Nekromanti Speltimmen v43 2019

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

1. Helst ett nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

Uppenbarligen har det varit lite sisådär med spelandet för mig de senaste veckorna – jag har mest startat Secret World för att få mina dagliga rewards, spelat något enstaka uppdrag i Anthem och påbörjat ett par andra spel. Men nu har jag i varje fall spelat 63 minuter ungefär av The Eternal Castle [REMASTERED].

Mekaniskt är det hittills verkligen inget speciellt. Another World, Prince of Persia, Blackthorne… Ni vet, den genren. Lite klumpiga kontroller, pussel, försiktighet, problemlösning. Man springer runt, låser upp nya ställen, räknar ut hur man tar sig till dem, slår ner nån jävel som står i vägen.

Men estetiskt… Det här spelet är alltså en "remaster" av ett spel som aldrig funnits – The Eternal Castle från tidigt 80-tal. Grafiken emulerar CGA – kanske den mest begränsade och minst omtyckta färgskalan. Men gör det på ett så makalöst vackert sätt att jag blir helt tagen. Det kan liksom bli RIKTIGT SNYGGT om man har begränsad palett och kompetensen att utnyttja den.

Rersultatet är ett spel som å ena sidan känns precis som ett gammalt DOS-spel, men å andra sidan känns väldigt fräscht med otroligt vackra animationer och bakgrunder och grejer.

Jag menar, kolla:

Jag är helt förälskad i det här spelets grafik och allmänna stämning.

Det som drar ner är nog som sagt de där kontrollerna. Väldigt typiska för genren, men samtidigt ännu mindre exakta än t.ex. de i Flashback eller något av de andra. Jag vet inte hur många gånger avsaknaden av finkontroll gjort att jag landat i en spikgrop. Mycket hänger på min nemesis: tröghet. Alltså att karaktären accelererar. Vill man röra sig försiktigt framåt så måste man göra det genom att göra korta, snabba tryck på framåt-knappen. Håller man inne den så springer karaktären efter ett par steg.

Ibland hoppar karaktären fram eller bak flera pixlar utan att jag vill det. Det är helt enkelt stundtals inte så jättevälprogrammerat. Snyggare än det är bra, skulle jag kanske sammanfatta det? Åtminstone är det så jag känner. Det går absolut att argumentera för att de här kontrollerna "hör till" och är helt rätt för just det här spelets allmänna brötighet.

BETYG: 90+

 

[krank]

Dessutom fick jag reda på igår att Manifold Garden släppts på Epics butik och… Tja, jag är inget superfan av Epic men jag har väntat på Manifold Garden i tre år nu så fuck it.

Jag hörde talas om spelet ursprungligen genom en inspelad föreläsning från GDC.

Manifold Garden är ganska mycket precis vad man tror att det är när man kollar på lite trailers: Portal korsat med Escher. Oändlig, omöjlig geometri. Gravitationsskifte som central mekanik. Jäkligt coolt, och precis den sorts spel jag gillar.

BETYG: 95

 

[Jocke]

Jag har spelat WoW Classic från start till level 50 (av 60). Det är ett så pass bra spel att jag inte förstår hur WoW blev så tomt och själlöst. Tror att det var när de öppnade PvP banorna det gick utför. Och det ska de ju snart göra här med, så jag lär ju lägga av då. Nostalgin av att vara med lite gamla polare och springa en instance är också svår att tävla med för alla nyare spel. 5 av 5

 

[Bolongo]

Jag har spelat WoW Classic från start till level 50 (av 60).

Själv har jag bara hunnit till 30. men så har jag flera alts på 20+ också...

Det är ett så pass bra spel att jag inte förstår hur WoW blev så tomt och själlöst.

Mina personliga reflektioner:
1) Att höja level cap var det första misstaget, eftersom det gjorde större delen av ens tidigare arbete meningslöst.
2) I Cataclysm fick de slut på lore från tidigare spel och försökte spinna ut något nytt. Det gick inte så bra.
3) Pandaria hade fuck all med något annat att göra.
4) Med Warlords ändrades så många subsystem att spelet inte längre gick att känna igen.

Jag har inte spelat någon expansion efter det. Testade häromveckan att logga in på retail, men fick en panikångestattack över all jävla flash och glitz och ännu fler ändringar. Nä, jag stannar på Classic där det är lugnt och skönt och jag kan lukta på blommorna.

 

[Jocke]

Själv har jag bara hunnit till 30. men så har jag flera alts på 20+ också...


Mina personliga reflektioner:
1) Att höja level cap var det första misstaget, eftersom det gjorde större delen av ens tidigare arbete meningslöst.
2) I Cataclysm fick de slut på lore från tidigare spel och försökte spinna ut något nytt. Det gick inte så bra.
3) Pandaria hade fuck all med något annat att göra.
4) Med Warlords ändrades så många subsystem att spelet inte längre gick att känna igen.

Jag har inte spelat någon expansion efter det. Testade häromveckan att logga in på retail, men fick en panikångestattack över all jävla flash och glitz och ännu fler ändringar. Nä, jag stannar på Classic där det är lugnt och skönt och jag kan lukta på blommorna.

Jag säger att Honor-systemet och Battlegrounds var första och viktigaste spiken i kistan. Där försvann iden om att Horden och Alliansen hade någon slags riktig laddning efter som de i stället höll på med sport.
Sen var flygande mounts och Dungeon Finder saker som man TRODDE var bra för att de var bekväma, men de förstörde känslan av en värld och samhörighet. Man bryr sig mer om en grupp som samlats ihop av någons arbete än av en knapp.