Speltimmen v31–34 2024

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

(Att köra månadstrådar funkar inte för mig; den längsta period ssom funkar för mig är "en gång i veckan", "en gång i månaden" eller "fyra gånger i månaden" etc funkar inte alls. Så jag tänkte ändå "ett spel i veckan" i Junitråden… Så nu testar jag fyraveckorstråd istället.)

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Så, öh, 114 timmar och… 28? veckor senare har jag nu klarat av Shin Megami Tensei 5.

Fick jag det slut jag ville ha? Nej, för jag var en klant. Jag levlade upp som fan för att klara av spelets "svåraste boss", men tyvärr gjorde jag tydligen det questet efter cut-off-tillfället istället för före, så vill jag ha det slut jag ville så behöver jag antingen 1) levla om igen eller 2) spela igenom hela spelet igen.

I och för sig ska det bara ta en 3–5 timmar att ta sig igenom spelet på NG+, så det kanske kan bli ett höstprojekt? Visserligen har jag annat att spela också, och visserligen är en av de grejerna jag har att spela SMT5: Vengeance som har en alternativ-kampanj men… Ja, vi får se.

Det här är inte ett perfekt spel, det är det inte. Spelet blir rätt svårt efter ett tag – jag nådde absolut en platå där jag inte längre kunde levla upp över de bossar som låg framför mig och kände att allt bara var pest och kört. Trots att jag körde på casual svårighetsgrad. Antingen är andra spelare helt enkelt så otroligt mycket smartare än mig, eller så kör de helt enkelt om striderna fler gånger innan de tappar tålamodet… Jag tippar på det förstnämnda, för jag har aldrig riktigt haft huvud för optning.

Mot slutet blir det också ganska ospännande. Rätt mycket tomma korridorer, rätt lite story eller annan content.

Men det är fortfarande ett makalöst bra spel, helt klart ett av de bästa JRPGs jag spelat. Att jag fortfarande funderar på att spela vidare trots att jag just spelat 114 timmar kanske säger något, vad vet jag.

 

[krank]

Jag gillade ju första Outcast, framför allt remaken Second Contact, men efter nio timmar slutade jag tydligen spela det. Trots att det bara borde vara en 6-7 timmar till…

Nåja, nu har en uppföljare kommit i form av Outcast: A New Beginning. Man spelar återigen Cutter Slade, men den här gången ett bra tag efter första spelet (oklart hur länge) och med en praktisk minnesförlust som gör att det inte gör nåt om man inte spelat ettan. Slade "återföds" tydligen, och hamnar direkt i en konflikt mellan infödingarna på planeten Adelpha och en invasionsstyrka som visar sig vara människor. Det är väldigt lite här som känns överraskande; precis som ettan lever och andas manuset klichéer och troper men det gör inte så mycket, det är kul ändå.

Spelet är gjort i Unreal Engine den här gången, så det finns en viss baseline snygghet i det – och det är för all del helt OK modellerat, miljöerna är snygga och så. men det har också svårt att hålla 60fps och har många dippar åtminstone på min mackapär.

Spelets "introduktionsdel" tog mig typ en timme att komma igenom, och det är först nu jag har tillgång till alla leksaker och snart – tror jag – så får jag gå vart jag vill på kartan. Hittills har jag gått runt i vad som verkat vara en open world, men med mycket "dimma" som hindrat mig att gå någonstans utanför den utstakade vägen. Jag hade bestämt mig för att spela tillräckligt länge för att veta ifall man någon gång åtminstone fick en riktig karta… Och jodå, det får man.

Hade jag inte haft flera andra bra spel som lockade, så hade jag antagligen spelat vidare på det här redan nu. Som det är nu läggs det mest på högen av spel jag vill återvända till "nån dag".

BETYG: 90

 

[krank]

Efter många år har jag nu spelat Shadowrun: Dragonfall. Jag var ju med och backade Shadrowrun Returns en gång i tiden och tror att jag ägt det här så länge att jag först hade det so DLC till det spelet…

Nå, det här är tradrollspel i rätt hög grad – heist med strid och mellan varven lite interaktion med SLP:er och sådär. Hittills inte så många val att göra eller så mycket mysterier att lösa, men ändå relativt stark tradrollspelskänsla. Jag har noll problem att tänka mig det här som ett äventyr till… well, Shadowrun antar jag.

Det är snyggt; inte så högupplösta modeller etc men snygga bakgrunder och bra estetik överlag. Jag saknar en karta, men man kan zooma ut så långt att det nästan funkar ändå. Jag hade inga jätteproblem att hitta grejer.

Det är också helt OK gameplay. X-comliknande strider, som funkar bra. Inget fantastiskt, men helt ok som sagt.

Det som gör att jag tyvärr nog inte tror att jag kommer att återvända till det här spelet snart är inte för att det är ett dåligt spel; det är det inte. Utan för att jag har så många andra, bättre spel att ta mig igenom först. Jag fattar ju också att anledningen till att det inte finns någon voice acting här är budgeten – Harebrained är och var ingen megastudio – men avsaknad av röster gör verkligen att jag drar mig lite. Alltså, jag vill nog spela vidare. Men jag har inte bråttom med det.


BETYG: 90−

 

[krank]

Nu har jag klarat Shin Megami Tensei 5 igen. Den här gången tog det bara tio timmar. Det hade nog kunnat gå snabbare, men jag kunde inte riktigt hindra mig själv från att göra några extra sidequests. Med NG+ så sopade jag hur som helst marken med alla fiender jag stötte på, så det här handlade mest om att den här gången komma ihåg att göra rätt sidequests för att få det bästa, korrekta slutet.

