Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Feuflux]

Bengt noterar att någon dyker upp i trapphuset och med bekant röst säger:
"Vad händer? Vad gör ni? Varför vill ni oss illa?"

Själv är jag inte så intresserad av dialog just nu.

Så jag upp min vänsterhand för att hålla fast mannens hand som han håller kniven i. Mig ska han fan inte knocka! Jag försöker knäa honom i skrevet och slå mot hans ansikte med högerhanden. Vad som helst, fanskapet ska nergöras!

 

[Cissi]

Spoiler

Bengt noterar att någon dyker upp i trapphuset och med bekant röst säger:
"Vad händer? Vad gör ni? Varför vill ni oss illa?"

Själv är jag inte så intresserad av dialog just nu.

Så jag upp min vänsterhand för att hålla fast mannens hand som han håller kniven i. Mig ska han fan inte knocka! Jag försöker knäa honom i skrevet och slå mot hans ansikte med högerhanden. Vad som helst, fanskapet ska nergöras!

Jag tar in scenen. Bengt slåss ensam mot två beväpnade vakter, eller ja, mannens vapen ligger vid hans fötter, kvinnan håller i Bengt och har fullt sjå med det. Var har hänt? Jag tittar på Steve, men han verkar leva, han kvider i alla fall. Vad har hänt. Bengt!
Plötsligt fylls jag av vrede. Vilka är dom att anfalla oss? De är inte ens zombier, de är människor, som vi. Vad ger dem rätten?

Jag kastar mig fram, sparkar undan mannens vapen och följer det över golvet fiskar upp det och hivar det över räcket ner i trapphuset. Jag kan ändå inte använda det. Sedan vänder jag mig emot gruppen igen, åter med fälgkorset höjt, men nu med mord i blicken.

"VILKA ÄR NI!?" Skriker jag och går emot dem. "VAD GER ER RÄTT ATT GÖRA SÅHÄR?"

 

[Anchorman]

Daniel

Daniel hör lite skrammel ifrån ett rum tvärs över den korridor som dörren öppnas till. En man kommer ut i vit labbrock med några röda fläckar på bröstkorgen, kanske är det blod men svårt att se exakt.

Mannen är lång och smal, han är lätt ljusbrun i hyn och har mörkt hår och skägg.
Håret är inte många centimeter långt, antagligen har han snaggat det för en tid sedan men nu har det börjat växa ut igen så det ser aningens ovårdat ut.
Även skägget hintar om att han inte har brytt sig om sitt utseende den senaste tiden, det är ganska långt och ovårdat.
Mannen dricker en läsk, han vänder sig tillbaka mot rummet han kom ifrån och säger med indisk brytning:
Are you serious is this the last one? I told you we shouldn't have given the prisoners any food.
So all we have left is fucking water and bread.
And where are those idiots? We need Jesper now so we can get out of here.

Han dricker upp det sista av sin läsk och kastar den på golvet och går med raska steg iväg i korridoren åt vänster.

Sextonde våningen Sam och Bengt

Ögonen spärras upp på mannen när Bengt börjar sin attack, tydligen var han inte beredd på att "gubben" skulle sätta upp sådant motstånd.
Knäet landar perfekt i skrevet och mannen skriker något könsord innan han böjer sig fram.
Bengt fortsätter och levererar ett slag i ansiktet som får honom att falla ner på marken med en hand som håller om skrevet och den andra om munnen.

Kvinnan ser hur hennes kompanjon faller och när Sam pratar med henne höjer hon sitt vapen och riktar det mot henne samtidigt som hon går steg efter steg ner för trappan.
Hennes blick flackar fram och tillbaka mellan hennes kompanjon på golvet, Steve som börjar vakna till och Sam som står och skriker.
Hon säger nåt sista ord men så tyst att det inte går att uppfatta innan hon börjar springa ner för trappan.


Axel och Mormor Ganja

Axel sniffar några gånger i luften och säger

Va fan är det du röker.

Han väntar inte på svar utan fortsätter.
Vi kanske borde följa efter upp, något känns inte rätt. Jag vet inte vad, men nåt är fel.


