Spelvärld och andra moduler

[Franz]

Jag tror att det är ganska svårt att säga det här generellt, eftersom det verkar vara så olika mellan olika grupper av rollspelare och mellan olika rollspelskulturer.

Jag har till exempel förstått att det i vissa hörn av hobbyn i princip inte skriva några egna äventyr alls – och att detta skulle kunna förklara varför i princip alla köpe-rollspel är så erbarmligt dåliga på att förklara hur man skriver äventyr. Det är helt enkelt inte tänkt att man ska göra det.

Absolut, detta håller jag helt med om. I min spelgrupp var jag den enda som skrev egna äventyr under säkert 20 år. Det är först det senaste året som de andra som spellder vill skriva egna äventyr, annars har de alltid köpt och spellett.

Sen tänker jag också att det är skillnad på "vad som är uppskattat", "hur man håller liv i sitt spel", och "vad som säljer". Setting-moduler kan ju t.ex. kunna tänka sälja bra för att de är mer återanvändbara samt kan köpas av alla i en spelgrupp (jag ha hört att det någonstans där ute finns spelare som köper och läser böcker). Äventyr kan bara läsas av SL och sedan spelas en gång med en grupp. De kan alltså upplevas som en sämre investering, även om man kanske egentligen har större behov av dem.

Detta tror jag att det ligger mycket i. Jag är ganska säker på att jag hört detta argument på många håll, att man inte vill investera pengar i att köpa äventyr, för det kan bara användas en gång och det är bara spelledaren som har nytta av det. Vad gäller detta med att äventyret bara kan användas en gång så beror det ju egentligen på hur äventyret är utformat. Jag försöker göra mitt bästa för att äventyr jag lägger upp ska vara så pass fria att de kan användas flera gånger.

 

[God45]

Absolut, detta håller jag helt med om. I min spelgrupp var jag den enda som skrev egna äventyr under säkert 20 år. Det är först det senaste året som de andra som spellder vill skriva egna äventyr, annars har de alltid köpt och spellett.

Jag hade inte heller skrivit egna scenarion om jag var i din spelgrupp. Då hade ju folk direkt jämfört dem med dina scenarion och jag hade sett jättekass ut i jämförelse!

 

[Gurgeh]

I vissa delar av hobbyn är det absolut så att settingböcker säljer, och äventyr inte gör det.
I andra delar av hobbyn är det precis tvärtom.

Många traditionella rollspel känns som om de är designade lite för att göra äventyr svårsålda. Detta eftersom de:
1) erbjuder en värld där man kan spela vad som helst. Det medför att alla de grupper som valt att spela ett kringresande gycklarsällskap, studenter vid magiakademien, gladiatorer som konkurrerar på en arena, djärva upptäckare som utforskar en ny kontinent, eller egentligen vad som helst som inte är "typiska äventyrare som gärna åtar sig uppdrag på värdshus" inte kan använda äventyren över huvud taget.
2) har förbättringssystem som förvandlar rollpersonerna från nollor till superhjältar, vilket medför att äventyret kan vara patetiskt enkelt eller helt omöjligt om rollpersonerna befinner sig på fel ställe i utvecklingen, om inte spelledaren ändrar stora delar av det.

 

[God45]

För att svara på huvudfrågan. Det enda viktiga är om det är bra! Olika saker behöver vara olika långa för att vara bra

 

[Franz]

Jag hade inte heller skrivit egna scenarion om jag var i din spelgrupp. Då hade ju folk direkt jämfört dem med dina scenarion och jag hade sett jättekass ut i jämförelse!

Tack så jättemycket för den komplimangen!!!

 

[DanielSchenström]

Dungeons & Dragons präglas väl i praktiken av en settingmångfald snarare än settinglöshet?

Nja, under 2nd ed hade de många kampanjmiljöer men WOTC såg att de kannibaliserade varandra så man kunde ge ut färre produkter men sälja lika mycket. De miljöer som inte drog in tillräckligt, eller gick back fick ge på foten. Med 4E och 5E har de också upptäckt att färre produkter kunde sälja lika mycket än flera så det har ändrats en hel del. Dock så håller 5E på att gå om 4E iaf, bland annat tack vare två miljöer från en "stormiljö", Magic the Gatherings multiversum.

Det sagt så har de också haft en väldigt stor mängd produkter som är miljölösa eller till alla miljöer ända sedan början.

 

[Lemur]

Det bästa, tycker jag, är när spelvärlden fördjupas genom äventyren och inte i separata böcker.

