Nekromanti Speltimmen v26 2015

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Jag har spelat 65 minuter av peka-klickaspelet Face Noir.

Det är väldigt snyggt, stämningsfullt, har acceptabel voice acting och lagom svåra pussel. Däremot är det lite buggigt (en del text försvann för mig) och det känns som att dess text är skriven av någon med annat modersmål än engelska.

Däremot så blir ju jag alltid lite avtänd på berättelser som saknar inslag av fantastik; första fallet detektiven som är huvudperson hade handlade om att fotografera en ung tjej med hennes älskare. Inte så spännande. Jag greps inte direkt av plotten överlag. Det kanske blir bättre.

Helt OK spel. Kanske återvänder jag till det en dag.

BETYG: 85

 

[krank]

Jag har spelat 65 minuter av RealMYST: Masterpiece Edition.

För de ungdomar som läser detta så är Myst ett legendariskt pusselspel med svåra, logiska pussel. Ett riktigt "tänka-spel". När det först kom var det sjukt snyggt för sin tid. RealMYST är en uppdatering med grafiskt lullull som låg långt, långt bortom dåtidens datorers kapacitet.

Jag har för egen del klarat Myst, tvåan som kallas Riven, trean och femman. Jag har också tagit mig igenom i princip allt som släpptes till MMO-mystspelet Uru. Tyvärr har jag tydligen blivit korkad med åldern; på 65 minuter lyckades jag inte ens ta mig från första Myst-ön. Jag känner att detta måste fixas vid tillfälle; såhär kan vi inte ha det.

Det här är fortfarande ett väldigt intressant och utmanande spel och jag rekommenderar det varmt.

BETYG: 90

 

[Rhodryn]

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

Wow... jag vet inte om jag bara missat det tidigare, eller om du haft ett annat betydsystem tidigare... men om det här är en betygsättning utav 0-100... då är det en rätt extrem betygsskala.

För mig, på en skala av 0-100 så är ett mekaniskt ospelbart spel nere på en kanske 30-40 eller lägre. Här hamnar väl oxå spel som inte är i mitt hjulhus alls. Eller eventuelt om det är en kombination av dåligt allting. XD

Vid 50-60 så är spelet ok, men det har inte satt några specifika krokar i mig och dragit mig in, men jag kanske spelar det för en tid innan det blir avinstallerat.

Vid ca 65-75+ så tycker jag om spelet rätt mycket och jag kommer kanske låta det vara installerat under en längre tid (antagligen tills jag behöver utrymmet). Det är nog här och uppåt som chansen att jag spelar om ett spel i framtiden igen börjar synas.

Och en 80+ så är det ett oerhört bra spel. Ett spel som jag faktiskt spelar till slut, eller spenderar en oerhört stor mängd tid på. Och det är nästan garanterat att jag inte kommer avinstallerade på åratal (och i så fall kommer det vara för att jag behöver utrymmet, och antagligen till ett spel som jag har en känsla av kommer vara i samma kaliber).

 

[Jocke]

Alltså, jag tycker att Krans betygsskala är mycket lik den spelmedia i regel använder. Sällan ett spel får under 75%, hur dåligt och trasigt det än är.
Sen skulle jag aldrig använda nån annan skala än 1-5, men det är ju personligt tyckande.

 

[Lukas]

Wow... jag vet inte om jag bara missat det tidigare, eller om du haft ett annat betydsystem tidigare... men om det här är en betygsättning utav 0-100... då är det en rätt extrem betygsskala.

.

Jag tror Kranks system är tänkt som en parodi på de stora speltidningarnas löjligt höga betyg på allt

 

[Jocke]

Josef Fares sa också, under tiden han gjorde Brothers, att det är så mycket svårare att göra spel än film och att ett spel som är lika dåligt som en film som är två av fem inte skulle gå att spela, alls.
Så alla spel är tre och uppåt, i och med att de håller för att rent fysiskt genomspelas...

 

[krank]

Wow... jag vet inte om jag bara missat det tidigare, eller om du haft ett annat betydsystem tidigare... men om det här är en betygsättning utav 0-100... då är det en rätt extrem betygsskala.

