Speltimmen v21–22 2021

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Så Wadjet Eye släppte ett nytt peka-klickaspel, och peka-klickaspel är min kattmynta och Wadjet Eye har en historia av att producera bra sådana (Primordia, Blackwellspelen, Technobabylon etc etc). Så jag har spelat lite över en timme av Strangeland.

EDIT: Wadjet Eye publicerar Strangeland, men jag dubbelkollade just och de utvecklade det faktiskt inte – men Strangeland är gjort av Wormwood Studios, som gjorde Primordia.

Det här är ett spel som i princip är gjort för mitt 18-åriga marilyn manson-diggande jag. Det är lite Sanitarium, lite I Have No Mouth And I Must Scream. Man vaknar iklädd tvångströja i någon form av psykedelisk mardrömskarneval, och märker snart att man inte kan dö (man blir bara återuppväckt). Nu måste man räkna ut vad som pågår, och givetvis på vägen möta allehanda korpar, skäggiga gubbar utan ögon och clowndörrar som drar ordvitsar.

Grafiskt sett är det… well, karaktärerna är pixelart, medan bakgrunderna definitivt mer känns som nedskalade photoshopmålningar. Det märks, tycker jag, en rätt tydlig skillnad på när varje pixel lagts ner kärleksfullt för hand, med god precision, och när den bara råkat hamna där för att den var typ medelfärgen för de åtta pixlar som fanns där i originalet. Bakgrunderna är ofta röriga och ickedistinkta som följd, och det är stundtals svårt att skilja förgrund från bakgrund. Huvudpersonen är också skapad som ganska stor, i den upplösning spelet körs i, men spenderar större delen av spelet nedskalad vilket funkar… sådär.

Men, spelet har absolut en atmosfär och en stämning som funkar, och jag kommer att vilja spela vidare. Men jag har nog ett gäng andra Wadjet Eye-spel att ta mig igenom först.

BETYG: 90

 

[krank]

Jag har köpt Mechwarrior 5: Mercenaries igen. Igen? Ja, jag köpte det ju på Epic först, och nu igen på Steam… För uppenbarligen är jag dum i huvudet.

Mechwarrior 5 är… Well, det är ett spel i Mechwarriorserien, så huvuddelen av gameplay är stompy robots som skjuter på varandra. Det här spelet har ganska snälla kontroller, som man kan klara med WASD och en mus, typ. När jag spelade Mechwarrior 2 en gång i tiden så kändes det åtminstone då som betydligt mer simulering och mindre arkad. Jag är inte helt säker på om jag tycker illa om den ändringen; jag var aldrig speciellt bra på simuleringsspel med kontroller över hela tangentbordet. Det här funkar ganska bra, och jag vänder mig snabbt vid att köra via tredjepersonskameran (den gör det mycket enklare att hålla reda på hur torson är vriden kontra mechens ben).

Grafiken är… duglig. Det här är ett AA-spel, inte AAA. Vilket blir lite weird, för det senaste Mechwarriorspelet, det där som bara är online, är AAA – betydligt snyggare än det här. Och jag tror inte det handlar om spelmotorn; jag har för mig att detta är Unity och att det där andra använder CryEngine. (EDIT: OK, så detta är Unreal… Men det SER UT som ett halcfult AA-spel i Unity =))Men jag vet att Unity kan användas för snygga spel… Oh well, det är lite synd hur som helst. Framför allt när spelet kan köras med ganska höga och krävande grafikinställningar… utan att just bli så mycket snyggare. För problemet ligger inte i kvaliteten på postprocessing-effekterna utan i design och texturering. Omgivningarna är ganska slarvigt gjorda och det känns inte riktigt som att mecharna interagerar med dem. Eller ja, det finns stenar som går sönder, men det är mer som att stenarna har en "gå sönder-animation" som aktiveras när mechen kolloderar med dem än som att mechens faktiska fot klampar ner på en faktisk sten.

Storyn är ännu så länge sjukt tråkig. Standardmässig "hämnas pappas död"-skit. Man får inte bestämma typ något om huvudpersonen, och han har karisman och personligheten hos en blöt papperspåse. Det har alla andra också. Och inte blir det bättre av riktigt dålig voice acting heller. Något Mass Effect är det här inte, och det är synd – jag vill ju gärna ha lite story att engagera mig i också. Lite roliga NPC:er och så. Men det ser jag inte ut att få.

Är det här dåligt? Nä. Det är ganska meh dock. Jag fattar att mech-sim-genren inte har en tillräckligt stor publik just nu för att motivera AAA-pengar, men det är tyvärr en genre som behöver AAA för att riktigt komma till sin rätt. Och herregud, varför försöker de ens ha en story om de inte tänker göra den det minsta intressant? Det här är Gråtråkig Protagonist-hämndstory 1A, liksom.

BETYG: 85+

Jag kommer nog säkert återvända till det här. Det är mechs, trots allt. Men det känns just nu inte superlockande. Jag är rentav MER lockad att försöka få igång typ Mechwarrior 4, trots att det har sämre grafik… Men det är något i designen som funkade bättre där.

