Speltimmen v27–28 2022

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag köpte, och har nu spelat typ en timme av, ANNO: Mutationem.

Det är ett cyberpunk-actionäventyr med anime-pixelart-3d-grafik. Miljöer i 3D, men med ganska grovpixliga sprites. Men spritesen är liksom flytande och böjbara? Det är skumt, lite som om de först gjort pixelart-gubbar och sedan omvandlat själva pixelfyrkanterna till vektorgrafik och sedan animerat. Så vissa delar av animationen är klassisk frame-by-frame, medan annan är mer som Flash/cutout-animation. Det funkar rätt bra. Jag hade gärna sett mer antialiasing tror jag, men det kan ju lösas.

Hur som helst: Jag kom inte så långt i storyn, men man spelar en kvinna med mystiskt förflutet, mystisk sjukdom, och mystisk bror som försvunnit på jakt efter ett botemedel mot den mystiska sjukdomen. Det blir säkert ballt.

Det här spelet är inte riktigt vad jag är sugen på just nu, men det är definitivt ett jag tror att jag kommer att vilja återvända till.

BETYG: 90

 

[krank]

Jag har också spelat 66 minuter av Orn Pun. Eller kanske Porn Pun?



En sak är säker: Att döma av loggan heter det definitivt inte "Born Punk"…

Jaja, Porn Pun är ett peka-klickaäventyrsspel med pixelart-grafik och cyberpunktema. Min kattmynta.

Det är… okej. Pusslen är åtminstone i början lagom kluriga, det finns en hotspot detect-funktion men däremot ingen automatisk identifiering av vilka saker prylar kan kombineras med. Voice actingen är helt duglig, åtminstone såhär långt.

En hel del av spelets lore presenteras i textform i spelet, i en ganska klassisk pixelart:ig font som inte lämpar sig för längre texter. Detta faktum ihop med att den som skrev texterna verkligen, verkligen behövt en redaktör… Varför skriva ett ord när man kan skriva fem? Texten är också skriven av någon som inte har engelska som förstaspråk. Danska, skulle jag gissa utifrån att spelet utspelar sig i Danmark. All in all ger det inget jättebra intryck, inte för nån som mig som har svårt att hoppa över att läsa ingame-text.

Men ja. Det här är ett helt dugligt cyberpunkspel. Jag gillar inte huvudpersonen, men det kan jag ju överleva. och det lilla jag hunnit se av plotten lockar mig. Jag kommer nog att återvända till Orn Pun, men det ligger ganska långt ner på listan. Jag har ju en ganska diger samling icke-klarade peka-klickaspel vid det här laget.

BETYG: 90−

 

[Max Raven]

Jag har spelat lite Little Witch in the Woods

Kort: Craft-em-up som påminner lite om Don't Starve utan monsterfajter och Stardew Valley utan odling. Du spelar kaosmagikern häxan Ellie som precis gått ut häxuniversitetet (andra plats i din årskull, dina hyss till trots) och ska genomgå lärlingsperiod hos annan häxa i tre långa år i den prestigefyllda trista storstaden. Tills tåget stoppas och du bestämmer dig för att utforska och hittar en övergiven gammal häxsstuga. När du vaknar har tåget gått och Ellie är förtvivlad. Äntligen! Äventyr! Förbannelser! Mystiska växter! En förfallen by att rädda! Så så klart tar du tillfället i akt trots din hatts protester och börja brygga för fulla muggar.

Du samlar recept, ritar av flora och fauna, löser pussel, säljer potions och magiskt godis, köper uppgraderingar för att kunna bära mer och tillverka snabbare (vilket egentligen inte varit ett problem så långt). Brygga gör man genom att förbereda ingredienser (extrahera eller rosta) och sedan kombinera dem i kittel medan man bestämmer temperatur och hur man rör. Inget komplicerat och man kan dubbelkolla receptet - och om man gör fel så behåller man ingredienserna. Spelet i sig är också så långt ganska linjärt - du gör en sak som låser upp nytt område som du utforskar för fler saker, ibland låser du upp genvägar tillbaka. Linjäriteten är inte en dålig grej. Det här är slappna-av-utforskning.

