Speltimmen v51–52 2021

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
• Nytt för 2020: För att försöka motivera mig att inte bara spela flera olika spel utan också spela klart fler spel tänker jag förutom ovanstående också försöka varje vecka spela en timme av något spel jag redan skrivit om. Då blir det utan betygsättning.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Max Raven]

Jag har spelat en del Steamworld Dig.

Du är robot som kommit till en gruvhåla för att din onkel skrivit till dig. Du hittar honom död. Dags att gräva fram rikedomar och lösa mysteriet till varför han skrev till dig, och vad som finns i djupet.

Inte direkt komplicerat, men ganska trevligt.

 

[Max Raven]

Har spelat klart Steamworld Dig och fortsatt med Steamworld Dig 2

Steamworld Dig var helt OK gräv-plattformare. Steamworld Dig 2 tar allt det där, blir mer pussel-Metroidvania och gör allt bättre och större. En bra uppföljare helt enkelt.

Jag började sen på Steamworld Heist, som är ett... turbaserat sikta-åt-gobbarna-spel? Tänk X-Com från sidan men man siktar åt robotarna. Kommit cirka 60 minuter in utan problem men råkade göra misstag i vad jag tog innan nuvarande uppdraget så det blev plötsligt svårt. Får se om jag spelar klart - det finns bra saker här men det kändes som att det blev väldigt dödligt plötsligt. Uppdatering: Efter att ha försökt så är svaret "nej". Det är inte tillräckligt intressant/djupt för att jag ska spela om, bestraffar experimentering och minsta felsteg och kräver samtidigt att man bemästrat spelet genom experimentering. Och det har auto-save, inga save points. Coolt koncept men spelet är för dåligt.

 

[Jocke]

Dig 2 minns jag som en höjdare, ettan fastnade jag inte lika mycket för. Båda två påminner om flash-spelet Motheload som jag också gillade skarpt.

 

[krank]

Jag hade egentligen tänkt spel helt andra spel (Alan Wake och Final Fantasi VII) men så råkade jag starta Take on Mars…

Så nu har jag väl en 10–15 timmar till i det. Det här är ett av de bästa spelen jag vet. Det är otroligt meditativt och skönt att spela – mestadels åker man ju bara långsamt från punkt A till B på Mars. Kanske hittar man något sido-objective på vägen som man försöker utföra innan man åker vidare. När man kommer fram till punkt B så scannar man en sten där och tar lite kort. Sen, om inte ytterligare stenar ska scannas så åker man vidare till punkt C. Om uppdraget tar slut och man har batterier kvar så kollar man om det finns något mer uppdrag att ta i närheten, annars åker man runt och gör fler sidouppdrag tills batterierna tar slut.

Sen sitter man en stund i Mission Control och fipplar med budget och forskning och försöker avgöra vad som kommer att låsa upp nästa gäng uppdrag. Eller så slänger man bara ihop en ny rover och skickar den på nästa uppdrag.

Och det är hela spelet. Eller ja, det finns nån variant där man spelar människa och håller på, men det är jag helt ointresserad av. Jag vill bara åka runt med min rover och scanna stenar.

Fördelen ToM har framför Alan Wake och FFVII är att ToM behöver man inte tänka så mycket för att spela. Man kan sitta och vegetera bara. Kolla på en youtubefilm på sidoskärmen.

BETYG: 95


Alldeles, alldeles underbart

 

[Dr_Dängrot]

Jag fick resident evil the village i julklapp av mina syskonbarn och har spelat ett par timmar . Det passar ganska bra att spela lite tv-spel medans man är ledig nu i juletid .

Man spelar samma protagonist som i spelet innan "bihohazard" , man lever en lycklig tillvaro ihop med sin fru Sarah och sin dotter Rose under skyddad identitet i nån pittoresk hitteå ort nånstans och allt är frid och fröjd tills en vacker dag när Chris redfield dyker upp kidnappar ens dotter och ställer till med ett sjujävla kaos .

Man ger sig av i jakt på sin dotter och snubblar över nån by som ser ut som den skulle vara straight out of Draculas Romania och Som Ethan winters skall man nu utforska byn och ta sig ann alla hemskheter som byn har att bjuda på i jakt på Rose.


Betyg: 95 Jag har tagit en paus för frukost men skall definitivt fortsätta spela efter frukosten och det här spelet kommer troligtvis hålla mig sysselsatt under mellandagarna.

 

[Max Raven]

Jag har spelat igenom Pony Island som är ett spel där man styr ponny som hoppar över hinder och sedan blir det MeTa.

