Nekromanti Speltimmen v44 2015

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone. För jag är en klant som inte skapat nån tråd innan nu

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[Jarl]

Jag har spelat, klarat och hittat allt i Lara Croft Go. Jag skaffade det i torsdags och var klar i söndags. Det innebär att det är väldigt kort och väldigt bra. Omdöme: köp.

Har även spelat igenom SOMA, ett äventyrs/skräck/undergångsspel. Jag ska inte avslöja speciellt mycket om man tänker spela det. Men jag kan säga att det första jag gjorde efter att ha klarat spelet var att spela det en gång till. Stöd spelutvecklare som gör spel om medvetande och existens. Omdöme: köp omedelbums.

Tydligen har jag spelat massa spel, för lite Ori and the Blind Forest har jag också hunnit med. Ett omöjligt snyggt plattformsspel som också är relativt omöjligt att klara tror jag. Det är svårt. Och mycket, mycket snyggt. Omdöme: köp och köp en extra handkontroll, för den du har nu kommer du slänga i väggen i frustration.

Ja jisses, jag spelade igenom Brothers: A Tale of Two Sons faktiskt. Det var rätt bra. Spelet har någon av den bästa kopplingen mellan story och spelmekanik ever. Men det saknar utmaning och har lätt problematisk kvinnosyn. Omdöme: köp på rea när du är sugen på något utan utmaning.

 

[Anchorman]

Har spelat Warhammer End Times: Vermintide i 108 minuter, tur att det inte var mer för då hade man inte kunnat refunda. Kraschade först till destkop på jobbdatorn och senare lyckades med konsstycket att frysa hela datorn 3 ggr ( på en dator inhandlat tidigare i år)

Själva gameplayet var också ganska sunkigt. Fiender som inte gick att kontra, fiender som tålde extremt mycket utan att man fick någon feedback när man slog dem.
Kändes överlag som det fanns väldigt lite taktik i hur man skulle slåss mot alla dessa råttor.

Så extremt dåligt optimerat och väldigt lite polish, samt enformigt gameplay med väldigt lite feedback och taktik. Tur att det finns steam refund

 

[Jocke]

Har spelat Warhammer End Times: Vermintide i 108 minuter, tur att det inte var mer för då hade man inte kunnat refunda. Kraschade först till destkop på jobbdatorn och senare lyckades med konsstycket att frysa hela datorn 3 ggr ( på en dator inhandlat tidigare i år)

Själva gameplayet var också ganska sunkigt. Fiender som inte gick att kontra, fiender som tålde extremt mycket utan att man fick någon feedback när man slog dem.
Kändes överlag som det fanns väldigt lite taktik i hur man skulle slåss mot alla dessa råttor.

Så extremt dåligt optimerat och väldigt lite polish, samt enformigt gameplay med väldigt lite feedback och taktik. Tur att det finns steam refund

Jag gillade det, ganska mycket till och med.

 

[krank]

Jag har spelat 60 minuter av The Last Door.

Screenshots.

Det är ett peka-klickaspel med grafik som helt uppenbart vill kännas lite retro utan att vara det. Vi snackar alltså sub-VGA-upplösning, närmare typ CGA/EGA. Eller ja, sprites och bakgrunder är ritade i den upplösningen, sen använder text en annan upplösning, och så används full HD-upplösning för förflyttning så att en lågupplöst sprite kan vara placerad 1/2 pixel in på en lågupplöst bakgrund... För mig som ändå "var med" på den gamla onda tiden tog det en stund att vänja mig vid den inkonsekventa grafiken. För det tillkommer dessutom skuggningar och ljuseffekter, och ingen av dem respekterar upplösningen... Jaja.

När jag väl vant mig så gillade jag det nog. Jag fattar ju att det troligtvis blev ganska billigt att göra, och själöva grafiken är väldigt stämningsfull även om den låga upplösningen ibland gör det svårt att avgöra vad saker är. Musiken är bra, liksom manuset. Lagom gotiskt, sådär. Pusslen är av klassisk peka-klickatyp och jag var tvungen att kolla en guide vid ett tillfälle pga att jag inte har tålamod med pussel av typen "använd gummianka på klädlina" (ni som spelat Monkey Island vet vad jag snackar om) längre. Men överlag flöt det på ganska bra.

Jag kan rekommendera det.

BETYG: 90

 

[Max Raven]

Jag har spelat Dungeon of the Endless - en roguelike med brädspels- och rollspelsinslag.

Det här är samma folk som släppte Endless Space och Endless Legend. Båda de spelen tyckte jag personligen hade (lättåtgärdade) brister i GUI. Yill skillnad från de spelen känns det här spelet tight.

Upplägg: Ditt team har störtat med nödkapsel och vill ta sig till ytan. Med sig har de en reaktorkärna som kan ge ström till rum, där man kan bygga olika moduler som hjälper teamet. Attackeras reaktorn blir man av med energi, och till slut förstörs reaktorn, vilket är game over. Dör alla personer är det game over. Personerna kan uppgraderas med resurser och utrustning (som man kan köpa), ens moduler kan uppgraderas och nya moduler kan upptäckas med spenderade resurser.

Nåväl, så långt inget konstigt. Det är tower defense plus rogue like. Nu kommer en kärnmekanik in: Tid mäts i öppnade dörrar. Ingenting som kräver reaktioner händer förrän man öppnar en dörr - man får inga resurser, färdigheter återhämtas inte, forskning går inte framåt, och inga fiender dyker upp. Det är alltså fritt fram att planera till förbannelse, bygga försvar, levla, handla o s v. När en dörr öppnas bryter dock helvetet loss - fienderna dyker upp och spelet skiftar till en högre hastighet. Detsamma gäller när man ska till utgången - fiender spawnar i oändlighet och det är bara att springa till hissen och överleva hela vägen dit. Man får alltså en omväxling i spelet mellan planering och mer hektisk action och det blir någon slags hybrid av taktiskt brädspel/rollspel och realtidstaktik. Spelet lutar förvisso åt det tidigare, men det senare är inte oväsentligt - snabba reflexer (alt pausknapp) kan rädda en när monstren springer fel väg.

Överlag: Jag gillar det här. Dessutom finns ett coop-läge så man riktigt kan grotta ner sig i som kan vara trevligt. Det enda lite trista är att det finns TF2-gubbar i mitt spel. Bleh.

Betyg: 5/5