jag tror är några smarta blinkningar till cyberpunkspelet Observer jag nämnde ovan, vilket jag gillade!

Nackdelar? Ibland ställer kontrollerna till det för en. Det finns ett antal moment där man dör gång på gång, och inte för att man gör något fel utan för att kontrollerna inte är helt pålitliga. Det är väldigt frustrerande där och då, men inget moment är omöjligt, ochefter några försök kan man ta sig vidare. Stämningen i spelet är dessutom såpass fångande att man snabbt glömmer den tidigare frustrationen.

Jag önskar så att det kunde komma fler cyberpunkspel av detta slag! Jag ÄSLKAR den dystra öststat-estetiken och ser mycket hellre spel som detta och Observer än Cyberpunk 2077 (som har en så pass tråkig estetik att jag inte känner mig sugen att testa det). Jag hoppas få se fler spel med denna estetik och stämning framöver, vare sig det är i form av ett pusselspel som detta eller ett deckaräventyr som Observer eller varför inte någon helt annan genre! Om du gillar cyberpunk och dystopier måste du ta en titt på detta spel! Även om du vanligtvis inte gillar pusselspel kan detta vara värt att ta en titt på, om så bara för att få uppleva stämningen och storyn!

 

[krank]

Låter som att jag helt enkelt kommer att vara tvungen att köpa 7th sector…

 

[Franz]

Låter som att jag helt enkelt kommer att vara tvungen att köpa 7th sector…

Gör det! Du kommer inte bli besviken!

 

[krank]

Jag köpte Panzer Dragoon Remake på rea, och 71 minuter räckte för att jag skulle kunna klara det på mediumsvårighetsgrad.

Och… well, det var väl okej, för en nyversion av en kort gammal on-rails-shooter. En del animationer kändes gamla och stela, filmsekvenserna kändes ofta rätt kassa i upplägg och kameravinklar och dramaturgi och sånt, och vsync-inställningen verkade inte göra något så jag hade rätt mycket tearing. Men det var… mycket skjutande, i fina miljöer. Jag slet ut vänster och höger musknapp rätt mycket, känner jag, och är nu märkbart trött i högerhanden. Man skjuter nämligen fortare om man trycker fortare på skjutknapparna… Mot vissa bossar hade jag två händer på musen – en som styrde och en som snabbt hamrade musknappar.

Sen har man väl blivit bortskämd, men jag saknade ett uppgraderingssystem.

Ångrar jag köpet, eller att jag lade ner tiden? Nä. Om inte annat är det ett klassiskt spel som jag nu kan säga att jag spelat, och spelat igenom.
Kommer jag spela det här igen? Också nä.

BETYG: 85+

 

[Max Raven]

Jag har spelat Streets of Kamurocho, ett av Segas jubileumsminispel. Det är ett Final Fight-inspirerat spel baserat på (tror jag) Yakuza-spelserien. Det tar 10 minuter att klara, sedan börjar det om.

Det är OK men inte bra. Det tar minimum för ett beat-em-upp - attack, hopp, specialattack som skadar en själv - slänger in en del skurkar (vissa gör knappt något) och några bossar. Det ser OK ut.

Kan inte rekommenderas om man inte är fan spelen och gillar beat-em-ups.

Spela hellre: Mother Russia Bleeds.

 

[Max Raven]

Jag har också kommit längre i Bloodborne - har tagit mig förbi tomspindeln (spelets sämsta boss enligt utsago), tagit mig in i två mardrömmar och fått tag i en nyckel för att ta mig längre upp i katedralen.

Kritiken jag hade är hyfsat lik: UI är ganska dassig - du måste konstant justera kameran manuellt och lock-on är opålitlig. Riposter är opålitliga. Fiender spammar attacker och gör alldeles för mycket skada per attack. Nästan varje rum har ett bakhåll. Du får i princip ingen genomgång i kontroller och det går inte att få upp en manual via pausmenyn. Det finns ett omvänt svårighetsstup - spelet är löjligt svårt i början (From kan inte designa tutorials eller enklare startområden) och sedan blir det i princip bara lättare. Vissa egenheter får mig att undra om fiender inte går att skada om de inte syns i kamera.

Det här är det bästa soulslike jag spelat, men jag måste nog säga att de inte är speciellt välgjorda. Man lär sig navigera runt bristerna och sedan är utmaningen en del av behållningen. Problemet som jag ser det känns som att From slog igenom med Dark Souls, och sedan rörde de knappt på UI:t av rädsla av att det skulle implodera.

Bloodbornes bra grejer är att dodge funkar bra och grejen med att man kan återhämta hälsa man precis förlorade genom att skada fiender, vilket uppmuntrar till mer aggressiva strider - det blir inte lika mycket självmord att attackera. Det faller ändå lite på att fiender har attackkedjor och antingen är i grupper eller är stora eller har lång räckvidd och är svår-stun:ade.

Kommer inte kunna fortsätta spela det på ett tag inom nära framtid, så får se om jag klarar det, återkommer långt senare eller överger det.

Spela hellre: Alltså, vill du spela Souls-spel så är det här det bästa. Vill du ha game mastery-spel så är Metal Gear Rising, Bayonetta eller många andra av Platinum Games alster bättre om man inte gillar att gå långsamt genom gator eller upprepa samma spelmoment ett antal gånger.

 

[Max Raven]

Jag har också spelat Battlefleet Gothic: Armada.

RTS-spel där man styr en mindre flotta av skepp mot andra flottor. Musiken är OK, designen har pejl på skeppen, storyn är OK 40k, strider tar oftast inte lång tid (så länge saker inte går fel). Det är genomarbetat och lagom roligt om man gillar rymdskepp.

Men jag kan inte rekommendera det. För det finns bättre: Battlefleet Gothic Armada 2. Skillnaderna är att man levlar upp enskilda skepp och besättning mer i BFG:A, och att man väljer uppdrag i kampanjkartan och sedan får välja fritt vilka skepp man vill ha. I BFG:A2 så har man en karta där flottor måste åka till ställen, med olika kaptener, med olika resurser i olika system, mer kontroll, mer skeppsbyggande - mer utbyggt och polerat, fetare musik - mer bättre helt enkelt. Det är också lite rörigt att köra, skepps-AI:n är lite korkad ibland (45 grader styrbord är inte samma som 135 grader babord och rakt in i fiendeflottan, men det förstår inte AI:n alltid) och GUI:t är lite knökigt och definitivt inte byggt för att kontrollera större flottor. Allt är bättre i BFGA2, helt enkelt.

Det sagt, vill man har mer Battlefleet Gothic Armada så kan man spela det här.

Spela hellre: Battlefleet Gothic: Armada 2