Speltimmen v39–40 2022

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Hellzon]

Jag har spelat en dryg timme shapez.

Det är fabriksbyggarspel i samma genre som Factorio, Satisfactory och Dyson Sphere Project, men det är rent fabriksbygge. Det går att "gräva upp" figurer och färger på olika platser, och sen ska man klippa och klistra figurerna, och blanda färgerna för att leverera specifika figurer till sin bas. Det kommer inga fiender eller nåt sånt, det är 100% maskinbygge.

En stor fördel mot Factorio och Satisfactory är att man inte har nån "gubbe" som behöver stå på rätt ställe för att kunna nå att bygga maskiner, så interfacemässigt är själva maskinbyggandet mycket smidigare än i de spelen. Det känns ändå som att shapez kan bli gammalt rätt fort, men det får ett solitt 90 på krankskalan.

 

[krank]

Jag har spelat 73 minuter av det ganska nya spelet Rise of the Tomb Raider. Det är alltså en uppföljare till det också ganska nya spelet Tomb Raider, som rebootade franchisen 2013 (och 2013 var, som vi alla vet, typ förra året).

Jag tyckte rätt mycket om det här. Större delen av de här 73 minuterna spenderade jag med att krypa, hoppa och slänga mig i ruiner. Och med att läsa av kartan – för det här spelet har en sån, alltid ett plus – för att hitta alla collectibles och sånt. Precis mot slutet fick jag skjuta ett par soldater med min pistol, men fram till dess var spelet rätt njutbart.

Det enda jag egentligen har att anmärka på, tror jag, är att det är lite för styrt. När det man gör är att hoppa mellan pelare och svinga mellan olika ledges så föredrar jag när man gör det ganska friformigt inom begränsade ytor – alltså, att det finns flera potentiella lösningar och även några blindtarmar som kanske inte ger mer belöning än en fin utsikt eller att man känner att "yes, jag tog mig till det här konstiga stället som man inte borde kunna nå". Här är det väldigt genomtänkt och koreograferat – det finns En Lösning på varje problem, det är bara vissa ytor som är markerade som "här kan man klänga sig fast" trots att liknande ytor bredvid inte funkar, etc. Jag hade önskat mig mer flexibilitet i klättrandet helt enkelt.

En relaterad grej är att de åtminstone i början är ite väl snabba med att ge lösningar. Om jag ställs inför ett problem i ett rum, så vill jag ju gärna få tid på mig att fundera ut en lösning. Kanske testa några olika. Här var det mer så att om jag tvekade längre än några sekunder så säger Lara att "jag måste fåupp vattennivån", och blir sen mer specifik "jag borde nog slå sönder den där väggen". Det hade jag gärna sluppit, men det kanske blir bättre framöver.

Sammantaget var det här en mycket lovande början. Jag minns inte så mycket av spelet från 2013 men jag blir lite sugen på att vid tillfälle köra igenom de här tre. Kanske efter Spider-Man?

BETYG: 90+

Det är också ett väldigt snyggt spel, även om läppsynkningen kanske inte håller ända fram. Jag kunde köra i 1440p med full kräm på allt så länge jag hade DLSS igång; däremot var 4K uteslutet. Men det duger bra.

 

[krank]

Nu har jag också spelat 78 minuter av Shadow of the Tomb Raider, som är det tredje spelet i nya serien.

Det är snyggare, men levererar åtminstone inledningsvis framför allt mer av sånt jag inte gillar (action, smyga) och mindre av sånt jag gillar (problemlösning, klättrande, samla collectibles). Fördelen är väl att inget av det ännu så länge varit speciellt svårt, även om jag behövde ett par försök på mig att klara en av striderna.

Det här gav mig inte alls samma mersmak som föregående spel.

BETYG: 85+

 

[Jarl]

Lustigt nog kommer RotTR snart övergå till mestadels action/smyga medan SoTR har mer pussel ^^

Däremot är storyn svagare i tredje spelet så motivationen kan tryta lite av den anledningen.

 

[Hellzon]

Det är oktober, och då blir internet tokiga i skräck för oktober avrundas med Halloween. Och... det var inte alls med tanke på något tema, men jag har spelat Grim Fandango Remastered.

Det är ju en klassiker. Manny Calavera är lieman/reseförsäljare, som ganska snart i spelet upptäcker att Dödsdepartementet är korrupt och ger sig ut för att lösa det problemet. Alla är mexikanska skelett, dödsriket är en ball setting och Lucasarts har gjort ett kul spel.

På minuskontot är det här spelet gjort under den där eran där 3D var nytt och man inte riktigt hade lärt sig att göra det snyggt, och att göra vettiga kontroller för att navigera i en 3D-värld. Originalet hade tydligen "tank controls", i den remastrade versionen är det åtminstone ändrat till att Manny går i piltangentens riktning. Han går ju åtminstone också dit jag klickar, som i tidigare Lucasarts-spel.

