Jag har nu spelat 66 minuter av
Fahrenheit: Indigo Prophecy Remastered.
Lite screenshots
Quantic Dream har gjort sig ett namn som kreatörer av väldigt cinematiska spel -- deras två senaste heter Heavy Rain och Beyond: Two Souls, om nån hört talas om dem. Men innan de två så släppte de ett spel till X-box och Playstation 2 som hette Fahrenheit (eller Indigo Prophecy i USA). Spelet var för sin tid makalöst snyggt, hade skitbra musik och var väldigt ambitiöst i sitt försök att skapa cinematisk känsla i spel.
PC-porten av spelet kom olyckligt nog innan både widescreenskärmar och 360-kontroller, och är därmed sorgligt nog anpassat för 4:3-skärm och mus+tangentbord.
Fahrenheit ligger mig mycket varmt om hjärtat; det är ett av mycket få konsollspel jag spelat igenom.
Vad handlar det om då, och hur spelar man?
Spelet börjar med att man spelar en kille som heter Lukas Kane och som på toaletten inne på en diner mördar en snubbe. Oklart varför, men det antyds starkt att han styrs av någon annan; en kultist som står bland en massa ljus och härmar hans rörelser. När man som spelare får kontrollen så börjar man med att försöka dölja alla spår efter mordet och ta sig därifrån innan polisen kommer.
Sedan, när Lukas tagit sig därifrån, spelar man Carla och Tyler, de två poliser som ska undersöka det mystiska diner-mordet. När de undersökt brottsplatsen så spelar man återigen Lukas... Så fortsätter det. Ibland spelar man en av dem, ibland kan man växla fritt mellan två, ibland måste man välja vem man ska följa. Jag gillar det greppet starkt; det är lite katt och råtta men att man får följa och får bry sig om båda sidorna i berättelsen.
Många ogillar spelets kontroller. Eller okej,. oftast är det ju hyfsat standard: gå runt med vänster spak. Rotera kamera med shoulder buttons. Det finns en "gimmick" som är rätt ball där man istället för att trycka på knappar för att göra saker istället gör typ "gester" med den högra analogspaken. Man måste inte memorisera nånting, instruktionerna finns på skärmen (men ibland går det på tid). Så för att plocka upp något kanske man drar spaken uppåt, för att svabba golvet drar man den upp-ner-upp-ner... Det känns väldigt organiskt, mindre "trycka knappar så agerar karaktären", mer som att man liksom agerar med karaktären. Mycket coolt.
Sen är det en hel del quick time events. De utförs med analogspakarna -- man får ett mönster att följa med dragningar upp-ner-vänster-höger, och lyckas man så gör man nåt coolt. Jag har inget emot QTE's i vanliga fall, och här tycker jag att det funkar extra bra -- dels för att de i princip uteslutande används till just speciella actiongrejer och övernaturligheter typ, vilket ger känslan av att det verkligen händer nåt, dels så får man även här samma organiska känsla av att vara "med" som med gesterna jag nämnde ovan. Det är nämligen så att det mönster man ska härma ofta stämmer överens med den rörelse karaktären sedan gör -- att kasta sig undan en bil kan vara att man ska dra båda spakarna åt höger, och lyckas man så kastar sig karaktären åt höger.
Grafiskt sett har spelet egentligen inte åldrats med så mycket värdighet. Det märks att alla figurer inte har skuggor till exempel, och att ljussättningen i hög grad är "fejk". Remaken har högre upplösning på sina texturer och widescreenupplösning och antialias... Men modellerna är trots allt från X-boxeran. Läppsynkning är inte att tala om, och alla ser lite weird ut. Men jag hade noll problem att se bortom de delarna, för stämningen finns kvar och drog in mig direkt.
Märks det att det här är ett spel jag gillat länge? Bra.
Hursom; det här borde vara ett givet köp, jag kan rekommendera det helhjärtat. Ett varningens ord dock: Jag har för mig att jag läst att det här skulle ha blivit första spelet i en trilogi, men att de var tvungna att kapa de sista två spelen och banka in deras story i sista femtedelen av det här. Det märkt. Slutet är skitdåligt pace:at. Allt funkar bra fram till en viss punkt, sen kräks spelet exposition och hattar mellan olika Stora Feta Avslöjanden så man blir helt virrig. Så... Var beredda på det. och ha överseende. För spelet är i övrigt helt lysande.
