Nekromanti Speltimmen v28 2016

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[Vimes]

Jag och dottern har börjat köra Pokemon Go. Perfekt morot för att få henne att följa med på längre hund- och svamppromenader. Vi har ett gym precis i närheten men är bara på lvl 4 ännu.

 

[krank]

Jag har spelat Cold Fear i 70 minuter.

Bilder!

Det är ett tredjepersons-actionskräckspel som utspelar sig på ett ryskt valfångarskepp mitt ute i en storm. Det är en ganska intressant premiss som gör att spelet får en egen identitet och stämning - spelvärlden är i konstant rörelse, och utomhus finns stormen och lösa delar av skeppet som en extra fara utöver zombies, panikslagna ryssar och likaledes panikslagna soldater.

Grafiken och designen har åldrats med förvånansvärd värdighet, vädereffekterna är fortfarande riktigt snygga och överlag tycker jag också att ljuddesign och musik gör ett bra jobb.

Utifrån det jag spelat får jag också ganska starka Metroidvaniavibbar. Då spelet utspelar sig på en och samma ganska stora plats så återvänder man till samma ställen flera gånger - man får komma ihåg var man såg en låst dörr eller var rummet med ammon fanns till exempel. Det här tycker jag om, för det gör att man som spelare tvingas skaffa sig en förtrogenhet med miljön vilket förstärker närvarokänslan.

Det finns såklart problem med spelet också. Först och främst är det portat till PC innan 360-handkontroller blev standard, vilket gör att stödet för handkontroller är begränsat. Till exempel är ju höger och vänster trigger samma axel enligt Windows' fallback-drivrutin för handkontroller, så det går inte att till exempel lägga "håll in för att sikta"-knappen på den ena triggern och "avfyra vapen"-knappen på den andra, så som det funkar i versionen till original-Xbox (som var den första version jag spelade). Det är också rätt drygt att man inte kan ställa in kontrollerna medan man spelar, utan måste gå tillbaks till huvudmenyn - och som jag gnäller om lite längre ner så är det LÅNGT mellan sparpunkterna.

Spelet är också ganska fattigt vad gäller widescreenupplösningar, men det kan lösas med hjälp av den här grejen. Mycket praktisk, funkar perfa.

När det gäller spelet i sig så finns det egentligen bara några mindre saker jag stör mig på: först och främst är det till en början lite desorienterande att styrningen hela tiden byter mellan fast kamera eller karaktärsföljande kamera. Sedan tycker jag inte om att de använder en röd punkt för att visa var man siktar, eftersom jag är färgblind. Spelet är också alldeles för snålt vad gäller sparpunkter. Man kan inte spara när man vill och det finns, till skillnad från i t.ex. Metroid, inga specifika punkter man kan gå till för att få spara spelet - inte vad jag märkt isf. Slutligen hade jag gärna sett en karta.

Men, alla de här skönhetsmissarna är egentligen saker jag kan leva med. Med widescreenfix och omsorgsfullt inställda kontroller så gäller det egentligen mest att vara beredd på att spela nån halvtimme-timme i taget och passa på att sluta spela när man når en sparpunkt om man inte tänkt sitta ytterligare en ganska lång stund. Den första sparpunkten är iaf 20-30 minuter in i spelet, jag har inte kommit till den andra än (eftersom jag fått spela om den första biten flera gånger).

Jag tycker om Cold Fear. Det gör intressanta saker, har en intressant miljö, och några skönhetsmissar får man kanske leva med. Jag skulle dock vilja spela det på en Xbox- eller PS2-emulator så att jag kunde använda savestates... Men det finns inga Xbox-emulatorer som funkar och jag har inte fått det att funka i PS2-emulator ännu.

BETYG: 90

 

[krank]

Jag har också spelat en hel del Pokemon Go.

Jag har tidigare spelat Ingress, Niantic Labs föregångare. Pokemon Go är som Ingress fast... bättre. Ingress var totalt poänglöst eftersom det BARA handlade om att ta över olika platser för sitt "lag", och det är också den mest meningslösa delen av Pokemon Go: Varför i helvete skulle jag bry mig om vilket område som kontrolleras av "blå", "röd" eller "gul"? Områdeskontroll är ju än då bara tillfällig; man uppnår ingenting alls som inte är extremt temporärt genom att ta över något. Det är ett sisyfosarbete, och jag avskyr sånt i spel. Jag ser inte poängen.

Jag antar att det är något för folk som gillar det här med "lag" man "hejjar på" och såna som gillar att tävla mot andra.

Men: Pokemon Go har en annan del också, som Ingress saknade: ett konkret, personligt mål man kan sträva efter i form av "catching them all" - att fylla sin Pokedex. Jag tror inte att jag kommer att spela spelet såpass länge att jag faktiskt når det målet, men bara att det finns ett riktigt mål gör för mig hela skillnaden.

