Arvid
Warrior
Jag hade tänkt ta upp ämnet Mörkret igen. Jag vet att det varit upp förr men jag ska försöka sammanställa lite, skriva om hur jag använder mig av det och fråga samma sak till er.
Jag har hört att många inte alls gillar det och till och med spolar hela det stycket men jag går inte så långt.
Det jag inte gillar med mitt första intryck av Mörkret är följande:
1. Mörkret framställs som en ondska. Det står i och för sig (L&H) att man inte skall tolka det så men jag gör det ändå utifrån av vad jag får höra. Om i stort sett varenda människa kommer att avsky mörkret och de dessutom inte lär bli "omvända" till dess "tro" så blir det faktist något väldigt likt den traditionella ondskan. Detta intryck förstärks också av den förra invasionen. En stor fördel med Mundana har varit avsaknaden av svart och vitt som nu delvis går förlorad.
2. Jag gillar inte tankarna på förra mörkret. En portal med tonvis av demoner... Självklart behöver det inte vara samma sak den här gången men förr eller senare lär väl ändå mörkerherrarna hämta sina legioner.
3. Människofolken känns som en pytteliten bricka i spelet, vilket jag inte gillar.
Men fortfarande tycker jag att det går att göra mycket vettigt av det. Jag funderar på en omstruktur av mörkret. Det kanske största skillnaden är att jag inte vill att mörkret skall vara representerat primärt av demonhorder. Då ser jag hellre mörkret som något långsamt smygande, som försöker infiltrera sig överallt men ändå något som skulle komma i klart underläge i en väpnad konflikt, om de blev helt avslöjade. Jag har starka funderingar om att låta Mörkret överta ett land och att mycket av kriget kommer att ske genom det (Thalamur, Damarien och tirakerna i Kiaz är mest aktuella). En intressant ide är att låte ett land utanför kartan anlända, kanske det som nämns i Spelarens handbok (med härskaren som sägs styra solens och månens gång eller vad det nu står). Insperation finns att hämta hos Robert Jordans "The Wheel of Time". saken är att något liknande detta också nämns i stycket om Stormens vandrare (se L&H). Det jag vill ändra på gentemot Neogames version (den som jag uppfattade, inte nödvänigtvis den som de menade) är:
1. Mörkret ska verkligen komma smygande. Ingen skall veta vad Sällskapet står bakom, vem L'Maes är etc. Inga demonhorder i första taget. Kanske blir det aldrig något riktigt stort krig.
2. Människorna blir de viktiga. det är de som kommer att avgöra utgången, den sida som kontrollerar dem bäst vinner.
3. Jag vill inte att min version ska bli ett "demoner vs gudar". Hellre ser jag det som en massa individuella parter som vill skaffa sig makt.
Så nu kommer frågan till er. Har ni tänkt använda mörkret och i så fall hur? Neogames version eller en egen?
Jag har hört att många inte alls gillar det och till och med spolar hela det stycket men jag går inte så långt.
Det jag inte gillar med mitt första intryck av Mörkret är följande:
1. Mörkret framställs som en ondska. Det står i och för sig (L&H) att man inte skall tolka det så men jag gör det ändå utifrån av vad jag får höra. Om i stort sett varenda människa kommer att avsky mörkret och de dessutom inte lär bli "omvända" till dess "tro" så blir det faktist något väldigt likt den traditionella ondskan. Detta intryck förstärks också av den förra invasionen. En stor fördel med Mundana har varit avsaknaden av svart och vitt som nu delvis går förlorad.
2. Jag gillar inte tankarna på förra mörkret. En portal med tonvis av demoner... Självklart behöver det inte vara samma sak den här gången men förr eller senare lär väl ändå mörkerherrarna hämta sina legioner.
3. Människofolken känns som en pytteliten bricka i spelet, vilket jag inte gillar.
Men fortfarande tycker jag att det går att göra mycket vettigt av det. Jag funderar på en omstruktur av mörkret. Det kanske största skillnaden är att jag inte vill att mörkret skall vara representerat primärt av demonhorder. Då ser jag hellre mörkret som något långsamt smygande, som försöker infiltrera sig överallt men ändå något som skulle komma i klart underläge i en väpnad konflikt, om de blev helt avslöjade. Jag har starka funderingar om att låta Mörkret överta ett land och att mycket av kriget kommer att ske genom det (Thalamur, Damarien och tirakerna i Kiaz är mest aktuella). En intressant ide är att låte ett land utanför kartan anlända, kanske det som nämns i Spelarens handbok (med härskaren som sägs styra solens och månens gång eller vad det nu står). Insperation finns att hämta hos Robert Jordans "The Wheel of Time". saken är att något liknande detta också nämns i stycket om Stormens vandrare (se L&H). Det jag vill ändra på gentemot Neogames version (den som jag uppfattade, inte nödvänigtvis den som de menade) är:
1. Mörkret ska verkligen komma smygande. Ingen skall veta vad Sällskapet står bakom, vem L'Maes är etc. Inga demonhorder i första taget. Kanske blir det aldrig något riktigt stort krig.
2. Människorna blir de viktiga. det är de som kommer att avgöra utgången, den sida som kontrollerar dem bäst vinner.
3. Jag vill inte att min version ska bli ett "demoner vs gudar". Hellre ser jag det som en massa individuella parter som vill skaffa sig makt.
Så nu kommer frågan till er. Har ni tänkt använda mörkret och i så fall hur? Neogames version eller en egen?