Nekromanti Speltimmen v6 2017

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Jag har spelat 61 minuter av Oddworld: New 'n' Tasty, som till skillnad från till exempel Guns n' Roses ersätter båda bokstäverna i "and" med apostrofer, vilket givetvis är rätt sätt att göra det på.

OnT är en modern remake av det gamla pussel-actionspelet Oddworld: Abes Odyssey. Huvudpersonen, Abe, är något slags märklig alienvarelse som arbetar i en stor köttfabrik där märkliga alienvarelser av andra sorter än Abe själv förvandlas till olika sorters mat. Fabriken ägs av ytterligare en grupp märkliga aliens - onda, cigarrökande - som till Abes förskräckelse bestämt sig för att nästa märkliga alienras att göra mat av är den Abe tillhör. Så: märklig, vagt samhällskritisk premiss med lite lagom humor.

När spelet kom ursprungligen var det apsnyggt. Förrenderade bakgrunder och karaktärer gjorde att spelet såg bra ut på riktigt trots att det släpptes på både PC och PS1 - playstation 1-spel är ju som bekant fulare ju med 3d de försöker göra, rent generellt. Abe's Odyssey var revolutionärt jäkla snyggt, helt i linje med den visuella fest Donkey Kong Country innebar för SNES till exempel. Förrenderat var vägen förbi tekniska begränsningar.

Abe's Odyssey var också riktigt, riktigt bra. Pussligt och lite Metroidigt med möjlighet till backtracking, gameplay med mycket lite våld (mest handlar det om att smyga, hoppa, etc)...

Kort sagt, ett märkligt och väldigt bra spel.

Remaken OnT är väldigt trogen originalet. Känslan jag får är att det här är så snyggt som jag minns att Abe's Odyssey var, men om jag faktiskt skulle gå tillbaks och spela originalet skulle det såklart inte vara ens i närheten av såhär snyggt. Men ja, det här är i mina ögon en mycket lyckad remake. Och det mesta har åldrats rätt väl vad gäller gameplay och så. jag är inte speciellt BRA på det här spelet, men det är ett rätt bra spel som jag kan rekommendera och kommer att försöka återkomma till senare.

Dock har jag redan något dussin påbörjade spel jag vill bli klar med - och så kom Take on Mars just i fullversion, så jag lägger OnT på hyllan. Tills vidare.

BETYG: 90

 

[Max Raven]

I förberedelse inför Deus Ex; Mankind Rewarded har jag spelat igenom The Missing Link, en DLC till Deus Ex: Human Revolution.

Det finns en bit i D:HR där man smyger ner i en stasis-podd, vilket uppenbarligen hade utrymme för ett sidospår.

Man är Adam Jensen, supercyborg-snubbe. Man har hamnat på en hemlig bas. NÅGOT är FEL, och BARA DU kan göra något åt det. Mest för att alla andra är inburade eller mot dig. Bakom scenerna drar dock någon i tåtarna.

Spelet är... helt okej. Det är inte lysande, och speciellt i början när man inte har någonting och man inte minns kontrollerna alls så är det extremt jobbigt, men när man börjar komma in i det och samla uppgraderingskits så blir det lättare och lättare. Det är förstås lite bakvänt, men inte direkt en nyhet. Det trevliga är att man kan spela lite hur man vill, speciellt eftersom man slipper obligatoriska bosstrider i DLCn (som tvingar en till att ha viss offensiv inriktning). Totalt tog det mig 6 timmar, med någon timme för att komma in i det. Vill man skippa all story och inte läser något tar det säker de där 3 timmarna någon nämnt, men det är inte så jag spelar.

I Baldur's Gate II - Shadows of Amn* så har Paladinen Adogold nyligen bankat ihjäl skuggdrake och dräpt en röd drake (med lite hjälp från en ond dvärg och en ranger). De gamla spelen är lite mer brutala än Neverwinter Nights men ofta är det en fråga om att man tänker "fel" när man hamnar i en omöjlig bosstrid (som mot Saruvok i BG1). Det sagt så är det lite för att det är sällan man behöver tänka taktiskt och strategiskt i strider - oftast räcker det att hålla reda så att ingen dör av diverse effekter, dräpa magianvändarna och slå sönder allt annat (true sight är för övrigt underhållande mot assassins). Vi är på gång att försöka rädda vad-hon-nu-heter från den-där-trollkarlen. För övrigt är The Siege on Dragonspear helt okej.

*Enhanced Edition

 

[krank]

Eftersom jag inte bara har ett snuskigt stort Steambibliotek (951 spel and counting) där jag spelar alldeles för få utan också ett litet- till medelstort bibliotek av konsollspel som jag spelar för lite så tänker jag försöka börja spela konsollspel och skriva om dem här också, på liknande premisser som jag haft för PC-spelen.