Och nu har jag sett det slutet, och jämfört med det första jag fick var det mycket bättre.

Kommer jag att spela om det här två gånger till för att fylla upp de sista två sluten? Kommer jag att ta på mig att försöka klara den sista frivilliga bossen som jag hittills skippat? Jag… jag hoppas att svaret är "nej". Jag borde verkligen göra något annat nu, känner jag. 125 timmar av SMT5 borde vara tillräckligt. Och vill jag absolut ha mer så har jag ju Canon of Vengeance kvar; Vengeance finns dock inte till Switch så där behöver jag krångla lite.

Nä, just nu är min plan att välja ut något annat JRPG… Jag väger lite mellan Shin Megami Tensei III och kanske Xenoblade Chronicles? Eller kanske Persona 4; eller börja köra SMT4 emulerat? Svårt, det här. Men jag tror det blir SMT3, testa lite åtminstone. Jag känner mig inte helt redo att släppa SMT än tror jag, och trean är lättillgänglig eftersom jag har det på cartridge. Vad är vedertagen översättning av cartridge? Kassett?

 

[krank]

Nu har jag testat en timme av emulerat Shin Megami Tensei IV.

Det var… well, intressant men lite frustrerande. Jag hade gärna haft japanska röster, så jag funderar på att jaga rätt på en undub-patch av något slag. Nintendo 3ds-kontrollerna tycker jag också är ganska dåliga – inte spelets fel, eller åtminstone inte bara spelets fel. 3DS-hårdvaran har en analogpinne för få för att 3D-spel ska funka; det här med att styra kameran genom… uppåt/nedåt på styrkorset och vänster/höger axelknapp är ganska weird, åtminstone när man är van vid vettiga handkontroller. Jag hade också en del problem med muskelminnet – i SMT5 är "slå fiende" Y och "ta fram menyn" X. Här är de omvända och jag hittar inget enkelt sätt i spelet att byta plats… Men det är egentligen småsaker. Sånt vänjer man sig vid.

Spelet som sådant… Alltså, nu såhär i början åtminstone så är man ju något slags medeltids-snubbe även om det snabbt blir uppenbart att det egentligen är postapokalyps; ye olde standard gamla-tekniska-artefeakter-i-fantasymiljö-grej. Om jag spelar vidare får vi väl se hur det artar sig. Jag föredrar ju urbana miljöer; det är ju därför jag spelar SMT istället för t.ex. Xenoblade eller något Final Fantasyspel just nu.

En timme räckte ganska lagom för att fixa första dungeonen. Kollegan på jobbet som rekommenderade spelet till mig beskrev det som att om man går in och tänker sig att man bara ska mörsa på så kommer man att ha det väldigt svårt men om man bara är lite tålmodig och lär sig systemen så ska det gå bra. Det gick bra; jag är ju en väldigt riskavers spelare överlag. Och så är jag ju van vid Press Turn-systemet (där man får fler handlingar per runda genom att slå monster med det de är svaga mot) och mycket annat redan iom de där 125 timmarna SMT5; systemmässigt är de ganska lika även om det är mycket ovant med förstapersonsperspektiv i JRPG-strider för mig.

Jag kommer troligen att vilja spela vidare på det här. Om det blir det här eller SMT3 som blir mitt liksom huvudspel närmaste halvåret får vi helt enkelt se.

BETYG: 90

 

[krank]

Och så har jag spelat 2.5 timme av Shin Megami Tensei III: Nocturne HD Remaster på min Switch. Jag har spelat det tidigare, men då inte lika länge.

Det märks verkligen att det är ett tidigare spel i serien än SMTV – det är fulare animationer och stelare kontroller, dock fortfarande snygg design och att det är mer lowpoly gör ju att det verkar kunna köras i 60fps vilket är nice. Nästan alla system som finns i SMTV finns på plats, men kanske i mer primitiva, mindre finslipade och strömlinjeformade versioner. Jag har åtminstone dubbelkollat så "pokedex"-grejen i SMTV faktiskt ska finnas här också; annars skulle jag få alldeles för mycket ångest när jag skulle bestämma vilka demoner jag skulle rekrytera och sammanfoga och sådär.

Det här är mycket mindre open world än SMT5. Det är mer som att det finns lite olika dungeons och så finns en rätt linjärt ordnad overworld som man reser genom, och det på ett ganska abstrakt resa-på-karta-vis.

Varken trean eller fyran mäter sig riktigt med femman, men de har sina sidor. Jag gillar treans värld hittills; utan att spoila kan jag väl säga att det inte riktigt är samma sorts apokalyps som i femman och att likheterna mest verkar vara i början. Eller ja, ok, storyn som sådan är fortfarande ganska lik; det antyds väldigt tidigt även i trean att man groomas för att bli en jättemäktig varelse som påverkar hur nästa version av världen ska se ut när den här går under.

Nå; det lutar åt att jag fokuserar på det här nu efter femman, och väntar lite med fyran. Det finns några anledningar till det:

• Jag måste spela fyran på emulator. Jag har en setup som låter mig spela mina datorspel på TVn, men det är mer krångligt än att bara slå igång Switchen och sätta sig i soffan.
• Fyran är inte anpassad för stor skärm, utan för två små 3DS-skärmar.
• Fyrans fantasymiljö (eller science-fantasy) tilltalar mig mindre än treans postapokalyps, även om jag förstått att fyran egentligen har bättre story.

Så ja, jag kör nog vidare här tror jag.

BETYG: 90+