Egentligen är det en femgradig skala som baserar sig på den jag använder i Filmklubben. Det finns alltså inga mellanstag mellan de där betygen; det är de fem jag använder och inga andra. Att jag kallar mina ettor för "75", mina tvåor för "80", mina treor för "85", mina fyror för "90" och mina femmor för "95" gör jag för att göra mig lustig över de sjukligt upptrissade betyg som förekommer i industrin i stort.

Som Jocke gissar:

Alltså, jag tycker att Kranks betygsskala är mycket lik den spelmedia i regel använder. Sällan ett spel får under 75%, hur dåligt och trasigt det än är.

Det är precis exakt därför jag använder skalan. Den är alltså en medveten parodi på den skala spelmedia tycks använda.

 

[Rhodryn]

Ah ok... för mig läste det mer som att du kanske var extremt petig med spel, där några få buggar eller något var = "ospelbart" för dig, eller något åt det hållet... och att om du såg ett betyg på lägre än type en 80-85+ på nån sida så skulle du inte få för dig att spela det.

Jag tenderar att se en hel del folk på nätet med den typen av inställning... både inom spel, film, tv-serier, etc. Folk som t.ex inte skulle få för sig att kolla på en film för att den har lägre än en typ 85% i betyg på rotten tomatoes.

Så jag blev lite förvånad, och undrade över om jag missat något när det gällt dina reviews på grejer under tiden som jag varit på sidan, "har jag missupfattat Krank eller?" typ av tankar. För du har alltid verkat vara en person som... jag vet inte... "jag kanske inte alltid håller med Krank på vad han säger, men han verkar åtminstone lägga lite tid på det och inte komma till ett för snabbt och ytligt beslut"... eller något åt det hållet.

 

[krank]

Jag har spelat 75 minuter av Lifeless Planet.

Man spelar en astronaut som vandrar runt på en öde planet och försöker räkna ut vad som hänt, var hans kollegor är och varför det finns typ hus och telegrafstolpar och grejer på plats.

Det är snyggt, och så länge man accepterar att storyn mest är nåt som händer och att typ all gameplay handlar om att tima och sikta in sina hopp så tror jag att man kan njuta av den enligt uppgift korta totala speltiden. Jag har dock inte nått slutet av spelet så jag kan inte avslöja om storyn är så uppenbar som det verkar.

BETYG: 90

 

[Jarl]

Har spelat Wolfenstein: The Old Blood. Det är en mini-prequel till The New Order. Gemensamt är old school-mekanik, roliga vapen och lite hemligheter att jaga medan man skjuter nazister. Denna fristående del skiljer sig dock genom att inte ha värst mycket story, eller mellansekvenser; något som var det bästa med The New Order. På så vis är det habilt, välgjort, men inte alltför upphetsande. 3/5

Har också spelat Brutal Doom, en mod till Doom som jag säkert nämnt tidigare nån gång. Den har precis släppts i en ny version, med massor av nya animationer och roligheter. Att spela Doom utan denna mod känns numera otänkbart, den uppdaterar allt till en fantastisk och fortfarande, över 20 år senare, sjukt underhållande spelupplevelse. Om du vill återuppleva Doom, gör det tillsammans med den här modden. Det kommer kännas lika häftigt som första gången. 5/5

 

[krank]

Jag har spelat 75 minuter av Jurassic Park: The Game.

Det är typ en episodisk quick-time-event från Telltale Games, där åtminstone den första episoden utspelar sig samtidigt som film nummer 1. Man spelar typ de där andra skurkarna som var Nedrys backup, samt en ganska anonym farsa med dotter. Det är ju lite charmigt att de försöker krama ur krämen ur Jurassic Park-filmen, men för mig känns det lite som det där Sagan om Ringenspelet där man skulle spela det där andra gänget bestående av typ en alv, en dvärg, en utbugdsjägare, som följde i ringbrödraskapets spår... Kanske ett bra spel, men det känns lite off. Lite som när de i filmer använder inte-alls-google eller spelar inte-alls-wow av upphovsrättsliga och licensmässiga skäl.