Det är inte jätteroligt - spelet är mestadels ganska basic och ändringarna som görs tillsammans med storyn gör mestadels precis nog för att det inte ska bli tråkigt. Det var stort när det kom men det här är inte min genre och jag känner inte att det gör genren bra heller, utan att det mest är en fråga om att det gjorde något nytt när det kom.

Det var kort (slut på 2h) och inte så dyrt så... OK? OK.

 

[krank]

Jag köpte Aliens: Fireteam Elite av rätt oklara anledningar.

Det är ett väldans fint spel, och säkert rätt okej att spela om man gillar action. Det här är alltså ganska mycket just… Aliens. Rymdsoldater som skjuter xenomorfer. Om och om och om igen. Det är tänkt att man ska spela det i coop, men det iddes jag inte.

På 72 minuter har jag hunnit igenom två uppdrag; första körde jag på normal svårighetsgrad och sen sänkte jag till "casual" för det andra. Mest för att jag inte orkar med pressen.

Så. Man får uppdrag av folk som pratar utan att röra på läpparna (de har alltså voice acting men ingen lip sync. Känns rätt lågbudget) och så… går man i korridorer. Det går inte riktigt att bara svepa en karta och rensa alla xenos från den, sådär som jag skulle vilja kunna göra – dels har man ingen karta, så jag har svårt att orientera mig bortom "nästa waypoint är ditåt", och dels kommer det hela tiden nya xenos. Så jag missar säkert en del hemlisar men kan känner inte att jag bryr mig så mycket.

Så… Är det här ett bra spel? Javars. Inte speciellt mycket buggar, gameplay verkar hyfsat solitt. Gillar man den här sortens coop-shooters och vill ha de här miljöerna och gillar att fippla med stats och utrustning så är det nog rätt bra. Jag är inte riktigt målgruppen eftersom jag inte är så mycket, generellt, för action.

Jag utesluter inte att jag en dag återvänder till det, men det är inte så lockande.

BETYG: 85+

 

[Max Raven]

Jag har spelat Chicory.

Världen blir plötsligt svartvit. Du, en enkel städerska, hittar Chicorys pensel och ger dig ut på äventyr för att lista ut varför - och fylla världen med färg igen.

C'est magnifique

Småmysigt spel. Inte svårt, mindre smärtsamt om man inte hänger upp sig på att allt ska målas perfekt.

 

[Max Raven]

Jag testade Dyson Sphere Program

Tänk Factorio, med mindre monster, mer automation och i större skala - lite som att någon har slagit ihop Factorio och Planetary Annihilation, gjort planeterna lite större och låter en komma åt ett gäng stjärnor (så småningom). Du styr en mech. Målet är att bygga en Dysonsfär och hålla din robot försedd med energi under tiden.

Det är rätt soft. Märkte med tier 2 att forskningstakten är lite långsam och att olika saker man forskar fram är avhängiga annan teknologi som man inte behöver forska (så man kan forska fram oljepumpar men de kräver stål som kräver avancerad smelting, t ex) vilket gör det lite trist - istället för att få ny teknologisk leksak så finns det odds att man måste forska ännu mer för att få fram en ny leksak.

Jag kommer förmodligen återvända till det här som avkopplingsspel någon gång längre fram. Som det är har jag en del annat jag vill göra och det här känns som lika stor time sink som Surviving Mars. Det som talar emot är att jag kan bygga rätt rörigt vilket gör det lite jobbigt att skala upp - men det finns en del planet än.

Bra grejer.

 

[krank]

Jag slog till och köpte hela bundlen med alla existerande och kommande Final Fantasy pixel remasters, vilket i praktiken betydde att min samling utökades med Final Fantasy III och IV, och att jag får VI när de nu törs släppa det.

Jag har tidigare skrivit om FFI och FFIIs pixel remasters. Det här är samma grej – enhetlig grafisk stil så alla tre spelen passar ihop. Snygg 16-bitarsgrafik, med lagom lågupplösta sprites och förflyttning på rutnät.

Jag har också spelat FFIII tidigare, men då den fräsiga 3d-remastern som Matrix Software gjorde. Tyvärr kändes den som en ganska dassig mobil-portning; den körde i 30fps och kändes överhuvudtaget ganska primitiv. Men den hade en charmig story och verkligen trevlig chibi-grafik.

Det här ligger tydligen närmare NES-spelet, vilket i praktiken betyder att det… inte är lika mycket story. Istället för fyra fördefinierade karaktärer får man fyra helt anonyma, färgkodade karaktärer som inte har några default-namn alls. Alla fyra ramlar ner i hålet i början, och man låser upp jobb-systemet direkt i första grottan.

Så grafiken och storyn är lite (mycket) mer primitiva, men däremot är spelet rent mekaniskt mycket trevligare. Det kör i 60fps, det finns en minimap… Det är helt enkelt mycket trevligare och skönare att spela. Många små quality of life-förbättringar helt enkelt.

