Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Lunde:

Jag blir alldeles kall och släpper bågen med en häftig inandning. Jag sjunker ned bredvid Axel och stryker honom över ansiktet med handen.
"Axel..." viskar jag. "Axel..."

Jaq tittar på Axel och tänker att det var tur att jag inte kände honom bättre. Han verkar ha blivit överfallen av lössläppta djur, men när jag tittar närmare ser jag såret i halsen. "Han blev skjuten va?" Pojken nickar.

Jag suckar. "Då är vi på rätt väg i alla fall. Och de andra blev tagna levande? Vilket håll gick de åt? De måste väl ha gått ditåt" *pekar längs vägen som snart svänger norrut* "Om de inte är alldeles här, men nej det finns bättre byggnader längre bort"

 

[Cissi]

Spoiler

Djurparken Lollo och Sam

Lollo och Sam följer efter den nytillkomne.
Det tar inte lång tid innan de kommer till platsen, blod och döda vildhundar ligger utspridda bland husen.

Ett lik ligger en bit ifrån husen, det tar inte Lollo och Sam många sekunder innan de inser att det är Axel som ligger död.

Jag blir alldeles kall och släpper bågen med en häftig inandning. Jag sjunker ned bredvid Axel och stryker honom över ansiktet med handen.

"Axel..." viskar jag. "Axel..."

Helvete! Vad har vi gjort för att förtjäna det här? Axel är död... alla andra är nog också döda...
Jag sluter Axels ögon och stryker honom en sista gång över kinden.

"Vi skulle aldrig delat på oss... vi skulle ha varit här, vi borde ha varit med dom..."

 

[Feuflux]

Spoiler

Rutger

"Ja, att få ut dem är nog bäst."

Jag tittar upp på de samlade.
"Vet ni om de var ute på patrull när de hittade oss eller gick de för att de hörde oss skjuta? Kanske man kan locka ut dem så igen. Eller om man skriker att fångarna rymt?"

Jag ser mig omkring efter något som man kan använda som provisorisk ljuddämpare. Vaktens jacka? Skulle kunna fungera.
"Vi kanske kan använda vaktens jacka som ljuddämpare. Då kanske de tror skotten kommer längre bort och vi behöver inte separera oss. Jag kan låtsas vara vakt, i det här regnet ser man bara skepnaden ändå så kan vi försöka få dem att släppa på guarden och sedan anfalla från två håll?"

Bengt

Jag plockar på mig vaktens jacka (håller i den alltså, inte att jag tar på den).

- Okej Rutger, du stannar här och om 5 minuter, eller hur lång tid det nu tar för mig att smyga runt för att skjuta mot fienden från 90 graders vinkel, så skjuter jag ett skott genom vaktens jacka. När dom kommer ut så agerar du vakt, pekar åt förslagsvis helt fel håll och säger "jag tror det kom därifrån".

Kort paus.

- Och sen skjuter vi för att oskadliggöra, inte att döda.

Som om jag var skicklig nog med ett gevär för att kunna styra det... Hur blev jag så här kallhammrad? Det spelar dock ingen roll nu, det är inte särskilt mycket som spelar roll längre på något vis.

- Ni andra stannar antingen här och håller er lågt på golvet, eller så hittar ni ett bättre ställe som förhoppningsvis inte hamnar i skottvinkel.

 

[mårten1]

Rutger

"Låter som en bra plan"

Jag rör mig mot dörren och ställer mig som om jag höll på att vakta dörren. Jag kikar in och kollar om familjen tänker gå ut eller stå kvar.
"Om ni vill ha någon form av vapen så finns det en slägga i ryggsäcken, men då de andra har skjutvapen är det nog bäst ni gör som Bengt sa och tar skydd."

Jag står där ute och låter dörren stå lite på glänt så jag kan ta skydd ifall de kommer att skjuta mot mitt håll när kalabaliken startar.

 

[Feuflux]

Bengt

Med eller utan familjen i släptåg så traskar jag iväg och försöker hitta en lämplig plats, typ vid ett buskage eller så där jag kan ligga dold bakom men ändå se hyfsat igenom.

 

[Anchorman]

Djurparken Lollo och Sam

Pojken har satt sig på knä en bit ifrån liket, han verkar trött, utmattad och ledsen. Att regnet öser över honom verkar han inte bry sig om.
Ylandet dyker upp ytterligare en gång, den här gången inte lika långt bort som förut.

