Speltimmen v29–30 2021

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har spelat lite över en timme av Paradise Lost. Det är en väldigt långsam walking simulator med riktigt snygga miljöer och riktig gräslig voice acting. Det finns lite intressant världsbygge och en hel del buggar. Jag är inte speciellt lockad att fortsätta spela.

BETYG: 85

 

[Franz]

Jag har spelat ca. en timme på Beautiful Desolation, ett spel med en intressant premiss och en spännande atmosfär, men som jag tyvärr känner mig riktigt tveksam inför.

Spelets handling äger rum i Sydafrika. Efter att en farkost son liknar ett UFO börjat sväva över landet tar sig huvudpersonen och dennes bror upp på farkosten i hopp om att bevisa att den inte alls är utomjordisk. Någonting går dock fruktansvärt fel och bröderna blir teleporterade till en postapokalyptisk framtid där de kommer ifrån varandra.

Miljöerna är otroligt vackra, handlingen är hittills okej och humorn går an. Men jag blir frustrerad över gameplayet. Man ser huvudpersonen och miljöerna snett uppifrån lite som de gamla Fallout-spelen, men egentligen är det mer likt ett peka och klickaspel där man ska hitta saker och använda dem med andra saker. Jag gillar egentligen sådana spel, men det funkar inte här. I mina favoritspel i denna genre känns det spännande att hitta prylar och kreativt att räkna ut hur de ska användas. Här känns det bara trist och pliktskyldigt, man gör det för att man vill komma vidare, inte för att det är kul. Och miljöerna är som sagt jättevackra, men de är så detaljerade att det är svårt att veta vart man kan gå. Kör man fast är det svårt att veta om det är för att man missat en plats man trodde man inte kunde gå till.

Atmosfären är såpass vacker och unik att jag vill ge detta några timmar till, för jag hade höga förväntningar på detta, men jag vet inte...

 

[Max Raven]

Jag har spelat Death's Door, en isometrisk Zeldalike.

Liten kråka skördar själar. Någonting går fel och nu måste man skörda ännu fler själar.

Trevlig känsla, när Titan Souls-skaparna inte försöker sig på idiotiska vapen och trög förflyttning. Det dåliga är level-systemet - det tar ganska lång tid att få upp en enda plupp i ett värde, och skillnaden mellan varje ökning är inte märkbar. Jag är en plupp från max i hastighet och är osäker på om det är någon skillnad. Ovanpå det: Exp (själar) du får från fiender är i ental, vad du behöver är i hundratal. Det du ska göra är utforska världen för hemligheter - både för 1/4 bitar för att öka mana och hälsa, och för 100 exp-klot. Utöver tämligen platt progression (jag ser inte riktigt poängen med att ens ha med ett levelingsystem som knappt gör något) så tycker jag dungeons är rätt långa - efter introdelen så spenderade jag runt 2 timmar i en del, och det kändes som att det var en del dötid där. Möjligen är det att jag inte gillade banan så mycket - en herrgård följd av ett hemligt labb med en massa hål - eller så var jag trött och tyckte de värdelösa* fienderna var lite tråkiga.

Men överlag gillar jag det. De utnyttjar att det är isometriskt till utforskande - ibland går man runt ett hörn och kartan roterar. Och det är sådana detaljer som gör utforskande kul, även om belöningarna är lite si och så (vad gör man ens med en trasig kompass?)

*i exp

 

[Max Raven]

Jag har spelat en bit The Ascent med en kompis.

Cyberpunkig twin stick shooter med en del RPG-delar (levelling, augments, crafting). Kommit förbi introt och lallat runt i vad kan vara hub-område, lite för tidigt för att säga.

För medspelaren som anslöt fanns en del buggar - ibland kunde han inte göra något efter att jag pratade med NPC och fastnade där, videor renderades i delar efterhand, att återansluta tog en stund medan de olika lagren synligt laddades in.

Jag är försiktigt positivt. Möjligen blir det lite väntan till de patchat en del innan vi kör igen.

