Nekromanti Speltimmen v4 2016

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[Rymdhamster]

Okej, jag har skrivit om det förut, men jag har nu spelat väldigt mycket mer än 1 timme av Star Wars: The Old Republic.

Mycket mer.

Faktiskt så mycket att jag till slut bestämde mig för att det var dags att skrota min gamla princip om att aldrig betala för att få spela ett spel efter att jag väl köpt det.

SWTOR går utmärkt att spela gratis i väldigt stor utsträckning. Men blir man subscriber får man lite fler möjligheter, lite mer prylar, lite mer frihet. Efter att ha funderat länge och väl kom jag fram till att 125 kronor i månaden är både väldigt billigt för mängden underhållning, men också väldigt billig för den kvalitet jag tycker spelet håller.

Jag tycker att det här spelet har tagit det mesta av det som var bra från KOTOR, ersatt det mesta av det som var dåligt med mer bra saker, och strösslat över ett par nypor briljans här och där.

Ett par dåliga saker återstår väl, och ett par dåliga saker har tillkommit, men överlag är det mest på "personlig smak"-nivå.

Nu, varför sitter jag här och skriver för? Jag har ju massa nyupplåsta prylar att leka med!

 

[stenhöna]

Cities Skylines. Kul, men tråkig endgame som kommer efter ca 10 timmars byggande på en stad.

 

[Eksem]

Mitt djupdyk i fajtspelsganren når allt lägre bottnar. Nu är det Mortal Kombat 9 som gäller! För npt decennium sedan hade jag varit helt oemottaglig för det här men nu tycker jag det är fruktansvärt roligt. Karaktärsdesignen är lite dåligt 90-talstuff, ultravåldet är CSI-aktigt övertydligt, det finns ett otroligt bra storyläge där man fajtar sig genom en orimligt ostig story med hysteriska vändningar.

Spelsystemet är nog det enklaste av de jag spelat hittils. Det är som ett mindre tekniskt Tekken i högre hastighet, lagom djupt och inga system jag inte känner igen från andra spel vid det här lager utom att man blockar med en knapp istället för att backa vilket är sjukt ovant.

Det här är tveklöst den bästa introduktionen till spelgenren hittils iaf, om man är nyfiken och kan ha en avslappnad inställning till en självironisk 90-talsactiontuffhetsfest.

 

[krank]

Jag har uppnått 60 minuter av Duke Nukem 3D: Megaton Edition. Det räckte för att ta mig igenom de två första banorna, ungefär. Jag sprang nämligen runt och letade hemligheter jag hade vaga, nostalgiskimrande minnen av var de borde befinna sig.

Vissa spel åldras med värdighet. Andra inte. Duke Nukem 3D är ett spel som inte åldrats sådär jättebra, även om Megaton Editions högupplösta spelmotor fixar en hel del av problemen med originalet (hey, numera har vi mouselook!).

Jag minns när DN3D kom. Då kändes det sådär lite småpirrigt förbjudet att spela, och var helt klart ett spel man fick hålla dolt för sina föräldrar. Tuttar, blodsexplosioner och mer tuttar liksom. Det kom samma år som Quake, och eftersom min dåvarande dator kunde köra Duke Nukem men inte Quake så gillade jag såklart Duke Nukem mer. Men mest var jag avundsjuk på folk som hade pentiums.

Duke Nukem var dock ett steg framåt; mekaniskt är det ju liksom den logiska slutpunkten för pseudo-3d-motorer liknande den Id Software använde till Doom. Den har fejkade multipla våningar, interaktivitet (det var STORT 1996 att kunna kissa i toaletter, spränga delar av banan och ge pengar åt strippor) och pressade överhuvudtaget konceptet till max.

Idag... Eh. Kontrollerna är osmidiga, hoppen jättekonstiga (det är som att man når ett osynligt "tak" och sen faller, om ni fattar) och vi kan väl säga att Krank i högre grad tillhörde målgruppen för den grabbiga låtsasvuxenheten i det här med strippor som exploderar i pengar om man skjuter dem och aliens som kommer till jorden för att kolla in porr och bajsa på toaletter när spelet först kom ut. Duke Nukem 3D har inte förändrats, men jag har det.

BETYG: 85. Utifrån hur roligt det är numera, då.