Nekromanti Speltimmen v19 2015

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[Vimes]

Eftersom jag har internetproblem hemma har jag börjat köra singleplayerkampanjen i Brood War. StarCraft är sjukt bra! Jag älskar mina powergoons (men deras pathfinding alltså! Jösses!). Nåja, my life for Aiur!

 

[Jocke]

jag fick en beta till spelet Dirty Bomb av FZ.se. London har bombats och soldater gör upp om värdefulla grejer i den radioaktiva zonen.
Det är en lagshooter där ena laget försvarare och det andra laget anfaller, vilket kanske låter lite som couterstrike men jag tror att det ska kännas med som Assault läget i gamla hedliga Unreal Tournament. Det gör det inte. Figurerna man spelar är nån slags halvcartoony lite skojiga soldater som alla har två special skills var.

Det känns som att spelet inte riktigt vågar, uppdagen är lite för tråkiga, looken på allting är inte tillräckligt skojig (jämfört med hattsimulatorn TF2) eller tillräckligt allvarlig (jämför med tex stalker). Det är väldigt halvdant alltihop. Efter tre-fyra matcher tror jag att det inte kommer att bli mer Dirty Bomb för min del.

 

[azzmazzter300]

Jag har spelat Shadows of Mordor som är ett spel om att mörda orcher i Tolkiens midgård. Spelet är ganska roligt, om man råkar gilla att mörda orcher. Du kan mörda dem genom att skjuta dem med pilar, slå ihjäl dem med ett svärd eller smyga sig på dem med en kniv. På vissa ställen så kallar orcherna på förstärkning, då kommer det fler orcher som man kan mörda. Det går till och med att hitta olika bestar som absolut finns väl beskrivna i något appendix till Silmarillion som går att rida på, så att man kan rida ner och mörda orcherna. Slutet av spelet blir lite sämre, för då hjärnkontrollerars orcherna av spelarkaraktären så att de mördar varandra, och det är inte lika roligt som att mörda orcherna själv.

Det finns en massa stororcher som är svårare att mörda, och lättaste sättet att mörda dem är att mörda småorcher i deras närhet tills en kombomätare fylls upp och sedan utförda specialmördarattacker på stororcherna. Huvudpersonen är odödlig, så när han dör så återuppstår han, och orchen som mördade honom blir en stororch som går att mörda.

På vissa ställen mördar man odöda också.

Storyn är en fanfic om en person som ser ut ungefär som Aragorn, som handlar om att hämnas på några typer som har med sauron att göra för att de mördade huvudpersonens familj.

8/10

e: justja, slutstriden består, bokstavligen, utan överdrift, av några quicktime-events där man mördar bossen

 

[krank]

Jag har spelat Deja Vu: MacVenture Series. Jag minns inte riktigt varför jag har det i mitt Steambibliotek, men det känns som ett spel som jag borde ha fått som del av ett bundle av nåt slag.

Hursomhelst, det här är ett gammalt och inte jätteroligt spel. Fasta förstapersonsvinklar, man har ett inventory, en primitiv verbmotor (ni vet, "operate", "speak" etc. Det är ett spel som, kan man väl säga, existerar mellan Space Quest 1 och Monkey Island om man ser till teknik och så.

Man spelar en snubbe med minnesförlust. Man går runt och försöker... Jag vet inte. Jag gick mest runt och försökte utforska olika decision paths (dvs välja olika saker att säga/göra, olika ställen att besöka). De flesta ledde till att jag dog eller satt fast nånstans utan pengar till taxi.

Det här kom till NES också, och jag gissar att mer tålmodiga personer, med mer ork att utforska decision paths, nog skulle komma längre än jag gjorde. Men för mig får nog 64 minuter vara nog.

BETYG: 80

 

[azzmazzter300]

Jag har spelat Deja Vu: MacVenture Series. Jag minns inte riktigt varför jag har det i mitt Steambibliotek, men det känns som ett spel som jag borde ha fått som del av ett bundle av nåt slag.

Hursomhelst, det här är ett gammalt och inte jätteroligt spel. Fasta förstapersonsvinklar, man har ett inventory, en primitiv verbmotor (ni vet, "operate", "speak" etc. Det är ett spel som, kan man väl säga, existerar mellan Space Quest 1 och Monkey Island om man ser till teknik och så.

Man spelar en snubbe med minnesförlust. Man går runt och försöker... Jag vet inte. Jag gick mest runt och försökte utforska olika decision paths (dvs välja olika saker att säga/göra, olika ställen att besöka). De flesta ledde till att jag dog eller satt fast nånstans utan pengar till taxi.

Det här kom till NES också, och jag gissar att mer tålmodiga personer, med mer ork att utforska decision paths, nog skulle komma längre än jag gjorde. Men för mig får nog 64 minuter vara nog.

BETYG: 80

Det här kommer jag ihåg att jag spelade på en svartvit macintosh, och det var inte särskilt bra. Jag läste igenom en guide i nintendomagasinet för nes-versionen, och det var inte shadowgatenivå på lösningarna, men nästan.

 

[krank]

Jag spelade två timmar av CSI: Hard Evidence efter att ha lockats till ett köp av att se Felicia Day och hennes bror spela spelet på Co-Optitude.

Screenshots.

Det är ett ganska lätt spel (inbyggt hints-system för oss som är lite dumma) där man gör CSI-grejen: kollar brottsplatser, följer bevisen, använder märkliga apparater och zoomar in alldeles för långt på suddiga säkerhetskamerafilmer. Jag gillar ju CSI-serien så det här funkade bra för mig.

Samtidigt är interfacet klumpigt, voiceactingen oengagerad och nästan ingen i CSI-gänget är sig det minsta lik. Filmsekvenserna är av låg kvalitet, 3d'n ofta primitiv.

Men jag finner det inte otroligt att jag spelar vidare; det är bara fem fall att spela igenom och på två timmar fixade jag ett av dem...

BETYG: 90

EDIT: Det är för övrigt lite obehagligt hur ofta de i CSI skämtar om att det finns homosexuella i fängelset dit man skickar folk...

 

[krank]

Det här kommer jag ihåg att jag spelade på en svartvit macintosh, och det var inte särskilt bra. Jag läste igenom en guide i nintendomagasinet för nes-versionen, och det var inte shadowgatenivå på lösningarna, men nästan.

Ja, den svartvita versionen fanns tillgänglig också. Jag funderade på att testa, men nånstans måste man dra gränsen...

 

[krank]

Nu har jag spelat 68 minuter av Out There Somewhere.

Det är ett mysigt litet spel med retrografik. Gameplay är... plattformspussel, som en blandning av Metroid och Portal, typ. Man har en kanon som skjuter ett skott, och när skottet träffar en vägg så dyker man upp där skottet träffade. Med bibehållet momentum. Men man kan bara sikta framåt, så det blir rätt klurigt. Och så givetvis allehanda fiender, plattformar, strålar som hindrar skott, etc etc.

Mysigt, klurigt. Generellt missar man inte ens speciellt mycket när man dör, så det är bara att pröva sig fram.

Designen är lite för cute för min smak, men säkert passar det nån.

BETYG: 90

 

[krank]

Nu har jag spelat 68 minuter av Out There Somewhere.

Nu råkade jag spela klart det. Det var inte så långt; tog mig 111 minuter...