Lollo ser något i ögonvrån och vrider på huvudet, synen är något han har sett flera gånger under dagen.
Zombierna vandrar mot dem, några hasande, några gående och ett par lite lätt joggande.
De verkar precis ha fått syn på gruppen och börjar öka takten...


Djurparken Rutger och Bengt

Efter Bengt har smugit ut går den äldre herren fram och plockar på sig släggan.
Planer har en tendens av att inte alltid gå vägen, om dem kommer nära så är det nog bra att kunna veva ner dem.

Bengt har hittat en liten buske där han sitter bakom, Rutger står utklädd som vakt redo för att vilseleda.

Bengt skjuter sitt skott som dämpas av jackan.
Det tar inte många sekunder innan två stycken kommer ut ifrån huset.
Rutger pekar bort dem, mörkret är till hans fördel den här gången. Regnet som nu öser ner gör också sitt i att dämpa ljudet något så att rösten inte blir lika tydlig.

Den äldre av de två kvinnorna som har gått ut vänder sig inåt mot huset hon kom ifrån och ropar.
Emran stanna här! Kom Jessica vi kollar in vad det var. Adam du håller vakt!
De två börjar röra sig mot riktningen Rutger pekade.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"Zombies" Jag drar bågen och skjuter mot den främsta av dem. Jag kan inte se pilen i mörkret, men det måste vara en träff eftersom zombisen faller ner på knä. "Spring!" Jag drar en ny pil ur kogret. Jag kan nog springa ifrån dem, men jag vet inte om Lunde eller pojken kan. Bäst att skjuta en till av de snabbaste i alla fall. Första träffen var till stor del tur, men jag är rätt säker på att träffa nu för de har kommit närmare...

 

[Cissi]

Lunde/Sam

"Åh, spela inte hjälte nu!"
Fräser jag åt Lollo samtidigt som jag tar ett stadigt tag i pojkens arm och drar honom på fötter. Jag lyfter upp min båge och tar till flykten. Springer längre inåt djurparken och ber till Gud att Lollo ska se vart vi tar vägen, trots skyfallet och mörkret. Låt oss inte bli skiljda åt. Snälla, gode Gud!

 

[Feuflux]

Spoiler

Djurparken Rutger och Bengt

Efter Bengt har smugit ut går den äldre herren fram och plockar på sig släggan.
Planer har en tendens av att inte alltid gå vägen, om dem kommer nära så är det nog bra att kunna veva ner dem.

Bengt har hittat en liten buske där han sitter bakom, Rutger står utklädd som vakt redo för att vilseleda.

Bengt skjuter sitt skott som dämpas av jackan.
Det tar inte många sekunder innan två stycken kommer ut ifrån huset.
Rutger pekar bort dem, mörkret är till hans fördel den här gången. Regnet som nu öser ner gör också sitt i att dämpa ljudet något så att rösten inte blir lika tydlig.

Den äldre av de två kvinnorna som har gått ut vänder sig inåt mot huset hon kom ifrån och ropar.
Emran stanna här! Kom Jessica vi kollar in vad det var. Adam du håller vakt!
De två börjar röra sig mot riktningen Rutger pekade.

Bengt

Innuti mitt huvud nynnar jag på melodin från Den onde, den gode och den fule. Utåt är jag tyst. Det är cirka femtio år sedan jag hanterade ett gevär, och då, i lumpen, gjorde jag bara minimalt med vapenexercis. Jag var i ett sjukvårdsförband. Jag minns inte om vi fick någon information angående att skjuta fiender i ryggen där, men det är ungefär precis vad jag tänker göra nu. Fast de har ju bergis skottsäkra västar [precis som jag, tänker jag syrligt] så jag ska väl sikta på benen. Sagt och gjort, tiden för skottlossning är här, jag kramar avtryckaren.

 

[mårten1]

Rutger

Nice, de gick på det, kanske kan vi befria Birgit innan de kommer tillbaka. Det är allt jag hinner tänka innan Bengt börjar skjuta mot de som har gått en bit ifrån huset.
Skit, var inställd på att lura iväg dem men jag kan inte låta dem skjuta tillbaka mot Ben obehindrat.
Jag lägger mig snabbt ner på marken och siktar in på de andra två vakterna och skjuter mot ben helst. Jag gillar inte att döda... ansiktena på de jag har dödat flashar förbi men nu gäller det att överleva och jag skjuter iväg mot de två jag med.

