Nekromanti Speltimmen v26 2016

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[Max Raven]

Jag har spelat DOOM (2016).

Doom Marine släpps lös, demoner dör i drivor. Sedan är det något om en energikris och Mars med i något hörn. Underhållande kärleksbrev till 90-talsspelen. Tyvärr inte coop (jag är lite bortskämd av Serious Sam-spelen)

Betyg: DÖ DEMONER DÖ

 

[krank]

Jag hade egentligen tänkt skriva om något VR-spel den här veckan, eftersom jag fått hem en HTC Vive tack vare jobbet (<3 mitt jobb). Men tyvärr har jag haft lite för lite tid med den, plus att min ork inte varit på topp, så troligen blir det inte så.

Jag har kört 41 minuter av The Lab dock, alltså Valves VR-demopryl. Och jag är jävligt impad. HTC Vive med motion controls är awesome. Kanske inget jag vill göra 100% av min speltid - pga är lat och tjock - men definitivt något jag åtminstone just nu ser en ljus framtid för. Jag hör till de som kan använda Vive och VR i allmänhet utan åksjuka, huvudvärk eller problem med glasögon eller annat, så allt liksom bara flyter på och funkar bra. Jag blir dock otroligt svettig, så jag har nu beställt hem en tygmojj som ska fästas på headsetets skumgummi för att göra det lite mindre icky och mer lättunderhållet =)

Jag har också börjat gå en snabbkurs i att bygga spel för HTC Vive, och hittills ser det jäkligt lätt ut. Valve har byggt bra verktyg. Jag är skitsugen på att pröva Adr1ft och Tilt Brush, och i framtiden hägrar såklart Obduction. HTC Vive och VR känns helt perfekt lämpat för Mystspel, ju.

Det där med åksjuka behöver nog kvalificeras: Om jag spelar med handkontroll och VR-headset händer det att jag blir lite illamående när mitt inneröra inte tycker att jag rör mig så som mina ögon säger att jag rör mig, men det är övergående. Men det är därför room scale och motion controls är så jäkla coolt...

Hur som helst; om jag hittar 20 minuter att spela när jag packat imorgon så sätter jag betyg på The Lab då. Annars ska jag försöka hitta tid att spela upp något annat till 60 minuter. Grejen är ju att Vivespelen kräver lite mer setup time än andra spel, i form av möbelflytt och kablar och doningar...

 

[krank]

Jag har spelat 60 minuter av Star Wars: Rogue Squadron 3D.

Det är en 3d-arkadshooter som påminner mig lite om Starfox; man kör ett skepp i tredjepersonsvy, man har ett 3d-sikte, kontrollerna är betydligt enklare än i till exempel flygsimulatorerna X-wing och TIE-fighter. SW:RS3D utvecklades ursprungligen till Nintendo 64 och har sedan portats till Windows. Det märks att porten inte gjorts sådär jättenyligen, för grafikvalen vad gäller till exempel upplösningar är inte sådär superimponerande. Däremot funkade det helt OK att styra med 360-handkontroll.

Jag lyckades ta mig till bana 4, där jag besegrades av dålig bandesign, popping och knöliga kontroller. Banan är i princip svart, så man ser inte om man är på väg att köra in i något - och i detta mörker förväntas man alltså binda en kabel runt en AT-AT's ben. Jag körde in i en bergvägg, sedan körde jag in i AT-ATns ben, sedan sköts jag ihjäl av AT-ATns kanoner, sen gav jag upp.

Popping är ett genomgående problem. Fiender dyker ofta upp väldigt nära en, och då först som enkla rektangulära boxar som är svåra att skilja från om,kringliggande miljö och vänner. Kombinera detta med minst sagt otight svängradie för det egna skeppet så uppstår vissa problem. Det är ofta svårt att se vad man håller på med eftersom poppingen gäller terrängen också; avståndsdimma gör navigationen svår. Tack och lov har man en karta, och fienderna har AI som en blöt disktrasa, så det går att kämpa sig framåt.

Det här är ett spel som har potential. Modellerna är snygga, uppdragen lagom intressanta, skjutandet tillfredsställande. Med en rejäl grafisk uppryckning, framför allt vad gäller avståndsdimma, popping och ljus på bana 4 så tror jag rentav det skulle vara spelbart och roligt. Men nu... Nej, jag kan inte rekommendera det.

BETYG: 80

 

[Max Raven]

Jag har spelat mycket mer Wings! än jag borde.

Har ni spelat Biplanes? Luftrausers? Det är som de spelen, fast med fler andra spelare och med fighter jets. Man kan plocka upp olika vapensorter, dör man förlorar man hälften av sina poäng, den som har mest poäng blir Kung med dubbel hälsa (och en stor fet pekare så att alla kan hitta denne) och förlorade poäng går till den som dödade kungen. Kartan roterar mellan vanilj, warships (sänk skepp för massor med poäng) och space war (utan botten men med lasrar samt asteroider att skjuta sönder för uppgraderingar).

Betyg: Slå på en Macross-spellista och serieexplodera.

 

[Krille]

Jag har spelat 60 minuter av Star Wars: Rogue Squadron 3D. [...]

Det här är ett spel som har potential. Modellerna är snygga, uppdragen lagom intressanta, skjutandet tillfredsställande. Med en rejäl grafisk uppryckning, framför allt vad gäller avståndsdimma, popping och ljus på bana 4 så tror jag rentav det skulle vara spelbart och roligt.

Jag kom förbi bana 4 och klarade spelet för urlänge sedan när jag hade en mycket sämre dator. Jag undrar om inte det är problemet: din dator är för bra för den kassa grafiken.

Spoiler

Slutet är skitkasst. Plötsligt hoppas ståryn iväg till Dark Empire-serien, ett antal år efter Return of the Jedi, där man ska rädda Mon Calamari från "World Eaters", jättelika dammsugare som suger upp en planets alla resurser. Eventuell plot som fanns innan dess i spelet sket man i.

Det är lite som om... jag vet inte, typ att byter ut slutstriden i Saving Private Ryan mot slumpvist vald strid från Vietnam-kriget.

Men det var coolt att Olivia Hussey var med och gjorde en av rösterna.

 

[Max Raven]

Jag har också spelat en del Danganronpa: Trigger Happy Havoc.

Upplägget är varulvsspel möter Battle Royale - ett gäng framgångsrika tonåringar blir inlåsta i en byggnad utan något sätt att ta sig ut. Men om de lyckas att mörda en av de andra tonåringarna utan att de sätts dit för det blir de fria - och de andra dör. Detta händer om de andra deltagarna inte löser mordet och röstar på fel person under en rättsprocess. Man spelar den genomsnittslige studenten som dock visar sig vara extremt vass på att nysta upp brott.

Starten är väldigt långsam, och pacingen är lite väl seg om man ska pratar med alla och tittar på allting, men när ett mord begåtts så blir det mer fart på spelet. Jag har hunnit igenom två kapitel men det är mest för att jag gick tillbaka till tidigare kapitel för att låsa upp förmågor från de som dött, samt den onödiga tid ett sidospel tar.

Betyg: Et tu Sherlock? Rekommenderas.