Nekromanti Speltimmen v19

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

 

[krank]

Jag borde klara av UFO: Aftermath den här veckan, och därmed få tid till andra spel. Preliminärt siktar jag på en timme Airmech. Och sedan kanske UFO: Aftershock... Det skulle ju sitta fint att ha bränt igenom hela trilogin.

Spoiler: kommentarer

Jag har börjat spela lite Aftershock nu. Tycker det verkar bättre på vissa sätt (flervåningshus), men jag uppskattar verkligen inte den grafiska förändringen. Jag ogillar pastellfärg och serietidningsstil nämligen. Jag spelade TFTD innan jag spelade UFO så för mig har den här serietecknade stilen aldrig varit nån viktig del av X-comgrejen för mig. Jag vill hellre ha brungrått =)

 

[Basenanji]

Jag fattar inte om jag håller mig till riktlinjerna för den här tråden, men idag blev jag promotad till fuckin' GOLD LEAGUE i Starcraft 2! Efter att ha spelat 2k matcher är väl det det minsta man kan begära, men jag har dåligt minne, dålig karaktär och är barnsligt envis med mina hopplösa strategier. Trots att jag läst galet mycket strategitips och dagligen följt sc2-scenen i ett år har framgångarna låtit vänta på sig. Men inte längre! Nu är jag GOLD! Haja! (Och g i v e t v i s börjar jag undra om jag kan bli ännu bättre?)

Spoiler: kommentarer

Imponerande! Uthållighet är den finaste av dygder. (Klart du kan bli ännu bättre!)

 

[krank]

Okej, nu har jag spelat 71 minuter av UFO: Aftershock. Det är uppföljaren till UFO: Aftermath som jag nyligen klarade.

Aftershock är fulare på i princip alla sätt. De har visserligen lagt till antialias och anisotropisk filtrering som tillval i menyn, men rent estetiskt är det här en katastrof. Aftermath hade förhållandevis nedtonad design, närmast minimalistisk. Färgskalan gick i gråbrungrönt; det kändes rätt mycket milfic-scifi vilket ju är en genre jag uppskattar. Jag tillhör ju de gamers som faktiskt inte tröttnat på gråbrun färgskala ännu...

Aftershock är istället pastellfärgat. Litegrann som första UFO: Enemy Unknown, tänker jag. Fast ännu lite mer comicbook. Och jag tycker verkligen inte om deformerad comicbookstil. Jag tycker inte om det när Blizzard gör den (WoW är skitfult) och jag tycker inte om det när Altar gör det. Jag förstår överhuvudtaget inte hur pastell-smurf-estetik kan anses fungera i annat än barnspel.

Mekanikmässigt är Aftershock rätt likt Aftermath, men med en del krångel. I Aftershock kan man bygga baser, oroa sig över resurser, pyssla med diplomati... Det är inte riktigt på 4x-nivå, men visst syns influenserna. Det är rentav mer här än i UFO: Enemy Unknown (som ju är anfadern till de här spelen, och i allmänhet ett av de bästa spel som någonsin gjorts). På gott och ont; det kommer inte att gå att glida igenom det här spelet. Det kommer att krävas mer engagemang från min sida.

Storyn känns lite tunn: Historieskrivningen säger att man i förra spelet valde att ge upp planeten till utomjordingarna i utbyte mot att flyttas till säkra kolonier medan de experimenterade med sin biomassa. I det här spelet är man ett gäng överlevande människor som av för mig oklara anledningar är i besittning av ett ufo / svävande stad ovanför jorden och just har börjat utforska ruinerna därnere. Vad som hände med biomassan och utomjordingarnas mäktiga experiment har inte riktigt framgått. Jag har fått kontakt med vanliga människor och en grupp som är cyborger därnere, och ska väl steg för steg börja expandera och utforska och återta jorden.

Kopplingen till förra spelet känns svag. Det handlar inte bara om den rent estetiska disconnecten, men det känns som att Altar kom på att de inte gillade storyn i ettan och nu gör sitt bästa för att retconna den -- samtidigt som de försöker göra en "uppföljare" för att casha in på det första spelet. Jag hade föredragit en uppföljare med starkare koppling till ettan.

Så... Inte jätteimponerad. Det finns mer krångel som stöter bort mig och fulare grafik, samtidigt som storyn inte känns speciellt lockande. Men jag lär väl spela ett tag till och se om något förbättras.