Det här gör det lite svårt för mig. Om jag ska spela vidare, vilken version kör jag? Den mekaniskt sämre men grafiskt och storymässigt mer intressanta? Eller den mekaniskt bättre men lite tråkigare? Fan vet. Just nu känns den här versionen roligare. Kanske spelar jag båda, vad det lider.

BETYG: 90

En sak jag verkligen saknar, är en sån där "se den gamla grafiken"-knapp. En sån som allt från Monkey Island och Full Throttle till Diablo II haft i sina grafiskt uppsnofsade versioner. Men jag antar att Squenix inte rullar på det sättet.

Jag ska köra lite FFIV pixel remaster också, snart. Se hur det står sig mot 3d-remaken.

(Jag antar att jag både är glad och ledsen över att det inte blev nån 3d-remake av FFVI… Det är ju skitbra i original, så en remake hade verkligen kunnat fucka upp ordentligt. Eller bli alldeles underbar…)

 

[Max Raven]

Jag har spelat igenom The Hex, från skaparen av Pony Island.

Vilket är ett spel där mycket av handlingen kretsar kring spel. Ett tag kan man köra ett plattformsspel, senare en shooter - det blandas.

Det är ganska underhållande men den främsta behållningen är den övergripande berättelsen - spelen är OK men inte väldigt polerade.

Det är bättre än Pony Island IMHO men det känns som att man behöver ha spelat eller hängt med i spelsvängen för att riktigt uppskatta det.

Det finns också ett metapussel som jag verkligen inte ids med att dra i.

Rekommenderas.

 

[Max Raven]

Jag spelade också klart Touhou Luna Nights, av samma folk som gjorde Deedlit in Wonder Labyrinth

Överlag är det en OK plattformare med lite dolda objekt. När man klarat spelet finns det en "dold" bana man kan ta sig till om man vill ha mer. Det är trevligt och har schyssta bossar men det är inte mycket till Metroidvania, mindre än Deedlit var. Rekommenderas om man gillar Touhou-karaktärer men som med Deedlit förankras spelet inte till resten av den världen och varken fördjupar eller utökar något.

 

[soda]

Jag har spelat ganska många timmar Wildermyth de senaste dagarna efter att jag såg att PC Gamer utsåg det till årets bästa RPG (Best RPG 2021: Wildermyth | PC Gamer). Och det är ganska bra! Mysig stämning! Kortfattat är det ett turordningsbaserat taktiskt spel, tänk XCOM, ackompanjerat av ett light-rollspelande i form av något som mest ser ut som en webcomic. Ibland upprepas de små berättelserna, vilket är irriterande, men de är trevliga den första gången.

Jag har blivit inspirerad och är sugen på riktigt rollspelande i en lite mindre mörk tappning än vanligt.

 

[krank]

Så, nu har jag spelat lite över en timme av Final Fantasy IV: Pixel Remaster.

Så… Tja, det är FFIV igen. Jag spelade 3D-remastern 2015 och tyckte om den.

Den här gången är skillnaden i story betydligt mindre – i FFIV har vi nämligen inte bara första versionen av ATB-systemet ("realtid" med tidsmätare som räknar upp till respektive karaktärs handlingstur) utan också för första gången, rent historiskt, namngivna karaktärer med riktig plot kring. Cecil var Cecil redan i SNES-spelet, så att säga.

Annars har jag väl egentligen inte så mycket att säga utom samma sak som jag sade om trean – Pixel Remake har bättre känsla och mekaniska system och QoL-grejer rent generellt. 3D-remaken har fin 3D-chibigrafik och är en rätt dassig mobilport.

Jämfört med SNES-spelet är Pixel Remasters grafik mycket mer… färggrann. Och detaljerad. Jag har suttit och jämfört med en longplay. Smaken är såklart som baken, men för mig känns FFIVs originalgrafik lite för primitiv, lite för tidig-snes för mig. Åtminstone jämfört med Pixel Remake. Vi får se hur det ser ut i V och VI; framför allt det senare är ju faktiskt helt vansinnigt snyggt redan och behöver ingen egentlig uppgradering.

Men ja. Överlag tycker jag att det är synd att 3D-remaken bara var en kass mobilport. Om man ska spela FFIV så är min rekommendation att man antingen kör den här pixel-remastern eller så kör man Nintendo DS-versionen. Emulerar man den kan man pressa upp 3D-upplösningen en bit och lägga till antialiasing… Animationerna är fortfarande lite floaty, men det är åtminstone bättre än PC-versionen.

Hursomhelst. Bra spel.

BETYG: 90

 

[krank]

Alright, 76 minuter av Final Fantasy V: Pixel Remaster senare.

