Nekromanti Speltimmen v6 2016

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[anth]

Hitogotchi
Nu har jag slösat bort en timme av mitt liv på ett spel som är en kombo av baklänges-tamagotchi, skönheten och odjuret och en dating-sim.

Spelet tar ungefär en kvart att spela igenom så jag har hunnit spela igenom det ett par gånger (med lite olika resultat beroende på vad man väljer).
Spelet är "pay what you want" och eftersom ni är snåljåpar så är det gratis.

Du är ett monster, antagligen någon form av wolf-boy. Arbetsförmedlingen har skickat veckans personliga assistent, hon heter Nadine och undrar vad du vill göra.
Högst upp på skärmen finns 7 vita lappar, en för varje dag. De visar hur det går.
Varje dag får man välja att göra två av fyra saker: äta, sova, leka prata.
Det finns även tre mätare: hur mätt man är, hur glad man är, hur mycket ork man har.
På nätterna måste man motstå lusten att äta upp Nadine, vilket blir svårare ju hungrigare man är.
Spelar man "rätt" (eh, det beror på hur man ser det...) så slutar veckan med att ni kärar ner er i varandra.

Eftersom det inte finns så många val att göra och spelet inte håller på så länge är det tveksamt om man ens ska kalla det för spel.
http://onionblaze.itch.io/hitogotchi

 

[Max Raven]

Har inte tid att spela något nytt, sitter med Dark Souls 2: Scholar of the First Sin edition mestadels och Downwell all tid som blir över.

 

[krank]

Jag har spelat lite över en timme av Quake II. Även den här gången har jag kört med en moderniserad spelmotor. Eftersom min gamla goto-motor Quake II Evolved - som i mina ögon fortfarande är jäkligt bra - inte ville funka alls på min stationära burk så fick det bli KMQuake2. Q2E har tyvärr slutat utvecklas sedan många år, så chansen för en buggfix känns minst sagt avlägsen. KMQuake2 fixar grejer som upplösning och lite visuellt godis.

Till skillnad från Quake 1 så hade jag faktiskt en rätt lagom bra dator när Quake 2 kom, och det betydde att jag spelade det en hel del. Eller, jag minns det som att jag spelade en hel del. Men det måste mest ha varit multiplayer eller så, eftersom jag uppenbarligen inte kom så långt. Jag menar, på den här timmen nådde jag typ lika långt som jag minns att jag någonsin kommit... Men jag hatar ju multiplayer? What gives? Mina minnen av Q2 verkar korrumpterade.

Hursomhelst, Q2 har tråkigare och mindre tillfredsställande vapen men något större variation i färgschemat. Eftersom jag inte är någon fantasytönt så gillar jag också hela utomjordings-grejen. I Quake 2 byter de nämligen helt ut storyn, och man spelar som nåtslags rymdinfanterist som kraschlandar sin podd under invasionen av en fientlig planet som kontrolleras av biomekaniska aliens som kallas Strogg. Jag fattade aldrig riktigt hur de tänkte där; varför heter det här spelet Quake? Senare - med Quake 4 (Q3 suger och räknas inte) och Quake Wars - befästes Strogg-storyn som Quakeseriens huvudsakliga, men även om jag själv föredrar scifi så tycker jag att det är lite synd att militärkomples-och-medeltida-slott-och-cthulhu-grejen från ettan liksom aldrig återkom.

Hursomhelst, det ser fortfarande inte ut som att jag spelat spelet speciellt mycket via Steam. Samma grej som med Dark Forces och Quake; när jag kör via annan spelmotor så räknar ju inte Steam tiden, så jag får köra igång spelet och låta det stå på en timme senare...

Jag testade också ett par minuter av Quake 2 originalet med mjukvarurendering, och upplösning 400x300. Nostalgin var på topp och allt såg lagom brötigt och jävligt ut. Det är som sagt något speciellt med de lägre upplösningarna som ger allting en lite skitigare look som jag gillar. Men jag ids inte spela så.

Jag råkade visst spela vidare på Quake lite också idag, så dess betyg var väl välförtjänt. Det här är inte riktigt lika bra, men fortfarande väldigt bra.

BETYG: 90

Och anledningen till att jag hatar Q3 är att det i princip körde igång den vedervärdiga trenden med "multiplayer only"-spel. Eller jag vet inte om det körde igång, men i mitt minne är det så. Och som multiplayerhatare sörjer jag att det genom åren skapats så många multiplayer-only-spel i miljöer jag hade velat spela singleplayerspel i. Som typ Titanfall, som nu är helt värdelöst för mig. Eller Mechwarrior Online. Tack och lov att Quake 4 kom och styrde upp serien sen...

