Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.
?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:
1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.
Ni gör såklart vad ni känner för =)
Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:
75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.
Tharsis är ett digitalt brädspel som mest påminner mig om Space Alert och Red November, med skillnaden att dess fluff faktiskt intresserar mig. Spelet utspelar sig ombord på Iktomi, ett rymdskepp på väg mot Mars. Man har tio veckor kvar tills man kommer fram och behöver således överleva dessa tio veckor. Varje vecka (runda) händer en massa grejer med Iktomi som behöver repareras - eldar som behöver släckas, om man så vill. Varje runda ger man order till sina besättningsmedlemmar - fyra från början - om vad de ska fokusera på, vilken modul de ska gå till och så. Man löser alla problem genom att rulla tärningar, och sedan placerar man resultaten antingen på att lösa problemet i modulen man är i, eller i sin specialförmåga eller i modulens specialförmåga. Problemen innebär dock inte bara en siffra som ska bankas ner med tärningsresultat; den kan också göra så att vissa tärningsresultat skadar besättningsmedlemmen, försvinner eller inte kan slås om. Man kan nämligen rulla om sina tärningar ett visst antal gånger, och hålla kvar vissa man vill ha kvar, etc.
Och så behöver man balansera besättningens stress, hälsa och hunger ovanpå det. Ett par rundor in börjar man få alternativet att äta döda besättningsmedlemmar.
I slutet av varje runda kommer effekten av de problem som inte lösts under rundan. Effekten kan vara "mat förstörs" eller "alla blir av med hälsa" eller "skeppet skadas". Skeppet har hitpoints. När skeppet får slut på hitpoints eller alla besättningsmedlemmar är döda så är det game over.
Det här är skitbra. Jag gillar ju Red November men avskyr tematiken då jag inte finner goblins speciellt lustiga. Det här temat är precis vad jag behöver. Dessutom spelar jag det själv och behöver därmed inte stå ut med andras kritik då jag fattar skitdumma beslut. Jag gillar också att i slutet av varje runda får man en liten bit story - för det finns en sådan, och den är en typisk sån där rymdmysteriegrej med konstiga signaler och saker som verkar jättekonstiga och läbbiga på samma gång. Jag vill verkligen se mer av den storyn, och då måste jag bli bättre på spelet. Storyn är egentligen bara små cutscenes, knappt animerade dessutom, men den tillför verkligen jättemycket för mig.
Så... Spelet har tagit det som är bra från en viss sorts brädspel, tagit bort allt det dåliga, och lagt till lite bra.
AH, och en sak: Jag vägrar kalla det "roguelike" bara för att det saknar savegames.
"A waffen SS detachment secured the White house after a brief firefight with members of the US secret service, but it is believed that the president was safely evacuated several days ago."
"Improvised anti-tank barries placed along the fifth avenue proved ineffective and german panzergrenadiers fought their way through Manhattan, block by block."
"The statue of Liberty was decapitated by a stray artillery round, though which side fired it remains an item of dispute."
Hearts of Iron IV har patchats och det funkar nu än bättre. AI:n är fortfarande inte megaintelligent men den är bättre.
Själv har jag nyss klarat av ett par achievements, New World Order (Hela världen fascist), True Blitzkrieg (Ta Frankrike och Polen innan Januari 1940) och Wunderwaffen (Utveckla alla raket och nukelära teknologier).
Jag släppte atombomber på New York, Boston och Washington innan jag gjorde en synkroniserad invasion av Florida (från erövrade Kuba), Alaska (från erövrade Ryssland) och nordöstra Kanada (från erövrade Grönland).
Nu har jag klarat av Tharsis, btw. Det är fortfarande riktigt, riktigt bra. Jag kommer nog att fortsätta spela, för att låsa upp saker och jaga lite achievements, trots att jag nu redan sett slutet.
Spel jag klarar av och spelar igen är skitovanliga. Jag brukar ju betrakta replayability som ett designfel, liksom.
Det här är ett av de bästa spelen i FF-serien. Jag spelade det ursprungligen på SNES, efter att ha fått tag på en importerad spelkassett för 800 pix (det här var några år efter det ursprungliga släppet och SNES:ens storhetstid; jag hade ingen SNES förrän i relativt halvvuxen ålder). Jag har både spelat och klarat det... Och ävem om jag tyckte att slutet kändes lite abrupt så ser jag tillbaks på det som en mycket positiv upplevelse. FFVI och Chrono Trigger representerar ju liksom kulmen för japanska rollspel för den generationen.