Jag spelade en halvdan mobilport av originalet 2016. Jag ser ärligt talat inga skäl alls att spela den. Den har ju fulare och mer inkonsekvent grafik än SNES-originalet och lider dessutom av samma mobilports-sjuka som alla pre-PR-versioner av äldre FF-spel.

Så, det här är samma lite lättsamma, bra spel fast snyggare. Grafiken är väldigt lik originalet ändå, många sprites är nästan identiska ner till pixelnivå – lite upphottade, men kärleksfullt liksom. Jag gillar't. När jag sätter mig och ska spela igenom FFV så blir det nog den här versionen.

Annars… Tja, musiken är härlig, tempot i storyn är åtminstone såhär i början högt. Jag gillar skarpt att prinsessan Lenna inte är något mähä utan slåss och äventyrar utan några betänkligheter alls; det görs väldigt liten grej av att hon är tjej. Och så är det ju lite kul att det inte heller görs någon grej alls, åtminstone inte till en början, att Bartz och Galuf upptäcker att Feris, när han sover, verkar ha kvinnliga könsuttryck. De tycker att han är snygg, men håller käft om sin upptäckt och fortsätter att använda manligt pronomen åtminstone tills vidare. Detta i ett spel från -92 liksom.

Jag har åtminstone hittills inte sett några egentliga skäl att välja några särskilda jobb åt särskilda karaktärer, så min prinsessan Lenna är t.ex. gruppens riddare just nu. Jag gillar flexibiliteten, och in-story finns det absolut tillräckligt med stark karakterisering av personligheterna för att varje karaktär ska kännas distinkt även om de verkar mekaniskt utbytbara. Me like!

Annars har inte så mycket hänt vare sig mekaniskt eller världsbyggesmässigt. Det här är femte spelet där vi har en grupp bestående av fyra personer som blir "Warriors of Light", och de får sina krafter (mer exakt tillgång till Job-systemet) från de fyra magiska kristallerna som hotas av någon mörk och ond kraft. Stridssystemet känns som pretty much exakt samma som i IV. Jag tror dock jobbsystemet är justerat – nu kan man "Multiklassa" genom att levla med ett jobb och lära sig dess abilities, och sedan ha tillgång till dessa abilities även ifall man byter till ett annat jobb.

Det här är, föga förvånande, ännu ett FF-spel jag vill återvända till. Och då blir det, som sagt, nog den här versionen också.

BETYG: 90

Det enda jag egentligen saknar i de här versionerna är nog de små introfilmer som skapades till… Playstationversionerna? Svårt att hålla isär alla remakes och remasters och portar här. Men de filmerna finns ju såklart på youtube allihop.

Nu ser jag fram emot VI Pixel Remake. Och sedan tänker jag hålla tummarna för en PR av Chrono Trigger. Och en port av Chrono Cross, men det lär jag väl aldrig få…

 

[krank]

En bieffekt av allt det här FF-spelandet är att jag blir lite sugen på att… spela mer FF-spel. Nu med bra pixel remasters så känns det rätt lockande att vid tillfälle gå tillbaka och köra igenom de jag missat tidigare (3, 4, 5). Men jag ska nog köra klart XII först. Jag ska bara vela lite fram och tillbaka ifall jag ska avbryta mitt Alan Wake-spelande eller inte… Jag ids bara ha ett primärt story-spel igång i taget känner jag.

 

[Max Raven]

Spelade vidare på Halfway. Striderna blev dryga och tråkiga - framförallt för att det finns horder av samma fiender och man har usel träffchans och räckvidd. Lär inte fortsätta med det.

Testat Risk or Rain 2. 3PS där man skjuter sönder monster, tar uppgraderingar och slåss mot bossar för att ta sig vidare. Det har en del kännbara brister men det är rätt underhållande, särskilt med en vän.

Testade också Inscryption-demot.

Det är ett enklare kortspel plus en del andra inslag. Återigen, som med Pony Island och The Hex, är det en del metadelar och blandade spelmoment - dels en berättardel och dels ett escape room. Som de andra två känns inte spelets olika delar väldigt djupa men de funkar och hänger samma rätt bra.

Spelade igenom och gillade det så pass mycket att jag skaffade spelet.

Påmindes då om Slay the Spire, som jag bara skulle testa lite. Deckbuilder-spel där man samlar uppgraderingar för att få en bra nog motor att besegra alla monster och vinna spelet.


... 9,7 timmar senare har jag låst upp 3 karaktärer och klarat spelet. Det är riktigt, riktigt bra. Jag kommer förmodligen återvända, om inte annat för att testa den nya karaktären.

 

[Tant Ragnar]

Sts är ett av mina absoluta favoritspel. Älskar den genren.