Trapphuset Lollo, Erdan och Mohammad

[Fick tillåtelse av Yjoben att styra hans karaktär en aning.]

Erdan slänger sig mot den närmaste av de två zombierna och sparkar honom med en av hans karakteristiska fotbollssparkar. Zombien rullar bort ifrån Lollo som får lite andrum. På grund av zombiens storlek och ålder verkar det ta en stund innan den kan resa sig igen.
Erdan följer med sin kniv och hugger nästa zombie i ryggen.
Zombien skiftar sin fokus ifrån Lollo och slänger sig mot Erdan tillsammans rullar de ner flera trappsteg.

Mohammad har nu kommit ner till de andra och springer ner mot Erdan för att hjälpa honom.

 

[Cissi]

Spoiler

Sextonde våningen Sam och Bengt

Ögonen spärras upp på mannen när Bengt börjar sin attack, tydligen var han inte beredd på att "gubben" skulle sätta upp sådant motstånd.
Knäet landar perfekt i skrevet och mannen skriker något könsord innan han böjer sig fram.
Bengt fortsätter och levererar ett slag i ansiktet som får honom att falla ner på marken med en hand som håller om skrevet och den andra om munnen.

Kvinnan ser hur hennes kompanjon faller och när Sam pratar med henne höjer hon sitt vapen och riktar det mot henne samtidigt som hon går steg efter steg ner för trappan.
Hennes blick flackar fram och tillbaka mellan hennes kompanjon på golvet, Steve som börjar vakna till och Sam som står och skriker.
Hon säger nåt sista ord men så tyst att det inte går att uppfatta innan hon börjar springa ner för trappan.

Nu är det personligt! Jag släpper fälgkorset när kvinnan lämnat avsatsen på fjortonde och vänder mig mot Bengt och mannen. Bengt slår, och slår. Jag drar ett djupt andetag och plockar fram buntband efter buntband ur fickorna och verktygsbältet. Jag börjar med mannens fötter och när de är väl säkrade tar jag mig an mannens armar. Jag försöker knuffa undan Bengt.

"Sluta Bengt! Sluta!" Säger jag skarpt.

Jag får in mannens händer i två bundband, drar åt så hårt att de skär in i huden och vänder mig sedan mot Bengt, knuffar undan honom.

"SLUTA!" Skriker jag.

 

[Recca]

Zombierna ramlar över varandra på vägen ner vilket ger Nicky utrymme att kasta sig in i dörren med Rutger tätt efter.
Zombierna kastar sig mot dörren och sprickor börja uppstå i glasrutan på dörren.

Reser mig upp.

"Håll dörrn!"

Slår hål på glaset i dörrn med svärdskidan och kör sedan den beprövade metoden att sticka svärdet genom ögonen på en zombie i taget.

 

[mårten1]

Rutger

"Ska försöka... men det kommer troligen inte vara jag där uppe, vi är många och andra behöver det bättre."
Dörren får en hård smäll så han tappar ner mobilen och eftersom Nickola ropar åt honom att hålla emot låter han den ligga där och tar spjärn med båda händerna.
"Om du hör detta så ska jag se vad jag kan göra, vi har lite problem men tjugo minuter är en halv evighet i bergfors just nu."
Ironin hörs tydligt i rösten men han fokuserar mest på att hålla igen dörren.
Två platser, vilka två? Anna borde få en av platserna men vem mer?

 

[Feuflux]

Bengt

"Sluta" hör jag nån skrika. Eller säga. Svårt att veta här inne i den röda dimman. "SLUTA!" Jag stannar upp. Det är till mig det skriks. Vad håller jag på med? Visst ja, jag slåss. Slåss?!

Jag backar undan och sätter mig tungt mot väggen en bit bort.

Tänker. Försöker ta in vad som händer. Ser Lunde. Vad skönt med ett bekant ansikte.
- Han sköt Lars, säger jag tyst.
Sen tittar jag på mina skor en stund. Världen får klara sig utan mig ett par minuter. Så trött.

