Speltimmen v23-24 2020

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Förra veckan (och litegrann den här) spelade jag 61 minuter av Bulletstorm.

Det är en mestadels traditionell shooter, och den tradition den följer är Duke Nukem 3D. Med andra ord: huvudpersonen är en töntig "supermacho"-snubbe och det verkar vara tänkt att man ska tycka att hans antics är hi-larious. Det tyckte inte jag.

Positivt: Grafiken är rätt fin, även om jag definitivt tröttnat på alla muskelsnubbar.

Det är lite skojjigt med ett XP-system som låter en uppgradera / få mer ammo genom att hela tiden hitta nya sätt att mörda ihjäl fiender på. Varje gång man gör ett nytt trick får man ett gäng kosing, nämligen. Och om man gör om samma trick får man mindre kosing.

Men nja. Om det suger i FPS-tarmen så finns det mer intressanta spel att spela. Jag menar, de flesta av dem har väl orakade muskelmän någonstans, men kanske inte riktigt på den här nivån tänker jag mig.

BETYG: 85

 

[God45]

Jag har lagt vantarna på en Playstation Classic och speltid. Så jag har spelat Tekken 3 som fortfarande är ett riktigt bra, om än gammalt, fighting spel. Tekken force mode är dock en mardröm och jag måste spela det för att låsa upp sista gubben så 90. Jag har också spelat Super Puzzle Fighter II Turbo som är ett brutalt och elakt pusselspel som går ut på att till 127% förstöra för motspelaren. Det är riktigt kult, snabbt att lära och svårt och man skriker på varandra hela tiden mam spelar. Så 90 på det också. Jag ska försöka spela Revelations: Persona men jag är värst på JRPGER och det ska vara svårt så jag lovar ingen recension.

 

[krank]

Persona 4 Golden släpptes till PC härom dagen, så jag köpte det och har nu spelat 76 minuter av det.

Räcker 76 minuter för att komma någonvart i ett Persona-spel? Nej, verkligen inte. Jag har inte ens sett min första Persona än. Jag har bara nätt och jämnt hunnit få en mikroskopisk introduktion till ett fåtal grundmekaniker, och i övrigt mest lyssnat/läst dialog och kollat på cutscenes. Det här spelet är väldigt, väldigt linjärt i början.

Jag har inte spelat något Persona-spel speciellt länge tidigare, men det är en spelserie jag definitivt skulle vilja spela mer av. Jag tror inte det blir just nu dock. Jag tänker bli klar med FFXII innan jag sätter mig och spelar något annat JRPG seriöst.

P4G är… funktionellt. Kontrollerna är bra, grafiken primitiv men duglig, mekaniskt är det ännu så länge helt OK. Jag vill definitivt se mer av storyn.

BETYG: (90)

(Inom parentes eftersom man faktiskt inte kan säga så mycket om spelet efter bara 76 minuter)

 

[Jocke]

Själv har jag spelat 19 timmar Persona 5 Royal. Det är ett spel som mest handlar om att en talande katt berättar att det är dags att gå och lägga sig.

Tonåringar måste dyka in i onda vuxnas undermedvetna och slå ihjäl deras mörka sidor. Samtidigt måste de sköta skolan, träna, gå på bio och allt det där andra som tonåringar i Japan måste pyssla med. Att det heter "Royal" är för att det är en upphottad version av spelet, med bla fler karaktärer att umgås med, omgjorda banor, nya grejer och tydligen att kattjävlen inte ska tjata lika mycket på en att det är dags att sussa kudde.

Det sista se rjag som nån slags skämt - eller så var spelet innan Royal helt ospelbart efter som det enda som händer är att katten förklarar för mig att jag är trött och måste sova gång på gång. "Du har vart ute idag, du måste vara trött" "Inte kan du gå ut när vi har gjort så här spännande saker idag - sov i stället" "Tror du att du får gå upp på morgonen - det blir heldag i sängen för dig!"

Efter som det finns så otroligt många saker att göra hela tiden är det här extremt stressande. Jag har tex två deltidsjobb som jag aldrig kommer iväg att jobba på, en kompis jag fortfarande aldrig pratat med, har inte hunnit besöka badhuset eller baseball burarna, har aldrig tid att tillverka utrustningen som behövs för att bryta sig in i minnespalats och att lära mig brygga kaffe på caféet vars övervåning jag bor på - låt oss säga att barista inte är min framtida karriär...

Man hajar ju att japanska tonåringar har tagit livet av sig i mindre skala under corona-krisen om det är så här jävla stressigt. Men det är klart, merparten av dem kanske inte bor med magiska katter som bara tycks bry sig om sängvanor.

5 av 5

 

[God45]

Själv har jag spelat 19 timmar Persona 5 Royal. Det är ett spel som mest handlar om att en talande katt berättar att det är dags att gå och lägga sig.

Tonåringar måste dyka in i onda vuxnas undermedvetna och slå ihjäl deras mörka sidor. Samtidigt måste de sköta skolan, träna, gå på bio och allt det där andra som tonåringar i Japan måste pyssla med. Att det heter "Royal" är för att det är en upphottad version av spelet, med bla fler karaktärer att umgås med, omgjorda banor, nya grejer och tydligen att kattjävlen inte ska tjata lika mycket på en att det är dags att sussa kudde.

Det sista se rjag som nån slags skämt - eller så var spelet innan Royal helt ospelbart efter som det enda som händer är att katten förklarar för mig att jag är trött och måste sova gång på gång. "Du har vart ute idag, du måste vara trött" "Inte kan du gå ut när vi har gjort så här spännande saker idag - sov i stället" "Tror du att du får gå upp på morgonen - det blir heldag i sängen för dig!"

Efter som det finns så otroligt många saker att göra hela tiden är det här extremt stressande. Jag har tex två deltidsjobb som jag aldrig kommer iväg att jobba på, en kompis jag fortfarande aldrig pratat med, har inte hunnit besöka badhuset eller baseball burarna, har aldrig tid att tillverka utrustningen som behövs för att bryta sig in i minnespalats och att lära mig brygga kaffe på caféet vars övervåning jag bor på - låt oss säga att barista inte är min framtida karriär...

Man hajar ju att japanska tonåringar har tagit livet av sig i mindre skala under corona-krisen om det är så här jävla stressigt. Men det är klart, merparten av dem kanske inte bor med magiska katter som bara tycks bry sig om sängvanor.

5 av 5

Jag hade behövt en sådan katt ibland känns det som.