Nekromanti Speltimmen v5 2016

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Jag har spelat 60 minuter av Mad Max.

Det är ett open world-spel där man spelar Mad Max som blivit av med sin kärra och som nu åker runt och samlar delar till en ny med hjälp av en puckelrygg med psykiska funktionshinder. Jag har hört att det blir lite mer story senare, där man gör lite större grejer än att bara bry sig om sig själv och sin kärra.

Spelet är snyggt och kontrollerna är helt OK. Ibland ser jag texturer som är lite lågupplösta men det är OK. Det stör mig att jag inte kan invertera X-axeln för kameran eftersom jag fortfarande är helt FFXII-skadad och nu spenderade hela den här timmen i princip med att dra vänster styrspak åt fel håll.

Den stora besvikelsen för min del är att det åtminstone hittills är så mansdominerat. Fury Road visade att Mad Max-världen inte behöver vara en korvfest och att det finns utrymme att ha kickass-kvinnor i huvudroll. Så varför kapitaliserar inte det här spelet överhuvudtaget på filmen utom att det har en av de tråkigare karaktärerna från den som huvudboss? Varför får jag inte spela kvinna, till exempel? Jag menar, för min del hade det varit helt OK att inte behöva spela Max även om spelet bär hans namn. Han är ju ändå rätt mycket en blank slate som resten av storyn i filmerna händer runt, även i de där han har huvudrollen. Max är man, puckelrygg-mekanikern är man (hade lätt kunnat genderbendas), alla fiender jag stött på har åtminstone hittills varit män eller åtminstone lästs som män.

Det här är ett helt OK spel, men jag lägger det nog inte i listan över spel jag tänker prioritera att återvända till. Tyvärr.

BETYG: 85+

 

[krank]

Jag har spelat 66 minuter av Satellite Reign, som jag en gång i urtiden var med och kickstartade.

Det är tänkt att vara en spirituell uppföljare till Syndicate... Och det är ganska precis vad det är. Man har upp till fyra agenter som man kan uppgradera etc, och man har uppdrag i en stor stad.

Spelet är väldigt snyggt. Jag har varit med om att det laggat till ett par gånger, men överlag flyter det på bra och designen på allting är väldigt... Tja, inte den 80-talscyberpunk jag själv föredrar, men närmare t.ex. nyare Deus Ex-titlar. Det enda egentliga problemet är att det lätt blir plottrigt och att man inte verkar kunna rotera kameran. Jag fattar det designbeslutet, men det är rätt irriterande att inte kunna se vad som finns bakom t.ex. en byggnad. Även det är iofs väldigt Syndicate.

Jag uppskattar "open world"-tanken, alltså att det inte så mycket är uppdrag på specifika kartor utan att alla uppdrag man får ligger på samma stora karta. Jag är mindre förtjust i att spelet helt enkelt inte förklarar vissa saker. Tidigt ska man smyga sig in på en polisstation (eller ja, man kan skjuta sig in också men det ligger inte för mig). Med "rätt utrustning" kan man åka med en zipline över murarna. Vilken är "rätt utrustning"? Vet inte. Hur får man tag på den? Vet inte.

Det droppar in massvis med uppdrag; långt fler än jag hann ens börja genomföra. Vilket är helt OK, det är som i MMOs där man först samlar på sig ett gäng uppdrag och sen gör dem.

Spelet saknar egentlig story, vilket inte verkar bero på budget eller så utan på att utvecklarna inte gillar story i spel. Istället har man uppdrag och ett slutmål.

Jag... ville gilla det här spelet mer än jag gör. Det är helt OK, snyggt och så, men det är inte riktigt min grej tror jag. Kanske om jag lade mer tid på det, men precis som med Mad Max hamnar det i min nedprioriterade hög.

BETYG: 85+

 

[krank]

Jag har spelat 63 minuter av Doom 3: BFG Edition.

Screenshots.

När Doom 3 kom var min dator för dålig för det. Sedan när jag skaffat en tillräckligt bra dator blev jag... lite besviken. Spelets motor var cool, den gjorde för sin tid coola och revolutionerande saker med skuggor och ljus och så, men spelet som sådant... Doom 1 och 2 handlade om action. Om att röra sig, skjuta monster, hitta bra taktiker. Doom 3 var ett rätt trist försök att göra ett skräckspel, där skräcken till 99% handlar om att det blir mörkt och så kommer det ett monster. Eller två. Om det blir bättre senare vet jag inte, sånt tålamod har jag inte.

BFG edition korrigerar vad som var ett stort problem i originalet - att man inte kunde ha vapen och ficklampa framme samtidigt. Å andra sidan är ficklampan av den där värdelösa sortens som inte kan lysa mer än en minut i taget. Vem gör ens en sån ficklampa? Hur kan den fungera på någon marknad någonsin?

Spelmotorn är väl grafiskt uppgraderad och så, så det mesta ser helt OK ut även om texturerna ofta är lågupplösta. Det går inte att spela med deras värdelösa motion blur påslaget, så låt bli det.