Spelet utspelar sig i en lite steampunkig fantasyvärld där magi inte funnits på länge, men där den onde Kefka nu vill använda Terra, en mystisk ung kvinna med magiska förmågor, för att ta över världen. Det finns också en koppling till mystiska, uråldriga varelser som kallas Espers, och som är instängda i kristaller...
Problemet är att den version som finns på Steam är skit. Snyggare grafik för all del, men menyer och strid är helt hopplösa. Det är alltså samma version som funnits till mobiler med touchscreens, men nu förväntas man navigera menyer och flikar med handkontroll eller tangentbord - och ni kanske kan tänka er hur bra det funkar att navigera ett touchinterface med handkontroll. Kan man då inte bara styra med musen, kanske ni tänker. Nej, det kan man "såklart" inte. Resultatet blir en mycket oskön röra som bara frustrerar mig.
Jag gillar att det finns cloud save och achievements, men rekommenderar nog versionen på Playstation Network eller gammal hederlig emulator...
Jag har spelat 62 eller så minuter av Final Fantasy V.
Det har jag inte spelat så mycket förut, så där har jag mindre att jämföra med, men min upplevelse är att det är en ganska bra port. Förflyttning är inte begränsad till rutor (i FFVI blir en knapptryckning alltid förflyttning 1 "ruta" åt något håll), stridssystemet funkade bra, menyerna helt okej. Det märktes att även det här gränssnittet designats för touchscreen och mobiler, men det funkade faktiskt helt OK med handkontroll också.
Mitt preliminära intryck är att FFV är betydligt mer lättsamt än både FFIV och FFVI som ju redan från början är relativt "tunga" med ämnen som heder, krig och slaveri. FFV är mer "hey, en snubbe som har en chocobo är ute och går det kommer en meteorit som slår ner i skallen på en prinsessa och en mysko gubbe. Sen möter de en pirat och så åker de runt med piratskepp"... Väldigt lite emotionell tyngd, nästan lite pastisch på genren såhär långt.
Och jag ska absolut inte säga att jag tycker att det är dåligt på något sätt alls.
Och i det här fallet kan jag nog faktiskt tänka mig att fortsätta spela den här versionen av spelet...
Det enda negativa är att de mycket vackra karaktärsporträtten stämmer extremt dåligt överens med chibifigurerna man faktiskt går runt med. Hårfärg, frisyrer, inget stämmer typ.
Enligt Steam har jag spelat Final Fantasy VII i typ fyra timmar. Jag tycker att jag bara spelat i en halvtimme, men jag antar att jag råkade ha launchern öppen några extra timmar igår eller så. Men å andra sidan har jag spelat FFVII rätt mycket tidigare...
FFVII är det första FF-spelet jag spelade. Jag hyrde det på den lokala VHS-prånglaren Videoteket och spelade skiten ur det på min brors Playstation. Jag kom relativt långt, men med åtskilliga dussin timmar under bälte valde min bror att rensa minneskortet och därmed ta bort min sparfil...
Ett ganska stort antal år senare körde jag igenom hela spelet... Jag minns inte om det var via emulator eller om jag körde det i min PS2:a, men det är mindre relevant. Jag klarade det, hursomhelst. And it was glorious!
FFVII är riktigt, riktigt bra och jag tycker att det håller riktigt bra än idag. Stridssystemet är en perfekt blandning av turbaserat och realtid, Materiasystemet är lätt och samtidigt strategiskt, summons är tillfredsställande... Storyn är lite hattig, men funkar bra. Den grafiska stilen är snygg; jag har inte speciellt mycket emot lågpolygona karaktärer så länge upplösningen är hög (och det är den ju i den remake som finns på Steam).
Det enda som egentligen drar ner betyget lite är att de lågupplösta bakgrunderna inte åldrats med tillräckligt stor värdighet. Det är hemskt sorgligt att Squenix inte verkar ha kvar originalfilerna; en ny rendering i högre upplösning skulle ha förlängt livslängden för det här spelet betydligt. Samtidigt är jag glad över att de inte gjorde som i FFIX-remaken - där skalade de upp bakgrunderna med något slags skitfula filter som bara får allt att se grötigt ut. Jag tar nog faktiskt hellre motsvarande VGA-upplösning med stora pixlar än den gröten.
