Nekromanti Speltimmen v38 2017

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Max Raven]

Jag har spelat x antal timmar av Planetbase. 7 av dem, mer exakt.

Det är exakt samma upplägg som Spacebase DF-9, fast mer seriöst och på en planet.

Spelet har problem:
* Begränsningarna känns artificiella och meningslösa (varför kan man bara ha en stor bas och inte flera små delar? för att det blir för lätt)
* AI:n är helt idiotisk. Kolonisterna är mänsklighetens bottenskrap och kan inte prioritera att fixa mat och äta framför att bära lådor mellan rum, skapa byggmaterial, reparera en aningen nergången vindkvarn eller gymma ihjäl sig så de dör av svält.
* Det är få nya inslag när spelet börjar jämfört med 3 timmar in. Man kan köpa lite byggnadsuppgraderingar, nya robottyper och två GM-grödor. Dessa kräver alla rejält med pengar, och att plocka bort utomhusbyggnader som inte är "längst ut" är omöjligt, även när sladdar och vägar går runt byggnaden. För den delen så är det pilligt med storlek - även om du lyckas få loss en byggnad så kanske en större inte får plats.
* Bygger du för stort och utbrett kan inte AI:n prioritera. "Vadå, jag kan väl stiga upp och gå 2 mil till andra sidan av basen för att reparera en väderkvarn innan jag äter frukost? Jag är bara nästan död från svält." "Jag är biologen och jag tänker ge ALLA 30 grödor lika mycket uppmärksamhet trots att jag hinner med kanske 4 och vi håller på att svälta ihjäl. Förresten vill jag gå till andra sidan av kolonin och kolla grödorna där" (man kan stänga av strukturer, men det stänger tvyärr inte av sektioner)

Saker som vore coola, som sandstormar som dödar kolonister/sabbar utrustning, eller meteroritnedslag - är triviala i det första fallet och enkelt fixade i det andra. Sjukdomar är inte intressanta. Farlig flora, fauna eller utomjordiska artefakter existerar inte. Det finns något slags teoretiskt hot som ska kräva vakter med vapen men har aldrig stött på det.

I korthet finns det ett väldigt specifikt rätt sätt att spela spelet på, och sabbar man ett steg är det rätt mycket jobb att fixa. När man löser det så har spelet inte så mycket mer att erbjuda.

Det är i övrigt välbyggt med solida kontroller och bra musik. Coolt i början.

 

[krank]

Jag har spelat 111 minuter av Superbrothers: Sword & Sworcery EP.

Det är något slags psykedeliskt experiment, som använder musik, pixelart och självdistans för att skapa något slags helhetsupplevelse. Jag kan inte säga att jag är superduperimponerad, men det funkar väl antar jag. Det har varit såpass lätt hittills att det inte är osannolikt att jag återvänder till det - grafiken och stämningen är riktig schyssta, även om jag starkt ogillar distansen i dialogen - NPC:er som tänker i tweets och "inte har tålamod för lore" och en i allmänhet lite för tramsig storytext gör mig avtänd. Även om t.ex. namn som "logfella" - en skogshuggare - och "dogfella" - hans hund - absolut är lite småroliga.

Hur som helst; ett helt ok spel. Kontrollerna lider mycket av att det här väldigt uppenbart är en port av ett spel till telefon/surfplatta. Sedan senast jag spelade så har det dykt upp en bugg som gör att om jag väljer en upplösning högre än säg 720p så får jag en fulbugg med avklippt skärm och ickefungerande kontroller. Jag fick ställa in upplösningen i en jäkla configfil, som något slags grottmänniska. Hade spelet bara accepterat alt+enter som fullscreen-byteskombo så hade jag kanske inte behövt, men... Tja, det här spelets styrka ligger inte i det tekniska, det kan vi väl kanske säga.

BETYG: 90-

 

[Max Raven]

Jag har spelat igenom Thimbleweed Park, ett äventyrsspel a la Monkey Island (medskapat av Ron Gilbert).

Två FBI-agenter kommer till den döende orten Thimbleweed Park för att utreda ett mord på en främling. De dras in i en härva av mysterier och konspirationer medan de sakta drar fram ortens förflutna.

Spelet är rätt underhållande. Det ger lite, kanske inte tillräckligt, Twin Peaks-vibbar. Gränssnittet är klassiskt old-school Lucasarts, med en del moderna modifieringar. Pusslen pendlar tyvärr starkt mellan kanske lite väl enkla som man nästan kan sova sig igenom och helt icke-intuitiva som stoppar alla framsteg helt. De leker en del med att ha pussel som kanske kommer fram om man gör vissa saker - de kunde gott haft fler sådana för när man fastnar rejält.

Är det här bättre än Monkey Island? Jag skulle säga ja - mest för att nästan alla pussel är hyfsat vettiga och har inre logik. Du har i slutändan fem protagonister och de har sina egna grejer och används alla hyfsat väl. Jag tycker spelet är som svagast när de kör på metahumor som känns hyfsat ansträngd (och det är nästan den enda humorn de använder sig av) och att de gott kunde kört fler mysterium. Jag är inte helt såld på slutet heller - det är okej och passar men det är lite tråkigt.

Sammanfattning: Om man gillar pusseläventyrsspel är det här på det hela riktigt bra. Enda anledningen till att jag tycker spel inom Blackwell-serien och Primordia är bättre är för att de kör det lite mer seriöst (jag tycker Deponia-spelen är sämre än Thimbleweed Park och de kör väldigt mycket på old school-humorn fast med en protagonist som är rätt osympatisk [vilket gör att vissa skämt och twists funkar bättre])