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
Vänder sig mot Axel, "Vill du ha? Det är klart något är fel förresten, saker har bara varit fel hela dagen, men ja, om du tycker att vi ska bege oss uppåt så tänker inte jag vänta här ensam, det är kanske lika bra. Ja, jag antar att det är det, dom kanske behöver hjälp.. vad jag nu kan hjälpa till med, det har varit en lång dag det här, och ändå är det inte ens kväll än. Eller är det det? Jag tror jag börjar bli gammal. Men ja, vi borde kanske hitta dom andra, efter dig."

 

[Cissi]

Lunde/Sam

"Han sköt Lars"

Jag sätter mig på knä bredvid mannen jag just bundit till händer och fötter och tittar på Bengt. Min blick vandrar till Steve och sedan in i mörkret i korridoren. Jag inser att Lars är död, jag hör det på Bengts röst, jag ser det på hans kropp. Han ser plötsligt så väldigt gammal ut.

Jag kryper över golvet och sätter mig framför Bengt, slår armarna om honom och håller honom hårt. Bara håller, sitter stilla, försöker lugna ner mig. Säger inget... bara sitter där. Vad ska vi göra nu? Åh, herre gud, vad ska vi göra nu?

 

[Anchorman]

Rutger och Nicky

Trycket är hårt mot dörren, och Rutger gör sitt bästa för att hålla emot.
Trycket minskar dock snabbt.
Sammanlagt sju zombies faller av Nickys makabra slaktande genom rutan i dörren.
Rutger blir täckt av blod och slamsor ifrån de döda zombierna när han trycker mot dörren.
När zombierna verkar vara slut sitter det två ögon på katanan, den är även täckt av blod och några bitar av hjärna hänger ifrån bladet också.

Första våningen Mormor Ganja och Axel

Axel börjar gå mot trapphuset med Mormor Ganja efter sig. Ögonen har vant sig vid mörkret nu och det är lättare att navigera, det tillsammans med att det lyser svagt ifrån trapphuset gör att det är lättare att ta sig fram.
När de kommer fram sparkar Axel till något, han böjer sig ner och lyfter upp något meterlångt svart.
Haha, en MP5:a den kan ju komma till användning.
Axel synar geväret ett par sekunder innan han fortsätter gå.

Sextonde våningen Bengt och Sam

Medan Sam och Bengt sitter och håller om varandra reser sig Steve upp, han vacklar till lite. När han inser vad som hänt skakar han bara på huvudet och lutar sig mot räcket.

Jesper har klivit ut när han insett att kusten är klar.
Han sätter sig vid Lars och bara suckar, han säger några ord men det går inte att höra vad det är.
Försiktigt plockar han bort pistolen ifrån Lars hand, han är tvungen att bända upp några fingrar för att få loss pistolen.
När den är loss går han tillbaka till Anna. Han har inte känt Lars länge, men något med den här situationen har påverkat honom kraftigt.

 

[Recca]

Rutger och Nicky

Trycket är hårt mot dörren, och Rutger gör sitt bästa för att hålla emot.
Trycket minskar dock snabbt.
Sammanlagt sju zombies faller av Nickys makabra slaktande genom rutan i dörren.
Rutger blir täckt av blod och slamsor ifrån de döda zombierna när han trycker mot dörren.
När zombierna verkar vara slut sitter det två ögon på katanan, den är även täckt av blod och några bitar av hjärna hänger ifrån bladet också.

När röken lagt sig slår jag med katanan i luften så att ögonen studsar iväg som två gummibollar mot väggen. Boink boink.

"Ledsen Rutger." Säger jag helt obekymrat. "Det var dom eller oss."

 

[yjoben]

Erdan försöker lyfta bort zombien som landat ovanpå honom. Det är inte helt ovanligt att han lyfter bänkpress på lagets gym, men dehär är lite mera otympligt än en skivstång med 90kilo på.... Men lyckas med hjälpsam ren urkraft och adrenalin skjuta bort den illaluktande saten. "Fy fan vilken stank" muttrar Erdan innan han ser efter Lollos status.

