Nekromanti Speltimmen v37 2019

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

1. Helst ett nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Förra veckan spelade jag Road Redemption.

Jag tror att jag behöver höja dess betyg från 90 till 95, givet att varje stund jag haft att lägga på spelande sedan dess tydligen upptagits av… mer Road Redemption.

 

[krank]

Nu när Epics spelbutik börjat hålla reda på speltid så har jag sett till att spela en dryg timme av Quantic Dreams kass-förälder-simulator Heavy Rain.

Alltså, jag tycker egentligen om Quantic Dream och David Cage och quicktime events. Jag har en viss respekt för ansatsen att göra filmiga spel, även om Cage kanske inte alltid har förmågan som krävs för att förverkliga hans ambitioner. Och jag accepterar att det ibland kan finnas en poäng med att köra ordentliga etableringar och inte så mycket action.

Men HERRE. JÄVLA. GUD. vad detta var tråkigt i början. Kanske är det för att jag inte är förälder själv, men den här första timmen var verkligen rent plågsamt trist. Jag kan verkligen inte bry mig om den här nollan eller hans familj. Man gör verkligen inte en enda intressant grej åtminstone de första femtio minuterna av spelet. Jag ville bara att det skulle TA SLUT. "Press X to leka med barn", vafan.

Mot slutet av min timme så hade en hyfsat traumatisk (för huvudkaraktären, inte för mig, jag brydde mig inte nämnvärt) händelse skett så status quo hade förändrats från en skittråkig situation jag inte kunde engagera mig i till en annan skittråkig situation jag inte kunde engagera mig i. Men alldeles precis i slutet började det komma lite faktisk story också, något om en mördare. Och så bytte spelet perspektiv så att man får spela en annan karaktär ett tag.

Hade inte mördargrejen och den andra karaktären kommit med i bild så hade jag nog aldrig återvänt till det här spelet. Nu ligger det fortfarande inte på någon form av topplista för mig, men jag är åtminstone lite nyfiken. Frågan är bara hur mycket tråkigt jävla vardagsliv man ska behöva genomlida framledes…

BETYG: 85+

 

[krank]

Så idag har jag också spelat lite över en timme av Blasphemous, som jag en gång i tiden var med och kickstartade.

Det är ett fantastiskt snyggt pixelart-metroidvaniaspel med rejäla mängder våld. Men att bara skriva "våld" räcker inte riktigt för det här spelet; hela dess grej och tema är något slags närmast parodisk katolsk självflagellerings- och syndastraffsestetik. Det är mycket folk bundna av rep, folk som släpar (och slåss med) jättestora kors, blodsoffer, törnen som äter sig in, statyer som blöder, hela den grejen. Ju ondare det gör desto bättre är det, för vi är alla syndare.

Mekaniskt tänker jag att man kanske kan beskriva det som "dark souls:igt"? Jag har fortfarande inte spelat Dark Souls utan bara scifi-kopian The Surge, men utifrån vad jag förstått om DS så handlar det mycket om att ta sin tid, lära sig olika fienders mönster, och timing. Så är det här också; det här är inte Contra eller Megaman eller nån annan run-and-gun; det här är spelet där du snabbt och skoningslöst bestraffas om du inte tar dig tiden att blockera, anfalla, glida förbi och hoppa över fiender i precis rätt rytm. Du man inte hack-n-slasha dig genom det här.

Jag har inte kommit speciellt långt in, men hittills har jag funnit ganska lite att klaga på. Kanske bristen (ännu så länge) på fast travel.

Jag vill helt klart återvända till det här.

BETYG: 90