Speltimmen v37–38 2023

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag har ännu inte spelat något nytt spel den här veckan, men jag har klarat två gamla.

Först igår klarade jag av Sherlock Holmes: Chapter 1. Jag spelade bas-storyn fram till sista scenen, sedan såg jag till att plöja alla DLC-fall och sedan avslutade jag det hela. Jag har också skaffat 100% av alla achievements.

Det här var ett riktigt, riktigt bra spel. Otroligt bra. Jag vill ha mer! Det enda sura är det här med att man inte får veta ifall man har rätt. Det förtar för mig lite fantasin att spela en superkompetent, smart detektiv om jag som spelare inte kan veta om han faktiskt är superkompetent och smart eller bara gissar fel. I vissa av fallen finns det ett ganska uppenbaret rätt svar, men i andra… inte. Jag testade alla fyra alternativen i det spelets sista val bara för att kolla konsekvenserna.

Under spelet kollade jag också upp ganska få hints. Det var nån enstaka grej jag hade svårt att hitta, och så några gånger där "kolla i arkivet"-grejen helt enkelt var för dålig. Även i efterhand hade jag svårt att greppa varför man skulle använda just de nyckelorden, etc.

Men ja, på det hela taget ruskigt snyggt och stämningsfullt, väl röstskådespelat med undantag från Mycroft, och lagom mängd referenser till andra Holmesverk och till modern popkultur. Moar, plz.

Sedan alldeles nyss klarade jag äntligen Spider-Man Remastered. 44.6 timmar, säger Steam. Jag har fortfarande DLC kvar att spela, och det blir nog nästa projekt. Men grundspelet… helt sjukt bra. Ett riktigt mästerverk. Alltså, jag gillar egentligen inte actionspel och jag upplevde generellt att striderna här var något jag var tvungen att ta mig igenom för att få mer nätsvingande/utforskning och mer story, men samtidigt har jag definitivt upplevt MYCKET drygare stridssystem än det här. Bitvis var det faktiskt rentav kul, det måste jag erkänna. och för mig ganska lagom svårt. Jag fick köra några vändor för att klara vissa baser och bossfighter, men det var liksom aldrig sådär köra-huvet-i-betongvägg-svårt. Det är också typ noll kostnad för misslyckanden, vilket jag gillar – bara att försöka igen. Allt man blir av med är lite tid.

Storyn… Oh jeez, storyn. Det är inte många videospel jag gråtit till, det ska jag säga. Det här var som en riktigt, riktigt bra film. Som man var med i själv. Och eftersom det ändå är ett spel som håller ett gäng timmar så var det mer som en miniserie eller tv-serie, dvs man får tid att verkligen arbeta sig in i karaktärerna så när saker händer så kan det verkligen slå.

Dessutom är voice actingen asbra, klippningen av mellansekvenserna asbra, och framför allt animationen – de här ansiktena, alltså – asbra.

Det här är nog spelet jag kommer att använda som exempel på hur videospel är när de är som bäst, framöver. Så bra var det.



All in all, två riktigt bra spel. Nu ska jag suga märgen ur Spider-Man DLC:n, men jag kommer absolut inte att maxa achievements. Det måste man vara bra på actionspel för och det är jag inte (och har inget intresse av att bli). Och sedan… Jag vet inte? Spela lite AC6 tills jag fastnar igen där? Starfield? Eller beta av den gamla listan med spel jag vill komma igenom, typ Control och Fallen Order?

 

[krank]

Nu har jag spelat totalt typ 70 minuter av Battle Worlds: Kronos.

Det är ett sånt där turbaserat spel som spelas på hexagonalt rutnät, ochdet har en massa enheter som är bra eller dåliga mot varandra på olika sätt och sådär. Det är scifimiljö åtminstone, och inte typ Panzer General… Jag tänker att gamla Battle Isle-serien är vad de siktar på.

Hur som helst, inte ett dåligt spel när man börjat komma in i det. Tyvärr greps jag inte direkt av storyn, och gameplay var helt enkelt inte tillräckligt kul för min del. Jag vet inte, jag gillar turbaserat i vanliga fall, typ X-com och så, men just den här sortens krigsspel är nog bara inte min kopp té.

BETYG: 85+. Inte ett dåligt spel, bara inte för mig.

 

[Hellzon]

Jag har spelat klart Axiom Verge.

Jag gillar Metroidvania, jag tycker det är kul att öppna upp mer och mer av kartan allteftersom jag hittar verktyg, varför har jag bara spelat typ tre spel i genren? Och ett av dem är Super Metroid som fyller 30 nästa år.

