Speltimmen v43–44 2020

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Jag köpte Terminator: Resistance för ett tag sedan. Det var ganska billigt, och så sade alla typ "det är jättebra för att vara lågbudgetspel".

Alla hade rätt. Det här spelet har ingen rätt att vara så bra som det är. Det är helt orimligt att det är såhär bra. Jag har sett vad den här studion producerat tidigare. Det här är… Det här är ett ruskigt solitt spel. Väldigt mycket Fallout, fast i Terminatorvärldens postapokalyps. Och så är det inte alls speciellt open world, utan man får typ ganska stora uppdrag med flera del-uppdrag i sig.

Man smyger runt, sparar ammo så gott man kan, skjuter maskiner i plytet eller flyr när man måste (jag hann inte komma näsa mot näsa med nån T800 i gameplay, men om jag gör det så flyr jag). Plockar upp crafting-material och vapen och medikits. Sparar spelet på sparnings-stationer. Fattar beslut i diskussioner. Spelet är snyggt. Kanske inte riktigt AAA-snyggt, men gott och väl AA. Läppsynkning och karaktärer är inte fantastiska, men dugliga. Miljöerna är fina. Det är en del popping här och var, och typ stenar och annat som hänger ovanför marken.

Men. Kontrollerna sitter som en smäck trots att det är en del knappar att hålla reda på. Man rör sig lika långsamt som FPS-protagonister gjort de senaste 20 åren, men man kan springa och det finns ingen jävla stamina-mekanik. Man har en ficklampa och IR-glasögon som inte får slut på batteri på tio sekunder. De verkar inte drivas av batterier alls faktiskt, jag kan ha igång dem hur länge som helst. Det finns en karta! Med waypoints! Mitt gamla gamerhjärta gläds, och det är som en tyngd som lyfts från mina axlar. De senaste 20 åren har de flesta shooters jag testat konstant blivit sämre vad gäller kontroller och system. Stamina, batterier, kontextberoende knappar… Kartor blev man ju av med redan i Quake.

När jag började spela det här så tänkte jag inte spela två och en halv timme, det kan jag väl säga. Men så blev det.

Jag tror inte att jag spelar vidare på det här just nu, men jag vill definitivt göra det någon dag.

BETYG: 90

 

[Max Raven]

Sega hade jubileum nyligen, och det dök upp lite gratis spel.

Ett av dem var Endless Zone.

Endless-spelen delar universum, så en karaktär som dyker upp i Dungeon of the Endless (och möjligen i Endless Space och Endless Legend) är protagonist. Jag är väldigt förtjust i Dungeon of the Endless, och Endless Legend är schysst förutom att UI:n har brister som är game breaking för mig (som att det finns saker som du *enbart* kan agera på var 5:e eller 10:e runda, och du kan skippa utan att dessa omnämns)

Endless Zone, då, är en simpel variant av Fantasy Zone och är en shmup där man kan flyga åt båda hållen. Skjut specifika sega fiender som dyker upp som punkter tills bossen uppenbarar sig och samla mynt från besegrade fiender för att köpa uppgraderingar.

Det är OK, men har vissa brister:
* Det är segt att röra sig. Inte bara hastighet, här, fiender är mycket snabbare än dig och du kan inte undvika saker för att du innan motoruppgradering rör dig som sirap
* Nästan alla vapenuppgraderingar är bara dåliga
* Om man inte fokuserar på målet för varje bana (som inte kommuniceras) så fylls skärmen väldigt fort av fiender. Och du är, som sagt, långsam.
* När man förlorat alla liv så får man "Retry" som alternativ, som startar om från början. Gott så, men det är onödigt lång väntan för att komma igång igen. Med såna här spel så är dödtid av ondo.

Betyg: Det var gratis, så... Kan man få tag i det och gillade Fantasy Zone och Endless-universat så kanske man roas lite?

 

[Beastslayer]

Jag köpte Terminator: Resistance för ett tag sedan. Det var ganska billigt, och så sade alla typ "det är jättebra för att vara lågbudgetspel".
BETYG: 90

Jag åkte och köpte en PS4a för det här idag baserat på din recension. Första konsolen jag äger sedan 2014.

 

[krank]

Jag har spelat 80 minuter av Transformers: Battlegrounds.