Nå, för att vara ett spel med minimal kontroll och där gameplay mest består av reflexmässigt knappande på olika knappar är det väl okej, antar jag. Jag har ju inget emot QTE's; jag brukar ju t.ex. försvara Fahrenheit när folk gnäller på det. Men jag föredrar nog när man emellanåt får sträcka på benen och styra sin figur ordentligt. Nu är det mer som en längre film där man ibland måste trycka på knappar för att få ta sig vidare. Jag är ärligt talat inte superimpad.

BETYG: 85

 

[Eksem]

Hearthstone
Jag har trappat ned lite på mitt HS-spelande, men spelar ändå iaf tre tillfällen i veckan. Fortfarande ett av de bästa Magic-substituten och väldigt skönt att plocka upp och köra två-tre matcher på telefonen när man slöar i soffan. Har återigen samlat ihop alla kort som finns i spelet iaf, men har nog gett upp tanken på Legend, orkar inte med att grinda från nivå 5. De har släppt ett nytt spelläge och nya skins till klasserna. Båda två känns som riktiga floppar i kontrast med allt de släppt tidigare. Det nya spelläget är alldeles för slumpmässigt och ganska tråkigt, men det kanske passar casualspelare. De nya skinsen kostar alldeles för mycket och bidrar med extremt lite. Jag är hursomhelst inte publik för de tilläggen.

Street Fighter
Min bästa kompis har skaffat en arkadsticka han också så nu har jag rampat upp spelandet lite igen! Jag känner verkligen att jag behärskar grunderna och tar mig igenom arkadläget ganska enkelt med flera olika karaktärer. Har snöat in lite på M Bison som är väldigt intressant att spela. Är dock fortfarande oändligt mycket sämre än de som spelar online. Jag har vunnit 7 matcher och förlorat 90, och har bara spelat mot någon som faktiskt är sämre än vad jag är en gång. Street Fighter 5 som kommer nästa år ser jävligt coolt ut och jag längtar redan lite.

Puzzle and Dragons
Letade efter nåt enkelt att spela på tunnelbanan och snöade in lite på Puzzle and Dragons. Egentligen ett riktigt jävla skitspel, men belöningssystemen är så jävla väl balanserade och det hela blir överraskande beroendeframkallande. Jag fattar hur folk fastnar för typ Candy Crush och sånt. De tommaste kalorier jag upplevt i spelväg. Vill nästan varna för spelet faktiskt. Men beroendeframkallande är det!

Guilty Gear Xrd Sign
Eftersom min nya passion är fightingspel tänkte jag bredda mig lite. Tekken kändes för svårt, Mortal Kombat ser inte så roligt ut utanför storyläget (som dock ser genialt ut, så kanske testar det senare), Smash har jag ingen konsoll för och jag gillar det inte riktigt, så valet föll på relativt nya GGXS! Än så länge har jag bara kört tutorial-läget, men det är jävligt bra. Introducerar ganska komplicerade fightingspelskoncept som option selects, zoning, linking combos och annat på ett väldigt tillgängligt vis. Ser fram emot att fördjupa mig mer i det här, tror att det kommer lyfta mitt Street Fighter-spelande också!

 

[Jocke]

De senaste banorna och ui-uppdateringarna till Two Dots är riktigt vidriga. De går mer åt p2w hållet för varje update. Ett av de snyggaste mobilspelen har blivit ett av de fulaste.

 

[krank]

Jag har spelat 80 minuter av Eidolon. Eller ja, jag har gått vilse och irrat runt i 80 minuter.

Eidolon är väldigt snyggt på ett stiliserat sätt. Man går runt - långsamt - i förstapersonsperspektiv. Här och var finns svampar och bär och efter ett tag träffar man också på djur. Tidigt hittade jag en karta men det tog ett bra tag för mig att kunna använda den till något mycket. Man hittar glittrande kristaller som innehåller t.ex. loggboksanteckningar, nya föremål etc. I dem kan det finnas nyckelord som, om man klickar på dem, förvandlas till glödande mojänger som pekar en i den riktning man behöver gå för att hitta mer. Och det tar LÅNG tid att gå.

Man blir trött, hungrig, skadad. Det finns en natt/dagcykel och väder.

