Mjo, alltså, jag såg Prometheus igår och blev lite inspirerad. Jag skakade loss lite sprid inspiration jag samlade på mig och fick ihop något...
Inspiration: Gateway, Alien, The Thing, m.fl.
Jag tänker mig hård sf med skräck/överlevnadsfokus. Huvuddragen är ungefär såhär, tänker jag:
I. RESAN. Rollpersonerna är forskare eller besättningsmän på ett skepp på väg mot Mars. De ska förstärka en existerande expedition. Vi snackar något i stil med 10-15 år framåt kanske; lite coolare teknologi men ingen interstellär drift eller så. Acceleration halva resan, deceleration halva. Antagligen ingen hypersömn; roterande del av skeppet för artificiell gravitation. Jag skulle kunna tänka mig androider a' Blade Runner/Alien, mest för att de är så jääääääkla häftiga.
Något går snett under resan; antingen rent mekaniskt fel (meteoriter) eller nåt problem med skeppets AI eller något. Hursomhelst ska det vara farligt och jobbigt och innebära att man kommer fram med betydligt mindre resurser än man först tänkte sig.
II. DEN RÖDA PLANETEN. Man kommer nätt och jämnt fram, landar i närheten av den förra expeditionens bas. Den är till stora delar förstörd. Inga överlevande. Det finns för få kroppar; de har tagit sig någonstans. Jag vet inte riktigt om det är en varelse eller en smitta som är problemet, men det är NÅGOT som kom utifrån.
Ungefär nu får de också veta sitt egentliga uppdrag; ursprungsexpeditionen åkte dit för att undersöka en signal. Man skickades för att undersöka varför man tappade kontakten.
Signalen leder till uppenbart artificiella ruiner.
III. FULL AV STJÄRNOR. Här är mina funderingar ännu rätt luddiga. Jag tänker mig att ruinerna i själva verket är ett skepp, som har en fungerande vikrymdsmotor eller nåt, dvs en åka-mellan-stjärnornateknologi. Jag vill dock ha känslan av obegriplig eller åtminstone extremt främmande utomjordisk fysiologi och psykologi. Som ändå känns hård SF och trovärdig (vikrymdsmotorn blir alltså det enda fantastiska elementet). Och kanske ett val; för att kunna använda motorn måste man ge upp sin mänsklighet, kanske ge efter för smittan om det nu var en sådan i II. Ge mänskligheten stjärnorna i utbyte mot att man offrar sig själv.
(För att det här ska bli ett "riktigt val" krävs nog en struktur där rollpersonerna har nära och kära och i allmänhet saker att leva och komma tillbaks för...)
Någon som tycker något? Gått i liknande tankar? Har förslag? Har redan läst det här äventyret i ett annat sammanhang?
(Jag ska nog läsa igenom både GURPS Mars och GURPS Space...)
Inspiration: Gateway, Alien, The Thing, m.fl.
Jag tänker mig hård sf med skräck/överlevnadsfokus. Huvuddragen är ungefär såhär, tänker jag:
I. RESAN. Rollpersonerna är forskare eller besättningsmän på ett skepp på väg mot Mars. De ska förstärka en existerande expedition. Vi snackar något i stil med 10-15 år framåt kanske; lite coolare teknologi men ingen interstellär drift eller så. Acceleration halva resan, deceleration halva. Antagligen ingen hypersömn; roterande del av skeppet för artificiell gravitation. Jag skulle kunna tänka mig androider a' Blade Runner/Alien, mest för att de är så jääääääkla häftiga.
Något går snett under resan; antingen rent mekaniskt fel (meteoriter) eller nåt problem med skeppets AI eller något. Hursomhelst ska det vara farligt och jobbigt och innebära att man kommer fram med betydligt mindre resurser än man först tänkte sig.
II. DEN RÖDA PLANETEN. Man kommer nätt och jämnt fram, landar i närheten av den förra expeditionens bas. Den är till stora delar förstörd. Inga överlevande. Det finns för få kroppar; de har tagit sig någonstans. Jag vet inte riktigt om det är en varelse eller en smitta som är problemet, men det är NÅGOT som kom utifrån.
Ungefär nu får de också veta sitt egentliga uppdrag; ursprungsexpeditionen åkte dit för att undersöka en signal. Man skickades för att undersöka varför man tappade kontakten.
Signalen leder till uppenbart artificiella ruiner.
III. FULL AV STJÄRNOR. Här är mina funderingar ännu rätt luddiga. Jag tänker mig att ruinerna i själva verket är ett skepp, som har en fungerande vikrymdsmotor eller nåt, dvs en åka-mellan-stjärnornateknologi. Jag vill dock ha känslan av obegriplig eller åtminstone extremt främmande utomjordisk fysiologi och psykologi. Som ändå känns hård SF och trovärdig (vikrymdsmotorn blir alltså det enda fantastiska elementet). Och kanske ett val; för att kunna använda motorn måste man ge upp sin mänsklighet, kanske ge efter för smittan om det nu var en sådan i II. Ge mänskligheten stjärnorna i utbyte mot att man offrar sig själv.
(För att det här ska bli ett "riktigt val" krävs nog en struktur där rollpersonerna har nära och kära och i allmänhet saker att leva och komma tillbaks för...)
Någon som tycker något? Gått i liknande tankar? Har förslag? Har redan läst det här äventyret i ett annat sammanhang?
(Jag ska nog läsa igenom både GURPS Mars och GURPS Space...)