Speltimmen v39–42 2024

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag hamnade i diskussion med en kollega om Silent Hill och andra skräckspel igår, och det ledde till att jag köpte Resident Evil 7 billigt för att kunna skaffa mig en uppfattning.

Jag kan inte säga att det är ett dåligt spel, det är det inte. Det är ungefär det jag förväntade mig: snyggt, en del jumpscares, ett nedgånget louisiana-hus som miljö, ond (zombie?)familj som monster, och överlag ett gameplay där man ofta inte förväntas besegra motståndare utan bara gömma sig undan dem. Tanken är väl att man liksom ska känna adrenalinet brusa och känna att det är spännande när man springer runt i huset, gömmer sig och försöker lösa inventory-pussel medan de odödliga monstren jagar en.

Och i den genren är det ju väldigt välgjort.

Däremot är det ju inte riktigt min kopp té. Jag spelar ju sällan datorspel för att känna saker på det sättet. Jag har inget nämnvärt behov av spänning och tycker adrenalin mest är obehagligt.

Så det här var, precis som jag gissade, ett spel som nog inte är gjort för mig. Kanske återvänder jag till det nån gång, men antagligen inte.

BETYG: 85

 

[krank]

Jag köpte också Resident Evil: Village, och nu har jag gett även det en timme av min tid.

Det är också väldigt snyggt, men åtminstone till en början mer straightforward: vi är i en by, det finns zombies (som kallas "lycans" tydligen), vanligt folk är mestadels döda eller zombifierade – grattis, försök klara dig. Det är fortfarande en del gömma-sig såklart; det sista jag gjorde nu var att testa vad som händer om man bara försöker mörsa på och döda så många zombies man kan. Och nä, man har inte nog med kulor och kniven räcker inte – och antingen har byn väldigt många zo… "lycans" eller så spawnar spelet in fler tills man blir överväldigad. Jag körde på enklaste svårighetsgraden så det tog en stund att dö, men jag lyckades =)

Jag är hur som helst absolut mer lockad av att utforska en vintrig europeisk by än ett Lousiana-hus; om inte annat för att Lycans ju ändå låter sig dödas. Det här spelet har, tyill skillnad från (åtminstone början av) sjuan, kanonmat – det tar inte sönder storyn om man dödar en lycan, så spelet kan låta en döda en lycan. Om man gör det tyst etc.

Däremot är den här sortens zombieöverlevnad med knappa resurser inte riktigt något som lockar mig sådär supermycket heller. Så medan Village i mina ögon absolut är mer lockande än 7, så är inget av dem något jag tror att jag återvänder till den närmaste tiden.

BETYG: 85+

 

[krank]

Jag har köpt Silent Hill 2 och spelat det i 66 minuter. Eller ja, typ en kvart har jag väl spenderat med att fippla med settings. Spelet är ju gjort i Unreal Engine, och det betyder att det är väldigt dåligt optimerat och att det inte finns någon koppling alls mellan t.ex. hur upptagen CPUn eller GPUn är och hur många fps man faktiskt får. Genom att köra i exklusiv fullscreen och 1920×1080 och med raytracing av och DLSS på så lyckas jag ändå få någorlunda stabila 60fps. Jag kan få kring 50 med 1440p och raytracing på, men jag föredrar nog faktiskt fps framför både upplösning och raytracing.

När spelet går i typ 36fps så puffar datorn på; typ 20-30% cpu och 5% gpu… Det finns en bottleneck nånstans och jag antar att den antingen helt enkelt är att Unreal är kasst eller att såna här spel inte gillar att jag kör externt grafikkort på en laptop. Men oh well…

Spelet då? Ja, alltså, första timmen eller så är det ju mest en läbbig walking simulator. Jag spelar ganska eftertänksamt och älskar miljöerna så jag springer inte överallt utan försöker utforska så mycket jag kan och då tar det ju tid. Huvudpersonen är en snubbe vars döda fru skickat vykort från Silent Hill, så nu har han åkt dit för att försöka hitta henne. En timme in har han fortfarande inte fattat vilken sorts spel han är med i, utan lufsar mest runt. Inte ens ett tillhygge har han fått för sig att plocka upp trots att stämningen är superläbbig. Istället ser han mystiska skuggor i dimman och ropar efter dem.

Det här spelar inte i samma liga som Resident Evil, det gör det inte. Både 7 och Village var ju betydligt mer rakt på, och RE är ju överlag inte en speciellt subtil spelserie. Den fläskar gärna på. Jag har inte spelat klart något SH-spel så jag vet inte hur de är i längden, men jag har spelat början av de flesta av dem och åtminstone deras öppningar är ju oerhört starka och stämningsfulla.

Jag har spelat början av SH2 förut. På Xbox, vill jag minnas, och säkert nån gång på PC också. Jag är säker på att purister tycker att Bloober team gjort en massa dåliga grejer med remaken, men jag har slagit igång alla moderniseringar och trivs ganska bra med nya kontroller och environmental hints. Jag har aldrig haft problem med gul färg, liksom. Tvärtom uppskattar jag när speldelarna av spel är tydligt speliga; jag gillar ju waypoints och sånt också.

Men ja; såhär låängt är det inåthelvete ape-snyggt (ok, kanske inte riktigt Alan Wake 2-nivå men ändå) även om jag fått dra ner en del så det inte är så skarpt som det kunnat vara, kontrollerna för att gå runt är helt OK, och jag är klart sugen på att spela mer.

BETYG: 90+

 

[krank]

Jag har spelat 61 minuter av Life is Strange: Remastered.

Jag fattar inte riktigt varför det behövdes en remaster, om jag ska vara helt ärlig. Originalet var ju bra som det var? Och med den lite stiliserade stiln är det ju inte som att det behövdes mer grafisk fidelitet. Vad jag kan läsa mig till är det typ fler polygoner och mer högupplösta texturer… För mig blir det lite "meh".

Därmed inte sagt att spelet är meh, för det är det inte. Det är fortfarande en intressant hook och mekanik.

Och eftersom jag numera helt enkelt accepterat mina begränsningar så spelar jag det ju såklart med en liten guide som informerar mig om konsekvenserna av varje val man gör i spelet. Jag tycker ju verkligen inte om det här med att fatta permanenta beslut i spel, framför allt när jag inte kan överblicka resultaten. Det är samma grej som att jag gillar när spel inte har en massa olika slut som man når beroende på vilka val man gör. Jag spelar överhuvudtaget inte spel för att göra val. Sånt ger mig bara ångest.

Så varför spelar jag då det här, ett spel som typ handlar om att göra val? Well, jag gillar grafiken, stämningen, känslan, storyn. Det är ett mysigt spel. Och jag fattar ju ändå beslut; det är bara det att jag vet vad de kommer att leda till. Att känna till konsekvenserna får ångesten att försvinna och låter mig njuta av spelet.

Kommer jag spela färdigt spelet den här gången? Antagligen inte. Men det är fortfarande ett spel jag vill spela klart.

BETYG: 90


EDIT: Efter att ha kollat lite jämförelse-bilder på interwebs så håller jag med de som tycker att originalet rentav ser bättre ut.

Jag kom också på en sak jag vill gnälla om: det är ofantligt drygt med spel som inte låter en skippa framåt i konversationer. Framför allt då spel där man hört konversationerna förut.