När jag klantat runt i 45 minuter var jag redo att ge upp. Sedan började jag fatta hur det funkade, typ. och stötte på lite ruiner och grejer. Nu är jag nyfiken på fortsättningen.

Tips: ramla inte ner för en hög höjd. Jag blev skadad, skadan blev infekterad, och sen... tror jag att jag dog. Men sen vaknade jag, återställd. Jag vet inte riktigt hur det funkade. Men ändå.

BETYG: 90

 

[krank]

Jag har spelat 98 minuter av den mysiga zelda-pussel-klonen Ittle Dew.

Det är, öh, en mysig zelda-pussel-klon med en tjej i huvudrollen och där alla fiender är typ lite sötfula djur eller mat eller andra tjejer i djurkostymer. Jag hann väl c:a halvvägs genom spelet på mina 98 minuter. Man går runt, slåss mot fiender, löser pussel. Det är lite metahumor, söt grafisk stil och lagom kluriga pussel. Me like.

BETYG: 90

 

[Jocke]

Snake Rewind

Snake rewind är en nyversion av det snake som fanns på gamla nokialurar, anpassat för den nya generationen. Jag har haft det som tunnelbana/paus spel de senaste veckorna och det är förvånasvärt kul. Det är samma typ av kul som gamla Snake var, men med lite upphotningar.
I stället för en frukt är det nu tre ute på skärmen i taget, det är rätt lämpligt efter som skärmen är bra mycket större.
Det finns lite bonusar, som till skilnad från i det värdelösa snake 2, faktiskt gör nått man vill. Sen går det att köpa lite grejer för uppäten frukt, typ att bonusarna blir lite bättre och nya skins till spelet och så.
Kontrollen är så att masken svänger åt det hållet ditt finger är, så två snabba tryck gör en usväng och sådär. jag har lite svårt att svänga uppåt ibland, men det är det enda dåliga med spelet.
Snake håller än idag.

Fyra av Fem

 

[Rymdhamster]

Orkar inte starta en ny tråd, så jag kör på den hår veckogamla. Mutant Chronicles-diskussionerna på senaste tiden gjorde mig sjukt sugen på nått liknande, och det närmaste jag kunde komma på var Shadowrun. De gamla snes- och sony-spelen har jag plöjt igenom många gånger, och de tar ett tag innan de blir riktigt skoj (även om jag älskar dem båda), så kag tänkte att det var dags att pröva på Shadowrun Returns. Det lilla jag sett innan kändes inte så lovande, och jag tycker karaktärsmodelerna lämnar mycket att önska rent designmässigt. Men jag tänkte att en timme eller två kanske tillfredställer gothpunkgrimdarksuget lite. Åtta timmar senare var jag tvungen att gå och lägga mig.

Visst lämnar det lite att önska. Jag älskade sonyvarianten eftersom man mer eller mindre fritt fick åka runt i staden och allt liksom bara fanns där att upptäcka. Även snesvarianten hade ofta mer utrmme för lite fritt utforskande.

Men handlingen tycker jag är rätt bra och håller än så länge i alla fall (även om det finns lite underutnyttjad potential). Spelsystemet funkar rätt bra och det är kul att spela ett riktigt turbaserat spel igen.

Sammanfattningsvis: ett bra spel men med lite bortslösad potential.

 

[Voldstagg13]

Jag har inte spelat mycket sedan tonåren, och aldrig det senaste. Efter att ha smygtittat på skärmdumpar och fan-art (samt läst lite positivt om det) köpte jag 'Bioshock' till Mac. En FPS i intressant miljö, för estetiken vald fiktiv tidsperiod, en del märkliga inslag och en del moraliska val. samt en hel del gore och nervös skräckstämning. Men jag inser att FPS inte är min dataspels-kopp te, för lite tid att njuta av grafik och detaljer och mina reflexer har åldrats (dom med).
Nu har jag spelat på enkel nivå, storyn i spelet gillar jag med de makabra humorinslagen i olika spelscener mm. , men jag misstänker att det finns bättre spel där ute som ger lite mera. Betyg: klart godkänt för en nästan-aldrig-spelare som jag.