Speltimmen v45–46 2022

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Hellzon]

Jag har spelat Overboard! Du är på ett fartyg, och din make har blivit knuffad överbord. Det är åtta timmar kvar till USA. Det finns en liten twist i det här mordmysteriet: Det var du som gjorde det.

Det är samma lirare som gjort Overboard! som har gjort 80 Days och Heaven's Vault. Overboard! är betydligt kortare men meningen är att man ska spela om det. Det är inte jättesvårt att rensa undan tillräckligt med bevis för att komma undan, men det är uppenbart möjligt att rensa undan ALLA bevis och sätta dit någon annan eller rentav mörda alla på båten. En runda är klar på en kvart men det finns alltså mycket mer spel än så.

Najs. Jag har redan kommit tillbaka till Overboard! efter att ha stängt det, så det får bli 95 på krankskalan.

 

[Max Raven]

Jag har spelat igenom Ghost Song

Du vaknar upp som "Deadsuit" utan minne av varför du är där du är, på en främmande planet full med monster och kryptiska varelser. Efter lite utforskning hittar du ett kraschat skepp med överlevande och bestämmer dig för att hjälpa dem reparera skeppet så de kan lämna planeten.

Metroidvania. Ändringarna på formeln här är att när du skjuter så överhettas ditt vapen långsamt - vilket ger bonus till närstridsskada, som är ganska hög - så man tjänar på att växla mellan att skjuta och vara nära inpå och aggressiv. Den har också soulcash a la soulslike - när fiender dör tappar de nanogel som kan användas till uppgradering och att köpa prylar. Dör du så tappar du all nanogel men kan hämta den där du dog. Mindre bra är att om du dör hos en boss så fastnar de i bossrummet. Det är inte enorma summor det handlar om men mot slutet blev det lite segt när jag ville köpa en ganska dyr pryl. Uppgraderingar man kan hitta är antingen utrustning (mest närstrid), engångsbuffar till stats och moduler som du installerar och där antal begränsas av din level. Levelsystemet hade jag kunnat vara utan - jag hade hellre tagit någon form av fasta uppgraderingar, framförallt då affärspriserna är i linje med uppgraderingspriser när de kanske borde varit hälften så dyra. Förflyttning känns också långsam - det är mer tyngd än det ofta är i metroidvanias, vilket inte gifter sig så bra med vissa strider där man blir mer tvungen att lära sig mönster och reagera lite i förväg.

Handlingen är OK men alldeles för tunn för spelets längd, och jag personligen blev inte överraskad. Visuellt är det ganska bra men jag kände att de utomjordiska områdena blev lite samey ibland.

Gillar du metroidvanias kan det här vara schysst.

 

[krank]

Jag har mest spelat Syberia 2 den här veckan – och börjar inse att jag nog faktiskt aldrig klarat det? Men hur som helst, jag har bara spelat en timme av Ghost Song.

Jag vet inte vad jag har att tillägga egentligen. Fin, ritad grafik. Dugliga kontroller. Jag gillar ju inte svåra spel, men det här är ännu så länge ganska långt från "Dark Souls-svårt". Jag stötte på en boss jag inte klarade, men det finns ju rätt goda möjligheter att grinda etc; jag är liksom inte tvingad att slåss mot den än. Så… Jag har mest hoppat runt och utforskat, vilket är min favoritgrej att göra i Metroidvanias. Spelet är inte ogint med sin karta sådär som Hollow Knight är, och även om man har närstridsvapen så måste man inte använda det hela tiden (som i Axiom Verge 2). Jag gillar att man kan placera ut egna markörer på kartan, så att man får hjälp att minnas saker som "här kommer dubbelhopp eller liknande att behövas" eller "här är en sån där låst dörr".

Jag har sett mycket lite av en story såhär långt.

Jag kommer inte att spela vidare på det här precis nu tror jag, men jag vill absolut återvända.

BETYG: 90

 

[Franz]

Jag fortsätter beta av så många cyberpunk-spel jag kan och denna gång har jag spelat Synergia. Detta är en visual novel och handlar tar plats i en dystopisk framtid där robotar arbetar som slavar åt människorna. Huvudpersonen Cila har på grund av tidigare erfarenheter en stark aversion mot robotar, men när hon får hem en robot som verkar ha en egen vilja börjar hon sakta men säkert ändra sig.