 

[krank]

Jag har spelat typ en timme av Deus Ex.

Jag har spelat det litegrann tidigare, bara typ träningsbanan och början av första uppdraget. Då var jag helt enkelt för kass och för nervös för att palla att klara uppdraget... Lustigt nog verkar jag ha blivit bättre på elektroniska spel sedan jag var tonåring. Den stora skillnaden är nog nerv; då hade jag lätt för att leva mig in totalt och bli skrajj så snart det fanns någon risk. Numera kör jag bara på och har lättare att se spelen just som spel. Man skulle nu kunna tycka att "mindre inlevelse" skulle betyda "sämre upplevelse", men faktiskt inte.

Hursomhelst, Deus Ex använder den gamla Unrealmotorn och gör väl saker och ting så bra som det går med den. Jag har aldrig varit något stort fan; jag föredrog Id softwares spel och motorer. Men spelet är ganska charmigt: pilliga western-rpg-mekaniker med skills och stats och cybernetik, plus lite stealth-infiltration a' Metal Gear Solid, plus ganska öppna kartor (iaf första uppdraget) med flera olika sätt att ta sig in och gå till väga.

Jag tror inte att jag kommer att spela så mycket mer än såhär, det känns inte som att spelet åldrats speciellt bra och jag har inga nostalgiska känslor inför det. Jag har hört att man kan kasta sig in i t.ex. Human Revolution utan att ha spelat igenom Deus Ex och Invisible War innan, så jag ser lite fram emot det. DE:HR känns ju iaf lite mer modernt.

BETYG: 85+

 

[Eksem]

Det här fightingspelsträsket jag sjönk så djupt ned i? Jag fortsätter sjunka...

Senaste införskaffandet är Nitroplus Blasterz: Heroines Infinite Duel, föga överraskande ett mycket japanskt spel. Det är en "crossover"-fajter, vilket innebär att alla karaktärerna är hämtade från olika källor och i princip har samsats i det här spelet för att spöa upp varandra. Eftersom det här spelet heter Nitroplus är förstås allihop hämtade från olika s.k. Visual Novels släppta av Nitroplus, där väl Fate/Zero är det folk utanför Japan känner igen (det är åtminstone enda jag är bekant med sedan tidigare). Värt att notera är att det bara rör sig om kvinnor. Någon recensent tyckte att de var lite väl sexualiserade och det kan det nog ligga något i.

Spelet har alla spellägen man kan förvänta sig från ett fajtarspel: Ett direkt arkadspelsläge där man bara spelar för high score, onlinespel, träningsläge; men också TVÅ storylägen! Det första storyläget är väldigt rudimentärt och påminner om andra spels arkadlägen, med lite enkel dialog kämparna emellan och någon slags slutskärm när man slagit sista bossen. När man väl har klarat av det läget med minst en karaktär låser man upp Another Story, som är mer som en korsning mellan en Visual Novel och ett fajtspel. Lite som storyläget i Mortal Kombat 9, fast stillbilder och dialogrutor istället för animerad action.

Faktum är att den här berättelsen är helt fantastisk. Det utspelar sig i någon slags teknomagisk utopia-version av Lovecrafts Arkham, och åtskilliga referenser till Lovecrafts verk genomsyrar berättelsen (Necronomicon, Miskatonic University, Charles Dexter Ward, mfl). Även annan genrelitteratur från förra sekelskiftet återfinns, såsom Stokers Dracula och HG Wells. Det är dock fortfarande hysteriskt manga-artat, med robotassassins i maid-outfits och allt som tillhör.

Spelet är en ganska typisk anime-fajter, med air-dashes, bursts och fokus på corner pressure; men har långt, långt, långt enklare system och är inte alls lika svårt att ta till sig. Faktum är att om det inte vore för att spelet helt saknar tutorialläge skulle det vara ännu nybörjarvänligare än Mortal Kombat.

Det är långt ifrån det bästa fajtarspel jag spelat, men som introduktion till genren är det faktiskt otroligt bra om man är beredd på att lära sig vissa grundkoncept i genren själv. Är man någorlunda bevandrad i fajtarspel men inte är sugen på ett spel man måste tävla i kan jag inte rekommendera det här mer. Perfekt spel att riva av några slagsmål i medan man avnjuter en absurd story.

 

[chrull]

Har inte tid att spela något nytt, sitter med Dark Souls 2: Scholar of the First Sin edition mestadels

Hur går det? Vad fokuserar du på? Build?