 

[Max Raven]

Jag har spelat en del Returnal

Jag hade lite tur och kom förbi boss två och tre i ett svep... Och så var man halvvägs, tillbaka till början, igen. Med ingenting. Fast svårare fiender, som gör mer skada och farligare terräng - helt plötsligt kan man förlora halva livet i en träff, det skjuts laserstrålar som inte går att avbryta och inte går att undvika utan att gömma sig bakom saker, var femte meter är ett stup som tar runt 1/5 av din starthälsa...

Och alla drag spelet hade blir det pannkaka av. Bullethell shooter? Visst, men vanligtvis ser man mer än hälften av skärmen så man inte blir träffad av en attack i ryggen. Roguelike? Visst, men alla andra roguelikes och roguelites har en speltid på runt en timme av flera extremt bra anledningar, och en av dem är att det är svårt att upprätthålla koncentrationen så pass länge, och att ju mindre man förlorar desto snabbare kommer man in i det igen. Slumpkartor? I teorin blir varje run unik, men från halvvägspunkten in springer jag in i samma förbannade rum fullt med stup och dödsmördarfiender i början av en omgång. Roguelike är återigen, som för andra spel, ett sätt för spelskaparna att att undvika att behöva balansera spelet ordentligt.

Att svårighetsgraden höjs på sätt som gör det frustrerande och jobbar mot spelets design: Projektiler dash inte gör en immun mot, stup som stänger in en, väggar som går sönder omedelbart eller stänger in en i en vrå, den höga skadan...

Jag tror det är dags för mig att släppa det här spelet. Det är helt enkelt inte värt tiden.

 

[krank]

Så… Jag upptäckte igår att ShadoWorlds fanns. Det är alltså ett pixelart-lågupplöst realtids-pussel-combat-utforsknings-rollspel där man går runt som ett party av fyra specialister som undersöker en rymdstation. Givetvis har man tappat kontakten med stället, så man är där för att… I dunno, det är lite oklart. Se vad som gått snett och stoppa det, antar jag.

Det som är grejen här är att det kom 1991, är 100% i mitt hjulhus, men jag hade ingen aning om att det existerade. Scifi-skräck-rollspels-pussel med pixelartgrafik är ju en sån grej jag kanske tycker att jag borde åtminstone sett screenshots på tidigare, men nej.

Estetiken är… enkel, mörk, animeinfluerad. Mest detaljer har karaktärerna och deras porträtt, miljöerna är mer sparsmakade – och inte bara för att de flesta är väldigt mörka. För ett spel som kom 1991 så har det ganska avancerat system för ljus och mörker, line of sight och så vidare. Man tänder och släcker lampor, kastar flares, aktiverar hjälm-lampor och så vidare. Fiender har lättare att se när det är ljust och det finns dörrar som öppnad av fotoreceptorer.

Spelet är ännu så länge fokuserat på väldigt försiktigt utforskande – man tar ett steg framåt, ser om det dödar en, tar ett till. Försöker använda miljön och ljuset till sin fördel.

Spelet är dock långt ifrån perfekt. Gränssnittet är verkligen uselt – jag blev less redan när det inte fanns något sätt att gå tillbaka till startskärmen från den där man väljer mellan olika gruppmedlemmar. Jag har hela tiden manualen framme – "Jaha, så för att aktivera hjälmlampan håller man nere vänster musknapp i två sekunder på det lilla helkroppsporträttet i mitten av nedre delen av skärmen. Och för att plocka upp saker klickar man på samma gubbes högra hand och sen det man vill plocka upp…" Alltså man vänjer sig, absolut, men gränssnittet känns verkligen som ett experiment som aldrig riktigt blev något.

Det är också tur att jag åtminstone inte hittills varit tvungen att multitaska eller köra någon riktig realtidsstrid där jag förväntas reagera på saker. Pathfindingen är urusel (gubbarna fastnar alltid i dörrar t.ex) och gränssnittets klumpighet gör att allt kräver flera klick – och det finns få tangentbordskommandon. Om man inte joxar med Dosbox-configen upplever jag också att musen rör sig olika snabbt i x- och y-led, vilket inte direkt borgar för en trevlig upplevelse.

Spelet är också fint, men det är väldigt tyst – musiken verkar bara finnas på startskärmen, annars är det bara ljudeffekter.

Men, det var ganska spännande att spela en timme av. Jag vet inte om jag kommer att försöka spela klart det, men… jo, det är nog OK. Hittills iaf. Det kan ju snabbt bli orimligt svårt t.ex. Så som vanligt bygger betyget bara på första timmen.

BETYG: 90−

 

[Rickard]

Inside

Danskt spel. Run right simulator med setting som händer i bakgrunden och så får man lite pussel emellanåt. Har spelat deras Limbo tidigare och där förstod jag rakt ut inte hur jag skulle lösa vissa pussel då de inte var helt klara med att peka på vad jag kunde interagera med. Det hände inte lika ofta i detta spel, men fick börja kolla på en walkthrough efter 20 minuter.

3,5 timmars speltid. Inget man bör spela med barnen. Snygg avskalad grafik. Den konstigaste coming of age-historien jag upplevt. Danskar är knäppa.