Detta spel har väldigt mycket som är bra. Art design, musik och den rent allmänna atmosfären är fängslande och storyn må bland vara rörig med ett hackigt tempo men trots detta otroligt intressant! Temat om vart gränsen går mellan robot och människa är ju otroligt gjord, så att kunna få detta tema att kännas nytt och fräscht är en riktig bedrift!

Spelet har dock ett stort problem, som nog egentligen handlar om mig. Det är att det inte är ett spel Det är en visual novel. Det finns kanske fyra aktiva val du gör genom hela spelet, annars är det enda du gör att läsa text. Jag menar inte att spelet skulle vara open world eller så, men jag hade kanske vilja ha lite mer kontroll, kanske flytta huvudpersonen från en plats till en annan, göra lite mer dialogval och så vidare. Men det handlar nog om att jag inte är så van vid visual novels, så att önska mig mer agens i en visual novel är säkert som att vara arg på att man inte kan stiga ur bilen i ett racingspel.

Hursomhelst, de positiva sakerna med spelet gjorde ändå upplevelsen angenäm! Om du gillar visual novels och cyberpunk så borde du absolut ta en titt på detta spel!

 

[krank]

Det tog mig 93 minuter att spela igenom tutorialen till Galactic Civilization III.

GC3 är… tja, det är ett 4X-spel i samma stuk som Master of Orion och Ascendancy och Space Empires och så vidare. Turbaserat, stjärnsystem, forskning, bygga flottor, utforska etc.

Jag tyckte om det tillräckligt mycket för att spela igenom hela tutorialen, och jag är inte negativt inställd till att spela det igen nån gång. Det är inget spel som liksom sticker ut på något sätt jag märker eller bryr mig om – det har ett par år på nacken men är inte på något sätt fult, gränssnittet är klumpigt men inte värre än något annat, tutorialen bestod mest av text och ingen voice acting alls men så brukar det ju se ut.

Grejen är ju den att det finns några stycken såna här vid det här laget. Jag vet inte om jag, när 4X-lustan sätter in, väljer nya Master of Orion eller om jag väljer Endless Space 2 eller om jag väljer det här. Det är så pass lite som skiljer dem, från min horisont. Stellaris lär jag inte spela för jag gillar inte det spelets fokus (för lite forskingsträd, för lite chill utforskning). Men… Ja. Det här var fullt dugligt.

BETYG: 90−

 

[krank]

Jag har också nu spelat färdigt Syberia 2. Jag trodde att jag klarat det tidigare, men det hade jag inte.

Jag var tvungen att ta hjälp av walkthrough fler gånger än jag är helt bekväm med. Det finns förmildrande omständigheter – flera hade kunnat avhjälpas om jag sett vad saker föreställde, eller om spelet haft en hotspot-visar-knapp. Jag är nog helt enkelt för gammal för sån där riktig pixelhunting. En hotspot-visar-knapp och en liten text som dök upp och beskrev vad det är man hovrar över hade verkligen gjort det här spelet gott. Plockar man bort de pussel som kunnat avhjälpas med det så blir det ett månlogik-pussel (nej, man ska inte få klockan i drömmen att bli exakt det klockslag ledtrådarna säger att pappan ska gå till fabriken. Man ska få klockan att gå jättesnabbt och sen trycka på knappen. Nej, det mejkar ingen sense.) och, får jag väl erkänna, två där jag helt enkelt var för otålig.

Men, på det hela taget… Ett tekniskt bättre spel än Syberia 1, men inte speciellt mycket bättre i övrigt. Framför allt de två sista miljöerna kändes mer än lovligt anemiska; de var liksom bara små miljöer med något enstaka pussel vardera. Utfyllnad, kände det som.

Vi får se om jag tar mig an Syberia 3 direkt efter, eller om jag petar in nåt annat emellan.

