Nekromanti Speltimmen v50 2017

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[krank]

OK, jag har äntligen tagit mig tiden att spela lite Halcyon 6: Lightspeed Edition.

Frågan är varför har jag inte gjort det tidigare.

Det här är alltså lite av ett 4x-spel, som Master of Orion, utom att man (så långt jag spelat) inte bygger så mycket nya kolonier eller så. Man har en huvudbas, ganska mycket som i de nya X-comspelen, i form av en mystisk rymdstation som lämnats av en uråldrig utdöd alienras. Den utforskar man och bygger i. Det finns rymdpirater, och så finns det slemmiga rymdmonster som verkar ha slagit ut iaf stora delar av det terranska imperiet (vi är allt som är kvar!).

Så. Man forskar, bygger skepp, gör uppdrag; det är alltså inte heller riktigt lika fritt som vanliga 4x-spel är.

Strider är... som final fantasystrider. Turbaserade, man väljer attacker, fiender är olika mycket tåliga mot olika saker. Varför har ingen kommit på den här idén förut? Det är ju briljant!

Alltså, det här är en samling mekaniker jag tycker väldigt mycket om, minus en del av det jag inte brukar tycka om i vanliga 4x-spel.

I ett riktigt snyggt pseudo-retro-pixelart-grafikpaket.

Det här tyckte jag mycket om.

(Fan, som om jag behövde fler spel jag vill återvända till...)

BETYG: 95. Tekniskt sett spelar jag nog mer av det "idag", vi är ju på ett nytt dygn när jag skriver detta (Jag skulle ju bara spela några minuter för att få en känsla för spelet, men det blev över en timme)

 

[Max Raven]

Det har blivit en del spel.

Först ut spelade jag klart Prey, förvisso inte denna vecka.
Experiment på utomjordingar i en rymdstation går fel och du måste göra vad du kan för att se till att ingen utomjording kommer till Jorden.

Det är Bioshock in space. Man har utrustning, krafter som fylls på, sopor man kan göra saker av och inventory management av någon anledning, vilket alltid är "roligt" i spel där man förväntas ta allt som inte är fastspikat. Efter att man kommit förbi en punkt kan man ta sig nästan var som helst, förutom ett fåtal områden som är nerlåsta. Försök i regel att undvika att utforska områden du "inte ska vara på" än dock, det tillför inte mycket och gör det lite tråkigare senare, kände jag.

Estetiskt är spelet retrofuturistisk - och detta är väl mitt största problem med spelet, jag tyckte det kändes lite tråkigt designat och såg inte riktigt poängen med en alternativhistorisk timeline. Det är helt OK, men tyckte inte någotdera tillförde mycket. Rymdbitarna var OK.

Sammanfattning: Gillar du Bioshock och rymd men orkar inte med System Shock 2*? Då är det här trevligt.


Jag har också börjat på >Observer_
I den polska staten delvis styrd av megakorporationen Chiron är du en gammal detektiv med specialisering att gå in i folks huvuden. Din son kontaktar dig och verkar illa ute... Dags att ta reda på vad som pågår.

Om man gillar old school cyberpunk så har det här en rätt trevlig estetik - droger och sladdar. Som detektiv med specialisering på att gå igenom folks hjärnor för att få fram deras hemligheter finns det både undersökningselement (som jag tycker är OK så här långt) och drömelement, som är mer mixat. Glöm inte dina droger när synen börjar flippa ut.

Mitt största problem med det här spelet är egentligen skräckelementen, som kommer lite senare. Vissa bitar stressar mig en del (jag är inte förtjust i skräckspel alls) men också... Att behöva upprepa en del för att monstret i princip teleporterar så man måste gissa att det inte ser än är rätt bullshit i förstapersonsperspektiv, särskilt med tanke på att ljuddesignen inte verkar sitta helt här.

Jag lär återkomma men skräckbitarna sänker takten rejält.

Sammanfattning: Gillar man klassisk cyberpunk så är det här OK och har en trevlig estetik. Var beredd på att dö och inte vifta med vapen alls.


Eftersom jag ändå var inne i cyberpunk körde jag RUINER
Din hjärna hackades för att mörda chefen för Heaven, men du räddas av en hacker. Dags att rädda din bror som togs som gisslan och hämnas på de som skickade dig för att göra sitt skitjobb.

Du är en galning med järnrör som slår världen med häpnad. Det här är en cyberpunkig shooter a la Robotron och Hotline Miami. Du dör lätt, men inte så lätt som i Hotline Miami. Tangentbord och mus rekommenderat.

På pluskontot: Det här spelet har mycket rätt i känsla och utseende - ja, banornas grunddesign är lite väl likartad men musiken och utseendemässigt i övrigt är bra. Idén med karma som ersättning för valuta är intressant och känns rätt för spelet (man går aldrig minus med karma men den är bunden till ens identitet). De flesta bossar är tämligen underhållande, med ett undantag. Mekaniskt kan man byta ut krafter när som helst, vilket gör att man kan justera om man märker att en boss har en specifik svaghet man vill utnyttja.

På minuskontot: Var tvungen att osta rejält för att ta mig förbi en specifik boss - vilket är synd för att det sabbar musiken. Känns inte helt super att ha en episk strid i slow motion. Det finns en julmode för tillfället. Råkade slå på den. Den är fruktansvärt dålig. Vissa säger att man kan spela igenom spelet igen, men kände mig ganska färdig efter jag spelat klart på normal - dåligt om man gillar achievements, jag bryr mig inte supermycket.

Spelet är kort jämfört med andra moderna spel - jag tog mig igenom normal på 4 timmar - men det kändes som längre tid.

Sammanfattning: Raaaaah Kill You Kill You Kill You


Jag har också spelat I can't believe it's not gambling.

... Det är en lootbox-generator. Med ett snake-spel. Jag har lagt alldeles för mycket tid på det här. På plussidan kanske jag börjat tröttna på att spela spel där lootboxes är den huvudsakliga drivkraften.

*(jag vet att åtminstone jag inte pallar slåss med kontrollerna i System Shock)