Nekromanti Speltimmen v31 2019

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

1. Helst ett nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Eftersom jag gillade Kathy Rain så mycket så såg jag till att köpa samme svenske spelskapares senaste peka-klickaspel Whispers of a Machine.

I det spelar man en ung agent för den centrala regeringen i ett Sverige efter något slags AI-katastrof. Man åker upp till Nordsund för att lösa ett mystiskt mord. Spelet har beskrivits som "cyberpunk nordic noir", och det känns inte långt borta. Jag gillar att skyltar och namn och sådant är på svenska. Stämningen är trevlig – eller ja, intressant. "Trevligt" blir det ju sällan varken i nordic noir eller cyberpunk.

Grafiken är lite, men inte mycket, mer högupplöst än Kathy Rains strikta VGA. Det är fortfarande pixel art, och vacker sådan. Bakgrunderna kan ibland kännas lite slarvigt ritade eller åtminstone slarvigt digitaliserade – mer som lågupplösta versioner av högupplösta målningar än handritade pixel art-bilder, om ni förstår hur jag menar. Röstskådespeleriet är till större delen bra, med något enstaka undantag. Jag gillar mekaniken; i grunden har vi ett enkelt verblöst peka-klickainterface där "klicka på" kan betyda "använd" eller "titta på" beroende på kontext och där "använd x med y" görs med klicka-och-dra. Ovanpå det har vi också ett par spännande cyberimplantat – en scanner som kan laddas med olika grejer t.ex. fotavtryck och DNA, en känna-av-hjärtslag-och-lögner-grej och så cybernetiskt förstärkt styrka som låter en riva upp dörrar och så.

Det jag inte gillar med spelet är att det är byggt med tanken att "Dina Val Spela Roll". Jag vet att det finns folk som gillar sånt, men jag föredrar när mina val inte spelar någon roll. Eftersom när mina val "spelar roll" så kan jag inte ångra mig och jag känner hela tiden att jag riskerar att få ett slut jag inte vill ha. Plus att jag riskerar att missa content.

Och ja, jag vet att ovanstående är selling points, men för mig som bara vill klara spelet och få känna att jag är smart och sedan röra mig vidare till nästa spel… På samma sätt som jag i rollspel mest vill Klara Äventyret och inte driva min rollpersons agenda så vill jag inte "påverka storyn" i datorspel, jag vill bara uppleva storyn och lösa mysteriet. Få veta hur saker och ting ligger till.

Men ja. I Whispers of a Machine får man då och då dialogval som låter en dra sin hjältinna mot det analytiska, empatiska eller framfusiga hållet. Gissa vilket jag dras åt hela tiden? Och ibland ges man olika sätt att lösa samma pussel, t.ex. mer eller mindre hänsynslöst.

Och så kan man inte spara när man vill, utan man har en "slot" som det sparas i när man avslutar spelet samt då och då automatiskt. Så man skulle väl teoretiskt sett kunna göra manuell backup av sina sparfiler för att kunna gå tillbaka och göra om sina gamla val men… det är för jobbigt.

Jag tycker inte om sån mekanik. Ska ni hålla på och tvinga på mig val, låt mig åtminstone ha möjligheten att gå tillbaka och ändra vad jag valt!


Men, på det hela taget tycker jag om det här spelet och vill spela vidare. Det har ett par grejer jag inte gillar, men de är inte tillräckligt stora problem för att förstöra hela upplevelsen. Åtminstone inte hittills.

BETYG: 90+

 

[Max Raven]

Jag har också spelat Whispers of a Machine.

Helt okej peka-klicka-äventyrsspel, något enstaka pussel som kräver att man gör på ett visst sätt fast det inte finns någon egentlig anledning till det (det involverar att ändra en maskin till rätt inställning, det finns en röd lampa som inte blir grön om man inte gör en extra manöver som inte har något att göra med den maskinen medan man gör det). Det faller också in i ett gäng cliché-fällor i tredje akten - jag är väldigt, väldigt trött på Rädda Världen-scenarion, och en del annat var också ganska förutsägbart. Kan man inte få vara en vanlig jäkla superpolis utan att behöva dra in Cthulhu någon jäkla gång...

Det sagt, det är bättre än Kathy Rain, då alla bitarna passar ihop bättre vad jag kan se än dess sista del som inte riktigt passade med det spelet i övrigt. Inte nog med detektivarbete, men rekommenderat.

 

[Max Raven]

Jag spelade också Emerald City Confidential, ett annat peka-klicka-äventyrsspel.

Man är noir-detektiv i noir-igt Oz, som i Wizard of Oz, Landet Oz. Drottning Ozma härskar och har bannlyst magi, och du försöker

Det är... okej. Tror det antingen är mer eller mindre behållning om man gillar Oz - jag har inte riktigt nog koll för att hänga med i alla referenser. Jag hade lite grafikstrul, vet inte om det är enbart jag dock.

Rekommenderas enbart om man gillar Oz och äventyrsspel.