 

[soda]

En liten samlingsrecension av det jag spelat den senaste (ganska långa) tiden:

Assassins Creed: Odyssey
Det första AC-spel jag klarat! Eller, jag tror att jag klarat det? De schabblar bort storyn lite mot slutet. Det har någon sorts charm, men tar (nästan) oändligt med tid. Definitivt ett sånt spel där man kallsvettas för att det är så pinsamt ibland.

Chivalry 2
Man är en riddare och slåss! Det känns som ett "party-spel", men funkar inte riktigt att spela i grupp eftersom alla bara springer runt för sig själva ändå.

DEATHLOOP
JAG HATAR DET. Det är en krånglig shooter. Till och med menyerna kräver en tutorial.

Let's Build a Zoo
Ett spel där man bygger ett zoo. Det är lite gulligt, men onödigt krångligt efter ett tag.

Pentiment
Ett rollspel där man a) inte slåss b) inte hanterar en massa prylar c) inte levlar upp. Det vanligaste uppdraget är att hitta någon att äta lunch med. Jag har nog ganska långt kvar i spelet, men rekommenderar det mycket starkt!

Prodeus
Tänk dig ett modernt Doom! Fast mer retro och mindre töntigt än de nya Doom-spelen. Verkligen jättebra, i motsats till just dessa.

Warhammer 40,000: Mechanicus
XCOM-likt med EXTREMT bra Warhammer-känsla (mestadels tack vare ljudet). Kul ett tag, men blir ganska enahanda och verkar aldrig ta slut.

 

[krank]

Jag har spelat 65 minuter av Galactic Civilizations II: Ultimate Edition.

OK, så det jag gillar med GalCiv2 är att det finns en kampanj – det är inte bara "här, ta ett 4X-universum, go play". Jag gillar ju när det finns en story, och det finns det ju här.

Sedan är det ju relativt standard 4X. Det som skiljer GalCiv 2 och 3 från resten är ju att man inte riktigt har en stjärnkarta i traditionell mening – ingen övrsiktlig "galaxkarta" med stjärnportar eller "lanes". Istället är det lite mer som Civ; man har en karta och så åker man ganska fritt inom den. Det har sina poänger, men jag föredrar nog modellen med galax-solsystem-planet-nivåer som ju är standard i Orion-likes annars. Ascendancy har ju också det. (Ascendancy är det 4X-spel jag spelat mest och fastnat mest för, så jag jämför allt med det. Synd att det inte verkar finnas att köpa ens på GoG, och att det inte verkar komma nån uppföljare…)

Hur som helst, det här spelet är betydligt sämre än trean. Interfacet är klumpigare, det är mer oklart vad man förväntas göra, och förutom att vara fulare är det också rent tekniskt sämre. Att spelet inte har stöd för UI-skalning på högupplösta skärmar är en sak, men jag kan inte riktigt acceptera att det… laggar. Så enkla saker som att scrolla runt på kartan gör att spelet får märkbara "hack".

Det här gör att den enda anledningen jag ser att spela just GalCivII när man istället kan spela trean är typ… att man vill åt just den här kampanjen. Eller kanske att man har en för dålig dator.

BETYG: 80+

EDIT: Spelet är också stundtals helt olidligt i sina försök att vara "roligt". Författarna har läst Douglas Adams eller nå't, och fått för sig att de kan göra lika kluriga observationer. Men de är inga Adamsar, och texten blir bara jobbig. Framför allt eftersom ingen av dem någonsin öppnat en bok om typografi, så radlängderna är ofta typ… lika breda som skärmen.

 

[krank]

Och nu har jag spelat 76 minuter av det första Galactic Civilizations I: Ultimate Edition. Mer exakt spelade jag första kampanjen i tilläggspaketet Altarian Prophecy, för grundspelet hade inga scenarier alls utan var mer traditionellt.

GalCiv 1 är mer tekniskt primitivt än tvåan, men mindre buggigt och irriterande. Gränssnittet är bökigt och svårgenomträngligt, men mot slutet här nu började jag faktiskt känna att jag hade lite koll. Det är överlag färre saker att hålla koll på här än i de senare spelen, på gott och ont.

