Speltimmen v27–28 2021

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har klarat Observation nu.

Jag tyckte mycket om det. Lite småstöriga kontroller, men annars på det hela taget en himla trevlig upplevelse.

 

[Max Raven]

Jag spelade strax under två timmar av Unepic, av samma folk som gjorde Ghost 1.0.

Stonernörd tar kisspaus i D&D-session och hamnar i fantasyslott. "Roliga situationer" uppstår.

Det här är en plattformare korsad med RPG-levelling-system. Du slåss med diverse fantasykritter, får XP, pengar och loot, handlar prylar och levlar. Det finns små drag av metroidvania i att du utforskar ett slott men... Det är helt enkelt inte roligt. "Humorn" känns ansträngd och själlös, med för mycket tråkiga referenser ("intryckt WoW-referens" är inte underhållande i sig), huvudpersonen är tråkig, kontrollerna tröga och de frivilliga utmaningarna... Jag lade ner efter att ha gett första av dem lite för många försök. Jag struntade i första bossen, för utmaningen fick mig att inse att jag, efter två timmar, inte tyckte det var särskilt kul helt enkelt.

Betyg: 60
(Min skala är mer traditionell, bara lägg till 20 för krank-skalan)

 

[Max Raven]

Did you know there's a way to remove the brain while preserving it? You will be 78-B. Get used to the name. Don't struggle, I'd like the specimen to be well-preserved.

Lovecraft's Untold Stories är en twin stick shooter i Lovecrafts universum. Du börjar som ex-polis som får telegram från sin gamla partner och söker upp en kult, och snart dras du in i en soppa av Greatest Hits av Lovecrafts monster... och en del mer generiska monster; jag kan inte minnas att skelett och varulvar var något Lovecraft hade med i berättelser.-

Spelmässigt är det OK - dra högerspaken i riktning du skjuter, använd specialkombination (LT+högerspak) för att kasta saker. Du kan hoppa, vilket jag förmodar att du kan använda för att undvika, men i praktiken är den så långsam och använder så pass mycket stamina att den inte är till mycket nytta. Det leder till att strid mest handlar om att hålla avstånd, undvika dödliga faror på banan och i enstaka fall undvika. Du har två valutor som du kan använda i affärer - pengar och kunskap. En del kunskap får du enkelt, annan (oftast mer värdefull) kostar ditt vett. Funna skatter och böcker kan säljas för mer inkomst. För det kan du köpa utrustning - rustning, vapen, artefakter - som gör dig bättre. Efterhand låser du upp nya karaktärer med egna grejer, om detektiv med gevär inte är ens kopp té. Vansinne kan sänkas genom att äta choklad, vilket jag tycker låter rätt.

De har gjort en del smarta val - inte alla rum är fulla av monster, och musiken är lagom kuslig. Kontrollerna känns dock lite udda - du öppnar menyn och slänger saker med samma knapp, och vill man skippa text så har jag mer än en gång råkat trycka på ett av valen och drabbats av vansinne.

Gillar man Lovecraft så är det OK, om än rätt osammanhängande. Ena halvtimmen slåss man mot Cthulhu-dyrkande kultister, sedan är man plötsligt i en Reanimator/Mi-Go-mashup (som känns helt OK) och på den vägen är det.

 

[krank]

Eftersom jag blev klar med Observation så funderade jag en stund på vad som skulle bli nästa spel att spela och försöka klara. Jag har en lista – jag skulle vilja köra igenom Alan Wake, Control och Quantum Break. Det vore också najs att faktiskt bli klar med Final Fantasy XII nån gång.

Men i slutänden funderade jag lite, och kom fram till att jag trots allt kände för mer Mass Effect just nu. Jag har ju inte kört något alls av Mass Effect: Andromeda tidigare, men bestämde mig för att ge det en chans.

Hittills är mitt intryck positivt. Det känns ganska mycket som att spela Anthem, vilket kanske inte är så konstigt – third person shooters invåldade i Frostbyte. De har till och med samma ikon i aktivitetsfältet. Det är Mass Effect-snyggt i all design, och grafiken håller bra. Jag fick justera lite för att få en bra avvägning mellan grafisk kvalitet och fps, men nu är det lungt.

