Speltimmen v3–4 2021

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag noterade två saker:

1. Det kom en remake av Telltales Sam & Max-spel.
2. En hög vansinnigt fåniga anti-PK-töntar hade helt gått upp i limningen och vrålat "censur" och "hjärntvätt" över att de ändrat på omkring ett dussin skämt som aldrig var speciellt roliga, samt bytt ut röstskådespelaren för en afroamerikansk karaktär från en vit snubbe som gjorde en dålig ebonics-karikatyr till… en afroamerikansk röstskådis.

Så… Jag fann ingen annan råd än att köpa och spela 81 minuter av Sam & Max: Save the World.

Det är… exactly what it says on the tin. Det är en remake av Telltales 3D- Sam & Max. Varsamt restaurerad – högre upplösning och lite sånt, mest. Intressant nog pallar inte min gaming-laptop med Geforce 2070-kort av att driva spelet i 4K, men det må väl vara hänt.

Det här var helt OK spel när de kom och de är helt OK nu. Originalspelet, det från Lucasarts, var aldrig riktigt mitt favoritspel bland de klassiska peka-klickaspelen, men det var okej. Det här är i 3D, vilket mest ställer till det för kontrollerna utan att egentligen bidra med så mycket. Pusslen är lite för ologiska, men… äh, de är väl okej.

Det är svårt att bedöma det här spelet. Jag har något slags plan om att återvända till det vid något tillfälle, och om jag ska spela Telltales Sam & Max så blir det den här versionen. Men det exalterar mig inte direkt.

BETYG: 85+

 

[krank]

Jag har spelat 64 minuter av Gears 5, alltså det femte (?) spelet i Gears of War-serien.

Jag har inte spelat något av de tidigare.

Mina förväntningar var typ… Bruna och skitiga miljöer, slemmiga aliens, parodiskt macho muskelmän. I was not disappointed.

Lite förvånad blev jag över att jag inte fick spela Phoenix DarkDirk som jag sett i promogrejer från andra spel, utan istället hans… son? Jag förstår inte riktigt varför de bytt huvudperson så, i och med att ingen av dem har någon distinkt personlighet så vitt jag kan avgöra. De är båda Growly McMuscleface som ser ut att ha så mycket testosteron att om man petar på nån av dem med en nål så kommer det att komma forsande ur dem som en fontän. Eller om det är Synthol. Jag vet inte.

Det här spelet framstår verkligen som en parodi på sin egen genre. Muskliga muskelmän med growlyvoices som gör och säger machosaker. Replikerna är verkligen på nivån "hur kan nån säga det här med ett stright face?".

Men okej, själva spelet då? Jovars, det är väldigt fint. Snygga miljöer, och level designen må vara linjär men den är också väldigt väl utförd och tydligt telegraferad. Jag har uruselt lokalsinne i vanliga fall, men här hade jag inga jätteproblem med att orientera mig och få en känsla för var jag var någonstans i förhållande till tidigare.

Annars är det ju third-person-chest-high-wall-simulator för hela slanten. Det vill säga, jag förstår nu definitivt att det typ var det här de siktade på med de senare spelen i Mass Effect. Så med andra ord är det här typ… Det jag inte gillar i ME2 och ME3 fast utan allt det jag gillade (storyn alltså).

Det är inte ett dåligt spel egentligen, men gameplay är inte för mig och storyn… är inte heller riktigt för mig.

BETYG: 85

Growly McMuscleface och Phoenix DarkDirk får nog klara sig själva utan mig ett tag till.

 

[Tant Ragnar]

Jag har spelat Lonely mountains: downhill.

Ett befriande enkelt spel. Du har en cykel, du är på toppen av ett berg. Ta dig ner så snabbt som möjligt utan att slå skallen i en sten!

Tighta kontroller, avskalad grafik, väldigt rättfram gameplay: cykla så snabbt du kan utan att köra in i saker!

Man kraschar ofta, och får då spela om från förra checkpointen. Det är lagom svårt så att man först kraschar hela tiden, men ganska snabbt bygger upp sina färdigheter och känsla för hur banan ser ut.

Det finns gott om genvägar som, ibland, kan ge dig dyrbara sekunder. Eller få dig att trampa rakt ut för ett stup.

Det känns så otroligt befriande med ett så direkt och rättfram spel jämfört med, säg, Battlefield 2 single player som kastar en massa tråkiga cutscenes och system för att samla kort som man inte bryr sig om i ansiktet på en.

Plus även för att man inte behöver mörda en miljon saker med ett vapen - superkul att spela med dottern. Slapsticken då man trillar av cykeln uppskattas av hela familjen.

Betyg: 95