Myntar: vi kanske borde kolla upp vad som hände där uppe...?

 

[mårten1]

Rutger plockar upp mobilen, och reser sig sakta upp. Han drar bort det värsta av blod och slem från ansiktet och speciellt munnen. Plötsligt står han i minfältet igen, en get hade gått in bland dem när han inte kollade och trampade på en mina så hela han vart nerdränkt. Med tanke på hur de på vägkanten hade skrattat trodde han nästan det var planerat. Men trots att det nu är ifrån, tja människor kändes nästan den gången värre. Lustigt hur hjärnan rankar saker tänker han. Men han ska verkligen in i en dusch så fort han kan.

Sedan vänder han sig mot Nickola.
"Du har inget att be om ursäkt för, jag må ogilla onödigt dödande, men som du sa, det var dem eller oss."

Han tittar ut men verkar tomt på deras våningsplan.
"Ska vi försöka fortsätta uppåt? Vi måste ju ändå upp till dem på ett eller annat sätt."
Han ställer in klockans timer på att räkna ner från 18 minuter, troligen tog inte striden mer än några sekunder men en marginal kan vara bra att ha.

 

[Vicotnik]

Spoiler

Daniel hör lite skrammel ifrån ett rum tvärs över den korridor som dörren öppnas till. En man kommer ut i vit labbrock med några röda fläckar på bröstkorgen, kanske är det blod men svårt att se exakt.

Mannen är lång och smal, han är lätt ljusbrun i hyn och har mörkt hår och skägg.
Håret är inte många centimeter långt, antagligen har han snaggat det för en tid sedan men nu har det börjat växa ut igen så det ser aningens ovårdat ut.
Även skägget hintar om att han inte har brytt sig om sitt utseende den senaste tiden, det är ganska långt och ovårdat.
Mannen dricker en läsk, han vänder sig tillbaka mot rummet han kom ifrån och säger med indisk brytning:
Are you serious is this the last one? I told you we shouldn't have given the prisoners any food.
So all we have left is fucking water and bread.
And where are those idiots? We need Jesper now so we can get out of here.

Han dricker upp det sista av sin läsk och kastar den på golvet och går med raska steg iväg i korridoren åt vänster.

Daniel Olander

Då mannen försvunnit ur min synvinkel så öppnar jag dörren försiktigt, hela tiden lyssnades efter andra fotsteg. Var på jag smyger ut i korridoren och skjuter igen dörren efter mig. Rör mig så tyst jag kan över golvet och plockar upp tomburken för att sedan bege mig i motsatt riktning som mannen gick åt. Smått leende för mig själv över min flykt och pantburk rundar jag hörnet och till min stora glädje flimrar en skylt ovanför en dörr, en skylt med en trapp på. Utan att vända mig om så tar jag mig bort mot trapphuset, öppnar dörren försiktigt och smiter in och stänger dörren om mig.
"Ha, de kommer aldrig fatta vart jag tagit vägen" säger jag lågt för mig själv, var på jag ser mig omkring i trapphuset.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Spoiler

Sextonde våningen Bengt och Sam

Medan Sam och Bengt sitter och håller om varandra reser sig Steve upp, han vacklar till lite. När han inser vad som hänt skakar han bara på huvudet och lutar sig mot räcket.

Jesper har klivit ut när han insett att kusten är klar.
Han sätter sig vid Lars och bara suckar, han säger några ord men det går inte att höra vad det är.
Försiktigt plockar han bort pistolen ifrån Lars hand, han är tvungen att bända upp några fingrar för att få loss pistolen.
När den är loss går han tillbaka till Anna. Han har inte känt Lars länge, men något med den här situationen har påverkat honom kraftigt.

Jag stryker Bengt över ryggen, sätter mig bredvid honom med en arm om hans axlar. Jag lutar huvudet mot väggen och sluter ögonen.

