Speltimmen v7–8 2023

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Hellzon]

Jag har spelat klart ett noirdetektivspel som utforskar det mänskliga sinnets alla mörkaste hörn. Jag har frossat i girighet och iskalla mord. Det är alltså Grim Fandango Remastered jag har spelat klart. Jag lyckade få det att låsa sig på minst två ställen under tredje och fjärde året men bullshitpusslen lugnade sig lite efter andra året - och världarna blir ju betydligt mindre också. Mitt 90 på krankskalan får stå kvar.

Jag har börjat på ett annat detektivspel där man spelar en bisarr detektiv och hans kompanjon, i en galen värld som ytligt liknar vår egen. Det är förstås Sam & Max: The Devil's Playhouse jag pratar om, det tredje eller fjärde spelet i Sam & Max-serien. Va? Ja, alltså, första spelet var ju Lucasarts Sam & Max Hit The Road, men sen tog Telltale över, och Devil's Playhouse är deras tredje spel. Åtminstone i min Steam-klient delas det upp i fem separata "spel":

Spoiler: Titlar, ifall jag vill googla senare.

Sam & Max 301: The Penal Zone
Sam & Max 302: The Tomb of Sammun-Mak
Sam & Max 303: They Stole Max's Brain!
Sam & Max 304: Beyond the Alley of the Dolls
Sam & Max 305: The City That Dares Not Sleep

Jag har inte spelat nåt med Sam & Max förut och har levt i villfarelsen att Sam var "straight man" åt den psykotiska kaninen Max, och i nån mån är det väl så, men de är rörande överens om att kartongen är den godaste delen av pizzan. Nåväl, jag har spelat klart första episoden och vill se var det här tar vägen. Det är lite för mycket galen 10-talsinternethumor för mig men det blir ändå 90 på krankskalan.

Sen har jag kört en dryg timme Disco Elysium. Det var ju kul, 95 på krankskalan.

 

[Franz]

Jag har fortsatt testa spelen till min Amiga 500 Mini och föregångare kväll spelade jag Pinball Dreams. Jag hade höga förväntningar på detta spel. För det första tyckte jag väldigt mycket om det när jag var typ nio år. För det andra är tillverkarna bakom spelet det svenska företaget Digital Illusions. Tyvärr är detta det första spelet till Amiga 500 Mini som jag inte tycker är särskilt bra.

Jag minns detta som ett riktigt bra flipperspel, men jag vet inte om detta är en dålig konvertering eller om minnet spelar mig ett spratt, för detta är under all kritik. För det första upplever jag en försening i kontrollen, paddeln reagerar inte i samma ögonblick som jag trycker på knappen. Det är ingen stor försening alls, men i ett snabbt spel som flipper är det tydligt märkbart. För det andra upplever jag inte att kulan beter sig så som en flipperkula borde bete sig. Jag kan få in en träff som jag kunde svära på borde skicka iväg kulan all världens väg men istället blir det ett väldigt fesljummet litet hopp bara. Dessa två problem gör att spelet känns allt annat än rättvist och nära inpå trasigt. Kan tyvärr inte rekommendera det.

 

[Franz]

Lite sliten såhär dagen efter forumölen bestämde jag mig för att chilla lite med min Amiga 500 Mini. Och vad kan vara mer chill än en omgång biljard? Spelade därför Arcade Pool. Detta är ett biljardspel som är lika simpelt som beroendeframkallande. Bollfysiken är riktigt bra, varje gång du gör en miss känns det som ditt eget fel. Motståndarna är lagom svåra, de är skickliga men inte så skickliga att det känns omöjligt. De kan göra misstag precis som du och med lite träning kan du vinna. Detta är ett väldigt bra spel och som sagt väldigt beroendeframkallande! Den får en att tänka ”Bara en match till!” och vips så har man spelat tio matcher!

