Nekromanti Speltimmen v19 2016

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[Mundo]

Jag har köpt Stellaris. Det blir tillgängligt ikväll klockan sex.

HYPE THRUSTERS ACTIVATED!

 

[krank]

Jag stod inför något av ett dilemma: Å ena sidan vill jag egentligen bara spela Doom, även om jag nu kommit till den tredje och tråkigaste episoden, där spelets skapare börjat tro att brist på ammo är ett skojjigt sätt att öka svårighetsgraden. Å andra sidan skrev jag om Doom förra veckan, så jag kan inte gärna göra det igen den här veckan.

Så... Jag har spelat Doom ][ i lite drygt en timme. Det syns inte ännu på mitt steamkonto eftersom jag spelar via gzdoom, och då räknar inte Steam det. Så under morgondagen kommer Steams doomversion att få stå och idla en timme för att få upp min speltid...
Nå, Doom 2 är mer av samma sak. Roliga kartor, fiender med egenheter, härliga ljudeffekter, tillfredsställande gore och så vidare. Det jag kan klaga lite på är att hemligheterna blivit lite sämre, så tillvida att det till en del av dem helt enkelt inte verkar finnas några ledtrådar varken bokstavligen eller i form av håligheter i kartornas arekitektur. En lyckades jag dessutom missa, trots att jag gick på den.

Eftersom jag inte spelar igenom Doom 1 ännu så vet jag ju inte vilka av fienderna som är nya och inte, men det här spelet är mindre försiktigt med hur de introduceras. Som spelare förväntas man känna till fienderna sedan tidigare, vilket inte är speciellt underligt egentligen.

Jag saknar också episodstrukturen från Doom, och kartorna som visade "you are here". De gav en välbehövlig känsla av progression.

Intressant nog spelade jag Doom ][ innan jag spelade första Doom när jag var yngre, på samma sätt som jag spelade Terror from the Deep innan jag spelade UFO: Enemy Unknown. Så mina nostalgikänslor är egentligen starkare för det här spelet än dess föregångare. Däremot måste jag ha varit jävligt dålig på båda spelen. Jag menar, på typ en timme har jag nu tagit mig längre än jag minns att jag någonsin gjorde när det begav sig. Och då spelar jag ändå på medelsvårighetsgrad. Men jag misstänker att det är som jag tror jag nämnde förra veckan - med mouselook och några år av Quake och dess efterföljare i ryggen så är ju erfarenheten en annan än när det här var helt nytt.

Hursomhelst, jag lägger det här spelet på hyllan tills jag klarat Doom 1, men det hindrar mig inte från att tycka att det är ett riktigt, ruskigt bra spel som jag egentligen vill fortsätta med imorgon. Eller ikväll.

Nästa vecka kanske jag ska ge mig på Heretic?

BETYG: 95

 

[stenhöna]

Kört Castlevania till Gameboy Advanced från 2001. Fett spel! Man får erfarenhet, går upp i level, väljer utrustning och använder läkemedel mot förgiftning. Magi används till "kort" som ger fördelar, t.ex. +25% i skada eller extra erfarenhet när man går. Allt i 2D action side-scroller. Ett minus är att bossarna saknar HP-bars, så man har ingen aning om hur mycket stryk de tål. Leveldesign ger en svag känsla av copy-paste, men är OK. Musiken är OK men inte bättre. Bra värde för 100 SEK (Wii U virtual console).

 

[Mundo]

Efter en vecka med Stellaris är det väl dags att skriva lite...

Spelet är som alla Paradox spel när det släpps; fantastiskt och inte färdigt. Jag förväntar mig att vi ganska snart kommer få DLC som behandlar...
- Politik i ditt eget rike
- Mer handelsalternativ med andra riken
- Fler sätt att vinna spelet på än bara "erövra allt" (typ handel, inkomst, teknologi, etc)
- Fler och mer visuellt tilltalande raser med mer skillnad i deras utséende
- Etc.

Med det sagt så är spelet det mest stabila som Paradox har släppt, särskilt vad det gäller multiplayer. Det är dessutom extremt lättmoddat vilket gör att du kan göra helt nya raser med unika utseenden. Jag är i full väg att skapa ett eget mod baserat på en värld som jag skrev till ett rollspel.