"Baba yetu uliye mbinguni
Jina lako litu kuzwe
Ufalme wako uje
Mapenzi yako yatimizwe
Hapa dunianikamahuko mbiniguni
Utupe leo riziki yetu
Utusammehe deni zetu
Kama sisi nasi tuwasamehev yo wadeni yetu
Na usitutie majarabuni
Lakini utuokoena yule mwovu
Kwa kuwa ufalme ni wako
Na nguvu
Na utukufu
Hata milele
amina"

Orden från "herrens bön", på swahili och tonsatt av en präst från Taizé, kommer som av sig självt, först viskande för att sedan bli starkare, de bärs iväg och ekar genom trapphuset när sången faller över mina läppar och ett lugn sprider sig genom mig. Det är som om den vill ut. Jag har alltid gillat att sjunga, jag är också rätt duktig på det. Tyvärr så brukar min repertoar begränsa sig till tillfällen då jag är full eller ensam.
Fin resonans i trapphuset. Lockar det till sig zombies? Om de fyra skotten inte gjorde det så gör fan inte herrens bön det heller!

 

[Recca]

Jag nickar till Rutger men inser att han nog inte ser rörelsen. "Ja."

När Rutger öppnar dörren kliver jag ut med svärdet framför mig, dubbelfattningen igen. Facklan kastar skuggdjur på väggen där uppe. Jag kliver över den fortfarande varma högen av kött på golvet. Det luktar slakthus och är halt på golvet av blod och träck. En stor oformlig massa av ben, armar, huvuden och torsor ligger i vägen. Jag makar undan en tung kroppsdel med foten när jag sätter ned den. Tar mig sakta fram genom slaktdjungeln.

"Hjälp Axel och tanten." säger jag med tjock röst. "Ska bara fixa facklan, sen drar vi uppåt."

Det är först när jag når trappan och sätter foten på första trappsteget som jag släppet ur mitt andetag. Facklan ligger i armkroken på en av de zombier jag högg ner i trappan. I ögonvrån noterar jag rörelse. Spastisk zombiekropp till höger. Jag skadehögg ett par i flykten och en av dem har siktet inställt på mig.

En fot i ryggen tvingar ned nr 1 i golvet; placerar svärdsspetsen i tinningen och trycker igenom. Det klickar till där stengolv möter svärdsegg och zombien slutar skyffla sina lemmar. Borde vara en till, tänker jag och sveper med facklan. Ett ansikte rör sig, tuggar i luften. Båda armarna i mitella. Den har fallit och kan inte röra sig; både armar och ben numer otjänliga förflyttningsinstrument. Nunan är en ung mans och det är något väldigt bekant över det. Jag känner andetaget sugas in helt plötsligt när minnet återvänder som i en stöt. "Rasse-pecka!" stöter jag ur mig.

"Din jävel..." Jag tar ett steg närmre och böjer mig helt nära för att studera ansiktet. Zombie-pecka försöker bita mig men kan inte. "Ditt jävla as, du förtjänar inte att dö än din jävel." Jag griper tag i den närmaste döda, hugger till och befriar en arm från sin hand. Sliter tag i zombie-peckas glesa kalufs och rycker bak huvudet. Med katanans fäste knackar jag snabbt sönder tänderna i framfejjan. Käken slås ur led så att den hänger helt löst. Med ett stelt leende på läpparna kör jag den avhuggna handen i käften på nazistsvinet. Jag trycker käken åter på plats med ett ljudligt knak. Fingrarna hänger ur käften som små nagelförsedda tentakler. Om de ändå rörde sig. Plötsligt äckel kommer över mig vid åsynen av äckel-pecka. Själv tittar han bara tillbaks oförstående på mig... Jag ryggar bakåt från mitt verk, ruskar på mig och söker plötsligt med blicken efter Rutger.

 

[Anchorman]

Daniel

Efter att ha tagit sig in genom den ganska klena trädörren står nu Daniel i en trappa av marmor.
Framför honom är en stor kraftig dörr, mycket kraftigare än dörren som tog honom in till trapphuset.
Vid sidan om dörren är en stor knapp som antagligen öppnar dörren. Finns även ett stort vrede på den grå dörren.
På andra sidan om dörren sitter en skärm, som visar en äldre man som sitter bredvid en yngre kvinna.
Kvinnan sjunger på något obegripligt språk. På golvet ligger en fastbunden man.
Vart bilden kommer från visas inte, kan vara andra sidan dörren men kan även vara nån helt annanstans.