 

[krank]

Jag har mest spelat Front Mission 1st den här veckan. Totalt har jag lirat över 15 timmar (Switchen är ganska inexakt i sin tidsuppskattning), men jag har inte tagit mig jättemånga uppdrag framåt. Istället har jag spenderat en massa tid med att grinda arenan… Det finns nämligen några upptäckter att göra i det här spelet. Jag har vägrat läsa manualer eller guider, eftersom jag tycker om att försöka räkna ut saker själv. Här är ett axplock av saker jag upptäckt:

• Man betalar bara reparationskostnader för wanzers som förstörs under uppdrag.
• Ammo är gratis, men repair kits måste man köpa nya.
• Det gör egentligen inget om en mech dör under ett uppdrag, så länge det inte är huvudpersonens. SLP:erna överlever, man betalar (automatiskt) reparationskostnaderna.
• Eftersom man inte betalar reparationskostnader efter arena-strider finns egentligen inga nackdelar med dem. Man kan också köra om strider mot samma motståndare om och om igen.
• Hur mycket pengar man får av en arenastrid avgörs av "oddsen", som beräknas ganska rakt av utifrån ens level och kanske wanzer – inte av ens historik i arenan.
• Karaktären Demon V i arenan har hyfsat bra "odds", man får 1.4–2.4 de satsade pengarna.

Så jag har grindat arenastrider för att levla upp mina piloter och i samband med det har jag också råkat bli snuskigt rik. Alltså, de dyraste wanzer-delarna just nu kostar kanske 1000, och jag har över 200k på kontot. Om det var tänkt att man skulle sitta och vända på slantarna och prioritera delar så är det isf en mekanik jag åtminstone tillfälligt tagit sönder. Just nu orkar jag inte med någon inventory management alls; jag bara köper nya delar istället för att kolla om jag redan har.

Jag har också stött på två extrakaraktärer jag lyckats rekrytera, båda genom att bevisa mig i arenan. De ena var jag tvungen att prata med folk i baren och backtracka till en tidigare stad för att hitta också. Sånt är lite charmigt, tycker jag. Sen var det lite kul att jag kunde räkna ut att "aha, jag har missat en rekryterbar bonus-NPN, för nu i nästa uppdrag får jag ta med mig 11 wanzers men jag har bara 10…".

Så just nu är Front Mission för mig ett grindigt men lätt spel, med turbaserade strider och mechas. Ganska precis vad jag vill ha, typ. Vi får se om min cockness håller i sig eller om jag kör näsan in i en svårighetsvägg snart.

Jag ska försöka ta mig för att lira en timme av något annat Switchspel idag också, tror jag…

 

[krank]

OK, så en timme av Warhammer 40 000: Mechanicus på Switch. Det är samma spel som det här.

Enklaste sättet att beskriva det är "XCOM fast 40k". Man är en expedition av det onda människoimperiets tech-präster som åkt till en planet från vilken man fått ett mysko meddelande av en annan tech-präst. Han hittade något här. När man kommer fram inser man snabbt att oavsett vad han hittade som kanke kan vara till nytta för oss, så hittade han också en hem jävla planet fylld med slumrande necrons. Så nu måste man ut och utforska olika onda gravvalv och försöka hindra att alla dessa necrons vaknar.

I valven finns rum, och rummen är ihopkopplade med korridorer. Man spelar ett rum i taget. Rum kan vara tomma, eller innehålla en strid, eller ett val av något slag. När man gjort ett rums grej så väljer man vilket av närliggande rum man vill gå till. Den här biten är ganska abstrakt. Mindre abstrakt blir det i rummen där det finns en strid – då blir det typ xcom. Fast man agerar bara med en av sina enheter i taget, och det finns en del andra skillnader också. Men i princip xcom.

Det här tyckte jag om, ändå. Det är turbaserad strategi där man spelar onda transhumanister; what's not to like? Jag vill nog spela vidare. Men inte just nu; just nu har jag Front Mission.

BETYG: 90