I den ursprungliga windowsreleasen av VII fick man med något slags MIDI-synthesizer-mjukvara som förbättrade musiken en hel del (bättre virtuella instrument). Jag tycker inte att det låter som att den här remaken använder samma knep, så musiken låter... okej, men inte fantastiskt. Eller så är det bara mina öron som lurar mig.
Så... Det här är ett skitbra spel i en väldigt kompetent version.
BETYG: 95 trots att jag inte tänker spela vidare på det idag. Så bra är det. Jag är dock lite sugen på att spela om det, och ni vet ju vid det här laget hur vanligt det är med spel jag vill spela om när jag väl klarat dem...
Stötte på det 1997. Jag spelade tv-spel innan FFVII (sedan julen 1990), jag var lite av en gamer innan FFVII... men FFVII förändrade allt för mig när det gällde tv-spel. FFVII gjorde mig till den "gamer" jag är i dag, den satte grunden (och byggde ett flertal våningar på det också) av minna tendenser som gamer.
Innan FFVII så var jag väl en "casual" när det gällde spel, FFVII stöpte mig i formen utav en "Hardcore gamer" (eller vad man nu än ska kalla det).
Innan FFVII så spelade jag inte alla dagar i veckan, och som mest på en dag spelade jag kanske 2-4 timmar (1-2h var det mest vanliga tidsmässigt för mig)... efter/undertiden utav FFVII så har min potential för hur mycket jag kan spela ökat kraftigt... Jag kan rätt lätt ägna 7 dar i veckan, och från jag går upp tills jag går och lägger mig, med endast pauser för att äta och gå på toa (har dock haft dagar där jag inte ens gjort det, för att min fokus kan vara så pass stark ibland att jag glömmer bort tiden), med att spela spel. Så klart så gör jag ju inte så hela tiden... men när mitt intresse ligger i att spela spel, så ser de flesta av mina dagar ut något liknande, att jag spelar igenom större delen av min dag. Har ju perioder där jag inte spelar så mycket, men då är jag oftast i en annan av mina intresse faser/vågor (t.ex "titta på tv-serier/film"-vågen, eller "titta på grejer på youtube/twitch"-vågen, eller "ägna mig åt forum och liknande"-vågen, "chatta med folk"-vågen, alternativt "en salig blandning av allt"-vågen, och den hemska men rätt ovanliga "känner inte för att göra något alls"-vågen... XD ).
Innan FFVII så sparade jag en rätt normal mängd med gånger i spel... efter/undertiden utav FFVII så har jag utvecklat nästan en tvångssyndroms nivå utav OCD när det gäller mitt sparande. Jag sparar ofta, i multipla sparfiler (helst namngivna om spelet tillåter det, där varje fil representerar något specifikt... som t.ex "World Map", "Befor Mission", "Start of Mission", "End of Turn", etc), och spammar Quicksaves (och eventuelt Quickload) tangenterna i massiva mängder (förutsatt att spelet har QS och QL's).
Onödigt vetande om hur jag blev en save-o-holic... I kort, pga liknande händelse ("händelser" faktiskt) som Krank råkade ut för (sparfiler som på ett eller annat sätt... utanför ens egna kontroll... "försvann").
Detta utvecklades pga att en liknande grej hände med mig som med dig, där minna FFVII sparfiler "fösvann".