 

[Franz]

Min jakt på bra cyberpunkspel fortsätter och nu har turen kommit till Neo Cab, ett dialogbaserat litet indiespel. Jag måste säga att jag var väldigt skeptisk till detta spel innan jag körde igång det. Ett taxispel där man inte ens får köra bil, hur kul är det? Ett dialogbeserat spel helt utan röstskådespelare, blir inte det tråkigt i längden? Och är inte grafiken väldigt ful? Som tur är hade jag fel på samtliga punkter!

Spelet handlar om Lina, en taxichaufför som just tagit sig till storstan och vars bästa vän försvunnit spårlöst. Lina måste dels hitta sin vän och dels klara av de dagliga rutinerna som taxichaufför för att få livet att gå runt ekonomiskt. När du skjutsar kunderna måste du delvis hålla dem nöjda för att få bra betyg av dem, men du måste också hålla koll på Linas eget humör; Om du säger saker som går för mycket emot Linas principer blir hon på dåligt humör och klarar kanske inte av att jobba en hel natt, vilket i sin tur ger dig för lite pengar. Det en en kul och spännande balansgång och dialogerna som förs i taxibilen är spännande. Faktum är att de är några av de bästa dialoger jag varit med om i spelväg! De känns helt naturliga, men har samtidigt ett spännande narrativ. Alla karaktärer är intressanta och färgstarka. Du får alltså inte själv styra taxin, utan ditt enda jobb är att hålla koll på dialogerna, men det räcker gott och väl! Jag tror det hade varit lite distraherande att köra bilen också.

Huvudhistorien med att hitta sin bästa kompis är även den riktigt spännande! En kul twist är att kompisen Lina letar efter är riktigt toxic och manipulerande. I ett sämre spel hade det ju kunnat döda all motivation till att hitta henne, men här gör det bara historien ännu mer komplex och spännande! Faktum är att relationen mellan Lina och hennes kompis är så intressant, relaterbar och komplex att jag inte sett så många andra spel, eller andra medier heller för den delen gestalta detta på ett lika bra sätt! Historien har även en intressant politisk nerv och lyfter frågor som sociala medier, företagsmonopol, datalagring och medierapportering.

Spelets presentation är även den mycket bra! Jag var som sagt skeptisk till grafiken då jag tyckte att spelet såg fult ut på de stillbilder jag sett, men i rörelse är det riktigt snyggt med en massa färger och neon! Musiken är sådär härligt lo fi electro cyberpunkig som sig bör i sådana här spel.

Jag tror jag sa till @krank i någon tidigare speltråd att jag tyckte det var trist att så många cyberpunkspel bara är ren action. Det var precis sådana här spel jag efterlyste, spel som kan ta vad som är essentiellt med cyberpunken och berätta en spännande historia med temat! Min dröm vore att spela ett riktigt AAA-spel som presenterar en liknande miljö och hanterar liknande frågor, men till dess får jag fortsätta leta med ljus och lykta efter dessa trevliga indie-spel!

 

[krank]

Jag lockades att spela Mini Metro av en kompis som trodde det skulle passa.



Man bygger tunnelbanenätverk. Varje station har en symbol, typ en fyrkant eller en cirkel. Varje passagerare vill till en specifik sorts station. Du har ett begränsat antal linjer (som kan vara hur långa du vill) och ett begränsat antal tåg som har en begränsad kapacitet. De flesta städer har någon form av vatten, som tvingar dig att använda någon av dina fåtal tunnlar.

Det dyker kontinuerligt upp nya stationer på kartan, och det dyker kontinuerligt upp nya passagerare på varje station.

Man kan pausa när man vill.

Det här är abstrakt, meditativt och utmanande. Jag känner att jag är lite för dum för det.

BETYG: 90

 

[krank]

Jag har också spelat en himla massa Mass Effect: Andromeda den senaste tiden.