Själv startade jag nyss med SotFS och kör en STR-dubbel-trästams-build som är rätt löjlig. Alltså, Large Club och Great Club i Powerstance gör att allt dör om jag bara lyckas träffa det. (för er som inte vet så kan det till exempel se ut såhär: https://i.ytimg.com/vi/osTNg3gSsMA/maxresdefault.jpg )

Har precis nyss skaffat mig en fjärde great soul i NG.

 

[chrull]

Eksem: vart fick du tag på Nitroplus?

 

[Eksem]

Eksem: vart fick du tag på Nitroplus?

Amerikanska PSN, ska finnas för PS3 och PS4 tror jag (jag köpte PS3-versionen). Som vanligt är EU vanvettigt eftersatt och ignorerat av alla.

 

[chrull]

Amerikanska PSN, ska finnas för PS3 och PS4 tror jag (jag köpte PS3-versionen). Som vanligt är EU vanvettigt eftersatt och ignorerat av alla.

Hur kommer man åt det? Behöver man amerika-konto?

 

[Eksem]

Hur kommer man åt det? Behöver man amerika-konto?

Ja, det är lite joxigt. Separat mailkonto, fejkadress, och man kan inte använda europeiskt Paypal, så man får köpa betalkort via typ Playasia. Rätt störigt första gången men man får bra flyt i det när man är igång.

 

[chrull]

Hittade en guide: http://www.nowgamer.com/ps4-how-to-buy-us-digital-psn-games/

 

[Eksem]

Kan bara säga att det var sjuuukt värt det för PS3 iaf, mycket större utbud.

 

[Max Raven]

Hur går det? Vad fokuserar du på? Build?

Själv startade jag nyss med SotFS och kör en STR-dubbel-trästams-build som är rätt löjlig. Alltså, Large Club och Great Club i Powerstance gör att allt dör om jag bara lyckas träffa det. (för er som inte vet så kan det till exempel se ut såhär: https://i.ytimg.com/vi/osTNg3gSsMA/maxresdefault.jpg )

Har precis nyss skaffat mig en fjärde great soul i NG.

Jag började som en långsvärd-och-sköld-pajsare och körde på det tills typ Smelter Demon. Sedan såg jag över min build, skaffade greatsword, pumpade upp styrka till 70 och carrying capacity till höga nivåer, och springer för närvarande runt som en strength-fokuserad build med greatsword/chariot lance/great club, gyrm greatshield/havel shield, alva armour och lite miracles on the side. Det är inte en helt normal build, men den funkar rätt bra för min spelstil och jag föredrar några stora hugg framför många små, vill bibehålla viss mobilitet men vill att sköldblock ska vara ett alternativ även för större motståndare.

Dödade ancient dragon idag, så med 5 giant souls och alla DLC "gjorda" tror jag att slutet närmar sig... Sedan blir det lite upprensning och NG+, misstänker jag.

Har en kompis som spelat massa vanilla DS2 på ps3:an som guidat runt mig en del.

Kör PC-varianten, som faktiskt är rätt trevlig.

 

[Max Raven]

(Jag är f ö lockad att skaffa en Ps4 enbart p g a Bloodborne)

 

[chrull]

Sweet! Jag spelade vanilla på 360 och Ancient Dragon och Vendrick (och de två senare DLCerna) var det jag inte klarade av den vändan. Hoppas på hämnd nu när jag kör på PS4 och med SotFS.

 

[krank]

Jag har börjat spela Quake 4.

Jag säger "börjat" eftersom jag visserligen uppnått 86 minuter, men är rätt säker på att jag tänker spela vidare och ta mig igenom kampanjen; den ska enligt uppgift inte ta mer än 8-13 timmar totalt. Men den som lever får se.

Först kom Quake 1, och det var ett mästerverk för sin tid som skapade helt nya paradigmer.
Sedan kom Quake 2 och bröt helt med ettans story, men tillförde färgat ljus och... öh inte jättemycket mer egentligen, utom att jag nog föredrar Strogg framför Shub-Niggurath. Storyn i tvåan känns som en story, om än "ganska" tunn. Quake 1 kändes mer... som ett spel. Med banor i olika stil, staplade på varandra.

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, det ryktades om ett Quake 3 men det dök aldrig upp. Lika bra, för de fula rykten jag hörde gjorde gällande att det skulle vara någon skittråkig jävla enbart-multiplayerdynga med påklistrad "singleplayer" som bara skulle vara deathmatch mot bottar. Tur att det aldrig blev så. TUR. För då kanske jag helt och hållet gett upp på Quake-franchisen...