Det här är inte ett spel jag kommer att återkomma till i första taget, känner jag. Jag väntar på nya Doom istället... (Och spelar gamla Doom).

BETYG: 80

 

[Vimes]

Äh! Bu! Doom III är jättefräsigt.

 

[Basenanji]

Jag provade lite Legacy of the Void (eller Starcraft II) och lyckades åtminstone kvalificera mig för silver league med build orders från 2014.

 

[krank]

Jag har också spelat igenom tutorialdelen av Armello, som jag köpte som Indiebox.

(Jag bestämde mig för att ta en speldag idag. Märks det? =) )

OK, tänk turbaserat hexagonstrategispel. Nej, inte som Civ, det är för komplicerat. Nä, inte som Heroes of Might and Magic heller, du tänker fortfarande för storskaligt. Inte som Settlers of Catan heller, det är för enkelt... Armello ligger där nånstans, över SoC, under HoMM. Man har ett bräde med hexagoner, man har Hjältar (en per spelare) som rör sig på brädet. Man har kort med specialförmågor, kompanjoner som ger bonusar snarare än agerar "trupper". Hexagonerna har lite olika effekt, som dungeons man kan utforska och få prylar från, träsk som kostar liv att gå in i, stencirklar som ger liv, skogar man gömmer sig i och så vidare.

Also, spelet är supersött. Den grafiska stilen är verkligen sagolik - bokstavligt. Alla figurer är antropomorfa djur. Storyn är typ att den nuvarande knugen över Armello blivit drabbad av vansinne efter att Rötan slagit klorna i landet. Nu är det upp till de andra klanerna att försöka ta över makten när knugen faller och dessutom motarbeta Rötan. Vilket är lättare sagt än gjort.

Jag har ett par små klagomål, annars är allt bra:
- Jag saknar voice acting. Jag har blivit väldans bortskämd med sånt de senaste åren.
- Jag tycker att striderna är oerhört plottriga rent grafiskt. Det är svårt att hänga med när tärningarna rullar. (För det här är i grunden ett digitalt brädspel, med kort och tärningar...)
- Jag ogillar skarpt att man inte kan skippa animationer och strider. Det ÄR inte SÅ jävla intressant att se två AI-motståndare fajtas i realtid. Allt jag bryr mig om är ju slutresultatet.
- Jag skulle vilja kunna zooma ut mer och skaffa mig bättre överblick.

Men i grunden är det här ett rätt kul litet strategispel som jag gärna återvänder till nån gång.

BETYG: 90

 

[Jocke]

Jag ägnade min fömiddag åt X-Com 2. Det är ett lite uppfrächat X-Com (det från 2012) där storyn är att jorden gick förlorad i slutet av förra spelet - det hände inte när jag spelade, men vad fan det är en bättre story än att sektoiderna bara kommer tillbaka. X-Com har blivit en rebellrörelse och The Commader (spelaren) har vart försvunnen i 20 år. Det är fördjävla svårt, så jag var tvungen att ta en vända på easy för att lära mig. Då har jag endå spelat nästan alla spel i serien.

Spelet har tre moment, ett med ens bas som är ett fett rymdskepp i fokus där man kan forska fram grjer, bygga bas, konstuera gadgets och byta kläder på sina soldater. The Geo-scope - världskartan har fokus på att leta resurser, knyta diplomatiska kontakter och att välja vilket uppdrag ens attackstyrka ska åka på. Det går inte, vad jag har sett i alla fall, att jaga ufon. Till sist så åker ens lilla attackstyrka ut på uppdrag som utspelar sig i en turbaserad isometrisk miljö, som vanligt.

Jag har inte kommit jättelångt i spelet, men det är i grund och botten mer av samma, men med en del nya tuffa ideer som nästan alla tillför något. Av nån anledning kräver spelet mycket mer än det förra, så jag måste spela på låg grafik. Det är lite trist, för jag har inte råd att köpa ny dator på typ ett år till eller så.

Betyg: 4 av 5.

 

[krank]

Jag har inte kommit jättelångt i spelet, men det är i grund och botten mer av samma, men med en del nya tuffa ideer som nästan alla tillför något.

Det jag ser mest fram emot är nog att man ÄNTLIGEN får klassiska genererade kartor istället för samma typ dussin om och om och om igen... Det var ettans stora problem för mig. Inte för att jag brydde mig om att det blev samma taktiska överväganden varje gång, mer att jag rent estetiskt tröttnade på samma hus, samma bro samma allt...

Nåja, jag lär skaffa X-com 2, men väntar nog på lämplig rea. Jag har spel att spela...

 

[Jocke]

Det jag ser mest fram emot är nog att man ÄNTLIGEN får klassiska genererade kartor istället för samma typ dussin om och om och om igen... Det var ettans stora problem för mig. Inte för att jag brydde mig om att det blev samma taktiska överväganden varje gång, mer att jag rent estetiskt tröttnade på samma hus, samma bro samma allt...