Här är tre observationer:

• Kopia: Det finns en del likheter mellan Andromeda och Anthem. De har till exempel exakt samma ikon i windows' aktivitetsfält. Hoppen känns likadana, specialförmågorna har samma shortcuts, kontrollerna känns likadana. Man har triggers och detonators bland sina krafter. Enligt uppgift ska Andromeda-folket fått tillgång till Anthem-folkets tidiga källkod, och det märks väl… Inte nödvändigtvis en dålig grej. Jag är helt OK med att man återanvänder grejer som funkar. Hell, jag är ju den sortens rollspelare som helst bara spelar samma sorts äventyr hela tiden men med olika estetik. Synd bara att de kopierade just de här skitslöa förflyttningskontrollerna.
• Technical note: Det finns moddar till spelet, och numera kör jag med två: en som hoppar över intro-loggorna och en som gör lite allmänt små-buggfix. De gjorde det dock nyligen klurigare att starta med moddar… Fram till typ igår så kunde jag helt enkelt starta mod-managern (Frosty Mod Manager) och trycka Launch, så startades Andromeda. Med andra ord, Frosty startar Steam som startar Origin som startar Andromeda. För EA's gonna EA, och kan inte nöja sig med att bara köra sina spel direkt genom Steam. Men igår skedde något – plötsligt startades inte Steam-Origin av Frosty, utan istället startades EAs nya launcher (EA Desktop) direkt. Tydligen är det så numera att ifall man kör EXE-filen rakt av så startas EA Desktop, medan om man startar i Steam så körs Origin och sen Andromeda. Men moddar funkar inte rakt av med Frosty… Så nu är min procedur:
  • Starta FrostyFix.
  • Använda FrostFix för att starta EA Desktop.
  • Starta Frosty Mod Manager.
  • Använda Frosty för att starta Andromeda
• Are we the baddies: Det står alltmer klart för mig att Andromeda-initiativet är värsta sortens kolonisatörer. Hycklande white saviors som mördar ursprungsbefolkning mer eller mindre oprovocerat, fuckar upp miljön, stjäl allt som inte är fastspikat. Jag har börjat tänka mig hela spelet som resultatet av opålitlig narration – det här är Andromedaprojektets kolonisation sett genom dess egna propagandas ögon. Jag köper helt enkelt inte det onyanserade perspektiv som presenteras. Någon beskrev huvudondingarna Kett som att de är typ "religion: ond. Statsskick: ondska".

 

[krank]

Nu när jag ändå har ett par månader kvar av gratis GamePass så kan man väl lika gärna passa på – jag har testat The Ascent.

Det är en twinstick third person-shooter, dvs man springer runt med ena analogspaken och siktar med den andra, och så har man resten av knapparna för saker som hopp, skjutande och interaktioner. Överlag är ju actionspel inte min favoritgrej i hela världen, men inom gruppen actionspel så är det här en typ jag kan uppskatta. Om inte annat är det ingen överdriven inertia… Nåja, jag gillade Apocalypse på PS1, jag gillade Hunter: The Reckoning på Xbox, och jag gillar också The Ascent ännu så länge.

Miljöerna är makalöst jävla skitsnygga fula skitiga cyberpunkmiljöer. Jag fick verkligen wow-känsla flera gånger. Det kan ju mest vara den här första banan, men det känns som att de lagt ner orimligt mycket tid på att detaljera typ gigantiska maskiner som skymtas i bakgrunden i fem sekunder. Men det har definitiv effekt.

Jag har inte hunnit med så mycket story ännu, mest för att jag envisats med att försöka utforska grejer. Man belönas inte så mycket för utforskande dock; alla special-belöningarna sprang man i princip förbi om man bara följde sina quest-waypoints. Jag hade gärna sett lite mer metroidvania-aktig känsla här, eller åtminstone lite belöning för lurighet i navigeringen.

Jaja, jag kommer nog att återvända till det här – nån gång när det är på Steamrea, eller så.

BETYG: 90

 

[Max Raven]

Spelade några timmar till av The Ascent och spelet blivit bättre och bättre. Det saktas ner lite av att uppgraderingar ligger låsta bakom main questline och att den jag spelat med vill göra allt utom huvudstory - och visst det är trevligt att man kan gå vilse men jag vill se vilka andra augments som finns och misstänker att spelet inte är tänkt att öppna upp på riktigt förrän en viss punkt vi inte nått än.

Men atmosfären och striderna är feta iaf om man lider av sidequestitis (vilket inte hjälpa av att vissa av dem är tillgängliga men kan inte göras förrän man kommit tillräckligt långt i huvudstoryn)