Edit: jag älskar äventyr och det är det jag helst köper. Tyvärr känns det som att luften går ur många spelskapare efter att de gett ut reglerna och kampanjvärden.
Jag tror helt klart att en av nycklarna till DnDs framgångar ligger i den jämna strömmen äventyr.

 

[vije]

Det bästa, tycker jag, är när spelvärlden fördjupas genom äventyren och inte i separata böcker.

Håller med om det här! Äventyr ser jag lite som 2 för 1 - du får din setting, men därtill får du ett exempel på hur du kan använda den.
MUAs äventyrstrilogi är ju ypperlig här

 

[Bifur]

Håller med om det här! Äventyr ser jag lite som 2 för 1 - du får din setting, men därtill får du ett exempel på hur du kan använda den.
MUAs äventyrstrilogi är ju ypperlig här

Sant. Även om det ibland kan bli väl SLigt och inknökt bland sådant som är äventyr. Jag tycker generellt gamla Järnringen gjort det bättre i Symbaroum där settingdelen är matigare i grundboken och där de allmänna bitarna i kampanjdelarna släppts som pdf.

 

[Franz]

Jag fattar hur ni menar, men jag undrar om det inte beror på att settingböcker ibland varit dåligt anpassade till rollspel än att den sortens böcker är dåliga i sig. Jag har läst settingböcker som varit fulla av grejer som författaren tyckt varit coolt och som det kan vara kul att nöjesläsa om, men som jag inte riktigt vet vad jag som spelare eller spelledare ska göra med. Om man på ett pedagogiskt sätt visar hur man kan göra intressanta rollpersoner i settingen eller presenterar coola äventyrsplatser och konflikter så tycker jag att en setting kan vara otroligt mycket värd!

 

[Mogger]

Jag är rätt säker på att spelvärld är den största anledningen till att folk spelar rollspel. Det är inte teater, story, drama, taktik etc. Det är de snöklädda bergen, de övergivna grottsalarna och kungens män som vakar från uråldriga stentorn.

Sedan kan man djupdyka, lägga in drama och utmaningar. Men de rollspelare som inte sugs in i den främmande värden är sannolikt rätt få.

Hur man sedan väljer att presentera detta och i vilket omfång är en smaksak. Eller om man hittar på sin egen setting, återanvänder någon annans eller läser sig in sig spelets spelar i mina ögon mindre roll. Det är fortfarande setting. Och setting har en av huvudrollerna i rollspel.

Jmfr kartan över Midgård som är minst lika bekant som Frodo eller ringen.

 

[entomophobiac]

Jag är rätt säker på att spelvärld är den största anledningen till att folk spelar rollspel.

Det här tycker jag är intressant, men det är ju onekligen så att många spel med stort fokus på spelvärld är populära. Men beror det på spelvärlden i sig, eller kan det exempelvis bero på vad du kan gestalta i den?

Jag vill spela en alv som åker sköldsnowboard och perforerar orchhjärnor! Jag vill spela en laserpistolsmarodör! En djungelanarkist! En höftskynkebarbar! Åka rymdskepp flera parsec jättesnabbt! Äta anka!

För i slutänden känns det som att det handlar om eskapism, eller att få göra det där coola du såg i filmen eller läste i boken. Och det är ju de här sakerna spelvärldar kan erbjuda, i bästa fall. Jag tror det är mycket mer det det handlar om än att läsa om själva världen.

 

[Bifur]

Jag fattar hur ni menar, men jag undrar om det inte beror på att settingböcker ibland varit dåligt anpassade till rollspel än att den sortens böcker är dåliga i sig. Jag har läst settingböcker som varit fulla av grejer som författaren tyckt varit coolt och som det kan vara kul att nöjesläsa om, men som jag inte riktigt vet vad jag som spelare eller spelledare ska göra med. Om man på ett pedagogiskt sätt visar hur man kan göra intressanta rollpersoner i settingen eller presenterar coola äventyrsplatser och konflikter så tycker jag att en setting kan vara otroligt mycket värd!

Ja, det är verkligen inget fel i att skriva settingböcker i sig (om jag eventuellt gett sken av att tycka det) men de behöver som du säger ha en förankring i vad man spelar, inte bara beskriva. Typexempel på rätt en rätt tråkig dito är Sigmars heirs till Warhammer 2, eller alla de Lands- och People-böcker som gavs ut till MERP.

(Här tror jag också det finns en setting fatigue-faktor. Att göra en sådan bok till sitt spel centrala del är inget problem, att ge ut 10 i samma stil är svårare att svälja.)

