Nekromanti Speltimmen v51 2016

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Jag upptäckte att mitt Steambibliotek ökat i storlek utan att jag haft något med saken att göra; eftersom jag ägde Darksiders så fick jag också Darksiders Warmastered Edition när den släpptes. Och eftersom jag trots allt gillar Darksiders, även om jag inte spelat så långt, så gav jag mig i kast med att spela det. Åtminstone nån timme av det...

DWE är alltså en HD-remaster av gamla Darksiders. Nu var det ett tag sedan jag spelade originalet, men DWE känns lite som jag mindes Darksiders - det är ju såklart snyggare, men jag minns å andra sidan Darksidcers som redan väldigt snyggt... DWE matchar alltså mitt rosenskimrande minne av originalet, vilket väl är ungefär precis det man vill ha av en remaster.

Screenshots!

Darksiders, och DWE, är ett väldigt manligt spel, med svällande muskler, jättestora vapen, jättestora axelskydd. Estetiken är oförblommerat 90-tal; influenserna är McFarlanes Spawn, Liefield och Warhammer/Mutant Chronicles. Svulstigt och överdetaljerat, ett slags machokitch helt enkelt. Egentligen borde jag tycka illa om det, men det är liksom så... tja, oironiskt att jag inte riktigt kan värja mig för det.

Storyn är väl på ungefär nivån av Spawn eller något valfvri gymnasieelev hade kunnat skriva mot slutet av 90-talet. Lite lätt krystat cool, helt enkelt. Också på ett sätt som är svårt att värja sig för riktigt.

Så...

BETYG: 90

 

[Max Raven]

Utöver Overwatch och Baldur's Gate har jag spelat några ytterliggare spel den här veckan.

Jag lade ner en liten stund i memory lane på Halo 2, till Xbox, i split screen.
För er som inte känner till det så är det uppföljaren på spelet som sålde Xboxen. Man är en avdankad kopia av Doom Marine som tjänar en fascistiskt styrd mänsklighet mot en teokratiskt fanatisk samling utomjordingar och zombiemutanter.

Det bra: Det är ett... okej spel?
Det dåliga: Ni vet hur folk tyckte Goldeneye till N64 var snyggt? Halo 2s grafik på en HD-tv känns typ i den kvalitén. Av outgrundliga anledningar så har de pressat hårdvaran hårdare än den klarar, så att rendering och texturer inte hinner med. I spel märks detta av den "osynliga" gräns fiender spawnas in. Den enda anledningen till att denna gräns oftast inte märks är för att fiender och bakgrund har ofta väldigt lika färgnyanser - det finns få kontraster och det blir mycket blågrå massa i rymdskeppssekvenser.

Cut scenes är det ännu mer oförlåtligt i. Av någon anledning så renderas dessa i realtid - och det märks för maskinen lägger till texturer efterhand medan de körs. Det här märktes redan när spelet var nytt och föranleder frågan - varför i h-e spelade de inte bara in det? Ingen skulle märkt något och de hade kunde möjligen laddat banorna ordentligt under tiden.

Och lodrät split screen? Oförlåtligt.

Slutomdöme: En gång var tillräckligt - detta spel har inte åldrats med värdighet.

Om du gillar det här: Gears of War- och Resistance-spelen har båda samma jordbruna palett och coop-möjlighet. Halo 3 och Halo ODST har typ samma grafik men bättre och är på Xbox 360.

Det andra spelet jag spelat är ett lite buggigt alfta-greenlightspel. Jag pratar om Spacebase DF-9.
Man bygger rymdbas och försöker göra... någonting.

Det bra: Som koncept är det lite charmigt, och det finns uppenbarligen någon anledning till att jag satt med det typ 4 timmar i sträck, utöver att jag gillar rymden.
Det dåliga: Det verkar som att studion som utvecklade spelet (som Double Fine enbart publicerade) gick under på grund av ekonomiska problem, och sedan släpptes ett ofärdigt spel som färdigt. Det märks:
* AIn för ens invånare är på Sims 1-nivå - byggare tycker det är viktigare att riva saker för resurser (alltid) än att bygga sådant onödigt som skyddskanoner, generatorer, mat eller livsuppehållande system. Eller för den delen äta eller återvända till basen för syre. Vem som än hanterar lik vadar genom lik inne i rymdstationen utan att bry sig.
* Det finns mål, men ingen egentlig endgame utöver "nå 50 invånare" - jag är förvisso helt OK med detta
* Det saknas sektioner som borde finnas i basen - man kan inte bygga ett fängelse till folk trots att de ska kunna föras till det.
* Säkerhetsfolk är ganska värdelösa
* Det känns inte särskilt djupt, trots många olika delar som behövs är det egentligen bara "bygg en rymdstation och klanta dig* inte för mycket" (*eller snarare låt inte din besättning klanta sig)

Själv byggde jag i ett område som får gott om nytt folk via nya rymdskepp, vilket också verkar leda till pirater. Pirater överallt. Trots att de skulle vara "låga nivåer". Men på plussidan så kan jag ersätta alla människor som glömmer att äta, blir dödade av pirater, syrebrist och utomjordiska parasiter som dödar allt och alla till laserkanonerna dödar dem.

Slutomdöme: Gillar du Settlers så kan du få lite kul ur det här - jag kan leva med att jag lagt 10 spänn på det här, men mer hade varit tveksamt. Om man har lite skruvad humor så förhöjs spelupplevelsen.

Om du gillar det här: Misstänker starkt att Space Station 13 har liknande kaos med folk som dör till höger och vänster, men där kontrollerar man enskilda personer. Interstellaria verkar ligga åt det här hållet, och det kommer jag troligen testa nästa vecka. Möjligen kan Planetbase vara den riktigt bra varianten med mindre "lol alla får sjukdomar från ingenstans och miljoner självmordspirater som invaderar en rymdstation ute i ingenstans utan några begärliga resurser.

 

[Max Raven]

Hann köpa och testa Legacy of the Elder Star också.

I korthet: 30 minuters story på 100% hastighet, antagligen aningen kortare om man har lite mer skills än mig. Resten av spelet verkar gå ut på att samla achievements och testa andra spellägen. Jag finner det inte bra nog att testa.

Kontrollen är det bra - muspekaren är hjälten, musknappar används för de tre attackerna.

Det dåliga är den grafiska designen - hjälten har samma färgtema som fienderna, färgpaletterna liksom smälter in i bakgrunden(det finns ingen terräng värd namnet) för banan ibland. En del av det är säkerligen att min skärm är lite stor för spelet, vilket gör det svårt att få överblick, men även med det så är spelet inte värt 80 spänn - kanske en 10-20.

Slutomdöme: 5 lättglömda banor.

Om du gillar det här: Ikaruga ska vara bra, sedan är det bara att leta reda på massvis av bullethell-spel. Jag gillar Jamestown, det har 4-spelar-coop.