Speltimmen v33–34 2020

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har spelat 67 minuter av Beautiful Desolation.

När jag såg screenshots tänkte jag "jaha, Fallout."
När jag startade spelet och såg hur menyerna såg ut tänkte jag "jaha, Fallout. De har till och med precis såna där röda knappar i gränssnittet."
När jag sedan började spela och såg den första dialogscenen och hur den hade ett fönster med SLPn/situationen i övre delen av skärmen och valmöjligheter i den nedre delen tänkte jag "jaha, Fallout".

Det är alltså ganska lätt att tro att det här är Fallout. Ett eller två, alltså, inte de där moderna first person-varianterna som jag aldrig riktigt fastnat för.

Mena… det är det inte. Gameplaymässigt skulle jag nog snarare säga Sanitarium. Alltså, det är ett slags… isometriskt peka-klickaspel, helt enkelt. I ett slags postapokalyptisk värld med robotar och grejer. I sydafrika.

Det är samma utvecklare som låg bakom Stasis, och det påminde mig ju också om Sanitarium, så jag antar att de hittat sin nisch? Sanitarium och Fallout är inte dåliga spel att låna från, så jag förstår att de gör det. Det här spelet har också tillräckligt mycket egen identitet för att ha klart existensberättigande – jag vill definitivt spela klart det någon gång, även om det inte blir precis nu. Dess story är väldigt mycket en sån som tilltalar mig, med jättelika utomjordiska artefakter ingen vet varifrån eller närifrån de kommer och religiöst fanatiska robotar (och en söt robothund snedstreck fascistisk militär mördarrobot).

BETYG: 90

 

[Khan]

Jag har spelat 67 minuter av Beautiful Desolation.

När jag såg screenshots tänkte jag "jaha, Fallout."
När jag startade spelet och såg hur menyerna såg ut tänkte jag "jaha, Fallout. De har till och med precis såna där röda knappar i gränssnittet."
När jag sedan började spela och såg den första dialogscenen och hur den hade ett fönster med SLPn/situationen i övre delen av skärmen och valmöjligheter i den nedre delen tänkte jag "jaha, Fallout".

Det är alltså ganska lätt att tro att det här är Fallout. Ett eller två, alltså, inte de där moderna first person-varianterna som jag aldrig riktigt fastnat för.

Mena… det är det inte. Gameplaymässigt skulle jag nog snarare säga Sanitarium. Alltså, det är ett slags… isometriskt peka-klickaspel, helt enkelt. I ett slags postapokalyptisk värld med robotar och grejer. I sydafrika.

Det är samma utvecklare som låg bakom Stasis, och det påminde mig ju också om Sanitarium, så jag antar att de hittat sin nisch? Sanitarium och Fallout är inte dåliga spel att låna från, så jag förstår att de gör det. Det här spelet har också tillräckligt mycket egen identitet för att ha klart existensberättigande – jag vill definitivt spela klart det någon gång, även om det inte blir precis nu. Dess story är väldigt mycket en sån som tilltalar mig, med jättelika utomjordiska artefakter ingen vet varifrån eller närifrån de kommer och religiöst fanatiska robotar (och en söt robothund snedstreck fascistisk militär mördarrobot).

BETYG: 90

Check. Ska kolla in både det och Stasis. Allt som påminner om Sanitarium gör mig glad på insidan.

 

[krank]

Jag var länge lite sugen på Remnants: From the Ashes. Det verkade väldigt fint, men det fick också en del klagomål. Mest på sånt jag är för dålig och ointresserad för att bry mig om.

Men ja, det kom ju som gratisspel på Epic häromveckan, så då passade jag på och nu har jag spelat det.

Det är ganska fint. Men det är också en sorts svårt som jag inte riktigt har ork för just nu. Och storyn var inte tillräckligt intressant för att jag ska bry mig.

Så… Trots att det är övervuxen postapokalyps så tror jag att jag kliver av här. Jag tror inte att jag kommer att återvända till det i första taget.

BETYG: 85+

 

[Max Raven]

Jag spelade Runaway 2: The Dream of the Turtle

Reintroducing Douchey McDouchson, förra spelets huvudpersons spegeluniversumstvilling

Det är dåligt. Handlingen är inte särskilt intressant, huvudpersonen är otroligt osympatiskt (jag vill minnas honom som trevligare i första spelet) och spelet, ja... Det finns många pussel där de begår en eller flera av synderna:

• Du behöver pixeljaga
• Du måste kombinera vissa saker för ett pussel, fast det inte finns någon egentlig anledning (som att du behöver bygga en ställning för att hålla ett förstoringsglas för att smälta en grej)
• Du måste lösa ett specifikt pussel för att kunna gå vidare
• Du måste låsa upp möjligheten att kombinera grejer, oftast 3 träd djupt i en dialog, som inte ger någon ledtråd till detta
• Månlogik (vissa saker är lösningar på pussel fast det är långsökt)

Det sagt, det här är uppföljaren på Runaway, från 2001, och en av få spel som gavs ut under perioden då peka-klicka-spel nästan dog ut efter att flera spelstudior sänkte för stora summor i 3D-grafik. På sin tid hade det knappt någon konkurrens, och jag förmodar att huvudpersonen var mer OK 2006 än nu...

Jag lär avsluta det, men mest för att jag vill köra uppföljaren.

Betyg: Det är ett peka-klicka-spel som nästan är ospelbart utan en walkthrough. Det är hemskt. Spela något av Wadjet Eyes spel istället.