Samtidigt tycker jag den typen av produkter är ovanliga idag. Har svårt att komma något modernt exempel...Och det är ju inte samma sak som att ge ut ett settingtungt spel i sig. Det är mer hur man går till väga.

 

[Svarte Faraonen]

Det här tycker jag är intressant, men det är ju onekligen så att många spel med stort fokus på spelvärld är populära. Men beror det på spelvärlden i sig, eller kan det exempelvis bero på vad du kan gestalta i den?

Jag vill spela en alv som åker sköldsnowboard och perforerar orchhjärnor! Jag vill spela en laserpistolsmarodör! En djungelanarkist! En höftskynkebarbar! Åka rymdskepp flera parsec jättesnabbt! Äta anka!

För i slutänden känns det som att det handlar om eskapism, eller att få göra det där coola du såg i filmen eller läste i boken. Och det är ju de här sakerna spelvärldar kan erbjuda, i bästa fall. Jag tror det är mycket mer det det handlar om än att läsa om själva världen.

För mig är det spelvärlden som är intressant. Samma sak gäller mitt historieintresse: jag läser hellre ett Annales-inspirerat verk som fokuserar på stora sammanhang än en biografi över en historisk person. Det är platser, kulturer och samband som intresserar mig mer än individer, och min rollperson är till stor del ett sätt för mig att vara närvarande i detta.

 

[Mogger]

För i slutänden känns det som att det handlar om eskapism, eller att få göra det där coola du såg i filmen eller läste i boken. Och det är ju de här sakerna spelvärldar kan erbjuda, i bästa fall. Jag tror det är mycket mer det det handlar om än att läsa om själva världen.

Jag tror att det är samma sak. Felet många gör är att sätta likhetstecken mellan setting och läsa om spelvärld. Kanske för att de själva känner så. Men min teori att folk som läser setting i själva verket upplever setting (genom att spela i den).

Sedan kan man såklart snöa in och nörda ner sig när man väl är bekant med sin setting, men i ett första skede är vad man vill uppleva i den främmande världen.

Du vill inte spela LotR för att åka sköld nedför en trappa utan för att i Midgård så finns det horder av orcher som anfaller borgar som du kanske måste försvara. Sköldbräda eller inte.

 

[entomophobiac]

Du vill inte spela LotR för att åka sköld nedför en trappa utan för att i Midgård så finns det horder av orcher som anfaller borgar som du kanske måste försvara. Sköldbräda eller inte.

Jag har dock spelat med folk som definitivt ville återuppleva specifika saker snarare än att de brydde sig om setting. Men det är ju också hobbyns styrka: det finns tusen sätt att utöva den och minst lika många skäl varför.

 

[Mogger]

Jag har dock spelat med folk som definitivt ville återuppleva specifika saker snarare än att de brydde sig om setting. Men det är ju också hobbyns styrka: det finns tusen sätt att utöva den och minst lika många skäl varför.

Naturligvis. Jag försöker mest säga att setting inte är synonymt med feta världsmoduler utan att det är all spelmiljö som man på något sätt interagerar med eller tar till sig. Och det innebär att folk egentligen bara tycker illa om en viss sorts packetering av sagda spelmiljö. Men den finns där i alla spel om än implicit.

 

[olaberg]

Äventyr i D&D och AD&D brukade kallas "module". Mellanting mellan spelmiljö och äventyr att uppleva. TSR lärde sig av Judges Guild, vars moduler var 100 % spelmiljöer.

Det är en spännande form tycker jag. Kan man ge ut hela rollspel på sama sätt? Förutom en väldigt tunn regelsamling (typ BRP-pamfletten i Chaosiums gamla spellådor) enbart släppa miljöer?

Utrustningslistor, formelsamlingar, och monsterkompendium är väl ändå väldigt platsspecifika? Tillsammans med lite äventyrskrokar och slumptabeller.

Jämför AD&D som hämtade mycket av sitt stoff från de spelmiljöer som folk spelade i.

 

[Franz]

Det är en spännande form tycker jag. Kan man ge ut hela rollspel på sama sätt? Förutom en väldigt tunn regelsamling (typ BRP-pamfletten i Chaosiums gamla spellådor) enbart släppa miljöer?

Är inte Expert Nova som @Mekanurg skrivit lite åt det hållet?

 

[Genesis]

Det är en spännande form tycker jag. Kan man ge ut hela rollspel på sama sätt? Förutom en väldigt tunn regelsamling (typ BRP-pamfletten i Chaosiums gamla spellådor) enbart släppa miljöer?

Förutom det där med "väldigt tunn" så är det väl GURPS grej?