Istället för en vettig tabell med föremål ska man också klicka på Mannys kavaj och bläddra genom alla föremål han bär på. Och de byter plats!

Den andra minusposten är att jag nu spelat igenom två kapitel av fyra (?) och åtminstone det andra var fullt med bullshitpussel. Jag sitter med en walkthrough och undrar ändå hur jag skulle komma fram till de här lösningarna som står där. En del kunde jag väl löst genom att gnugga alla föremål jag hittar mot allt och alla som står still, som brukligt i den här spelkategorin. Men jag minns inte att Secret of Monkey Island och Fate of Atlantis var så här fulla med töntiga lösningar.

Nåväl, jag kan faktiskt svälja ganska mycket månlogik för att få se hur det går för Manny Calavera så 90 på krankskalan blir det väl.

 

[Hellzon]

Jag skrev om Commands: Behind Enemy Lines med uppföljare för ett tag sedan. 2016 kom Shadow Tactics: Blades of the Shogun, som är samma koncept i Japans Edo-era. En samuraj, en ninja, en tjuv, en spion och en prickskytt (det är väääldigt nära Commandos, det här) smyger runt och gör uppdrag åt den nye shogunen av Japan.

Vad är nytt gentemot Commandos då? Jo, definitivt rappare UI. Mindre "stå på precis den här pixeln för att inte bli upptäckt"-bullshit. Bättre balanserade roller - marinsoldaten i Commandos blev ju lätt nån slags "huvudperson" så länge man inte behövde de andras väldigt specifika förmågor.

Ja och så blir man påmind att snabbspara om man inte gjort det på två minuter. Det är lite... talande.

Storyn då? Den är väl inte så tung. Shogunen har ordnat med fred i hela Japan, och nu är det nån rebell som håller på att förstöra freden. Säger folk. Det telegraferar rätt tydligt att det kommer en twist, men den har inte hänt än.

Nåväl, 90 på krankskalan blir det.

 

[Rickard]

Vad blir det om man tar Fallout 1 och 2 och slänger in det i Deadlands (vilda västern med övernaturliga saker) med en art style som påminner friskt om Borderlands och som har tagit godbitar från andra spel så som slowmotion-förmågan från Max Payne?

Du får Weird West.

Stämningen är skön, med musik som påminner om Fallout-spelen. Du tar rollen som en karaktär och spelar klart dess storyline och så tar nästa karaktär vid i samma värld. Saker som hänt påverkar sedan dess storyline. Du kan till och med (eller "ska") hyra dina tidigare karaktärer som följeslagare! Tillsammans har de en metaplot som binder dem samman.

Ett sjukt (skjut)kul spel. Striderna är rätt utmanande, så det är tyvärr väldigt effektivt att smyga sig på och lönnmörda fiender. En nackdel med spelet är att interaktiva objekt är inte highlightade så det kan vara svårt att veta vad man kan loota. En annan nackdel är att det ett klart begränsat utbud av byggnader, vilket gör att kartorna blir något repetitiva i detta indie-spel. Å andra sidan blir det lättare att känna igen sig.

Jag spelar normalt några timmar och sedan kan jag, nästa dag, knappt hålla mig borta från att spela igen.

BETYG: 95

 

[krank]

En gång i urtiden köpte jag Shenmue II till Xbox. Jag minns att jag lade en del tid på det, men jag kom inte speciellt långt. Det jag mindes av det var att det var ganska coolt – lite open world, ganska mycket att man spelade helt normal vardag och gick runt och följde ledtrådar. Jag minns också att man kunde interagera väldigt mycket med omgivningen. Jag minns det som ganska snyggt.

Så när Shenmue I & II kom till Steam så var det ett givet köp.

Tyvärr visar det sig att en av de saker jag inte mindes var att kontrollerna verkligen är horribla. Något slags tank controls-avart: Det finns inget sätt att strafe:a, utan allt man kan göra är att (klumpigt) vrida sig vänster/höger eller gå framåt. Gå bakåt kan man inte; nedåtpil/nedåt med vänster analogspak gör att man vänder sig om. Man kan inte ens bara stå still och snurra – står man still så tar karaktären ändå steg framåt/vänster eller framåt/höger. Springer gör man genom att hålla nere vänster trigger.

Det här är avskyvärt. Det är klumpigt och drygt.

Sedan saknas en del QOL-grejer som t.ex. en karta. Här finns ingen minimap, ingen karta, inga waypoints.

Så… Jag förstår vilken plats det här spelet har i spelhistorien. Men efter att ha spelat typ en timme av första Shenmue så tänker jag att jag nog väntar på en remake med vettiga kontroller och en karta…

BETYG: 85