Ingen som umgås med mig någon längre tid kan missa att jag är ett transformers-fan. Mest gillar jag IDWs nya grejer, men jag växte upp med Marvelserietidningen och, i undantagsfall, hyrfilmer med den tecknade tv-serien. Jag har ett par hyllor här hemma med plastgobbar som jag spenderat ganska orimliga summor på.

Jag är också ett stort fan av turbaserade spel a' X-com. Inte så att jag nödvändigtvis är bra på dem, men jag har spelat en hel del Terror from the Deep, UFO och även de nya X-comspelen.

Så… när de annonserade att de tänkte släppa ett Transformersspel med X-comliknande tema så var det liksom inte en fråga om ifall jag skulle köpa det, utan bara när.

Så är det nåt att ha då? Mja, det beror på.

Jag föredrar när Transformers är anpassat för antingen en ung publik som vill känna sig vuxen (som Marvels serier) eller för äldre publik som vill se sin barndoms karaktärer stöpta i nya former och tackla hyfsat seriösa och komplexa stories (som IDWs serier). Det är lite därför jag aldrig föredrog den tecknade tv-serien. Den var osammanhängande, förenklad och uppenbart riktad mot en yngre och mindre kritisk publik. En barnserie, helt enkelt. Och även som barn ogillade jag ofta när barnserier var för… barnsliga. Jag ville ju känna mig tuff och vuxen, inte hålla på och jamsa med barngrejer.

Det här spelet är lite så Överdrivet cartoony stil baserad på Cyberverse-serien – förenklade leksaker för yngre barn, tråkigare robotdesigner överlag, och spelets story är… osammanhängande och barnslig och simpel.

Spelet är också ganska lätt. Jag fick lite utmaning när jag ställde upp svårighetsgraden till max, men inte jättemycket.

Jag tror att om man tänker "fisher-price My First X-com" så är man inte helt fel ute.

Många företag har vid det här laget försökt göra spel av Transformers. Med varierande grad av framgång. Bäst tyckte jag om War for Cybertron från High Moon Studios. Inte världens mest komplexa story, men det var snyggt och mörkt och coolt och uppenbart gjort för en lite äldre målgrupp. Det hade stöd för online coop i sin kampanj också, vilket är fantastiskt. Uppföljaren Fall of Cybertron var okej, men avsaknaden av kampanj-coop dödade det lite. Transformers: Devastation verkar kul om man gillar den sortens spel (det gör inte jag)… Men annars har det mest skapats halvdassiga barnspel och misslyckade mobil- och onlinegrejer de senaste åren. Jag tycker inte det här är det bästa sättet att hantera det här varumärket.

Jag vet inte om jag kommer att återvända till det här spelet. Antagligen inte. Hade det åtminstone haft en story så hade jag kunnat ha överseende med fisher price-grafiken, men nu finns det verkligen ingenting som lockar.

BETYG: 85-

 

[krank]

Jag köpte också Blood: Fresh Supply nu när det var Halloween-rea. Jag skulle spela "en liten stund", men det blev 75 minuter.

Det är ett klassiskt Build engine-FPS, liksom. Lite bättre hoppmekanik än Duke, och rätt schysst voxelteknik. Det är blodigt och hyfsat klurigt; man har ofta ont om ammo och hälsa. Man skadas snabbt och jävligt. Jag använde quick save och quick load väldigt frekvent kan jag säga; det gäller att klara varje encounter med hyfsade förutsättningar för att klara nästa. För medan man får fördelarna av klassiska FPS – ingen staminamekanik, varje funktion har sin egen knapp, man rör sig inte som en snigel, man får spara var man vill – så får man också nackdelarna, i form av hälsa som inte regenereras till exempel.

Blood är roligt. Det är roligt att spränga zombier, liksom. Det är roligt att skjuta fiender med flare gun och se hur de springer runt i vild panik, brinnandes. Lite av grejen med Build-spel är ju att man liksom förväntar sig att de ska vara lekfulla, med udda vapen, blod och inälvor, massor av hemligheter och att man kan interagera med omgivningen lagom mycket och belönas med populärkulturella referenser. Och det är precis vad man får i Blood.

Storyn? Öööööh… Man är en… snubbe? Som vill hämnas på en demon, läste jag mig till. Jag har inte brytt mig så noga. Det här spelet lever inte riktigt på sin plot eller sina intressanta karaktärer, om man säger så.

BETYG: 90