Min favoritupplevelse hittills är när jag igår stod och konstaterade utanför ett gym att jag varken kunde eller ville ta över det, och en kanske tio år gammal kille kom fram och frågade: "Pokemon Go?" vilket ledde till en kort, kärnfull diskussion där vi utbytte erfarenheter, konstaterade att vi tillhörde olika lag, och önskade varandra lycka till. Jag brukar inte gilla den sociala aspekten i spel (jag är en heltigenom asocial spelare) men den sortens korta möten tycker jag nog om.

Pokemon Go är i grunden ett ganska mediokert spel, men det använder mobilen på ett kreativt sätt och har varit sjukt bra på att få folk att röra sig mer än vanligt.

BETYG: 95

 

[Lukas]

Områdeskontroll är ju än då bara tillfällig; man uppnår ingenting alls som inte är extremt temporärt genom att ta över något. Det är ett sisyfosarbete, och jag avskyr sånt i spel. Jag ser inte poängen.

Fast för varje dag får du ju resurser för varje Pokemon du har inne i ett gym
och guldet man får kan man ju använda för att att köpa saker som du lockar till dig fler Pokemon med.

 

[Vimes]

Vi fångade vår första Pickachu igår. Stor glädje.

 

[krank]

Jag har spelat 78 minuter av Final Fantasy VIII på Steam.

Det är också det FF-spel jag lagt mest tid på - playstationversionen spelade jag i c:a 200 timmar innan jag slutligen klarade det.

Spelet som sådant är... okej. Inte alls lika bra som VII eller IX, eller X, eller VI, eller... Öh, okej, det är faktiskt rätt långt ner på min lista över FF-spel, när jag tänker efter. Jag tycker att systemet med junctions är intressant men svåröverskådligt och ointuitivt (framför allt jämfört med FFVIIs extremt enkla och intuitiva Materiasystem), jag tycker att storyn är en ovanligt rörig röra med lite för stark smak av dålig såpa, och jag tycker att huvudpersonen fortsätter vara en rätt ointressant träbock genom hela spelet.

Rent tekniskt är det här en... okej port. Det märks att den är gjord innan 360-handkontroller blev standard, för till skillnad från vad jag minns av PS-versionen så har den här varken rumble eller riktigt analog styrning (bara åtta riktningar). Spelet fick ju en PC-release redan ungefär samtidigt som originalspelet, och det här är väl, gissar jag, en upphottad version av den. Det gör att animationerna är högupplösta, men de är fortfarande i 15fps, liksom striderna. Spelet är fortfarande i 4:3-proportioner. De delar av spelet som inte är låsta till 15fps är låsta till 30fps. Bakgrunderna är i samma taffliga VGA-liknande upplösning som PS1-versionen. Såatte...

Fördelen jämfört med att köra på emulator är att man får achievements och cloud saves, vilket ju alltid är kul, och de högupplösta animationerna. Nackdelen är dålig styrning och brist på rumble, och att man inte kan använda save states.

Eftersom jag uppenbarligen en gång i tiden lade ner 200 timmar på spelet så måste jag väl se det som acceptabelt, men det är inget spel jag tänker spela igenom igen och det är ärligt talat inte ett FF-spel jag skulle rekommendera som ett av de bättre. Kör FFVII istället, eller IX. Eller X, för all del.

BETYG: 85

 

[Rhodryn]

Tycker nog som du lite grann här med FFVIII. Jag gillar det, det gör jag... men som bäst hamnar det på en fjärdeplats för mig utav FF spel (de tre före för mig är FFVII, FFX och FFXII)... men samtidigt så går en hel del andra spel om den också från andra spel serier... som Suikoden 1 och 2 t.ex. Men som sagt, jag gillar fortfarande spelet.

En av mina kompisar tycker VIII är bättre än alla andra... men lite av det handlar nog om samma grej som för mig med VII... att FFVIII var det första FF spelet som han spelade (FFVII var ju mitt första).

 

[Mundo]

jag tycker att storyn är en ovanligt rörig röra med lite för stark smak av dålig såpa, och jag tycker att huvudpersonen fortsätter vara en rätt ointressant träbock genom hela spelet.

Inte för att vara sån, men är inte det här som gör det till ett Final Fantasy spel? Jag gillar spelen starkt, men överdryga emos till huvudkaraktärer är liksom standard, såvida du inte spelar X-2 eller (det bästa av alla) IX.

 

[krank]

Inte för att vara sån, men är inte det här som gör det till ett Final Fantasy spel? Jag gillar spelen starkt, men överdryga emos till huvudkaraktärer är liksom standard, såvida du inte spelar X-2 eller (det bästa av alla) IX.