 

[Anchorman]

Djurparken Rutger och Bengt

Skotten flyger iväg både från Rutger och Bengt. Båda siktar lågt och även om de flesta skott missar så faller de båda kvinnorna till marken med stora skotthål i benen.

Jessica, den yngre av de två svär högt samtidigt som hon vilt skjuter runt sig. Kulorna flyger en halvmeter ovanför Rutgers huvud.
Den äldre av de två håller sig hårt om låret medan blod rinner genom hennes händer.

Djurparken Lollo och Sam

Skickligt plockar Lollo ytterligare en zombie med en välplacerad pil i huvudet.
Det är först nu de tre inser mängden zombies som rör sig mot dem.
Det är som en stor hjord med zombies, bokstavligt talat hundratals av dem som rör sig i varierande hastighet mot Lollo, Sam och pojken som desperat springer bredvid Sam.
Zombierna är ett femtiotal meter bakom, förutom ett fåtal som lyckas få upp ett snabbare tempo och springer framför resten av gruppen.

Lollo och Sam hör när de springer hur flera skott avlossas inte långt ifrån dem.


Daniel

Med ett ryck vaknar Daniel när Morgan lägger sin hand på honom.
Direkt hör Daniel hur regnet öser ner utanför, men också något mer, dunkande på dörren och väggarna.

Morgan säger panikartat
De är överallt, jag vet inte hur de vet att vi är här men vi måste ta oss härifrån, det är bara en tidsfråga innan de får ner dörren eller tar sig in genom ett fönster.
Ett glasklirr avbryter Morgan.
De är inne...

 

[Vicotnik]

Daniel Olander

Jag rycker till och grepar yxan som ligger precis brevidd mig och hinner ganska precis hindra mig själv från att klippa till Morgan med yxan. Jag rafsar snabbt ihop minna saker och trycker ner de i ryggsäcken.

Göm dig nära en utgång så ska jag ska se om jag kan lura in dem och antända hela stället med dem inne i byggnaden.

Med ficklampan och yxan i hand så beger jag mig så tyst jag kan bort mot rummet med sängarna, sängar brinner bra.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag tvekar bara ett ögonblick. Vet i mitt stilla sinne att dårarna som gjorde det här hade vapen. Men de är människor i alla fall. De kanske gå att resonera med dem.
Jag drar med mig pojken åt hållet som skotten kom ifrån.

"Lollo! Häråt!"

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag springer efter Lunde och pojken mot ljudet av skott och bort från det dova mullrandet av hundratals zombiefötter. Allt som behövs är att jag halkar till i en pöl eller snubblar så är allt över. Då är de över mig. Till och med ett skott i nacken som Axel fick vore en nåd i jämförelse med det. Jag springer med ögonen mot marken framför mig och inser inte att jag kommit ifatt Lunde förrän jag nära på stöter ihop med henne. Jag tittar bakåt. Är hon snabb nog att hålla undan för horden?

 

[Feuflux]

Spoiler

Djurparken Rutger och Bengt

Skotten flyger iväg både från Rutger och Bengt. Båda siktar lågt och även om de flesta skott missar så faller de båda kvinnorna till marken med stora skotthål i benen.

Jessica, den yngre av de två svär högt samtidigt som hon vilt skjuter runt sig. Kulorna flyger en halvmeter ovanför Rutgers huvud.
Den äldre av de två håller sig hårt om låret medan blod rinner genom hennes händer.

Bengt

Dom kommer att förblöda, fan det här känns inte bra, vad håller vi på med? Min humana sida tar för stunden överhanden över desperadon.

Jag håller mig platt på marken för att inte träffas av någon kula, sen vrålar jag för full hals:
- ELD UPPHÖR FÖR HELVETE. DU SOM ÄR KVAR I HUSET, KASTA UT VAPNET OCH KOM UT, DET ÄR ÖVER NU, FLER BEHÖVER INTE DÖ!