Kontrollerna är… Well, de är okej. Jag uppskattar att kunna hoppa, och att spelet inte använder samma knapp (mellanslag) för tusen olika funktioner. Jag uppskattar INTE att Ryder känns som att styra en stridsvagn. Jag ska inte dra min rant om moderna third person shooters och deras långtradarkontroller igen, men jag kan kort säga att jag är SÅ TRÖTT på tröghet; när karaktären måste varva upp och varva ner sin förflyttning och när svängande känns som hårt arbete. Känslan av att trampa runt i ett träsk liksom.

Den tid jag spelat idag har mest varit setup för spelet, känns det som. Jag tänker att det lär bli mer story allt eftersom. Det brukar ju vara så i Mass Effect-spelen. Just nu rusar jag mest runt och försöker utforska ALLT och avtäcka kartan; vi får väl se hur änge det håller i sig.

När man springer runt funkar mus+tangentbord rätt bra, men i alla menyer märks det att de egentligen vill att man ska spela med handkontroll.


Så… Blir det här ett spel jag plöjer ner tiotals timmar i? Jag vet inte. Vi får se. Om jag ger upp så kommer det att vara pga de slöa jäkla kontrollerna.

BETYG: 90

 

[Max Raven]

Spräng onda robotar.

Jag har spelat lite Hard Reset, ett sci-fi FPS från 2012. Vissa av de som skapade det var med och gjorde Painkiller, vilket jag spelade första banan av. Det här är inte riktigt lika dåligt förklarat.

Hundratals år in i framtiden så är du en säkerhetsvakt som patrullerar för att skydda de postmänniskor som laddat upp sina medvetanden mot AI som vill komma åt dem för att kunna bli bättre AI. Mest skickar de TMNTs råttfångare med extra motorsåg, plus en och annan stor robot.

Det här spelet har en del brister: GUIn är dåligt designad - en tjock klump nere i vänstra hörnet med 3 värden och 7 eller så mätare, plus kompass intryckt i en ring. Hints i början, som är typ tutorial, är mest i vägen i början men ger mest grundläggande saker som "hoppa med mellanslag" och "skjut objekt för att göra terrängskada på fiender" men nämner inte att du har två vapentyper, att de har olika lägen du byter mellan med nummertangenterna eller att du inte kan undvika - utöver "spring i en riktning". Ovanpå det kan du ej heller byta riktning eller hoppa medan du springer utan måste sluta springa först. Det är också något fel med hastigheten - om jag utelämnar att huvudpersonen verkar ha extremt dålig kondis så verkade det vara något fel på hur snabbt fiender agerade och rörde sig - snabbare än det verkade att de borde. Den enklaste illustrationen av det är en hemlighet på bana 2 som kräver att man aktiverar en hiss och springer till den innan den hissas upp igen. Det gick inte att hinna till den. Min "lösning" var att sätta spelet till 144 Hz (som min monitor, tidigare satte jag) och slå på triple buffering, och då hann jag nätt och jämnt. Jag vet inte riktigt hur de gjort det, men något skumt är det.

När man väl kopplat spelet (granater/explosioner är kung) så flyter det på rätt bra, även om bandesignen har en del trista grejer, som att man oftast inte kan gå tillbaka till gamla områden alls, vilket inte gifter sig med att leta hemligheter - om man inte gillar att starta om banor. Estetiken är OK, ganska Standard Cyberpunk, dock kanske lite mer brungrådaskig än jag föredrar.

Jag har spelat roligare och mer polerade FPSer, men det är helt OK. Jag uppskattar friheten att välja vilka vapen jag vill med uppgraderingssystemet, även om många av valen är fällor.

Får se om jag återvänder till det här imorgon eller spelar något annat.

 

[Franz]

EDIT: SORRY!!! Fel tråd!!!

 

[krank]

Jag har spelat upp lite över en timme av Crysis 3.

Jag vet inte. Jag gillar inte designen på dräkten alls, jag gillar inte kontrollerna (för mycket olika knappar) och jag har hittills inte sett något som gör att jag vill riktigt bry mig om huvudpersonen. Det är fina spel det här, och åtminstone tvåan och trean börjar ju i intressanta miljöer (ie inte nån jävla djungel).