Charmigt. Det är i Game Preview och det verkar ha blivit en del ändringar sedan första versionerna så jag vet inte om det är ett "helt" spel eller om det kommer ändras mer. En del av översättningen från Koreanskan är lite halvdan, men inte nog för att jag stör mig mycket på den.

 

[Max Raven]

Jag har spelat lite Little Witch in the Woods

 

[Max Raven]

Jag testade lite Boneraiser Minions (Demo)

Tänk Vampire Survivors men du är nekromantiker som åkallar underhuggare medan de levande försöker ta kål på dig. Innovationen här är att du kan köpa uppgraderingar för fienden också, så du möter fler och starkare fiender och behåller en jämn svårighetskurva efter att du köper buffs för dig själv, med bonusen att du får fler uppgraderingar från besegrade fiender. I slutet möter du en boss.

Jag spelade i drygt 2 timmar. Det är ungefär så mycket spel som finns. Det fanns några karaktärer jag kunde låst upp men spelets brister började kännas: Musiken är tråkig som bäst, och ligger som en blöt filt över spelet. Kontrollerna känns halvdana och det finns inte något utrymme att manövrera ändå - blir horderna övermäktiga så kan du inte fly undan för att nöta ner dem. Antingen så vinner du och behöver inte röra dig, eller så förlorar du och rörelse är ganska meningslöst. Det är precis i början som rörelse är intressant, och för att samla en och annan uppgradering. 90% av tiden i en vinnande runda stod jag stilla. Det är delvis meta-uppgraderingarnas fel - protagonistbuffarna är tyvärr av sorten att många av dem gör spelet lättare snarare än låser upp nya möjligheter.

Spela hellre: 20 Minutes Till Dawn (som är likt Vampire Survivors men du måste sikta och manövrering spelar roll)

 

[Max Raven]

Jag har spelat lite Little Witch in the Woods

Uppdatering på det här: efter cirka 6-7 timmar tar spelet slut med en slutscen, det känns som att jag spelat kanske en tredjedel av spelet men det här är så långt de kommit med översättning/tillverkning. Blir förmodligen bra när de väl blir klara med det.

 

[krank]

Ett spel jag sedan länge varit himla sugen på är Monument Valley. Jag var ju extremt förtjust i Lara Croft GO, och om jag finge välja ett enda PSP-spel att plocka över till PC så vore det inte Persona eller så utan Echochrome. Så jag gillar lowpoly-estetik, jag gillar pusselspel, och jag gillar att inte ha bråttom.

Det är mycket som är bra med Monument Valley. Det har Echochromes sköna isometriska mekanik, där vilka isometriska rutor som "ligger bredvid varandra" avgörs av hur det ser ut snarare än var de faktiskt ligger. Alltså, spelet utnyttjar den där perspektiv-illusionen som gör att saker kan se ut att ligga bredvid varandra fast de är på olika höjd och/eller avstånd från kameran. Sedan är det ju bekanta saker överlag: Knappar, rattar, fiender som står i vägen, och så vidare.

Problemet jag har med spelet är att det aldrig blir utmanande, och det är på tok för kort. Tio banor, och många av dem introducerar en ny mekanik. Det är ganska sällan det blir den där sköna pusselspelsgrejen att man faktiskt måste tänka i flera steg och använda det man lärt sig. Kombinera tekniker, förutse saker etc. Tionde banan har en del sånt, men det är så dags då…

Jag tycker att den här sortens regelbaserade pusselspel mår bäst av att ha jättemånga banor. Hundratals, rentav. Ös på, bara. Men precis som Lara Croft GO så tar det slut alldeles för fort. Det finns ett par typ… DLC:er antar jag att de varit, inkluderade i den här nysläppta PC-versionen. De lägger till några nya banor, men inte många.

Jag har såklart köpt tvåan också, och kommer troligen att testa det i helgen.

Det här hade kunnat vara en fullpoängare för min del. Men det är för kort och för lätt.

BETYG: 90

 

[Max Raven]

Testade CHORVS lite.