Nåja, det är förbaskat bra gjort. Det börjar i köttochslafsvärlden, för det är ett ganska nytt Metroidvania, men det finns andra miljöer med. Lagom mycket backtracking och lagom svåra bossar - Gato Roboto hade just ingen backtracking alls och supersvåra bossar efter ganska snälla banor.

Det vill att man ska använda en handkontroll. Det gick uppenbarligen att klara spelet med tangentbord, men det är inte helt konsekvent hur man använder menyer, och jag åkte ibland dit på att tangentbordet inte accepterar hur många knapptryck som helst samtidigt.

Men jag spelade klart, så det blir 95 på krankskalan.

 

[Hellzon]

Ja och så har jag spelat A Little To The Left. På varje bana får man en drös prylar som skall sorteras. Mycket rogivande. Lite minus för att det ibland är väldigt ologiskt hur skaparna har tänkt sig att prylarna ska sorteras, men oftast är det soft terapeutiskt pill. 90 på krankskalan.

Lara Croft GO var billigt också, så där har jag spelat klart huvudkampanjen och hamnat på någon extrakampanj. Man är Lara Croft, hon är go och ska utforska grottor. Det är omgångsbaserat pussel som är riktigt bra på att introducera en makanik i taget och sedan knyta ihop dem. Jag vill spela klart. 95 på krankskalan.

 

[krank]

Jag har spelat 68 minuter av Fallout 4. Egentligen var jag betydligt mer sugen på att spela mer Starfield (som jag fortsatte spela på igår, efter min intiala recension), men… Tja, det var lättare att kolla in Fallout 4 än det andra spelet jag hade på listan den här veckan, Dark Star One. Jag ska fortfarande köra det, men… inte idag.

Nå, Fallout 4… Well, det är ett Bethesda-RPG, det är det. Förstaperson, inventory, stats. Ganska klassiskt. Och hellre det här än deras fantasyspel – här finns det åtminstone lite tech och snygg design att bli glad över.

F4 följer en förälder som med sin familj flyr ner i ett Vault-Tec-valv i samband med att bomberna faller, fryses ner utan att informeras om det och vaknar upp drygt 200 år senare. Den andra föräldern är död, och bebisen kidnappades för… okänt antal år sedan. Jag tänker att det väl kommer att visa sig att det var så länge sedan att bebisen nu är vuxen (vi frystes ner igen efter att ha sett bebisen kidnappas och den andre föräldern dödas nån gång under de där 200 åren). Och antagligen en onding av något slag? Jag vet inte, det känns som det mest uppenbara.

Hur som helst, nu är man upptinad och utslängd i en postapokalyptisk framtid. Spelet är jävla snyggt – jävla, jävla snyggt. Utom människorna då, de har såklart Bethesda-face allihop. Men annars är allt väldigt, väldigt snyggt. Kontrollerna är dugliga, frameraten håller sig till 60fps även i 4K, och överlag verkar allt funka bra.

Jag vet inte om jag är så sugen på att spela vidare egentligen, men det har ju mer att göra med att jag inte hillar scarcity-gameplay* och upplever postapokalyps som ofta rätt lowtech och trist. Det verkar som att spelet har en massa mekaniker för att bygga saker – hus och sådant. Jag lockas inte allt av det; jag vill ju bara utforska en main plot med lite lagom mängd sidouppdrag på vägen. Jag vet inte, kan man spela Fallout 4 som ett straight-up linjärt RPG om man vill det? Eller går det sönder om man inte låter sig distraheras av en massa eget byggande och grejs?

Men, det verkar ju vara ett väldigt bra spel som sådant. Om jag skulle spela vidare på ett Bethesdaspel som inte är Starfield så ligger det här rätt bra till ändå.

BETYG: 90−

* Jag gillar alltså inte att ha ständig brist på saker. Jag gillar att kunna spendera några tiotals timmar med att grind och sedan ha typ all ammo och alla medpacks jag någonsin skulle kunna tänkas behöva. Att tvingas "tänka på varje kula" är inte kul. För mig.

 

[Jarl]

Jag vet inte, kan man spela Fallout 4 som ett straight-up linjärt RPG om man vill det? Eller går det sönder om man inte låter sig distraheras av en massa eget byggande och grejs?

Det går! Och du bör! Eller gör vad du vill, men basbyggande och autogenererade sidequests är 100% valfria. Main questen är helt ok också, speciellt om man inte stör sig alltför mycket på plot holes.