Axel, Mormor Ganja, Nicky och Rutger

Axel och Mormor Ganja har nu kommit upp några trappor, Axel håller sitt svärd med ena handen och geväret i andra. De ställs inför en makaber syn. En hel hög med zombies ligger på marken framför en dörr in till en av våningarna.
Det är ganska mörkt här, men några lampor som är tända längre upp skänker ett visst lyse.
Nicky står och trycker i en hand i en zombie.
Rutger står även här.
Kroppsdelar ligger överallt och blodet som flyter i trappan gör trappstegen hala.
Vad i helvete har hänt här?
Utbrister Axel samtidigt som han får ett förvånat uttryck i ansiktet.

 

[Vicotnik]

Spoiler

Efter att ha tagit sig in genom den ganska klena trädörren står nu Daniel i en trappa av marmor.
Framför honom är en stor kraftig dörr, mycket kraftigare än dörren som tog honom in till trapphuset.
Vid sidan om dörren är en stor knapp som antagligen öppnar dörren. Finns även ett stort vrede på den grå dörren.
På andra sidan om dörren sitter en skärm, som visar en äldre man som sitter bredvid en yngre kvinna.
Kvinnan sjunger på något obegripligt språk. På golvet ligger en fastbunden man.
Vart bilden kommer från visas inte, kan vara andra sidan dörren men kan även vara nån helt annanstans.

Danile Olander

Jag tar mig försiktigt ner för trappen till dörren. Plötsligt snurrar det till i huvudet och jag tvingar mig själv att sätta mig ner på nedersta trappsteget. Efter att ha vilat huvudet mot trappräcket en liten stund så drar jag mig upp på fötter igen med hjälp av min friska hand.

"Kom igen nu Dan, fokusera för fan Daniel, villa får du göra sen" säger jag för mig själv samtidigt som jag tar på mig ryggsäcken igen.

Efter den korta vilopausen går jag bort till dörren och tar tag i vredet och försöker vrida om det för att öppna dörren. Ganska så snart ger jag upp på att försöka öppan dörren för hand, hade nog gått om jag kunnat använda båda händerna. Så istället tar jag risken och trycker på knappen, jag andas ut av lättnad när dörren öppnas och inget larm går. Försiktigt spejar jag ut i korridoren medan min friska hand söker sig ner till mina skitiga byxor och greppar tag om några av blyerts pennorna som legat i en av fickorna.

 

[mårten1]

Rutger torkar bort det mesta av slem och blod med sin tränins t-shirt han hade i väskan och slänger den bland zombisarna. Han tittar skeptiskt på Nickola när hon tittar upp.
"Att döda i självförsvar är en sak men vanhelga de döda?" han stannar upp med rösten och vänder sig mot Axel som just frågade om vad som hänt.

"Vi verkar ha lockat ner alla zombis i trapphuset, i alla fall kändes det som det. Men vänta nu, om alla kom ner. Dom där uppe" han låter lite nästan panikartad och tar upp radion, "Lunde? Är ni kvar?" hörs på rösten att den är ansträngd och orolig och tittar upp i trapphuset mot ljuset där uppe.

 

[Recca]

Jag ger Axel en skamsen blick när jag vänt mig från Pecka.
"Inget. Nu drar vi, va?" Jag hoppas innerligt att ingen noterat vad jag precis gjorde med zombien och aningens nervöst dröjer sig min blick kvar på folks ansikten, som för att dubbelkolla att de inte tycker att jag beter mig som ett psycho - min blick är väldigt intensiv och stirrig.

Nåt med Rutgers jävla sätt gör mig så förbannad. Jag tar ett steg fram mot honom och stirrar honom i ögonen fast det är lite uppförsbacke känns det som att vi är på samma höjd - svärdet håller jag snett bakom mig - utom räckhåll.

"Jag är inget jävla småglin du kan lära ut moral till. Död som död."