Estetiskt är det generiskt rymdspel. Det är OK men mycket verkar ha samma filter över sig vilket får saker att flyta samman i spel och videorna hade behövt ordenlig regi och kameraarbete. För att fixa det så är fiender klart lysande (så man nästan får ont i ögonen) i en brytande färg.

Spelmässigt är det en 3D-version av ett rallyspel utan back. Det här funkar OK i någon timme när man flyger genom rymden, även om jag personligen föredrar retrothrusters så jag kan backa. I en bit kör man ett massivt stridsskepp som skiljer sig från ens smidigare fighter genom att den har dåliga kontroller - det är ju ett val. Sedan får man nytt rymdskepp, det awesomecoola med AI, och spelkontrollerna får... drifting. Vilket är... trist. Sedan har de tre pussel där de vill att man ska använda den ganska dassiga kontrollen på kort tid med den nya manövern för att skjuta power relays inom kort tidsrymd med litet manöverutrymme, så man verkligen känner att man utnyttjar den nya mekaniken(för man måste), vilket definitivt är ett val. Ett val som suger, men ett val. Jag känner att det verkar som de förstörde bra rymdkontroller för klumpigare så de kunde trycka in sina halvdana racingspelskontroller.

Storyn är lite halvdan och presenteras rätt dåligt. Lite för mycket videor som infodumpar ovanpå den tidigare nämnt halvdana cinematiken.

Betyg 60. Allt jag fick ut av det här var ont i händerna.

 

[Lukas]

Uppdatering på det här: efter cirka 6-7 timmar tar spelet slut med en slutscen, det känns som att jag spelat kanske en tredjedel av spelet men det här är så långt de kommit med översättning/tillverkning. Blir förmodligen bra när de väl blir klara med det.

Har det på min önskelista
men jag spelar aldrig spel som är i " Early Access", jag förstår inte varför jag ska lägga tid på saker som inte är klara när det finns så många andra spel att spela fram tills de är det.

 

[Max Raven]

Har det på min önskelista
men jag spelar aldrig spel som är i " Early Access", jag förstår inte varför jag ska lägga tid på saker som inte är klara när det finns så många andra spel att spela fram tills de är det.

Ja, jag testade det mest för att det ingick i gamepass och det är den typen av grej jag tycker prenumerationstjänster är bra för - testa spel. Med tanke på hur lång tid det tagit spelet att komma så här långt undrar jag när det blir färdigt...

 

[krank]

Nu har jag klarat både Monument Valley 1 Monument Valley 2 – alla levlar, alla DLC:er etc.

Tvåan är… Tja, ungefär samma sak. Söt lowpoly-grafik, geometriska pussel. Det har samma fördelar och samma nackdelar som ettan – gameplay är ljuvligt men ofta lite för lätt, och spelet är väldigt, väldigt, väldigt mycket för kort.

Tvåan är dock på sina håll lite mer utmanande, eller jag upplevde iaf att fler av nivåerna krävde lite mer klurande.

Jag tyckte också att tvåan var bättre på storytelling överlag. Det är en ganska tydlig story, om föräldraskap och så, och det använder sin mekanik väldigt effektivt för att skapa de känslor de vill – i början har man en liten dotter som hänger med och härmar, sedan får man ett par levlar där dottern måste göra saker liksom på egen hand för att hjälpa mamma, och sen kontrollerar man båda litegrann och de gör båda viktiga saker för att lösa pusslen, och sedan skickas dottern iväg på egen hand för att göra egna äventyr medan mamma försöker hålla ångan uppe och finna mening i livet trots att dottern är utflugen… Så ja, snyggt gjort.

Men jag hade fortfarande velat att det här spelet skulle varit 20-50 gånger längre. Jag tillhör den gamla NES-skolan som tycker att pusselspel ska minst 100 nivåer som använder samma mekaniker på intressanta sätt och belönar kreativitet och bemästrande.

BETYG: 90

 

[Henke]

Spelar igenom Bear with me och prequel delen The lost robots.

Hyfsad story. Lite jobbig Bogart-imiterande protagonist. Typ…