Nåja, jag lär skaffa X-com 2, men väntar nog på lämplig rea. Jag har spel att spela...

Jo, men nu ser alla kartor ut som att Jackson Pollock har vart stadsplanerare. Vet inte om det faktiskt är bättre.

 

[krank]

Jag har spelat Quake. Det första, alltså. Lite drygt en timme.

Jag har fuskat lite och använt motorn DarkPlaces och lagt till lite snyggare belysning och sånt, och jag lade in Debaser-texturpacket som är det enda jag stött på som faktiskt verkar försöka bibehålla känslan i originalet. Tyvärr betyder det att alla texturer inte byts ut, men... oh well.

Quake är... brunt. Och grått och lite blålila eller så, men mest brunt. Det var den första "riktiga 3d"-fps-shootern som slog igenom på allvar - Terminatur: Future Shock kom året innan men slog inte alls lika stort. När Quake kom var jag en liten knodd och familjen hade en brötig 486:a. Om man försökte spela Quake på en 486:a fick man ha en renderingsruta stor som ett jävla frimärke. (Jo hör ni barn, på min tid när man spelade 3d-spel så kunde man ofta ställa in hur stor del av skärmen som skulle renderas, för att spara på systemresurserna...)

En kompis till min lillebror hade en pappa som hade en pentium. Jag minns att jag hittade på olika ursäkter för att hälsa på där ett par gånger. Det var inte superpopulärt.

Det var Quake jag spelade på det allra första LAN jag var på. Jag var inte där så länge, åkte bara dit för att få spela Quake. För där fanns det pentiumdatorer man kunde låna och spela på, minns jag. Och hej vad stryk jag fick - jag var ju helt ovan vid det här med att titta med musen. Det var ju väldigt nytt just då; och precis som diskussionens vågor gått höga kring huruvida det går att spela FPS med handkontroll så fanns det folk som inbitet och hårdnackat menade att man kunde spela lika bra med enbart tangenterna som man kunde med tangentbord + mus. Sådär som man "alltid" spelat fps-spel alltså; typ Doom och Heretic.

Det är svårt, tror jag, att greppa vilket paradiogmskifte Quake innebar. Det vände alla förväntningar på fps-spel på huvudet. Mouselook var bara början. Välfungerande multiplayer var en annan revolution.

När jag gick i gymnasiet var det en kompis till en kompis som fick ner Quake plus en bana (dm6, såklart) på två disketter. Oj, vad vi spelade på skolans datorer! Och oj, vad vi åkte fast. Eller ja, en del av oss gjorde det. Vi hittade bättre och bättre sätt att dölja vad vi höll på med. Mycket av mina tidiga experiment med programmering handlade om att bygga hemliga gömmor för Quake och Doom.

En gång blev jag påkommen med att spela en custombana i Quake och försökte påstå att jag byggt banan själv och att det var en övning i att skapa arkitektur digitalt. Jag hade svårare att förklara varför det fanns monster på banan...

Men okej, om jag ska lämna nostalgispåret...

Quake med DarkPlaces-motorn är rätt trevligt att spela förutsatt att man gillar färgskalan (det gör jag) och att det är en actionshooter och inte nån trist cover-based grej. Jag spelade det i singleplayer och på lättaste svårighetsgraden; och då ska vi minnas att spelet på den svårighetsgraden är anpassat för folk som var dåliga på FPS 1996, och som alltså till exempel aldrig använt mouselook... Så det är ingen vidare utmaning, men det var inte heller vad jag var ute efter.

Banorna är väldesignade och till och med jag med mitt dåliga lokalsinne kan hitta för det mesta. Om jag får lite tid på mig. Det är en lagom avvägning av pussel och utforskning och genomtänkta actiontillfällen. Det är helt enkelt väldigt roligt att spela på ett sätt få fps-spel är numera (i mina ögon). Kanske är det för att det är enkelt det är roligt? Skitsamma. Även fienderna är roliga. De är distinkta både visuellt och vad gäller beteendemönster och beväpning, så man får liksom lära sig ett monster i taget. Lustigt nog är spelet också ganska bra på att tala om vilka vapen som är bäst mot respektive motståndare, genom att helt enkelt ofta ge en rätt vapen strax innan man möter monstret första gången. Sånt gillar jag.

Grafik och stämning är bra, bandesignen är bra, musiken är gjord av Nine Inch Nails och är jättebra, fiendedesignen är bra...

Det här är hemskt nära full pott, känner jag.

BETYG: 90+

 

[krank]

Och nu testade jag några minuter med originalmotorn... VGA... MMmmmmmmm, nostalgiiii... Det är något speciellt med den grumliga brötighet VGA ger, ändå. Quake känns mycket skitigare i lägre upplösning.

 

[Vimes]

QUAAAAAAAAKE!

Det PC-spel jag spelat absolut mest, inget annat kommer nära. Nu när jag läste din recension blev jag sugen på att spela det igen, krank.