1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.
Igår kväll spelade jag Fifa 10 på Xbox 360. Det var jättelänge sedan, men väl med handen på kontrollen och Zlatan som nummer 9 i Barcelona kom jag ihåg hur man gjorde. Fotboll är verkligen så himla mycket sämre än hockey när det kommer till tv-spel (ungefär samma förhållande, fast motsatt, som det är mellan att kolla på de båda sporterna). Jag kände mig frustrerad, hånskrattade åt kommentatorerna (den egentliga höjdpunkten med spelet), svor åt idiotiska AI-medspelare och det bedrövliga i det hela. Jag blev inte ens glad när jag gjorde mål. Man ska vara i riktigt gott sällskap och ganska berusad för att det här ska vara något annat än ren tortyr.
Vimes said:
Var inte forbollsspelen bättre förr? (Ok, Fifa10 var förr, men förre alltså). International Superstar Soccer till SNES var, vill jag minnas, helt fantastiskt, och 2002 när jag gjorde lumpen var jag bäst i kompaniet på Fifa2001.
Den här veckan har jag spenderat med att skjuta spelandet av Ether vapor Remaster framför mig. Det resulterade i 53 minuters spelande nu idag.
Ether Vapor Remaster är ett shootemup. Jag skulle nog betrakta det som ett bullet hell / bullet curtain-spel, men jag har jättesvårt att bedöma saken givet att jag inte alls funkar med just den genren.
EVR har en del tekniska begränsningar. Fasta upplösningar varav ingen är den min skärm funkar bäst till, spelet hittade inte min handkontroll så jag fick spela med tangentbordet... Det känns uppenbar arkadkonvertering; inte bara pga det klassiska "credits"-systemet för continues utan också får att knapparna i inställningarna var numrerade. Och den kände bara igen knapparna a. x, c och v. Så det var de jag fick så lov att spela med.
Grafiskt är det rätt... Tja, som ett uppskalat PS2-spel kanske, med lite schysst antialias. Stilen är ganska anomymt animestuk sådär.
Storyn, öh... Det jag lyckats utröna är att man är en väldigt otrevlig pilot som kör ett skepp och försöker skjuta på alla som tillhör den ena armén i ett krig. Men han verkar inte vara en del av den andra armén heller, för de är han också otrevlig mot. När han möter bossen på nivå två så försöker bossen resonera med honom, vill höra hans argument och förstå. Trots att piloten ifråga just mörsat sig igenom två banor av hans landsmän. Piloten ba' "du pratar för mycket, din skallige jävel". Och sen slåss de. Jag har inte riktigt fått något sammanhang, men jag blev ärligt talat inte så intresserad heller.
När jag väl kom in i spelet funkade det hyfsat. Först trodde jag att jag blev bättre och bättre, sen märkte jag att ju mer jag spelade, desto fler continues och desto fler "shields" (liv) fick jag. Jag kom aldrig riktigt förbi den där bossen på andra banan.
Jag är ju egentligen mer för spel som Tyrian eller R-type, dvs arkadiga icke-bullethell shooters med uppgraderingar av vapen och sådant längs vägen. Här börjar man med tre hyfsat blaffiga vapen, och de fortsätter man liksom med. Det fanns inte ens några shield-powerups eller liknande, iaf inte vad jag såg. Det du får från början, det är vad du har i hela spelet tydligen. "Kul" kanske man tycker att det är om man är en sån där spelare vars endorfiner triggas av att det är svårt.
Fast jag vet inte, det är säkert inte så svårt för den som gillar bullet hell shooters. Vad vet jag?
Jag vet iaf att jag nu ska avinstallera spelet, och förbereda mig för att spela en timmes Ghostbusters: The Video Game vecka 10... (Jag har spelat 13 minuter av det sedan tidigare, men det var på en dålig dator där allt hängde sig hela tiden...)
krank said:
Eftersom jag är som jag är, så kompletterade jag just så jag kom över 60 minuter. Det *var* faktiskt som jag trodde, att jag blev bättre: Nu när jag spelade fick jag börja om (ny installation, tog bort den gamla) så tog jag mig likförbannat förbi den där bossen jag hade problem med senast...
Jag började på Assassin's Creed Brotherhood (på PC). Fast jag ägnade två timmar åt minispelet "slå över till engelska" (framgång) och "få spelet att fungera utan att få svart flimmer" - vilket jag tyvärr inte lyckades med, även om jag minimerade flimrandet. Kanske fungerar bättre om jag kör det på min vanliga datorskärm istället för HDTVn.
Spelet följer Ezio Auditori igen, efter förra spelet. Efter att ha vunnit så tänker han tackla av en stund. Det tycker inte Borgia-familjen, och snart är man i full gång med en ny fejd.
Gillade man Assassin's Creed II så är det här, så långt, mer av samma. Investeringsbiten har ändrats en del och blivit en del av städerna man är i - man kämpar alltså aktivt för kontrollen av dem, vilket jag gillar. Utöver det tror jag att jag kommer samla ännu mindre den här gången.
PC-versionen har problem. De verkar främst vara kopplade till ubisofts kontrollbehov. Jag övervägde att skaffa en piratad kopia av spelet eller patcha det, men jag orkade inte. Får se om jag kan rensa ut deras skit när jag spelat klart...
Jag har börjat spela Shadowrun Dragonfall (expansion/"dlc" till Shadowrun Returns). So far, so good, får jag säga. Jag gillar inte riktigt den här vurmen för spel som känns gamla fast är nya; tekniken känns knackig, ingen dialog har ljud och det är inga tjusiga "cutscenes". Men spelet är roligt, ganska bra berättat och håller en enhetlig (gammaldags) stil. Rekommenderas.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
