Nekromanti Speltimmen v52 2019

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

1. Helst ett nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Henke]

Skulle tippa på att det är fel i rubriken, för filmklubben diskuterar väl inte spel?

 

[Jarl]

Skulle tippa på att det är fel i rubriken, för filmklubben diskuterar väl inte spel?

I ärlighetens namn så diskuteras väl ytterst sällan spel ens i dessa speltrådar ^^

 

[Tant Ragnar]

Jag har spelat klart "what remains of edith finch".

I spelet utforskat man, som Edith Finch, sitt föräldrahem och samtidigt sin släkt släkts tragiska historia.

Själva spelet är av typen "walking simulator", där man traskar runt i huset och tittar på saker. Emellanåt sugs man in i en sekvens som beskriver en släktings död, alla med olika typer av spelmekanik. Exempelvis,

Spoiler

när Ediths morfars bror dör sitter han (som nu är spelarens avatar) på en gunga. Det enda man kan göra är att vicka spakarna framåt och bakåt för att gunga högre och högre. Hela tiden med morfadern som berättarröst, som beskriver att han visste att han skulle dö just idag, han hade lovat att flyga och det gjorde han också. Gungan gungar högre och högre tills...

.

Ett väldigt mysigt och ganska kort spel. Jag gillade tonen, som var lite som en mörk Wes Anderson film.

Om jag skall förhålla mig till Krank-skalan måste det bli 90. Riktigt bra, men i princip meningslöst att spela om nu när jag klarar av det.

 

[Tant Ragnar]

Jag har också satt tänderna i Return of the Obra Dinn.

I spelet undersöker du skeppet Obra Dinn, som dykt upp efter att varit försvunnet till havs. Alla ombord är döda (eller är de?), och det är din uppgift att ta reda på vem som dog på vilket sätt. Till din hjälp har du en lista över besättningen, några bilder på dem och en magisk klocka. Klockan låter dig att, när du hittar en död kropp, lyssna på vad som sades precis innan personen dog, samt låter dig att gå omkring den närmsta omgivningen, frusen i dödsögonblicket.

Grafiken är svartvit, starkt inspirerad av tidiga Mac-spel.

Fantastiskt bra spel, riktigt klurigt emellanåt. Riktigt kul att spela två stycken - det behövs för att snappa upp alla subtila ledtrådar som tillåter dig att identifiera person och dödsorsak.

Betyg: solklart 95 på Krank-skalan.

 

[krank]

Nähä, det blev inget nytt spel för mig den här veckan. Jag spelade en del Fallen Order, men det har jag ju spelat tidigare.

Jag körde 25 minuter av Control, däremot. Trevligt spel, såhär i början åtminstone. Har verkligen rört mig långsamt framåt och njutit av miljöerna hittills, så jag har i princip inte kommit nånstans. Skriver mer när jag spelat mer…

 

[Jarl]

Jag har också satt tänderna i Return of the Obra Dinn.

Fantastiskt bra spel, riktigt klurigt emellanåt. Riktigt kul att spela två stycken - det behövs för att snappa upp alla subtila ledtrådar som tillåter dig att identifiera person och dödsorsak.

Betyg: solklart 95 på Krank-skalan.

Fantastiskt spel som alla borde spela! Som du skriver är det allra bäst att spela tillsammans med någon; även folk som annars inte är så inne på datorspel verkar gå igång på Obra Dinn. Några av ledtrådarna är väääldigt väl "dolda" och vissa tidslinjer är definitivt knepiga att få ihop. Definitivt ett av förra årets bästa spel.

Jag spelade en del Fallen Order, men det har jag ju spelat tidigare.

Spelade igenom Fallen Order tidigare i december. Jag är glad att jag "skaffade" det via Origin Access, för det kändes absolut inte värt något fullpris. Hyfsat trevlig metroidvania-utforskning (förutom att ca 90% det man hittar är... ponchos), men med rätt mediokra strider och väldigt lite Jedi-känsla. Efter Fallen Order började jag spela Sekiro och förstod vad Fallen Order-utvecklarna hade försökt göra stridsmässigt, bara misslyckats med...

 

[krank]

Spelade igenom Fallen Order tidigare i december. Jag är glad att jag "skaffade" det via Origin Access, för det kändes absolut inte värt något fullpris. Hyfsat trevlig metroidvania-utforskning (förutom att ca 90% det man hittar är... ponchos), men med rätt mediokra strider och väldigt lite Jedi-känsla. Efter Fallen Order började jag spela Sekiro och förstod vad Fallen Order-utvecklarna hade försökt göra stridsmässigt, bara misslyckats med...

Jag är redan nu ganska nöjd med vad jag fått ut av spelet, trots att jag betalade fullpris. Jag är verkligen inte ens i närheten av klar med spelet.

Utforskningen och pusslandet är ju det viktiga för mig; striderna är ju mest en distraktion och ett tråkigt tidsödande hinder för att jag ska låsa upp mer story och nya ställen att utforska. Samtidigt tycker jag att striderna åtminstone på den ganska lätta svårighetsgrad jag kör på är hyfsat kluriga och tillfredsställande, och jag känner alltid att det är mitt fel när jag förlorar.