Jag hade spelat spelet lite över ca 90 timmar, var kanske bara några timmar ifrån slutet av spelet, hade påbörjat den där stora kratern på slutet du vet. Kom hem en dag där morsan nästan mötte mig i dörren, och med ett litet nervöst utryck sa hon "Snälla slå inte ihjäl din syster... men... hon råkade radera hela ditt Playstation minneskort när hon skulle spela Rayman..." Jag såg min syster sitta i soffan och se oerhört skyldig och allt ut (hon var 7, nästan 8, år gammal vid denna tidpunkten)... tog några sekunder innan jag tillslut sa något, "Jaja... ingen fara... sånt händer..." sa jag med en liten suck. Morsan var förvånad att jag inte blev arg eller något (hon hade sätt, och suttit och tittat på en hel del av mitt FFVII spelade... så hon visste hur mycket jag gillade spelet, och hur mycket tid jag lagt på det)... vilket förvånade mig mer att hon trodde att jag skulle bli våldsamt arg... XD Eftersom jag aldrig har varit den typen av person som brusar upp och blir arg (min stubin är en hårsmån ifrån att vara oändligt lång... och min "ilska" har alltid varit oerhört tam, och kort... XD ). Blev nog av med totalt en 5-6 olika spels sparfiler där, men FFVII var den som tog mig hårdast. Det som verkligen förvånade mig dock var hur min syster lyckades radera mitt minneskort, för det enda sättet att radera sparfiler på kortet var att gå in på minneskortet i menyerna, och en efter en radera varje enskilld sparfil var för sig... fanns ingen "radera alla filer på samma gång"-funktion (så långt som jag vet), och min syster hade inte gått in på kortet på det sättet, men ändå lyckades hon radera alla filerna på en och samma gång. XD
Så... jag fick börja om. Bestämde mig för att göra och hitta ALLT i spelet denna gången då... lyckades få tag på någon typ av "walkthrough" aktig typ av grej eller något från internet som jag skrev ut i skolan (hade inte tillgång till internet hemma), vilket jag använde till att hitta allt som hjag missat första gången. Tillslut så var jag tillbaka till samma punkt som jag varit på gången innan, hade dock tagit mig lite över 90 timmar igen (fast igentligen så är den tiden nog närmre en 150+ timmar, pga omladdningar där jag spelade om hela sektioner av spelet för att få de bästa utkomsterna, minigames, grinding, etc), och som varit utsprit över ca 3 månader (min första gång hade jag kört igenom de 90+ timmarna på en månad, och den "osynliga speltiden" var nog inte mer än kanske en 10-15 timmar utöver det). Tog en liten pause här från spelet. En kompis till mig frågade om han kunde få låna mitt Playstation, och FFVII då, eftersom jag ändå tagit en pause från det, för han ville prova det själv. Jag sa lite lätt tveksamt ja till det, och lät honom låna dem. Ca en vecka senare så tog jag mig över till min kompis (kommer inte ihåg vad vi skulle göra), ringe på och blev insläppt... vilket snabbt följdes utav att min kompis sa, med ett lite ångerfult och skyldigt ansiktsutryck, "Jag måste berätta något för dig... jag råkade... spara över din FFVII sparfil..."... återigen så tog det mig några sekunder, men tillslut sa jag med en suck "Jaja... ingen fara... sånt händer...". XD
Detta var det exakta ögonblicket då jag började spara på multipla sparfiler, och avslutade nästan alltid alla av mina spelomgånger med att spara två gånger på raken i två olika sparfiler... juuust in case... XD Så jag fick börja om, igen... denna gången tog det mig återigen ca 90+ synliga timmar (antagligen ytterligare 50% extra tid ovanpå det i osynlig speltid igen) att nå fram till samma punk som jag varit på i de tidigare omgångarna... och sedan ytterligare kanske två handfullar av timmar på det att tillslut klara spelet... FINALLY! Dock så var skillnaden att det tog mig ca 6 månader att göra det på, för vid denna tidpunkten så var jag rätt jävla trött på FFVII. XD
En av de få grejerna som FFVII inte gjorde mig till, var någon som letade igenom alla hörnen i spelet's värld, etc... för sådan var jag redan till viss del innan jag stötte på FFVII.
Så ja... Final Fantasy VII var, är, och kommer alltid vara ett av mina absoluta favoritspel. Jag tenderar att alltid sätta det som mitt nr 1 favoritspel, för att det är ett riktigt bra spel, gillar mer eller mindre allt med det spelet. Men det är inte helt ovanligt att jag sätter den ovanför till och med "Nr 1", på en "Nr 0" plasering, eller låter den "dela plats" med en hel del andra spel (just nu innehåller min "Top 3 spel"-lista 6 spel, varav 3 är FF spel... och de andra 3 är Mass Effekt spel)... för att på vissa sätt och vis är det taskigt mot alla andra spel att FFVII får plats nr 1, eftersom delar av anledningen är helt klart pga nostalgi, och för att FFVII var mitt första FF spel också... och det ledde mig in till många andra FF spel som jag senare spelade och gillade, och till alla Suikoden spelen som jag sen spelade (vilket är min nr 2 favorit jRPG spelserie), och en hel del andra jRPG spel som jag gillat genom årens lopp. Så FFVII kommer alltid ha en sån där "flytande" typ av placering för mig... precis som Highlander har för mig bland filmer, och Sagan om Belgarion (och efterföljande serier) av David Eddings är för mig bland böcker. XD
Spelet går ut på att du är en pokemontränare som vill fånga pokemon som du tränar för att sedan försöka vinna matcher i pokemon gym.