Jag tyckte nog, på det hela taget, om det. Om jag skulle ranka dem så skulle jag sätta trean högst, sedan ettan, och sist tvåan. Jag skulle kunna tänka mig spela vidare på det här, absolut – men kommer nog inte att aktivt leta efter möjligheter att göra det. Valet när jag ska spela 4X står fortfarande mellan helt andra spel. Jag är fortfarade inte helt säker på vilka – jag tänker dock att gamla hederliga Ascendancy eller MoO2 är i toppen för äldre spel, och… I dunno. Endless Space 2 eller GalCiv3 för moderna, kanske? Möjligen nya MoO. Min känsla är att ES2 är tekniskt bäst men lite blodlöst, GalCiv3 är det med civviga och har dessutom en kampanj, och nya MoO är något slags helt ok supernormalt basic 4X-spel utan något speciellt utöver nostalgin att spela i Orion-versat.

BETYG: 85+

 

[krank]

Jag är lite, lite sugen på att köpa GalCiv IV. Vi får se. Helst skulle jag ju vilja vänta till nån rea, även om 350 spänn egentligen inte är någon jättesumma.

 

[krank]

Jag har nu kört 65 minuter av Sins of a Solar Empire: Trinity, alltså första spelet i serien plus två tillägg.

Det är typ… 4X but what if Homeworld. Det är alltså realtid och går inte att pausa, och ganska mycket mer micromanagement (upplevde jag det som). Idén är inte dum – jag gillar inte gränssnittet (som är ett sånt där med mest ikoner och lite text) och det är lite rough around the edges, men ge mig ett par timmar och en wiki att kolla upp hur man gör saker i så är det lugnt. I tutorialen tvingar de spelaren att ha röd färg vilket är suboptimalt för mig som färgblind, det saknas (vad jag kan se) något slags plotline (vilket ju annars kan väga upp mycket) och designen på typ allting är ganska fantasilös. Men det har ändå något speciellt, ett flyt och en känsla jag inte riktigt fått i något annat spel.

Med ett lite bättre gränssitt och lite mer spännande design på saker och ting så tror jag det här hade varit riktigt spelbart. Kanske med en paus-funktion också; jag gillar ju inte realtid rent generellt.

Jag kommer inte att återvända till det här, men kan tänka mig testa uppföljarna. Rebellion, som mest verkar vara en uppgraderad version, och jag kan absolut tänka mig att köpa tvåan för att testa den när den är ute ur early access. Och är på rea.

BETYG: 80+

 

[entomophobiac]

DEATHLOOP
JAG HATAR DET. Det är en krånglig shooter. Till och med menyerna kräver en tutorial.

Det är som att läsa Blades in the Dark, ungefär.

 

[krank]

Nu har jag också spelat Sins of a Solar Empire: Rebellion.

Det är samma spel som Trinity, fast snyggare och mer tekniskt anpassat för moderna maskiner. 4K-stöd och borderless windowed fullscreen och så. Jag fixade det fortfarande gräsliga typsnittet med en modd, och då gick det lättare att läsa. Jag saknar fortfarande en pausfunktion.

I den här versionen av spelet såg jag också lite mer intressanta skeppsdesigner.

Om jag skulle återvända till SoaSE nån gång så vore det till den här versionen. Men att det är realtid-utan-paus i kombination med avsaknad av storykampanj gör mig direkt osugen. Spelet har fokus på precis de grejer jag inte gillar (skeppsstrider, micromanagement) och realtidsmomentet gör mest att jag känner mig stressad.

BETYG: 80+

 

[Feuflux]

Nu har jag spelat klart Monkey Island 2 Special Edition.
Sista biten efter man är klar med Dinky Island är ett sådant vansinnigt antiklimax fortfarande. Jag tycker det är geniunt uselt och det är väldigt synd. Använde hint-systemet mer här än totalt i övrigt i båda spelen bara för att få det överstökat.

Förutom det då? Spelet är ju en jätteklassiker i peka-klicka-träsket och var både lättare och svårare än jag mindes det. Lättare för att jag kom ihåg ett gäng grejer och svårare för att jag inte kom ihåg vissa grejer alls och intuitivitetsfaktorn ibland inte är så hög...