Men inget av de tre Crysis-spelen ger mig någon vidare stark mersmak.

BETYG: 85



Jag har också spelat ett gäng till timmar av Mass Effect: Andromeda. Ju mer jag spelar, desto mer tycker jag om det. Utforskning, diplomati, uppdrag som går ut på att scanna stenar och djur? Count me in. Att man precis som i Mass Effect 1 kan skippa en del strider genom att helt enkelt ligga på sketalångt avstånd och snajpa folk i huvudet är ett definitivt plus.

Jag stör mig fortfarande på att huvudpersonen är så klumpig i styrningen. Det är kanske inte som en stridsvagn, men det känns definitivt som att Ryder väger minst 500 kilo. Det tar lång tid att komma upp i hastighet, det tar låååååång tid att stanna när man väl rör sig, och svängradien är direkt pinsam. Jag har ramlat ner i dödsklyftor för att Ryder inte kan svänga ordentligt. Varför tycker de som skapar moderna spel inte att man ska kunna styra sin avatar?

Jag har också stött på en del buggar. De flesta är kosmetiska eller icke-allvarliga; typ att två exemplar av samma NPC-modell finns med i samma cutscene (den ena animerad, den andre fryst i A-pose) eller att Core jumpjettar rakt genom taket på en bostadsmodul. Men jag har stött på två buggar som fått mig att behöva ladda om sparfiler:

• Direkt efter att jag klarat av första valvet så ville jag bege mig ner igen, för jag missade att utforska en sidogång där i slutet. Jag kunde gå tillbaka in i valvet – men då triggades hela questet därnere igen. Samtidigt återställdes inte rummen och så, vilket bland annat gjorde att man inte kunde lämna det första – den grej man ska trycka på för att öppna dörren var redan tryckt på. Det gick inte att komma ut, eller vidare. Jag hajjar att det inte är tänkt att man ska gå direkt ner igen efter att man klarat questet – men låt mig då inte göra det heller!
• En gång buggade en autosave så när jag laddade den så var allt bara svart. Jag kunde inte ens ta fram menyn. Jag fick Alt+F4:a mig ur spelet och ladda en annan sparfil.

Såatte… Även om de värsta buggarna såvitt jag förstått blivit fixade så finns det en del kvar. Jag lever i ständig skräck för att någon av dem ska fucka upp mina quests så de inte går att klara…

Sedan är kartan rätt värdelös också. Den saknar en hel del viktig/användbar info som jag tycker att man borde kunna förvänta sig av en karta byggd av scifipersoner i ett scifispel.

Jag har åtminstone hittills lyckats hålla mig från att kolla någon komplettist-guide. Alltid något. Jag missar säkert en hel del, trots att jag spelar väldigt långsamt.

 

[Hellzon]

Just, jag har ju spelat Framed och Framed 2.

Man får en sida med serierutor och så ska man byta plats på dem (och rotera, från midgame) så att ett gäng svartvita noiragenter kan smyga förbi polisen med en väska med något värdefullt.
Alla människor är i svartvitt, bakgrunderna är fina, det står inte ett ord dialog och man fattar ändå exakt vad som pågår. Zoe Quinn är inblandad. Bra grejer, med tre förbehåll:

Spelet tjatade om nå dll-filer som jag fick leta upp paket och installera för att ha. 90-talet ringde och ville ha tillbaka sina dll-filer, hårddiskar är inte 1 GB stora längre. Nu köpte jag spelet på itch.io men folk verkar ha problem på Steam också.

Spelet verkar inte spara mina framsteg när jag slutar, eller så missar jag nån subtil knapp. Nåväl, Framed 1 rushade jag igenom på under en timme ändå, det är inget långt spel.

Framed 2 har fler cutscenes jag vet inte om jag gillar det riktigt. Ettan släppte sällan taget på samma sätt, mekaniken med att byta plats på serierutor var kvar även i "cutscenes" även om det då gällde att byta plats på två för att gå vidare.

Rekommenderas. Jag har inte spelat klart Framed 2 men kommer att göra det.