 

[Anchorman]

Daniel och Morgan

Morgan nickar och rör sig iväg mot köksutgången, motsatt håll där glasklirret kom ifrån. Han haltar kraftig och får hela tiden ta tag i väggarna och diverse möbler längs vägen för att lyckas hålla balansen.
Dunkandet blir mer och mer intensivt och i kombination med smattrandet av ösregnet så låter det som att hela huset skakar. Ytterligare ett glassklirr och efterföljande väsande.
Daniel har tagit sig till rummet med sängarna, väsningar låter ifrån flera håll i huset.


Djurparken Bengt, Rutger, Lollo, Sam, Sasha och Birgit med familj

Zombierna jagar Lollo, Sam och pojken så fort de kan. Lollo sänker ytterligare en av de snabba men de är för många.
Havet av zombies är enormt, det är som en armé som närmar sig.
Genom att följa skotten har Lollo och Sam tagit sig fram till resten av gruppen.

De första trion ser är Rutger som ligger ned med vapen i hand.
Två personer ligger på marken inte långt ifrån Rutger och jämrar sig och håller sig om sina ben.

De märker först Bengt när han skriker ut:
ELD UPPHÖR FÖR HELVETE. DU SOM ÄR KVAR I HUSET, KASTA UT VAPNET OCH KOM UT, DET ÄR ÖVER NU, FLER BEHÖVER INTE DÖ!

Bengt ser i ögonvrån hur Lollo, Sam och Sasha springer fram, efter dem följer ett helt hav med zombies. En snabb blick konstaterar att det kan röra sig om hundratals.
Bengt ser hur Sasha snubblar till och faller alldeles bredvid Sam. Lollo är några meter bort med sin båge i hand.

Emran skänker inget svar och ifrån huset där kvinnorna kom ut ifrån är det helt tyst.

 

[mårten1]

Rutger

Skit, vart kom alla dom ifrån?!
"In i huset!" skriker jag åt dem i familjen och springer mot vakterna. Jag hör hur det börjar röra på sig inne där de var fångade men jag rusar mot vakterna och kommer fram lagom till en av dem siktar på mig.
"Du kan skjuta mig och bli uppäten av zombies eller låta oss hjälpa er in i huset."
Jag börjar ta tag i den andra kvinnan på marken och tar hennes gevär med mig. Vi kommer nog behöva så många vi kan få tag på, men var sjutton kom alla dessa zombies ifrån?
"Lunde, Lollo, Sasha, in i det stora huset." jag pekar mot den dörr som vakterna kom ifrån så att de siktar in sig på samma dörr som vi andra.

 

[Vicotnik]

Daniel Olander

Jag går snabbt fram till närmsta fönster, tittar snabbt ut för att få en uppfattning hur illa det är, är det inte fler än två tre Zombies så hakar jag av fönstret annars så ser jag mig om kring efter ett annat fönster.
Hittar jag ett fönster som jag finner rimligt att fly ifrån så börjar jag väsnas samtidigt som jag tänder eld på en säng och då Zombina kommer till mig så tar jag mig ut genom fönstret och börjar springa till skogs. Vad som händer med Morgan bryr jag mig inte i jag har förhoppningsvis givit honom en chans att komma undan.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"SPRING!" En uppmaning till allt levande. Jag ser hur Sasha faller till marken och sliter upp honom utan att ens stanna upp. Zombisarna är för nära. Jag tänkte bara springa vidare, men ändrar kurs när Rutger ropar. Men vad gör Bengt? "Bengt vad fan håller du på med? Spring!"

 

[Feuflux]

Bengt

Jag är varken lika snabb eller ädel som Rutger. När jag inser mängden av zombies som rör sig mot oss så gör jag överhuvudtaget ingen ansats till att hjälpa den andra kvinnan som vi precis beskjutit. Rutger får rädda en, och hoppas hon överlever blodförlusten, och den andra är rökt. Tyvärr.

Jag kom stelt upp på benen och börjar röra mig mot huset så fort mina gamla ben orkar med. Sen kommer den där förbannade yngligen Lollo och hojtar på mig att springa. Alla kan inte bo på gym!

Jag lyckas på något sätt öka farten lite, men om jag inte är den siste av oss som når huset så är det en sensation.

Vad gör vi sen då? tänker jag. Så länge den inte finns en hemlig lucka i golvet med en lönnväg ut så är det vi som är instängda och inte zombierna som är utstängda...