Dessutom är det fantastiskt roligt att se en massa butthurt folk på forumet som är JÄTTEUPPRÖRDA(™) för att båda förgjorda människoimperium (och alla du skapar själv) är egliatära, as in där finns 50% män/kvinnor och lika stor etnicitet-spridning (aka, inte bara vita). En kille skapade en tråd som fick typ tio till femton gånger så många visningar som de andra trådarna där han var jätteupprörd och tyckte att människorasen blivit ett matriarkat och han var jättearg för att man kunde generera kvinnlig admiraler. Nu har paradox tyvärr tagit bort tråden så det går inte att frossa med dum läsning om man så ville.

MEN, säger ni, vad tycker du om spelet?!

Spelet är ett Paradox spel. Gillar du grand strategy (typ civilization, EU IV, etc) så är chansen mycket god att du gillar detta spel också. Kartan kan göras verkligen ENORM och det får Civ5 att verka vara i sandlåde storlek när man slår på den absolut värsta storleken. Och eftersom spelet är så moddbart som det är så har folk redan skapat Warhammer 40K raser och jag förväntar mig att modlistan kommer att utvecklas under den kommande tiden.

4/5, med en stark fyra som kunde varit en femma om de gett oss mer customization med våra raser, lite mer politik i hemlandet, lite bättre handel, lite mer polish här och där.

Spelet kommet lätt bli ett nytt Civ5 eller ett nytt EU IV, och med det syftar jag på att det kommer ses som "en av de stora", en som du per automatik jämför med när du pratar om 4X spel.

 

[Max Raven]

Spenderade lite tid under söndagen på Valiant Hearts: The Great War / Soldats Inconnus : Mémoires de la Grande Guerre

Spelet utspelar sig under Första Världskriget och börjar med att en Preussare utvisas från sin ingifta bondefamilj i Frankrike i samband med krigets början. Kort därefter värvas den äldre fadern in i armén och en handling som löper kors och tvärs över krigets europeiska västfront tar vid.

Det är ett... lite annorlunda spel.

Spelmässigt är det typ sidskrollande action-point-and-click. Man kan misslyckas genom att dö, men i regel startas bara delen man är på om. De har balanserat det hyfsat så att det inte är frustrerande. Kontrollerna är solida - de känns inte expertprecisa men samtidigt är det här inte en plattformare som kräver den typen av precision - de är kalibrerade för sitt syfte.

Alla karaktärer känns hyfsat trovärdiga, men handlingen verka å andra sidan ha spårat ur till någon underlig variant av "rädda manliga prinsessan" med första världskriget som bakgrund. Det är iofs inte något helt underligt, det känns lite fransk/belgiskt i samma ådra som till exempel Adéle Blanc-Secs äventyr.

Första världskriget är inte bara en storybakgrund för spelet heller. Utöver karaktärsdagböcker så finns där historiska beskrivningar av de olika platserna som karaktärerna besöker och man kan plocka upp memorablia från kriget.

Sammanfattning: Någons historielektionsmaterial som spårade ur så pass mycket att det blev ett spel? Så här långt 4 av 5.

 

[Jarl]

Välgjord analys av nya DOOM:
https://youtu.be/m424XwGH1Uc

Misstänker att krank kanske inte håller med om grejen med Doom, men jag tycker det stämmer rätt väl. Doom var aldrig ett spel om att smyga runt hörn och klura, det var att på bästa sätt överleva en rad encounters med värre och värre fiender i mer och mer utmanande miljöer, där precision, snabbhet och aggressivitet är mer belönande än försiktighet.


ps. Fett med SPOILERS i videon ovan ds.

 

[Hellzon]

Jag har också spelat Stellaris i en vecka. Jag har väl inte så mycket att tilägga jämfört med Mundo, det finns en hel hög töntiga buggar, och några av delsystemen känns inte helt färdiga, men det har kommit ett rejält inlägg på det officiella forumet med planer för uppgraderingar i maj och juni. Med tanke på hur mycket Crusader Kings II förbättrades genom åren vågar jag tro på att det faktiskt genomförs också. Jag skulle väl inte ge det en stark fyra som det ser ut nu, men potentialen finns där.

Annars så har jag lirat lite Costume Quest, ett FF-liknande RPG där gimmicken är att rollpersonerna är ungar på Halloween som kan respecca genom att byta dräkt. Ännu ett lir från Double Fine med mycket hjärta men inte så engagerande efter ett tag. En svag trea av fem, typ?