Just nu är jag mest irriterad över hur de valde att avsluta spelet (det var jag första gången jag körde också, typ 15-20 år sedan?) så ska jag ge nåt tips så är det att sluta spela när du är klar med Dinky, men att spela så långt.

 

[Franz]

Nu har jag spelat klart Monkey Island 2 Special Edition.
Sista biten efter man är klar med Dinky Island är ett sådant vansinnigt antiklimax fortfarande. Jag tycker det är geniunt uselt och det är väldigt synd. Använde hint-systemet mer här än totalt i övrigt i båda spelen bara för att få det överstökat.

Förutom det då? Spelet är ju en jätteklassiker i peka-klicka-träsket och var både lättare och svårare än jag mindes det. Lättare för att jag kom ihåg ett gäng grejer och svårare för att jag inte kom ihåg vissa grejer alls och intuitivitetsfaktorn ibland inte är så hög...

Just nu är jag mest irriterad över hur de valde att avsluta spelet (det var jag första gången jag körde också, typ 15-20 år sedan?) så ska jag ge nåt tips så är det att sluta spela när du är klar med Dinky, men att spela så långt.

Du borde ta dig an Return to Monkey Island, ett fantastiskt spel som tar upp slutet i tvåan!

 

[Feuflux]

Du borde ta dig an Return to Monkey Island, ett fantastiskt spel som tar upp slutet i tvåan!

De har förvirrande namngivning så vet inte vilket i ordningen det är, men har planerat att köra allt i turordning så ska starta trean snart. Det minns jag som att jag gillade.

 

[Franz]

De har förvirrande namngivning så vet inte vilket i ordningen det är, men har planerat att köra allt i turordning så ska starta trean snart. Det minns jag som att jag gillade.

Return to Monkey Island är det senaste i ordningen. Ett av de bästa spelen jag spelat på väldigt länge

 

[Feuflux]

Return to Monkey Island är det senaste i ordningen. Ett av de bästa spelen jag spelat på väldigt länge

Jag ska väl komma dit så småningom.

 

[krank]

Jag köpte just, och har spelat 77 minuter av, Slipways.

Det ser på ytan lite ut som ett 4X-spel, men det är det inte. Det är ett factory building-spel, där man upptäcker och kopplar samman planeter. Visst finns här enkel forskning och sådär, och man bygger en del byggnader, men det finns inget krigande och ingen diplomati. Och varje omgång tar ungefär en timme.

Vad man sitter och gör är alltså i princip att man tittar på de planeter man just nu pingat fram, och ser vad de producerar och vad de har för behov. Så försöker man koppla samman dem, via "slipways", för att se till så att de får så mycket som möjligt av det de behöver, och att de får bli av med så mycket som möjligt av sitt överskott. Så om planet A behöver sten och producerar robotar, planet B behöver robotar och producerar mat, och planet C behöver mat och producerar sten, så blir det som en fin triangel.

Det blir sällan fina trianglar.

När man koloniserar en planet väljer man mellan tre olika kombinationer av behov och produktion som den planeten ska ha, så de bestämmer aldig det själva riktigt. När man väl bestämt ligger beslutet vad jag vet fast. När man dragit en slipway är den också fast, och man kan inte dra slipways som blockeras av planeter, asteroider eller andra slipways. Så man bygger nätverk och funderar över kombinationer.

Det är turbaserat, typ – tiden går när man gör handlingar, men man kan alltid ta tid på sig att fatta beslut.

Det finns ännu så länge inga motståndare.

Målet är att 1) tjäna maximalt med pengar och 2) göra folk så glada som möjligt under de 25 år man har på sig. Folk blir glada om det går bra för deras planet – om den får alla sina behov tillfredsställda och om den får sälja allt överflöd den producerar.

Det är i grunden ganska enkelt. Om det låter komplext så har jag varit otydlig.

Jag kommer att spela mer av det här spelet. Kanske inte ikväll, men det känns rätt sannolikt att jag kommer att spela det under kommande veckan. Beroendeframkallande, snyggt, riktigt bra gränssnitt, och så inte en massa action. Perfekt!

BETYG: 95−