Spoiler: kommentarer

Jag gillar nog Aftermath mer än du gör och X-com spelen mindre men din review på Aftershock är verkligen spot on!

 

[Eksem]

Jag har, senaste två veckorna eller så, spelat c:a 200 matcher Hearthstone eller så, och jävvvlar vilket spel det är.

Tänk er Magic, fast enklare och inte lika djupt. Lite som Magic framstår för en casualspelare ungefär.

Tänk att man tagit bort de delarna som leder till en ganska seg upplevelse online (att man alltid kan agera på allt motståndaren gör, även i motståndarens tur), snabbat upp spelet till ungefär halva speltiden, och lagt till en massa intressanta finesser som skulle göra sig väldigt dåligt i ett pappersspel (många siffror som ändras fram och tillbaka, att kopiera kort ur motståndarens lek, etc).

Tänk er att man wrappar det här i ett extremt användarvänligt interface med jävligt tajta animationer och (om man gillar Warcraft-estetiken) en konsekvent estetik med hög hantverksskicklighet.

Tänk er sedan att det här spelet är gratis att spela, har grymma belönings- och rankingsystem och ett nästan perfekt matchningssystem så att man alltid spelar mot lagom motstånd.

Tänk er att man framöver kommer att lansera solospelskampanjer till det här spelet.

Det är en hit. En riktig, jävla, hit. Damn.

 

[Zorbeltuss]

Jag har spelat 2 timmar X-Com: Enemy Unknown, för UFO: Aftermath vill inte funka (eller det startar men jag vill inte spela i 256 färger med en 1x1 upplösningsratio där flera av menyerna är utanför skärmen och skrivbordet synns igenom i den skumma letterboxingen).

Först den bra saken, jag har fått lite trading cards jag kan sälja, ja det är det enda bra och senast jag spelade fanns inte dem.

Förutom det, X-Com saknar allt det som har kommit i squad based spel, som gjort många spel bra och som gjort att det finns många varianter nu förtiden. Det finns de utpräglat taktiska, så som final fantasy tactics och ogre tactics, där position är A och O, det finns de "Realistiska" som UFO: Aftermath och Jagged alliance, och det finns de mer speliga som Syndicate (includerat wars men inte det nya obviously) och Fallout: Tactics. Visst, XCEU (Jag kommer kalla X-Com: Enemy Unknown detta hädanefter) försöker göra sin egen variant på spelighet, men jag tycker inte det funkar särskilt väl, det är alldeles för mycket slump, slump kan ioförsig funka, men när abilities och övrig mekanik, bara går ut på att kunna ignorera slag eller göra extra slag, då spelar jag heller en datoriserad variant av monopol, för det är iallafall vad det utger sig för att vara, ett populärt skitspel.

Två snabba saker som kunnat göra det bättre om jag faktiskt orkat sätta min in i moddande av det spelet, cover bör ge viss mån av damage reduction (gärna procentuell sådan), och klasser och klassträd bör ersättas med flera ability/training träd, tänk mer diablo 2 (fast max en poäng i varje fokus) över karaktärsutveklingen, men att nya stats kanske är bundna till vad man väljer.
Fast frågan är om jag hade velat spela det ens då, med den fula färgsättningen, överdrivna karaktärerna, oändligt långa missions, dåliga UIt, tråkiga storyn och irriterande basbyggnationen.

/Luna Lovegood som velat kunna sälja digitala spel på begagnat marknad

 

[Max Raven]

Jag har spelat igenom The Blackwell Deception

Rosangela och Joey är tillbaka. Den här gången går det en mördare lös och de vill hitta henom innan hen dödar igen.

Det här är fjärde spelet i serien. Point-and-click adventure, med pussel som i regel är lagom svåra. Ett par kan man stirra sig blind på länge innan man kommer på hur man ska lösa dem. Man börjar med en introgåta (som förra spelet, Convergence), sedan går man vidare med ett spöke som så småningom leder en vidare till två separata gåtor, som i Unbound och Convergence. Anteckningsboken är kvar och har kombinerats med datorn/mejl - för nu har man en MyPhone. Kombineringsgåtorna för anteckningsboken är betydligt färre och "duuuh"-pusslen för anteckningsboken är i princip borta. Bra balanserat där.

Nästa Blackwell har jag inte spelat. Får se när jag skaffar det, men det bör vara trevligt. Ett annat liknande spel jag kan rekommendera är Primordia, även om det inte är deckargåta utan mer utforskande.

Betyg 5 av 5.