Tanken med mina Steamspel är alltså att få upp alla >60 minuter. Där har jag tillförlitlig statistik direkt från Steam. Det har jag inte när det gäller mina konsollspel. Därför blir det inte "en timme totalt" där, utan mer att jag sätter en timer på 60 minuter och spelar...

Idag har jag spelat 60 minuter av Transformers: Cybertron Adventures till Wii. Det är en syskontitel till det helt fantastiska Transformers: War for Cybertron; det släppte samtidigt och jag tror att många trodde att det skulle vara samma spel. Ärligt talat förstår jag varför man trodde det; det vore det rimliga - War for Cybertron släpptes till 360, PS3 och PC så det vore inte det minsta märkligt om Wii helt enkelt fick en egen, lite sämre, port. Plus att de använder samma omslagsbild...

Men, det här är inte War for Cybertron, utan en on-rails shooter, ni vet såna där som man spelar i arkadhallar med plastpistoler. Och jag tror att det är helt rätt val; Wiin är helt överlägsen när det gäller den sortens spel just nu; deras handkontroller är i princip som gjorda för dem. Så varför har inte fler gamla arkad-on-rails-shooters konverterats till Wii? Fan vet. Det finns iaf ett gäng, bland annat House of the Dead 2 och 3 samt Overkill, en riktigt najs Dead Space-spinoff... och så det här.

Jag tycker rätt bra om T:CA. Kontrollerna fungerar bra. Vissa delar av banorna spelar man i fordonsform; då kan man styra sin framfart med ena handen samtidigt som man siktar med den andra, vilket är förvånansvärt tillfredsställande och klurigt på ett bra sätt. Andra delar spelar man som robot; då styr man mest huruvida man ska gömma sig, vilket vapen man ska använda, och så skjuter man. Det funkar bra; den extra komplexiteten i vapenval och t.ex. att sniper-sikta ersätter komplexiteten i att styra fordonet. Det blir överlag en ganska jämn svårighetskurva.

(Nu vet jag vilka spel det här påminde mig om! Gamla Rebel Assault, framför allt tvåan som jag har positiva minnen av.)
Storyn är väl kanske inget att hurra över, och det märks tydligt att Wiin har sämre hårdvara med bland annat asfula texturer - men överlag är det här ett trevligt spel som dessutom verkar ganska kort - jag tog mig tydligen igenom 50% av autobotkampanjen på den här timmen jag spelade. Om vi räknar på totalt 4-6 timmars kampanj så har jag ändå med råge fått valuta för de 75 spänn eller så jag betalade för spelet.

BETYG: 90

 

[Jocke]

Jag har kommit en bit in i Final Fantasy III - det femte spelet i mitt Final Fantasy på iOS- maraton (det är alltså 7,9,1 och 2:an jag tagit mig igenom samtidigt som jag spelar 15 när jag orkar spela lite mer aktivt) Jag skäms inte för att använda guider, kartor eller strategier och brukar kolla på Star Trek TNG samtidigt.

FF III är i ganska gullig men aningen för lågupplöst 3D och har ett system där de fyra figurerna kan byta jobb under spelets gång, så man levlar både sina gubbar och gubbarnas yrken. Det är ÄNNU mer story än i tvåan och fortsätter det så här så kommer jag vara tvungen att gå över från Star Trek till pausbild och ambient ljud på min tv till fyran.

I alla fall: 3Dn och estetiken gör spelet betydligt gulligare än den redan gulliga 2d-16-bitars looken FFI och FFII hade. Striderna tar lite för lång tid att starta, magiker har ett ex antal spells i olika kraftnivåer ungefär som i D&D, många vapen har elementar-krafer tidigt i spelet och man får nästan direkt ett luftskepp (av Cid) och en båt. Storyn handlar om föräldralösa barn, kristaller som balanserar ljus och mörker samt om ett ondskefullt kungarike (eller så är det bara en ond borg där det bor en ond kung, jag är inte helt säker) så nu har vi till spel 3 träffat på i princip allt som FF spelen innehåller fram tills idag. Utom summons - men jag tror att de kommer att komma in i andra halvlek av spelet. Oklart om jag har läst det eller om det är 3d:n som gör att jag tar för givet att det finns summons.

Än så länge slår det inte sjuan men det tror jag blir svårt för något av spelen att göra. Det börjar bli mycket tydligare för mig hur nian passar in i serien i också. Det här är också det första av de gamla spelen jag skulle kunna rekommendera till nån som bara vill ha ett rollspel på sin ipad och slöspela på kvällarna. Svag 4 av 5.