Jag tycker inte att Tidus är speciellt mycket "drygt emo" (dryg ja, emo nej). Jag tycker nog inte att Vaan i XII är det heller, och jag ser heller inte det mönstret riktigt i I-VI...

Såatte... Är det inte bara VIII och till viss del VII som skapat det "mönstret"?

 

[Mundo]

Såatte... Är det inte bara VIII och till viss del VII som skapat det "mönstret"?

Tidus är inte emo på samma sätt som som Cloud och Squall, nej. Men han är en gnällare. Han är som ett barn som blir tillsagd att cyklen är sönder så vi måste gå till skolan och där börjar munnen dra och waah, waah, waah. Stora problemet i det spelet var ju dock att spelskaparna inte fattade att Yuna var huvudkaraktären, inte Tidus. Kunde i princip tagit bort Tidus helt och spelet hade inte tappat något, bara blivit bättre.

Och såatte....

Ekonomiskt så var det final fantasy VII och VIII som gjorde Final fantasy till något MEGA utanför Japan (3 miljoner ex sålda av final fantasy VI, 12 miljoner av VII). Efter den "gyllene eran" med emos som Tidus, Squall och Cloud har det varit tuffare att sälja deras spel utanför Japan (inte så att de får dåliga försäljningsiffror, men jag tror de kommer få det svårt att leva upp till gamla vanan). Speciellt tolvan hade grymt dåliga försäljningssiffror jämfört med deras investeringar i spelet och de tjänade, med inflation inräknat, mer pengar på Final fantasy V(!) än de gjorde på tolvan.

Tills de gjorde Lightning i Final Fantasy XIII, som trots usel story och fruktansvärt linjär story ändå sålde som smör. Jag säger inte att det är för att huvudkaraktären är en stel träbock alá Cloud och Squall, men det är för att huvudkaraktären är en stel träbock alá Cloud och Squall.

Min favorithuvudkaraktär till alla FF är förmodligen Terra Branford, men hon är inte den gyllene eran av framgång. Det är Cloud och hans permanent-läderjacke-kompis Squall. Största brottet FF VIII gjorde var att ha otroligt tråkiga sidekicks, som Selphie, Zell och Irvine. Sjuan hade åtminstone en blanding i ålder, etniska grupper och till och med raser med en talande hund. Åttan är liksom... En grupp karaktärer plockade ur en college film gjord i den vitaste delen av USA.

 

[Jarl]

Jag har spelat Dead Space 2. Först fick jag för mig att jag skulle minsann till slut spela igenom ettan. Men den sjukt dåliga styrningen och repetitiva miljöerna gjorde att jag helt enkelt inte orkade riktigt. Så jag läste istället en synopsis av handlingen och hoppade direkt till tvåan.

Det andra Dead Space är mycket smidigare att spela. De har fixat styrningen och miljöerna är aningen mer varierande. En hel del rätt störiga designegenheter finns dock kvar: mycket encounter-design går ut på att spawna en eller flera fiender i ryggen på en när man håller på med några stycken framifrån. Det känns rätt billigt efter ett tag. Det är inte heller många fiender som sticker ut, de flesta springer rakt mot en och ska lemlästas så snabbt som möjligt. Rent visuellt är de helt ok, extra creepy-poäng till förvridna barn och foster.

Visceral Games verkar kunna skriva en hyfsat intressant historia, men är rätt dåliga på att berätta den i spelet. Det är nästan mer intressant att läsa en sammanfattning av storyn än att uppleva den tyvärr.

Men den grundläggande spelmekaniken är solid, det är stämningsfullt och rätt underhållande så jag fortsätter nog till det oundvikligt blodiga slutet.

 

[Jocke]

Jag har spelat Dead Space 2. Först fick jag för mig att jag skulle minsann till slut spela igenom ettan. Men den sjukt dåliga styrningen och repetitiva miljöerna gjorde att jag helt enkelt inte orkade riktigt. Så jag läste istället en synopsis av handlingen och hoppade direkt till tvåan.

Jag spelade ettan när det begav sig. Jag minns mest att det var ett skitvårt minispel där man skulle skjuta ner asteroider och min stora besvikelse över att Isaac Clarke var vit - kombon av namnet, rösten och hans tydliga arbetarklass gjorde att jag läste honom som svart.

 

[Jarl]

Jag spelade ettan när det begav sig. Jag minns mest att det var ett skitvårt minispel där man skulle skjuta ner asteroider och min stora besvikelse över att Isaac Clarke var vit - kombon av namnet, rösten och hans tydliga arbetarklass gjorde att jag läste honom som svart.

Hehe, ja... namnet är tydligen bara en mix av Isaac Asimov och Arthur C. Clarke, så kanske utvecklarna inte ens tänkte på vad det blev av det nya namnet i sin helhet.