För mig har ju letandet, hittandet och de ökande procenten ett egenvärde. Jag tycker om när procenten går upp, så att säga. Även om jag såklart föredrar att hitta små story-bitar framför att hitta ljussabelmaterial och sånt.

Jag har funderat på Sekiro, men precis som med Dark Souls så är jag helt ointresserad av temat och tycker estetiken är dödstråkig, så jag kommer nog inte att skaffa det. Det som är bra med Fallen Order (och, i lägre grad, The Surge) är ju att jag kan få spela något som ändå tycks likna ett souls-like men slipper tråkiga jävla fantasymiljöer.

 

[Jarl]

Jag är redan nu ganska nöjd med vad jag fått ut av spelet, trots att jag betalade fullpris. Jag är verkligen inte ens i närheten av klar med spelet.

Ja längdmässigt var det helt ok. Tror det tog mig drygt 20h att klara spelet och hitta alla prylar och cosmetics. Det som drog ned "värdet" för mig var att inget kändes fantastiskt, varken story, utforskning eller strider; ett 7/10-spel liksom.

Samtidigt tycker jag att striderna åtminstone på den ganska lätta svårighetsgrad jag kör på är hyfsat kluriga och tillfredsställande, och jag känner alltid att det är mitt fel när jag förlorar.

Jag var väldigt frustrerad över striderna i början, men det blev bättre när man låst upp fler förmågor senare. Men jämfört med Sekiro så märks det att utvecklarna inte är några veteraner inom området; styrningen känns väldigt otajt och man låses ofta in i animationer och "straffas" utan att ha en chans att ta sig ur. Sekiros strider är klart svårare, men det känns i princip aldrig som man kämpar mot kontrollerna.

Jag har funderat på Sekiro, men precis som med Dark Souls så är jag helt ointresserad av temat och tycker estetiken är dödstråkig, så jag kommer nog inte att skaffa det.

Ja, nä då är det nog inte för dig Jag är inte helt såld på medeltida Japan, men fantasy gillar jag. Tycker att de gjort det mesta av settingen. Den stora behållningen med spelet är dock själva striderna och den stenhårda, men rättvisa, utmaningen. Gillar man inte att lägga ett par timmar på att komma förbi en boss genom att noga studera dess attacker och successivt lära sig kontra dem så är det nog fel spel!

 

[krank]

Gillar man inte att lägga ett par timmar på att komma förbi en boss genom att noga studera dess attacker och successivt lära sig kontra dem så är det nog fel spel!

Det är ju typ det jag måste göra i Fallen Order nu. På näst lättaste svårighetsgraden. Jag vet inte hur många gånger jag slogs mot den där första valfria grod-bossen på Bogano…

 

[Jarl]

Jag vet inte hur många gånger jag slogs mot den där första valfria grod-bossen på Bogano…

Ja den där grodan är rätt störig. Som tur är har den ett väldigt begränsat attackmönster, så efter ett par duster är det "bara" att tajma rätt. Öht har även bossar i Fallen Order rätt begränsat med rörelser de kan göra, och man själv inte så många svar på deras attacker.

 

[krank]

Ja den där grodan är rätt störig. Som tur är har den ett väldigt begränsat attackmönster, så efter ett par duster är det "bara" att tajma rätt. Öht har även bossar i Fallen Order rätt begränsat med rörelser de kan göra, och man själv inte så många svar på deras attacker.

Vilket nog är det som passar mig rätt bra =)

 

[Max Raven]

Jag har spelat en del Gladius - Relics of War med en vän.

... Det är typ Civilization 40k. Kartorna är mindre, det är mer strid, tech trees är förenklade. Det går snabbare och det är mer aggressivt. Som annan jämförelse är det lite som att någon tittade på Dawn of War och gjorde det turbaserat.

Anmärkningsvärt:
* En enhet på hex! Något som är dumt i Civ blir bra här!
* Helt OK 40k-lore (ja jag vet, som om 40k har särskilt hög standard...)
* Tech tree och utveckling där alla val är meningsfulla!
* "Barbarer" som är mer som kringrdragande monster som är både hot och ibland frustrerande (bloody enslavers...)
* Questlines! Som man stänger av rätt fort för det är samma questline, en per fraktion, och det är som en kombination av nybörjarguide och singleplayer-kampanj (till skillnad från Beyond Earth, där det var en intressant mekanik som aldrig riktigt lyckades lyfta spelet) - om det inte vore för att questlines sista bit alltid är "du vinner" så hade de kanske kunnat vara riktigt trevliga även i multiplayer. Som det är kan man stänga av dem.

Det är inte det bästa spel jag spelat, men det är väldigt mycket one-more-turn i det. Imperial Guard är dock inte roliga för nybörjare. Faktum är att "nybörjarvänligt" inte beskriver spelet särskilt väl alls.