Sen kom Quake 4, som i princip är Doom 3's motor fast med ett spel som går att spela. När Q4 kom var min direkta reaktion att det var det spel jag hade velat att Doom 3 skulle ha varit. Doom 3 var ett tech-demo som i form av en rätt tafflig wannabe-skräck-story visade upp IdTech4-motorn. Sen kom gubbarna och gummorna på Raven Software och visade var skåpet skulle stå. Seriöst, Quake 4 gör allting Doom 3 inte gjorde.

Det finns en setting för "ambient lighting" om man finner kompakt mörker irriterande. Leveldesignen är dock såpass bra att det inte behövs. Dessutom finns en ficklampa med oändliga batterier.

Storyn är hyfsat engagerande redan från steg 1. Man är en soldat som tillsammans med andra soldater ska ta sig an ett antal Stroggkontrollerade mål. De andra soldaterna är med på uppdragen - har egna röster och personligheter (begränsade och endimensionella men vafan), de skjuts och dör. Det känns som att man är en del av ett team.

Bandesignen är mycket bättre än den i Doom 3. Den är smart - lär en mekanik och så - och använder bra visuella hints om vart man ska gå härnäst etc.

Estetiken är mer kreativ och färggrann, vilket hjälper till med hittandet. Det är också mer visuellt intressant överlag, och jag gillar designmässigt ögongodis.

Den stora nackdelen jag ser hos Q4, som även Q3 led av, var den här moderna "realism"-sjukan. Det är inte så illa som i det totalt ospelbara WATCH_DOGS där det känns som att man går i sirap och det tar hundra år för karaktären att vända sig 180 grader iaf... Men man ser början till den här vedervärdiga trenden här. Mest i att man går jättelångsamt, förvisso. Springhastigheten i Q4 ligger väl typ på gånghastigheten i Q2. Och så har de börjat löjla sig med "magasin" till vapnen. Vad var det för fel på att helt enkelt ha den ammo man hade? Det är ju BARA störigt att behöva krångla med omladdningar och skit hela tiden.

En annan nackdel är motorns ålder. Dess implementation av både vsync och antialias är under all kritik (jag fick stänga av båda för att alls kunna spela). En del texturer är extremt lågupplösta - jag vet inte om det är en bugg i spelet eller om det bara inte gillar moderna operativsystem eller om det var en praktikant som skapade texturerna. Den funkar inte alls med Steam Overlay, så jag kunde inte ta några screenshots.

Jag kom inte så långt på mina 86 minuter, men jag vet att det finns en riktigt cool plot twist en bit in i spelet. Jag minns den från förra gången jag spelade spelet, vilket lär ha varit en hel del år sedan... 10? Anyways, jag ser fram emot den.

BETYG: 90+

 

[Vimes]

Efter kranks inlägg i förra veckans speltimme-tråd har jag börjat köra Quake (1) igen, Som att återse en gammal vän! Kör på hard och har kommit halvvägs in i andra världen (den med enforcers). Jag körde fast lite i Gloom Keep i första världen, men sedan dess har jag dött bara en gång.

Quake är fantastiskt. Bästa monstret är Ogres (förut gillade jag med Fiends, men de blir jag mer stressad av nu), de är standardmonster men man råkar jävligt illa ut om man inte är vaken.

 

[krank]

Jag kom inte så långt på mina 86 minuter, men jag vet att det finns en riktigt cool plot twist en bit in i spelet. Jag minns den från förra gången jag spelade spelet, vilket lär ha varit en hel del år sedan... 10? Anyways, jag ser fram emot den.

Sen jag skrev det här har jag bara spelat Q4. Inte så mycket förvisso, bara nästan 4 timmar. Jag nådde twisten nu alldeles nyss, och den var precis så bra som jag mindes den. Utom att den hade varit ballare om jag inte känt till den... Men jag har för mig att nån jävel spoilade den även förra gången.

Det är alltså så att...

Spoiler

...efter typ 1/3 av spelet eller så blir man tillfångatagen av Strogg och så gör de om en till en av dem. Byter ut kroppsdelar och så.

Så jävla body horror.

Alla som säger att Quake 4 är det sämsta Quaket kan dra åt helvete. Quake 4 är det BÄSTA quaket.

Jag gillar också att spelmekaniken hjälper till att skapa känslan av att grejer har hänt när man stroggifieras. Man kan få mer hälsa (125 vs 100), man springer plötsligt typ lika snabbt som i Quake 2 (så stryk den kritiken), man kan läsa många av Stroggs skyltar som tidigare bara var nonsens, man kan ladda upp sin hälsa i deras hälsostationer (som varit utspridda lite varstans på banorna tidigare i spelet, så det känns jävligt coolt när man plötsligt fattar vad de är och kan använda dem)...

Sjukt coolt är det. Och snyggt.