Skillnaden mot alla andra pokemon spel är att det är gps baserat så att för att röra dig runt i världen måste du faktist gå runt på riktigt.
Spelmekaniken är sålunda enkel, gå omkring, hitta pokemon, kasta en pokeboll, fånga pokemon.
För att få fler pokemonbollar så måste du besöka så kallade pokemonstore som är utplacerade på random platser av intresse som statyer och byggnader.
När du känner dig redo kan du besöka de lokala gymmen som de också är placerade på lokala monument.
Kontroll av gymmen bråkas det om mellan de tre fraktionerna som spelet består av (de fånga, mainstream röda laget, De som vill vara tuffa och edgy blå laget, och sedan det gula laget, som är för de utvalda få som vet och är bäst).
Hittar du ett gym ditt lag kontrollerar kan du träna upp det, och förstärka det med en av dina egna pokemon (har aldrig fått prova det här för typ ingen spelat gul, så att hitta ett gym som kontrolleras av oss är helt jävla omöjligt).
Hittar du ett som kontrolleras av ett annat lag kan du slåss om kontrollen över det. Om ditt lag kontrollerar ett gym i slutet av dagen och du har en pokemon där så får du en del resurser.
Jag gillar det här spelet, inte bara för det har på tre dagar fått mig att gå 13.4km som jag annars inte hade gjort, utan också för att det ger mig chansen att få känna mig som en del av en motståndsrörelse mot den stora styrande makten (fåniga lag röd).
Det finns dock en del saker som jag tycker kund vara bättre.
Det första är att jag inte gillar att i mina trakter är nästan alla pokestores placerade i lekplatser, eller på skolgårdar eller på dagis. Och det känns inte jätte bra om jag som vuxen man går till de platserna mitt på dagen och håller upp mobilen så att det ser ut som om jag fotograferade för att sedan försvinna iväg. Det är tur att det går att stänga av kamera funktionen, och att det flesta lekplatser har väger igenom sig så att jag kan bara gå förbi tittande på min telefon.
Mitt andra problem är hur de valt vilka monument som skall vara gym och vilka som skall vara pokestores. Ganska när mig finn ett vattentorn, och det är en pokestore, precis bredvid finns en minimal ful staty det är ett gym (som just nu ägs av mig), hade det inte varit mycket mer logiskt att ha det stora byggnaden som gymmet? (speciellt eftersom ett vattentorn känns som ett logiskt ställe att ha ett vattengym på...)
Mitt tredje problem är med appens spårningssystem. Självklart vill du inte bara placera ut alla pokemon på kartan utqan vill att man som användare måste leta lite. Men det nuvarande systemet är väldigt svåranvänt och buggigt. Tillexempel såg jag idag ifrån en punkt att det fanns en pokemon i närheten av mig som jag ville fånga. Så jag provade att gå i alla åtta olika riktningar ifrån den punkten och ingen av dem tog mig närmare pokemonen, utan alla fick mig att komma så långt ifrån pokemonen att jag inte kunde spåra den längre.
Hur som helst, det är ett roligt spel, och jag lär fortsätta spela det ett tag till.
Så jag provade att gå i alla åtta olika riktningar ifrån den punkten och ingen av dem tog mig närmare pokemonen, utan alla fick mig att komma så långt ifrån pokemonen att jag inte kunde spåra den längre.
Jag har spelat några timmar Civ V i helgen. Det är inte nått Civ eller Civ 2 inte. Eller det är ju bättre än i fyran när man hade hundratals workers som skulle springa runt över allt hela tiden. Och det är ju ok med "automated exploration". Men jag måste säga att all kultur, stadsstater, great persons och så vidare bara tar fokus från det som är viktigt.
Det är lite för svårt för mig att kriga också, jag kan ha missförstått något. Det händer liksom inte så mycket och tar lång tid.
Det är färre städer, färre trupper, för många oklara grejer i stil med regligöst "tryck" som jag inte rikgtigt förstår vad jag ska göra med.
Civ 1 med macgrafiken är fortfarande det bästa spelet i serien. De tycks dock ha tittat ännu mindre på det i sexan som kommer framåt hösten.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
